De vill gärna ha hit alla övergivna barn som i deras ögon ingen vill ha - de tänker sig att dessa ensamma barn som ingen vill ha de kan vi göra vad vi vill med, och ingen kommer att bry sig - Eles gostariam de ter todas as crianças abandonadas que aos seus olhos ninguém quer aqui - eles acham que essas crianças solitárias que ninguém quer podemos fazer o que quisermos com elas, e ninguém vai se importar -

Får inte äga eller ta hand om djur tills vidare (har gällt sedan 2011), fick inte besluta något själv kring pengar och vuxna beslut mellan 2009-2020, blev omskriven felaktigt av psykiatrin hela den perioden och är fortfarande på sjukersättning vilket förhindrar mig ifrån att få jobba - de ville aktivt ha in mig i systemet med sjukersättning och forcerade in mig genom att tvångsförvalta mig i mer än ett decennium, de har aktivt rapporterat falskt om bråk och konflikter till de andra vita svenskarnas fördel - där har vi grundproblemet - jag och Syrran fick bli syndabockar - samtidigt som adoptivföräldrarna lät det ske!

Det man kan säga är att vi behandlas som lägre stående än vita trots att vi hade jämställd familj och jämställd socio-ekonomisk klass med dem - vi var jämställda när allt var lugnt men vid bråk så helt plötsligt är vi invandrare och hanteras som om vi är långt under de andra.

Så med andra ord så är adoptivbarn i Sverige skräp de offrar till psykiatrin för minsta lilla bråk eller konflikt - samtidigt som man struntar i vad vita svenskar gjort eller gör mot oss.

Vi behandlas alltså som utlänningar kontra svenskar, och man struntar i medborgarskapet - svenskar adopterar flest barn i hela Europa (60k sedan 1960, vilket är flest adoptivbarn per capita) och tvekar inte att psykiskt sjuk-stämpla dessa barn så fort problem eller konflikter uppstår - psykvården är deras medicin mot konflikter som uppstår - noll rättvisa eller hänsyn till adoptivbarnen tas - utan det enda man bryr sig om är att beskydda de vita svenskarna, adoptivbarnen skiter de fullt ut i.

Socialtjänsten och Psykiatrin ger oss inte någon chans till objektiv bedömning utan det är vi mot dom där vi alltid är dom.

Rasismen är enorm vid konflikt, och för att dölja svenskars rashat så stämplar man med psykisk sjukdom på adoptivbarnen.

Då kan svensken skylla på offrets diagnos - och slipper se sin egen rasism.

Adoptivföräldern litar på vita experter inom psykiatrin och socialen - de är inte till någon hjälp vad gäller att beskydda våra rättigheter eller status som normala.

Att bli adopterad är således fördelaktigt fram tills det blir konflikt med en vit svensk, - efter det är allt man har att vänta psykisk sjukdoms-stämpel, då psykiatrin är alltid på jakt efter nya adoptivbarn och arbetar i samspel med Socialen!

Ja, de har satt i system att använda psykvården på det sättet. Och varken psykiatrin eller socialtjänsten är objektiva - det är endast adoptivbarnen eller den vuxne adopterade som är skurk - har andra gjort fel då struntar dem i att anteckna det.

De är helvidriga.

Vidare så vill jag säga att adoptivföräldrar saknar kunskap och kännedom kring den biologiska familjen, så de vet faktiskt inte vad som är normalt beteende och inte hos ett adoptivbarn - detta leder ofrånkomligen till att de frågar den rasistiska svenska psykiatrin om vad de anser när de får frågor i sina huvuden kring vår psykiska hälsa, ofta i tonåren för det är då vi hamnar i puberteten och ofta agerar våldsamt eller har mycket temperament.

Enligt min föredetta kontaktperson på Socialtjänsten i Sverige så var det hans mening att den typen av tonårsrevolt är normalt - det är normalt att som tonåring revoltera mot föräldrarna, att man bråkar med syskonen och så vidare - enligt honom var det vanligt tonårsbeteende.

Men mina adoptivföräldrar tänkte sig att vi agerade sjukt, framför allt adoptivmorsan som arbetade som barnskötare för små barn på sjukhuset - hon är väldigt snabb med att ifrågasätta folks psykiska hälsa - brukar ofta muttra "det är ju sjukt" till allt hon inte instämmer med..

I vilket fall, adoptivföräldrar vet ingenting om den biologiska släkten och kan av det skälet inte veta vad som är normalt för en person i vår släkt eller inte, så de jämför oss med vita svenska ungdomar och anser att vi har onormalt temperament och är betydligt mer hetlevrade och våldsamma jämfört med normala vita svenska barn - så detta leder ofrånkomligen till att de vänder sig till psykiatrin för att få deras bedömning!

Med andra ord så är adoptivföräldrar främlingar med andra gener och de anser att deras adoptivbarn är inte friska för att de inte agerat likadant själva i tonåren och inte förstår att ett adoptivbarns beteende kan vara normalt för det folk adoptivbarnet tillhör - alltså att mitt beteende kanske är normalt för folk av mitt folkslag, men inte för en vit svensk - att det finns genetiska skillnader i temperament mellan folk - där mitt heta temperament alltså inte är sjukt utan är fullt normalt - när man jämför med andra Brasilianare?

Men är onormalt vid jämförelse med lugna vita svenskar..

Adoptivföräldern vet inte vad som är normalt och vänder sig av det skälet till psykiatrin för svar - då får de alltid fel svar - att adoptivbarnet är handikappat socialt eller psykiskt.

En biologisk förälder känner igen sig själv i barnet/barnen och skulle av det skälet inte vända sig till psykiatrin när vi är tonåringar för de vet bättre än att göra så. Vita föräldrar gör det nästan aldrig med sina vita biologiska barn - för att de känner igen sig själva i barnen.

Så att bli adopterad av vita rasfrämlingar leder förr eller senare till att de tycker att man agerar "onormalt" och att de då vänder sig till rasisterna inom psykiatrin och det hela slutar med att adoptivbarnen blir stämplade som psykiskt sjuka..

En annan sak att nämna är att allt bra adoptivföräldrarna gör när vi är små och växer upp, det gör dem för deras egen skull - de vill att vi skall älska dem som föräldrar då de ville vara föräldrar, men inte kunde på grund utav att Farsan var potent - så de skämmer bort oss med kärlek, leksaker och svensk livsstil för att vi ska tycka om dem och bli tacksamma - vilket vi också blir - men sedan i tonåren när vi tonårsrevolterar så betraktas detta som nogonting konstigt och onormalt av adoptivföräldern samtidigt som konflikter i skolan med vita elever också leder adoptivföräldrarna till att omvärdera vår status som normala barn.

När de omvärderar den statusen då förlorar de också sin goda vilja, åtminstone adoptivmorsan, och börjar att agera som om de har hand om handikappade barn/ungdomar istället - med resultatet att de går till psykiatrin och får oss stämplade - sedan agerar de helt efter vad psykiatrins "experter" bedömer och skiter i vad vi vill, vår framtid, vår jämställdhet med vita - allt som betyder något då är vad psykiatrin och socialen sagt och sen förväntas vi vara tacksamma för att vi får "hjälp och stöd" för våra "handikapp".

