Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen -undkomma ansvar!

Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen- undkomma ansvar!

"Diagnoser är ett påfund som man uppfunnit för att kunna skylla problem och konflikter som sker ute i samhället på enstaka individer! Det är samhällets sätt att skjuta ifrån sig ansvaret på individer.


Istället för att samhället ska ta tag i mobbning och annan diskriminering så säger man att "det där var inte mobbning - det där var hans störning/diagnos!!!"

Sen finns det säkert scizofreni osv.. Men diagnoser som autism/asperger/autistiska drag eller ADHD ges ut alldeles för lättvindigt och godtyckligt idag.. Ofta för att stryka över problem och sopa samhällets ansvar under mattan."

tisdag 16 juni 2015

2008-11-19 till 2012-04-19 Träff med psykolog angående utredningen daterad 06-03-21, journalkopior skickas sedan åt olika håll - sista sidan av BUP-journalen. (BUP-journalkopior, klicka på bilderna för större bilder.)

1. Omarkerad text är läsvärd.


2. Grönt markerad text är extra intressant och läsvärd  - och jag kanske kommenterar delar av dessa markerade stycken.


3. Inringad text är vad jag anser vara missvisande, förvrängda eller felaktiga uppgifter.


Sen vill jag understryka att när jag rättade BUP-journalen under år 2012 så var målet att rätta samtliga fel i journalen (81 st). När jag skickade in en anmälan till BUP med begäran om att dessa rättelser skulle skrivas in i journalen så uteslöt jag de obetydliga felen som inte spelat roll i min rättspsykiatriska utredning. Jag tror att runt sextio fel ändå togs upp!


Nu är jag inte ute efter att gå igenom allt igen. Att jag publicerar originalhandlingar nu är ju för att de är mer trovärdiga. Varför gjorde jag inte det tidigare när jag satt på slutenvården? Jag hade helt enkelt ingen scanner då.

Angående texten kring att "han fungerar i skolan med hjälp av det personliga stöd han får av socialtjänsten" så måste jag inflika att detta var bara halvt sant. SOC hjälpte mig att söka och komma in på skolan, jag fick ibland skjuts av socialpedagog dit och slutligen så var de med på kanske två möten kring politiska diskussioner där jag då fick rådet av skolledning och socialpedagoger att inte vara så frispråkig på området.

Jag minns ju att de unga männen på skolan tyckte att det var roligt när jag uttalade mig kring feminism på skolan. Men vissa unga kvinnor reagerade med att springa till rektorn - således så blev det kanske två samtal runt detta! Så på så vis så hjälpte socialpedagogerna mig genom att kanske råda mig att inte uttala vissa åsikter på skolan. Men i övrigt så klarade jag ju skolan på egen hand under det första året väldigt bra, det var först senare under år två på Strömbäck som jag började att skolka mycket - och då framför allt efter flytten hemifrån.

Sibylla Lindgren hade en väldigt negativ och dålig uppfattning kring hur jag fungerade i skolor. Hon baserade ju allt på händelserna i nian på TC.. Sen dömde hon ut mig i låg- och mellanstadiet också trots att jag fungerat betydligt bättre på Östteg. Och på Strömbäck så var problemet min frispråkighet kring anntifeminism som störde kvinnorna där, och kanske att jag var lat.. Men hade inga problem med ämnen eler manliga kamrater.

Utredningen var en bestraffning efter att mösshändelsen inträffat samt efter alla rykten på TC. Klart jag inte höll med om resultatet! Ingenting i min tidigare historia visade att jag inte kunnat med det sociala spelet, varit utan vänner eller upplevts annorlunda på något sätt (förutom när det gäller min hudfärg). BUP tenderade bara att kolla på bråk och annat negativt och bedöma en utifrån dessa händelser. Så om jag hamnade i en del bråk under något eller några år så utgick man sedan ifrån att de andra åren varit lika bråkiga.. Vilket förklarar varför de skrev "Under hela skolgången har Victor haft svårigheter" -trots att det inte alls framgår att jag haft svårigheter under hela min skolgång enligt vittnesmål ifrån lärare och andra elever, eller ens om man läser i journalen.