Kort och gott, de tar oss till Sverige inte för vår skull - utan för deras skull då de vill bli föräldrar, samhället bryr sig enbart om föräldrarna och behandlar dem som svenska föräldrar - medans socialen och psykiatrin behandlar adoptivbarnen som invandrade barn trots att det strider mot gällande lagstiftning då vi borde behandlas som svenska barn i och med medborgarskapet och adoptionen - men det skiter dem i då hudfärg är viktigare än medborgarskap, adoptivföräldrarna skämmer bort oss för att de vill bli omtyckta av oss, allt de gör är för att vi ska gilla dem mer, när tonårsrevolter sker i tonåren betraktas det som onormalt, bråk i skolan skylls på oss och adoptivföräldrarna glömmer bort att vi är mörkhyade och tänker att det har att göra med handikapp hos deras adoptivbarn - snarare än rasism och främlingsfientlighet från enstaka svenska barn - så de får oss utredda/undersökta av den svenska psykiatrin för att de egoistiskt vill ha svar på sjuka frågor om vi kan ha ett handikapp - en fråga ingen borde ställt till att börja med eftersom att vi har inget att vinna på det - men allt att förlora - en förälder borde istället ha ifrågasatt andras agerande mot oss i skolan, snarare än om vi är normala eller inte.

Under mötena på barnpsykiatrin så är det bara föräldrarna som adoptivföräldrarna tänker på - det finns utskrifter på allt där adoptivföräldrarna bara pratar om hur rädda de är för att syrran självskadar med kniv och de är rädda att bli huggna, eller att jag utagerar och får vredesutbrott så de är rädda för vad jag ska ta mig till - det handlade aldrig om att jag och Syrran blev retade, slagna, mobbade, utsatta för falsk ryktesspridning på sociala medier i skolan med mera - utan bara föräldrarna i fokus konstant - de var totala narcissister, och psykiatrin tvekade inte en sekund att utmåla oss som de enda problemen både i skolan och i hemmet för att sedan stämpla med diagnoser!

Även senare i ung vuxen ålder med start år 2009 så har allt fokus legat på adoptivföräldrarna och vad de önskat sig - hur vi skulle få det efter flytten hemifrån beslutade adoptivmorsan helt oh hållet tillsammans med socialtjänsten - jag och Victoria blev inte ens tillfrågade om vad vi ville - de agerade som om vi var tioåringar när vi var 19 år gamla - allt för att psykiatrin satt diagnoser tre år tidigare efter konflikterna i hemmet och på skolan.

Poängen är att adoptivföräldrarna gör allt i egenintresse - och vi är här för att tillfredsställa dem och deras barnlöshet - har de gett oss något så är det också i egenintresse, för de har varit totalt likgiltiga till hur vi utsatts av andra, blivit omskrivna, stämplade - aldrig har min adoptivmor någonsin brytt sig om min synpunkt i något ärende - utan diverse experter så som psykiatrins personal, socialtjänstens personal eller lärare har alltid kommit först - mig har man hanterat som om jag var en ägodel och inte en individ med egen vilja och egen åsikt - normala föräldrar tillfrågar ju sina barn hur de känner, vad de tycker, vad de vill göra i framtiden - men adoptivföräldrarna de tillfrågade socialen och psykiatrin istället och sedan förväntade de sig tacksamhet efter att de gjort vad dessa ville - och inte vad jag själv eller min syster ville.

De är helt psykiskt störda när det kommer till hur de är totalt ointresserade av hur vi blivit behandlade, de vill bara tysta oss, adoptivmorsan främst då adoptivfarsan faktiskt lyssnade - men adoptivmorsan bara säger det man vill höra för att få tyst på en, men är aldrig likt en mor intresserad av orättvis behandling av hennes barn - en normal mor hade ju reagerat mot att hennes son eller dotter ensamt får hänga hästhuvudet även i situationer där det finns bevis för att andra var lika skyldiga till att ha brukat våld - men inte min adoptivmor - jag sitter på utskrifter, polisens förundersökningar och ibland även DOM:ar - trots detta har hon inte agerat på något sätt för att påtala för psykiatrin eller socialtjänsten att de glömt bort att nämna vad andra utsatte mig för - vilket resulterat i att jag sen utmålats som en person med aggressiva impulser, eftersom socialen och psykiatrin har nämnt mitt våld mot svenska ungdomar - men har enbart nämnt att dessa svenska ungdomar provocerat mig verbalt - så resultatet blev i vuxen ålder att jag är allvarligt psykiskt störd efter olaga hot för att jag har en historik av att utagera aggressivt mot folk efter verbal provokation, när sanningen var att de andra utagerade aggressivt mot mig i lika hög utsträckning - men det nämnde inte socialtjänsten i sin rapport eller psykiatrin i journalen - och adoptivmorsan har aldrig brytt sig om vad dessa antecknat - hon har lämnat till dem att hantera allt och struntat fullt ut i om de var 100% partiska med vita barn - här kan man även anklaga adoptivfarsan för att ha varit för feg för att utmana myndigheter och institutioner - men till skillnad från adoptivmorsan så lyssnade han, läste handlingar och höll med i att vi behandlats extremt orättvist - med adoptivmorsan däremot så vill hon inte ens ha informationen, utan tycker bara att man skal hålla tyst - så hon är av det skälen en sociopat i mina ögon som bara agerar i egenintresse och aldrig gett blanka fan i hur jag blir omskriven av socialen eller psykiatrin, men visst - de tar oss till deras land där alla är partiska med dem - ingen lyssnar på ett adoptivbarn som säger någonting negativt - vare sig om adoptivföräldrarna, om andra elever eller om någon - däremot om andra säger negativa saker om adoptivbarnen då skrivs det in i journaler och rapporter omedelbart!

Det är extremt hopplöst - man tas till ett samhälle och tvingas sedan att slåss mot hela systemet här som är väl förberedda på just detta.

Du förstår att de vet ju mycket väl att vi är ensamma och utlämnade till dem - vi är alltså enkla byten då vi inte har någon på vår sida.

De vill gärna ha hit alla övergivna barn som i deras ögon ingen vill ha - de tänker sig att dessa ensamma barn som ingen vill ha de kan vi göra vad vi vill med, och ingen kommer att bry sig - så tänker socialtjänsten och psykiatrin i Sverige - blev själv tillsagd att "ingen bryr sig" när jag var på rättspsyk 2012-2014 och försökte skina ljus på falska uppgifter i utredningen som grundade sig på uppgifter i tidigare journal - vi är övergivna, bortlämnade till Sverige, ensamma - de kan göra vad som helst mot oss - perfekt, då slipper vi bråkiga svenska föräldrar som slåss för sina biologiska barns rättigheter - "adoptivföräldrarna är antingen fegisar och veka och slåss inte för någon, eller så tror de på våra experter så de kommer tacka oss för den negativa särbehandlingen - kallad "hjälp och stöd" som vi delar ut till deras ensamma invandrarbarn" - Psykiatrin och Socialen.

Ok, så de vill ha hit adoptivbarn - för deras egna ändamål - och utnyttjar godtroende adoptivföräldrar som vill ha en familj.

I mitt fall verkar det finnas en Brasiliansk släkt, och jag har alla dokument från adoptionen.

I andras fall, och normen är - att det inte finns några dokument och att adoptivbarnet därmed får det extremt svårt att hitta sin biologiska släkt.

Normen är att vi är helt utlämnade till deras diskriminering och psykiska diagnoser.

I mitt fall har jag dokumenten och en Brasiliansk släkt. Vilket så klart är ovanligt. Men vad hjälper det i Sverige där hela systemet mobbat mig sedan tonåren.

De påstår gärna att de vill ge ensamma barn trygga och bra liv.

Vad de egentligen vill är att ge barnlösa svenskar utländska barn - sedan utsätta barnen för psykiatrin så fort de bedömer att barnet har något fel - vilket allt som oftast sker i tonåren då tonåren är en tid där puberteten slår in och vår pubertet skiljer sig från vita svenskars då vi är mer explosiva och utagerande.

Summa summarum så vill de ha adoptivbarn hit till Sverige - men inte för adoptivbarnens skull - utan för alla andra inblandades skull. Vi tas hit för att tillfredsställa adoptivföräldrar, psykiatrin, socialen - staten tjänar pengar på adoptionen - vi tas inte hit för att få våra behov tillfredsställda - dock så kan vi få det bra de första åren då adoptivföräldrarna vill ställa in sig och få oss att se dem som riktiga föräldrar genom att behandla oss som deras riktiga barn, men som sagt i tonåren bryter de kontraktet genom att ifrågasätta vår psykiska hälsa och får i slutänden ingen tacksamhet eftersom att vi blir förlorare i Sverige!

Man kan säga att de förlorade tacksamheten när de blandade in psykiatrin.

Em português

Não tenho permissão para possuir ou cuidar de animais até novo aviso (válido desde 2011), não tenho permissão para tomar nenhuma decisão por conta própria em relação a dinheiro e decisões de adultos entre 2009-2020, foi prescrito incorretamente pela psiquiatria durante todo esse período e é ainda com auxílio-doença que me impede de trabalhar - eles me queriam ativamente no sistema com auxílio-doença e me forçaram a isso me gerenciando à força por mais de uma década, eles relataram ativamente falsas brigas e conflitos em benefício do outros suecos brancos - aí temos o problema básico - eu e as irmãs tivemos que nos tornar bodes expiatórios - enquanto os pais adotivos deixaram isso acontecer!

O que você pode dizer é que somos tratados como inferiores aos brancos, embora tivéssemos família igual e classe socioeconômica igual à deles - éramos iguais quando tudo estava calmo, mas quando havia brigas, de repente, somos imigrantes e são tratados como se estivéssemos muito abaixo dos outros.

Em outras palavras, crianças adotadas na Suécia são lixo, elas se sacrificam à psiquiatria pela menor briga ou conflito - enquanto ignoram o que os suecos brancos fizeram ou estão fazendo conosco.

Somos, portanto, tratados como estrangeiros versus suecos, e a cidadania é ignorada - os suecos adotam o maior número de crianças em toda a Europa (60 mil desde 1960, que é o maior número de crianças adotadas per capita) e não hesitam em rotular essas crianças de doentes mentais assim que surgem problemas ou conflitos - os cuidados de saúde mental são o remédio contra os conflitos que surgem - justiça zero ou consideração pelos filhos adotivos é tomada - mas a única coisa com que eles se preocupam é proteger os suecos brancos, os filhos adotivos em que eles cagam completamente.

Os serviços sociais e a psiquiatria não nos dão nenhuma chance de avaliação objetiva, mas somos nós contra eles onde sempre somos eles.

O racismo é enorme durante o conflito e, para esconder o ódio racial dos suecos, eles rotulam as crianças adotadas com doenças mentais.

Então o sueco pode culpar o diagnóstico da vítima - e evita enxergar o próprio racismo.

O pai adotivo confia em especialistas brancos em psiquiatria e serviço social - eles não ajudam em nada quando se trata de proteger nossos direitos ou status como normais.

Ser adotado é, portanto, vantajoso até que haja um conflito com um sueco branco, - depois disso, tudo o que você tem que esperar é a doença mental, pois a psiquiatria está sempre à procura de novas crianças adotadas e trabalha em conjunto com o Serviço Social!

Du har skickat

Sim, eles criaram sistemas para usar os cuidados de saúde mental dessa forma. E nem a psiquiatria nem os serviços sociais são objetivos - são apenas as crianças adotadas ou o adulto adotado que são vilões - se outros fizeram algo errado, eles não se importam em registrar isso.

Eles são absolutamente nojentos.

Além disso, quero dizer que os pais adotivos carecem de conhecimento e familiaridade com a família biológica, então eles realmente não sabem o que é comportamento normal e o que não é em uma criança adotada - isso inevitavelmente os leva a perguntar à psiquiatria racista sueca sobre o que eles pense quando eles têm perguntas em suas cabeças sobre nossa saúde mental, geralmente na adolescência, porque é quando atingimos a puberdade e geralmente agimos com violência ou temos muito temperamento.

Segundo o meu antigo contacto nos Serviços Sociais na Suécia, era da sua opinião que este tipo de revolta adolescente é normal - é normal um adolescente revoltar-se contra os pais, discutir com os irmãos e assim por diante - segundo ele era normal comportamento adolescente.

Mas meus pais adotivos pensaram que estávamos agindo como doentes, especialmente a mãe adotiva que trabalhava como babá para crianças pequenas no hospital - ela é muito rápida em questionar a saúde mental das pessoas - muitas vezes murmura "isso é doentio" para tudo o que ela não concorda .

De qualquer forma, os pais adotivos não sabem nada sobre a família biológica e por isso não podem saber o que é normal para uma pessoa da nossa família ou não, então eles nos comparam com jovens suecos brancos e nos consideram de temperamento anormal e significativamente mais gostosos - temperamental e violento em comparação com crianças suecas brancas normais - então isso inevitavelmente os leva a recorrer à psiquiatria para sua avaliação!

Du har skickat

Em outras palavras, pais adotivos são estranhos com genes diferentes e acreditam que seus filhos adotivos não são saudáveis ​​porque eles não agiram da mesma forma na adolescência e não entendem que o comportamento de um filho adotivo pode ser normal para as pessoas adotadas. criança pertence - de modo que meu comportamento pode ser normal para pessoas da minha raça, mas não para um sueco branco - que existem diferenças genéticas de temperamento entre as pessoas - onde meu temperamento quente não é doente, mas completamente normal - quando comparado a outros Brasileiros?

Mas é anormal quando comparado aos calmos suecos brancos.

O pai adotivo não sabe o que é normal e por isso recorre à psiquiatria para obter respostas - então eles sempre obtêm a resposta errada - que a criança adotada é deficiente social ou psicologicamente.

Um pai biológico reconhece-se no(s) filho(s) e por isso não recorreria à psiquiatria quando somos adolescentes porque sabe que não o deve fazer. Os pais brancos quase nunca fazem isso com seus filhos biológicos brancos - porque se reconhecem nas crianças.

Portanto, ser adotado por estranhos raciais brancos, mais cedo ou mais tarde, leva-os a pensar que você está agindo de forma "anormal" e que eles se voltam para os racistas na psiquiatria e tudo termina com as crianças adotadas sendo rotuladas como doentes mentais.

Outra coisa a mencionar é que tudo de bom que os pais adotivos fazem quando somos pequenos e crescemos, eles o fazem para o seu próprio bem - eles querem que os amemos como pais porque eles queriam ser pais, mas não podiam porque o Pai era potente - então eles nos mimam com amor, brinquedos e o modo de vida sueco para que gostemos deles e sejamos gratos - o que seremos - mas então, em nossa adolescência, quando nos rebelamos, isso é considerado algo estranho e anormal pelo pai adotivo ao mesmo tempo em que os conflitos na escola com alunos brancos também levam os pais adotivos a reavaliar nossa condição de filhos normais.

Du har skickat

Quando eles reavaliam esse status, eles também perdem a boa vontade, pelo menos a mãe adotiva, e começam a agir como se estivessem cuidando de crianças/jovens deficientes - com o resultado de irem à psiquiatria e nos rotularem - então eles agem completamente de acordo com o que os "especialistas" da psiquiatria julgam e dão a mínima para o que queremos, nosso futuro, nossa igualdade com os brancos - tudo o que importa então é o que a psiquiatria e os serviços sociais dizem e então devemos ser gratos por recebermos "ajuda e apoio" para as nossas "deficiências".

Resumindo, eles nos levam para a Suécia não por nós - mas por eles, pois eles querem ser pais, a sociedade só se preocupa com os pais e os trata como pais suecos - enquanto os serviços sociais e a psiquiatria tratam os filhos adotivos como imigrantes filhos, embora contradiga a legislação atual, pois devemos ser tratados como crianças suecas com cidadania e adoção - mas é péssimo para eles, pois a cor da pele é mais importante do que a cidadania, os pais adotivos nos mimam porque querem ser queridos por nós, tudo o que eles fazem é para que gostemos mais deles, quando acontecem motins na adolescência é considerado anormal, as brigas na escola jogam a culpa em nós e os pais adotivos esquecem que somos morenos e acham que tem a ver com a deficiência deles crianças adotadas - em vez de racismo e xenofobia de crianças suecas individuais - então eles nos investigam/examinam pela psiquiatria sueca porque eles egoisticamente querem respostas para perguntas doentias sobre se podemos ter uma deficiência - uma pergunta que ninguém deveria ter feito, porque não temos nada a ganhar com isso - mas tudo a perder - um pai deveria ter questionado as ações dos outros em relação a nós na escola, em vez de se somos normais ou não.

Du har skickat

Nas reuniões da psiquiatria infantil, é só nos pais que os pais adotivos pensam - há transcrições de tudo em que os pais adotivos só falam que têm medo da irmã se machucar com uma faca e têm medo de ser esfaqueado, ou que eu aja e tenha explosões de raiva como se eles estivessem com medo do que eu faria - nunca foi sobre mim e Syrran sendo provocados, espancados, intimidados, expostos a falsos rumores nas redes sociais na escola e muito mais - mas apenas os pais em foco constantemente - eram narcisistas totais, e a psiquiatria não hesitou um segundo em nos pintar como os únicos problemas tanto na escola quanto em casa e depois carimbar com diagnósticos!

Mesmo mais tarde na idade adulta, a partir de 2009, todo o foco estava nos pais adotivos e no que eles queriam - como iríamos conseguir depois de nos mudarmos de casa, a mãe adotiva decidiu completamente em conjunto com o serviço social - eu e Victoria não éramos até perguntaram o que queríamos - eles agiram como se tivéssemos dez anos quando tínhamos 19 anos - tudo porque a psiquiatria fez diagnósticos três anos antes, após os conflitos em casa e na escola.

A questão é que os pais adotivos fazem tudo por interesse próprio - e nós estamos aqui para satisfazê-los e à sua falta de filhos - se eles nos deram algo, também é por interesse próprio, porque eles foram totalmente indiferentes à forma como nós sido vitimizado por outros, reescrito, rotulado - minha mãe adotiva nunca se importou com meu ponto de vista sobre qualquer assunto - mas vários especialistas, como equipe psiquiátrica, equipe de serviço social ou professores, sempre vieram em primeiro lugar - fui tratado como se fosse propriedade e não um indivíduo com vontade própria e opinião própria - os pais normais perguntam aos filhos como se sentem, o que pensam, o que querem fazer no futuro - mas os pais adotivos perguntaram ao serviço social e à psiquiatria e depois esperavam gratidão depois que eles fizeram o que queriam - e não o que eu ou minha irmã queríamos.

Du har skickat

Eles estão completamente perturbados mentalmente quando se trata de como eles estão totalmente desinteressados ​​em como fomos tratados, eles só querem nos calar, a mãe adotiva principalmente quando o pai adotivo realmente ouviu - mas a mãe adotiva só diz o que você quer ouvir para fazer você calar a boca, mas nunca é como uma mãe interessada no tratamento injusto de seu filho - uma mãe normal teria reagido contra seu filho ou filha sozinho sendo permitido pendurar a cabeça do cavalo mesmo em situações onde há evidências de que outros foram igualmente culpados de ter usado violência - mas não minha mãe adotiva - eu acompanho transcrições, investigações preliminares policiais e às vezes até DOMs - apesar disso, ela não agiu de forma alguma para dizer à psiquiatria ou ao serviço social que eles esqueceram de mencionar o que os outros me expus - o que resultou em mim retratado como uma pessoa com impulsos agressivos, porque os serviços sociais e a psiquiatria mencionaram minha violência contra a juventude sueca - mas apenas mencionaram que esses jovens suecos me provocaram g verbalmente - então o resultado foi na idade adulta que estou seriamente perturbado mentalmente após ameaças ilegais porque tenho um histórico de agir agressivamente com as pessoas após provocação verbal, quando a verdade é que os outros agiram agressivamente comigo em uma extensão igualmente alta - mas não mencionou serviços sociais em seu relatório ou psiquiatria no registro - e a mãe adotiva nunca se importou com o que escreveram - ela deixou para eles cuidar de tudo e ignorou completamente se eles fossem 100% tendenciosos com crianças brancas - aqui você também pode acusar o pai adotivo de ser covarde demais para desafiar as autoridades e instituições - mas, ao contrário da mãe adotiva, ele ouviu, leu documentos e concordou que fomos tratados de maneira extremamente injusta - com a mãe adotiva, no por outro lado, ela nem quer a informação, mas apenas pensa que você deve ficar quieto - então ela é por isso uma sociopata aos meus olhos que só age em seu próprio interesse e nunca deu a mínima para como eu sou descrito por s oficial ou psiquiátrica, mas com certeza - eles nos levam para o país deles onde todos são preconceituosos com eles - ninguém ouve uma criança adotada que diz algo negativo - seja sobre os pais adotivos, sobre outros alunos ou sobre qualquer pessoa - por outro lado, se outros dizem coisas negativas sobre os filhos adotivos, isso é registrado em diários e relatórios imediatamente!

É extremamente desesperador - você é levado para uma sociedade e então forçado a lutar contra todo o sistema aqui, que está bem preparado para isso.

Du har skickat

Você entende que eles sabem muito bem que estamos sozinhos e à mercê deles - somos, portanto, presas fáceis, pois não temos ninguém do nosso lado.

Eles gostariam de ter todas as crianças abandonadas que aos seus olhos ninguém quer aqui - eles acham que essas crianças solitárias que ninguém quer podemos fazer o que quisermos com elas, e ninguém vai se importar - é assim que os serviços sociais e psiquiatria na Suécia - disseram a mim mesmo que "ninguém se importa" quando eu estava em um hospital psiquiátrico forense em 2012-2014 e tentei esclarecer informações falsas na investigação baseada em informações de registros anteriores - estamos abandonados, partiu para a Suécia, sozinho - eles podem fazer qualquer coisa contra nós - perfeito, então evitamos pais suecos turbulentos que lutam pelos direitos de seus filhos biológicos - "os pais adotivos ou são covardes e fracos e não lutam por ninguém, ou eles acreditam em nossos especialistas para que nos agradeçam pelo tratamento especial negativo - chamado "ajuda e apoio" que distribuímos a seus filhos imigrantes solitários" - Psiquiatria e Serviços Sociais.

Ok, então eles querem filhos adotivos aqui - para seus próprios propósitos - e tiram proveito de pais adotivos crédulos que querem uma família.

No meu caso parece ser uma família brasileira, e tenho todos os documentos da adoção.

No caso de outros, e a norma é - que não haja documentos e que o filho adotivo tenha assim extrema dificuldade em encontrar os seus familiares biológicos.

A norma é que estamos completamente à mercê de sua discriminação e diagnósticos mentais.

No meu caso, tenho os documentos e um parente brasileiro. O que obviamente é incomum. Mas de que adianta na Suécia, onde todo o sistema me intimidou desde a adolescência?

Eles gostam de afirmar que querem dar uma vida boa e segura às crianças solitárias.

Du har skickat

O que eles realmente querem é dar crianças estrangeiras aos suecos sem filhos - e então expor as crianças à psiquiatria assim que julgarem que a criança tem algo errado - o que acontece com mais frequência na adolescência, quando a adolescência é uma época em que a puberdade atinge e a puberdade difere dos suecos brancos porque somos mais explosivos e expressivos.

Em suma, eles querem que os filhos adotivos venham para a Suécia - mas não pelo bem dos filhos adotivos - mas pelo bem de todos os outros envolvidos. Somos trazidos aqui para satisfazer pais adotivos, psiquiatria, serviços sociais - o estado ganha dinheiro com a adoção - não somos trazidos aqui para satisfazer nossas necessidades - entretanto, podemos nos divertir nos primeiros anos quando os pais adotivos querem para aparecer e nos fazer vê-los como pais de verdade, tratando-nos como seus filhos de verdade, mas como foi dito na adolescência, eles quebram o contrato questionando nossa saúde mental e no final não agradecem porque estamos doentes e com assistência social e nunca trabalharam por causa do contato com a psiquiatria.

Pode-se dizer que perderam a gratidão quando se misturaram à psiquiatria.

- Erfarenheten är att Socialen och Psykiatrin aldrig ville se den mörke killen som offret utan tvärtom alltid ville göra mig till skurken oavsett läge.

Det är en fet lögn att adoptivbarn som blir tagna till Sverige åtnjuter samma socio-ekonomiska status samt juridiska rättigheter som svenska biologiska barn - Ja, vår adoptivfamilj har samma klass, våra adoptivföräldrar åtnjuter samma status och vi får per automatik deras klasstillhörighet samt socio-ekonomiska status så länge vi bor hemma hos dem - men det man missar helt är att vår annorlunda hudfärg leder till negativ särbehandling vid varje konflikt med en vit svensk elev.

- Den svenska socialtjänsten arbetar aktivt bakom vår rygg för att skuldbelägga, vinkla, fabricera och ljuga kring händelser och vår historia med resultatet att vi i slutänden kan sänkas i status trots klasstillhörighet via familjen eller socio-ekonomisk status initialt vid adoptionen - de har noll respekt för de vita adoptivföräldrarna, för den svenska lagen eller för adoptivbarnens rättigheter som adoptivbarn med ett svenskt medborgarskap.

- De behandlar oss som om vi är gatubarn man kan offra, som om vi är inget värda - och som om vi är invandrade barn till våra föräldrar som alltså skall behandlas som lägre än svenskar - de verkar ha noll förståelse för att adoptivbarnet klassificeras som identiskt med ett biologiskt barn och skall behandlas därefter!

Jag har noll förtroende för svensk socialtjänst eller psykiatri efter att dessa aktivt demoniserat mig i utredningar samtidigt som man förminskat andras del i allt - de har verkligen inte behandlat mig som en svensk ur  medelklassen utan snarare som ett gatubarn från utlandet - ja, de verkar ha synen på adoptivbarn att vi är gatubarn även efter en adoption, och att vi aldrig blir "högre" trots att vi efter en adoption uppgår i en svensk familj och släkt!

Vidare var jag själv aldrig gatubarn, detsamma gäller Syrran - vi lämnades in av den biologiska modern direkt till domstolen i Sau Paulo som därefter lämnade över oss skyndsamt till FFIA vid 2½ månaders ålder - två dagar därefter var vi adopterade.

Socialen har aktivt ignorerat den status vi haft och har inte gjort skillnad på oss och invandrare - med andra ord har vi fått samma låga status vid deras hantering av oss - till följd att vita svenskar alltid gynnats aktivt genom att Socialen som tidigare nämnt vinklat händelser partiskt mot oss.

De enda som ville ha mig och Syrran i Sverige var dem, jag ville aldrig själv bli adopterad hit - det finns ingen människa som skulle uppskatta att bli adopterad till ett land som Sverige ifall de sedan behandlas som lägre än sin omgivning - detta i strid mot både lagen och adoptivfamiljens klasstillhörighet.

Jag fick spendera, och Syrran fick spendera - de första 11 åren av vårt vuxenliv 2009-2020 under förvaltarskap och med LSS-stöd - detta trots att vi pluggade vanlig skola och ansågs fullt normala fram tills konflikter skedde vid 16 (!) års ålder - den enda förklaringen är att Socialen rapporterat felaktig fakta till Barnpsykiatrin vilken BUP sedan har antecknat - tre år senare (alltså 2009) så har dessa dokument kunnat brukas av gode män för att sätta oss  under förvaltning - efter konflikter med sagd gode man eller förvaltare så kunde samma dokument användas som underlag i en rpu - där man skrev den värsta utredningen jag varit med om - och där felaktiga rapporter från socialen i December år 2005 bidrog till att man skrev att jag haft aggressiva impulser vid samtliga konflikter genom mitt liv och att detta berodde på "autistiska drag" och alltså utgjorde skäl vid brotten jag dömdes för 2012 (främst olaga hot, grovt brott) att jag skulle ha lidit av en viss störning.

Men poängen är, att det finns ingen jämlikhet klassmässigt, socio-ekonomiskt eller på något sätt - socialen och psykiatrin vrider allt mot adoptivbarnet som om denne skulle ha en betydligt lägre status än de andra vita svenska barnen vid konflikter - detta förklarar överrepresentationen inom psykiatrin för adopterade!

Så du blir adopterad till ett land av två vita föräldrar, du växer upp i deras familj med på pappret samma juridiska rättigheter som en vit biiologisk unge till dem - du njuter av fler prylar och leksaker än i ditt födelseland, du får mer mat på bordet, du behandlas av dina adoptivföräldrar som deras riktige svenska son, du har svenska kamrater i kvarteret och på skolan, du har svensk kultur, svenska traditioner, pratar flytande svenska, umgås med svenskar, är jämställd med svenskar i dina föräldrars klass - medelklass i mitt fall - och du upplever att du har det riktigt bra - men endast fram tills det blir bråk för det finns socialtjänstemän som inte alls fattar att du varit jämställd med vita barn och vuxit upp bland dem, utan de ser en invandrare som de bedömer på grund av hudfärg och ursprung är lägre än vita barn - så de motarbetar aktivt adoptivbarnet och skriver i journaler och rapporter på ett sätt som riktar all skuld mot adoptivbarnet - man vill inte att några av de andra ska ta något som helst ansvar, men adoptivbarnet skall ta ALLT ansvar - man respekterar inte adoptivfamiljen, adoptionen, adoptivbarnets status/klass/juridiska rättigheter utan allt man gör är att behandla adoptivbarnet efter hur denne ser ut och därmed så  gör man extremt partiska illvilliga utredningar och rapporter som alltid gynnar vita och missgynar adoptivbarnen!

Så det jag säger är att man har det bra som adoptivbarn fram tills det blir konflikt - när det blir konflikt så spelar det ingen roll vilken familj du tillhör, vilken status du har socio-ekonomiskt eller vilka juridiska rättigheter du har enligt den svenska lagen som adopterad - allt som spelar roll då är ditt ursprung och din hudfärg - vilket leder till att i situationer där du och andra slagit varandra och använt lika mycket våld mot varandra - så sitter socialtjänstemännen och nämner att du använt våld mot svenska barn - men spelar ner de vita svenska barnens våld mot adoptivbarnet!

Och nej, en adopterad är inte i konflikt med 100% av de vita eleverna, utan kanske 2% - alltså om det är 200 elever på en skola och 190 är vita - då kanske konflikten berör 7-15st av dessa högst - dock kan man kanske även nämna att går det rykten om att till exempel jag själv taffsat på en tjej i skolan så finns det ju en risk för att ryktet sprids på sociala medier och därmed når elever på andra skolor där jag själv aldrig satt min fot - när det sker så kan det även tänkas att vänner från andra skolor till flickan som anklagar också blir inblandade, sedan om jag nekar till anklagelserna hindrade inte lärarna, socialen eller BUP från att tro på tjejen - och deras skriverier ändrades inte efter att polisen lagt ner ärendet - och tjejen i fråga var ledare för ett mobbargäng som mobbade min tvillingsyster - det enda skälet till att ryktet spreds var att jag närvarat på ett möte mellan tjejerna och min Syster där även lärare och rektor närvarat efter Syrrans önskan - hon involverade mig i sina problem och jag begick misstaget att närvara när jag skulle låtit henne ensamt få hantera sina mobbare - bara att närvara till stöd för henne var tillräckligt för att tjejerna skulle sprida incestrykten om mig och min tvillingsyster, rykten som inte var sanna, och som snabbt vreds till att jag skulle ha haft sex med min syster - efter att först ha handlat om att min syster skulle ha haft sex med mig - till saken kan tilläggas att året innan under årskurs 8 så hade bilder/filmer spridits där min Syster blev sexuellt utnyttjad av en man som lurat henne att han varit modellfotograf - dessa bilder och filmer spreds på det lokala communityt apberget med resultatet att alla ungdomar i Umeå Stad sett dem - och naturligtvis blev resultatet mobbning av min tvillingsyster för detta.

Jag drogs in då jag närvarat på ett möte till stöd för min syster. Det började med rykten om incest som till och med handläggare på Barn- och ungdomspsykiatrin tog seriöst (de skrev att "det finns skäl att utreda Victors sexuella gränslöshet") trots att jag aldrig haft sex och var oskuld - men för att en mobbare sprider ett rykte att Syrran haft sex med mig - vilket fick kraft av tidigare nämnda nakenbilder/filmer - så drabbades jag eftersom att ryktet snart hette att det var jag som haft incest - detta rykte förföljde mig fortfarande år 2011 eftersom att jag fortfarande fick frågan av vissa om det stämde.. Var det allt tjejen och hennes gäng gjorde? Naturligtvis inte. De spred sedan uppgifter om att jag tagit tjejen på brösten, något lärarna och rektorn trodde på så de uppmanade henne att polisanmäla - något som hela hennes gäng ställde upp som vittnen för - efter denna anmälan skrev socialen och BUP en massa ofördelaktiga saker så som att man eventuellt var skyldig, men även när jag blev misshandlad i en situation med 15 pojkar mot mig på stan (där det var endast tre av dessa som slogs skall nämnas, medans resten stod i en ring runt omkring oss) så spelade alltså Socialen ner deras ageranden men nämnde mitt agerande utan att minska ner det - med resultatet att endast jag framstod som våldsbrukare - detta kan så klart misstänkas ha med ett bias mot mig att göra - de tyckte ju redan illa om mig efter de rykten som gick, och att man är mörkhyad och adopterad gjorde inte saken bättre. Tjejens anmälan ledde inte till åtal och lades ner i brist på bevis, detta när samtliga flickor i hennes gäng tog tillbaka sina vittnesmål och endast hon själv vidhöll anklagelsen - det var efter detta som polisen inte ansåg att bevis fanns - från början var det ju ett antal tjejer som sa samma sak - sedan blev det bara den här tjejen - som dessutom var ökänd hos polisen och hade varit på hem osv - hon var i aktiv konflikt med min syster vilket stöds av Syrrans BUP-journal och det hade pågått hela årskurs 9. 

Så... Oavsett om det var ryktena, min hudfärg, mitt ursprung eller vad det nu kan ha varit som gjorde Socialen partisk mot mig, så är det ett faktum att de var inte objektiva och behandlade  mig som om jag var skurken i varje ärende även när det var jag mot 15 pojkar varav endast tre använt våld av dessa - men socialen skrev "verbal provokation" - psykiatrin har senare skrivit att jag skulle ha aggressionsproblem till följd av impulser då de förklarar mitt våld efter dessa verbala provokationer med impulser...

Så socialtjänsten ljuger aktivt om mig och andra adoptivbarn för att gynna de vita elever som de verkar ha ett enormt jäv med - att bli adopterad till Sverige är med andra ord som att importeras till ett land som ser ner på adoptivbarn och sedan behandlas därefter - det spelar ingen roll om de flesta svenskar är bra personer inklusive föräldrarna - om de som jobbar inom socialen och psykiatrin alltid är jäviga med vita barn så har vi inget annat att vänta oss i Sverige än psykiska diagnoser, skuld, syndabocksroll och marginalisering - helt ärligt så är det som om dessa tjänstemän bara väntar på rätt tillfälle att få sänka adoptivbarnen då de verkar tycka att vi har för hög status i samhället, de vill inte att vi skall vara jämlikar med deras biologiska svenska barn och ungdomar - så de väntar på rätt tillfälle att sänka oss så att vi i vuxen ålder blir marginaliserade, får förvaltarskap, LSS och allmänt hamnar i ett sämre läge än de vita svenskar vi växt upp med och bland.

Det finns strukturell diskriminering baserad på ursprung och ras som vi utsätts för av socialtjänstemän. Psykiatrin är väldigt duktig på att ta emot rapporter från socialen och aldrig ompröva dessa senare - det är helt omöjligt att få till korrigeringar, rättelser eller dylikt - de anser aldrig att något är fel, missvisande eller så - man tvingas att leva ett sämre liv i Sverige efter socialens och psykiatrins vridna och vinklade dokument där de tagit parti för vita mot oss adopterade när vi växte upp - något som drabbar oss negativt som unga vuxna.

Vi förväntar oss självfallet inte att socialen eller psykiatrin ska ta vårt parti före vita barn, men vi förväntar oss objektivitet - neutralitet - att vi alla behandlas som svenskar - och att ingen blir behandlad som en invandrare man kan offra! 

- Jag förväntar mig att om jag och en annan slagit varandra, då nämner socialen att vi slagit varandra - de nämner inte att jag slagit den andre personen, men att han endast verbalt provocerat mig - det är falsk rapportering som gynnar honom och missgynnar mig som adopterad.

Så i en situation där jag är ensam mot 15 vita svenskar (och för övrigt blev gänget dömt i slutet av år 2006 för upprepade misshandlar av oskyldiga i Umeå Kommun - under drogpåverkan - de ville helt enkelt slåss) för att dessa tror på rykten där jag anklagas för att ha tafsat på en flicka de känners bröst vilket var falskt men vilket de så klart inte kan veta - så väljer Socialen att utmåla dessa 15 som om de endast verbalt provocerat, och mig som om jag brukat våld ensamt - så man lyckas alltså göra 15 vita svenskar till offer och en ensam adopterad till skurken...

Det säger något om deras jäv - det borde vara uppenbart att den som är ensam är offret i en sådan situation. 

- Erfarenheten är att Socialen och Psykiatrin aldrig ville se den mörke killen som offret utan tvärtom alltid ville göra mig till skurken oavsett läge.

Av det skälet kan jag säga att jag fått offra ett bra normalt liv i Brasilien, om än lite hårdare under barndomen - mot ett sämre liv i Sverige till följd av att här i Sverige är det vi mot dem och vi adoptivbarn är "DEM" i socialens och psykiatrins ögon - helt i strid med vilken familj vi tillhör.

Vill du bli adopterad till Sverige? Du erbjuds en underbar barndom, men vid varje konflikt kommer vi att motarbeta dig för att som grädden på moset säga att du är psykiskt sjuk sen - alla de vita svenskar som använt våld mot dig de ska vi skydda - som mest har de "provocerat dig verbalt" - låter toppen va?

Du får lyxen att bli syndabock.

Och till den som påstår att det var mina autistiska drag eller den nu sedan år 2012 borttagna "marginell mental retardation" - alltså diagnoserna från psykiatrin - som orsakade den negativa särbehandlingen?

Jag hade inte tilldelats diagnoser innan februari år 2006 när jag var 16 år gammal och pluggade i årskurs 9 - trots detta var det ständigt jag som fick skulden även i lågstadiet och fram tills dess. Diagnosen känns mer som en efterkonstruktion för att dölja rashatet. Så att de kan säga att det är diagnosen som är skälet till behandlingen - och inte ursprung eller ras - likt jag är övertygad om!

Jag var inte en av de adoptivbarn som adopterades sent utan jag var 2½ månad gammal - tvillingsyrran lika så.

- Jag ansågs frisk vid adoptionen och därefter, och endast efter konflikterna i nian tilldelades jag diagnos.

Vi var så kallade friska adoptivbarn som var svårare att få adoptera - detta har jag papper på från år 1990.

Det man kan se är att oavsett hur frisk eller ung du är så blir du psykiskt sjuk-stämplad i Sverige vid konflikt av en mycket rasistisk och jävig socialtjänst och psykiatri.

Tycker inte alls det är rätt att jag ska tvingas leva i Sverige under denna situation för att mina adoptivföräldrar ville ha barn - så syftet med mitt liv är att leva på botten av det svenska samhället för adoptivmorsans skull - när jag annars hade kunnat, likt min biologisa bror i Brasilien - ha fru, hus och bil nu!

Vår biologiska mor hade 14 barn, en alkoholiserad man och var fattig - hon kunde inte ge alla 14 barnen ett värdigt liv med sina begränsade resurser - och jag och Syrran adopterades.

Våra adoptivföräldrar kunde ge oss en bra barndom, men med tanke på hur socialen och psykiatrin agerar gentemot adoptivbarn här i Sverige så hade nog vuxenlivet blivit bättre även om man tvingats kämpa i Brasilien.

"Det vet vi inte" kanske någon vill inflika - Jo, det vet jag - mina syskon i Brasilien verkar ha familj.

Det finns för många tjänstemän/vuxna i Sverige som inte ger medborgarskapet den svenskhet man enligt lag förtjänar med ett medborgarskap - utan fokuserar för mycket på hudfärger - då sänks vi alla till invandrare oavsett adopterad eller inte!

 Läste allt angående SD i texten ovan inom det vita.

Som adopterad vid 2½ månader så är jag alltså infödd svensk, samtidigt kan jag intyga att assimilering endast påtvingas adoptivbarn - de flesta utlandsfödda/invandrare som inte är adopterade assimileras över huvud taget inte till Sverige - således borde jag som adopterad även platsa bland de "assimilerade" olikt de flesta som faktiskt kommer in i Sverige senare i livet.

Med detta sagt, så innebär inte assimilering till Sverige eller att man är "infödd" enligt Sverigedemokraternas definiering (vilken alltså även gäller adoptivbarn) att man för alltid är lojal med staten Sverige, eller att man aldrig kan förlora sin identitet som svensk mot sin vilja - om samhället konstant behandlar och bemöter en utefter ens mörka hudfärg och konstant ignorerar att man är adopterad, har vita föräldrar eller är assimilerad in i svensk kultur - vad blir resultatet då?

Att man mer och mer identifierar som en främling i Sverige och att man blir mer och mer främmande gentemot sin omgivning och etniska svenskar. Svenska myndigheter så som socialtjänsten och psykiatrin gör ett bra jobb när det gäller att sabotera den svenska identiteten vi byggt upp under 18 års tid - den ständiga behandlingen som om vi är invandrare leder nämligen till en rasering av den identiteten och till att assimileringen var helt i onödan.

Det SD säger om att man som infödd skall kunna upphöra att vara en del av den svenska nationen till följd av att man byter identitet eller lojalitet är dock mycket idiotiskt med tanke på att det är just diskriminering, mobbning, rasism och en behandling efter hur man ser ut som leder till att man ej längre behåller den identiteten eller till att man byter lojalitet - på samma sätt som att Judar som var lojala till Tyskland under det första världskriget bytte lojalitet under det andra världskriget för att de inte gillade behandlingen de fick av nazisterna.

Nu är den diskrimineringen betydligt värre.. Men poängen är att byter jag som adopterad identitet så är det för att jag anser mig förrådd av svenska myndigheter som behandlat mig efter hur jag ser ut snarare än efter hur jag är uppfostrad.

Hudfärgen ges större betydelse än det svenska språket, den svenska kulturen, de svenska traditionerna och den svenska uppfostran - till och med större betydelse än den svenska familjen - hudfärgen är tydligen allt som betyder något vilket förklarar varför adopterade behandlas identiskt med invandrare och inte identiskt med svenskar - när bråk och konflikter sker.

Hudfärg trumfar tydligen assimilering och svensk identitet - man förväntas vidare ha en identitet baserad på hur man ser ut, man förväntas se sig själv som tillhörande en viss grupp bara för att den gruppen delar utseende med en - trots att detta strider mot hela poängen med adoptionen och vårt liv - vi tillhör gruppen svenskar hela uppväxten bara för att senare behandlas som om vi tillhör gruppen vi ser ut som - av tjänstemän som saknar tjänstemannaansvar och rasistiskt särbehandlar efter ras.

Även Sverigedemokrater och andra nationalister kan anses bryta mot lojalitet mot Sverige som stat och land om man tittar till hur illojala de är till nuvarande Sverige - då tänker jag på Sverige som det sett ut de senare åren - de är långt ifrån lojala - så kort och gott illojal blir man när man upplever sig själv som en förlorare i samhället, eller när samhället har värderingar som man själv inte stödjer - med resonemanget att illojala skall kunna förlora sin "svenskhet" till följd av att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur så kommer i stort sett alla som behandlas dåligt och som blir diskriminerade i Sverige att kunna fråntas detta då dessa både förlorar identiteten (i de fall de har dubbla medborgarskap - varför skulle man identifiera med Sverige om man behandlas dåligt i Sverige, då tenderar man ju att identifiera med det land där man behandlas bättre - problemet blir bara detaljen att man ej kan språket i det andra landet för att Sverige stal det ifrån oss när vi adopterades) och lojaliteten - varför skulle man vara lojal till ett land som säger att man är psykiskt sjuk så fort man försvarar sig eller ger svar på tal mot några vita elever i skolan? Samma vita elever som vi placerades bland samtidigt som våra färgblinda adoptivföräldrar indoktrinerade oss i att vår hudfärg spelade ingen roll i antirasistiska Sverige, och att "i Sverige kommer du behandlas identiskt med andra svenskar" - "du är lika svensk som dem" - "trots din annorlunda hudfärg" - sa dem - detta fick vi höra sedan två månaders ålder så det var vår sanning fram tills vi och inga av de vita fick all skuld och alla diagnoser av den rasistiska svenska psykiatrin, efter att adoptivföräldrarna blint sökt hjälp därifrån i tron att vi skulle få en svensk unges behandling - men det blev den behandling svarta får - Och som sedan satte mig och min syster under 11 års förvaltning när vi flyttade hemifrån år 2009, med hjälp av diagnoser vi tilldelats i tonåren år 2006 efter att vi utagerat i bråk startade av vita? 

Sverigedemokrater kan anklagas för att vara illojala när de sprider dåliga uppgifter om Sverige, på samma sätt som jag gör vad gäller hur adopterade behandlas av psykvården i Sverige - så sprider SD skit om invandring för att få invandrare att inte söka sig hit. De vill påverka invandringen till Sverige, jag vill påverka adoptionerna - det vi har gemensamt är att vi är missnöjda med hur Sverige hanterat frågorna.

Med detta i åtanke kan SD:are anklagas för att vara lika illojala till Sverige som jag är.

Slutligen att skilja på medborgarskapet till den svenska staten, och på tillhörigheten till den svenska nationen - strider mot hela poängen med att ge någon ett medborgarskap eller till att bli medborgare - poängen är att när man tar emot sitt medborgarskap så uppgår man i den svenska nationen som en fullvärdig medlem - ifall medborgarskapet inte är ett bevis på medlemskap i den svenska nationen så degraderas medborgarskapet till en papperslapp som endast ger dig rätten att rösta i valen, förhindrar staten Sverige från att utvisa dig samt ger dig vissa rättigheter inom välfärden som du annars inte har rätt till - och du får rätt till svenskt ID-kort och pass - men i övrigt så skulle du alltså inte vara svensk även med ditt medborgarskap - vilket strider mot hur juridiken och lagstiftningen är utformad.

SD menar att adopterade per automatik är att betrakta som "infödda" så därmed gäller deras text om medborgarskap förmodligen gruppen invandrare som kommer senare och tilldelas medborgarskapet - där SD alltså gör skillnad på dem och en medlem av den svenska kulturen och tillhörigheten.

Problemet med detta resonemang är att adoptionen i sig och den svenska familjen i sig inte juridiskt ger mig som adopterad min svenskhet. Jag blir då betraktad juridiskt som en invandrare fostrad av två svenskar - utan medborgarskapet - det är medborgarskapet som garanterar att man blir svensk juridiskt och får/ges lika rättigheter enligt den svenska lagen, åtminstone på pappret..

I verkligheten så finns det för många tjänstemän som har SD:s syn även om de inte är Sverigedemokrater vilket leder till att vi som har medborgarskap och som är adopterade trots detta behandlas identiskt med invandrare - som om medborgarskapet är helt utan betydelse för svenskhet - därmed flyttas fokus från medborgarskapet till hudfärgen och vi behandlas som invandrare helt emot alla våra rättigheter som adopterade i Sverige - problemet med tjänstemän är att de aldrig gör fel i Sverige även när de gör fel - så bryter de mot våra rättigheter som adopterade så får det NOLL konsekvenser - och problemet är helt klart att de delar SD:s syn att medborgarskap är inte identiskt med att vara svensk - så kort och gott är man inte vit så är man en invandrare blir resultatet av det.

Kände igen mig i det Tobias Hubinette skrev angående hur t.ex. Afro-Svenskar upplever Sverige och svenskarna - det hade gjorts en utredning i detta för första gången i Sverige nyligen. De beskrev rasism redan i lågstadiet i så tidig ålder som 7. Jag hade liknande erfarenheter och allt