Problemet är att bra år syns inte i journaler.. De är svarta hål där det inte antecknats någonting! Man tycker att de borde anteckna hur bra och normalt allting funkar under dessa år men intet - de är bara intresserade av ens historia när den är negativ! Och svartmålar gärna även de ljusa åren så att de framstår som lika mörka.. Och kallar detta hjälp.. Utmålar patienten som otrovärdig och impulsivt utåtagerande för att det gynnar deras intressen! De vill ha patienter och inte bli av med dem genom att stämpla "frisk" i deras pannor.. Allt de gör är att leta ursäkter för att kunna dela ut sjukdomsdiagnoser så det är alldeles uppenbart att de vill "hjälpa patienten att bli sjuk", inte tvärtom. Om jag som individ var "fullt normal" så är det ju inte så att de vill bevara denna status, de gör istället allt i deras makt för att ändra den statusen till att man lider av ngn störning eller sjukdom.

Detta är en häxjakt på en person och inte hjälp.. Särskilt när de utmålar bråk som resultaten av störningar hos en av parterna, istället för att medge i sina egna anteckningar att patienten i flera fall själv blev utsatt innan denne skred till våldshandlingar. De förvränger folks historia så att domstol och andra kan behandla patienten som lägre stående. "Diagnos" är dagens "ras".

Man kan sedan använda diagnosen för att förklara individens bakgrund, nuvarande tillstånd och eventuellt vad denne har för behov i framtiden. Inträffar en incident så behöver man inte lära känna patienten utan det räcker fullt ut att man läst på om diagnosen patienten blivit stämplad med!

Patienten förminskas till en diagnos (aspergare med marginell mental retardation) och man bemöter sedan och behandlar denne i enlighet med hur individer med dessa diagnoser stereotypiskt och generellt brukar behandlas!

De verkar inte bara ha dömt ut min familj som dysfunktionell under högstadiet under åren 04-06, de verkar sedan ha dömt ut familjen sedan 1990 genom att omskriva minst två av familjemedlemmarna som autister sedan födseln. "Autism i barndomen" och liknande, när vi först utreddes i nian.. Och mina adoptivföräldrar gav aldrig mig och syrran extra stöd för att vi var "annorlunda" - inte ens efter utredningen 06! Vi behandlades som alla andra barn och ungdomar av dem olikt vad BUP-personal och sedermera Vuxenpsyk-personal fått för sig..

Det enda som skiljde deras behandling av oss från det normala var att de sprang till BUP och rapporterade skit vid konflikter. I övrigt så har vi aldrig haft något särskilt stöd utav våra adoptivföräldrar! Vi blev däremot bortskämda mer än många andra, där vi spoilades rätt mkt och fick maten serverad etc. Behövde aldrig ta ansvar över sysslor hemma eller så då morsan skötte det mesta.

Men vi hade inget handikappstöd - olikt vad BUP-personal trott.. Och tyvärr har Vuxenpsyk-personal fått ungefär samma uppfattning som BUP-personal, och betraktat mig som en diagnos.


Utredningen på BUP i mars år 2006 kan ni hitta här:

Neuropsykiatrisk Anteckning av Kurator Sibylla Lindgren, daterad 2006-02-03 kl. 10_00:

Visar att jag fick mitt första neuropsykiatriska utlåtande av BUP i början av februari år 2006, och att de bedömde att jag bara uppfyllde 3 kriterier av de 6 man behövde för att anses lida av diagnosen Aspergers syndrom eller alternativt Autism:
http://mrnygrenfan.blogspot.se/2015/02/2006-02-03-kl-1000-neuropsykiatrisk.html


Psykologutlåtande gällande min Neuropsykiatriska Utredning, daterat 2006-03-13 kl. 08:59:

Innehåller även anteckningar ifrån tiden just innan utredningen blev klar samt en Sjukgymnastanteckning ang min motorik- visar de diagnoser jag fick år 2006 under mars månad och hur psykologen resonerade:
http://mrnygrenfan.blogspot.se/2015/02/2006-03-13-kl-0859-psykologutlatande.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar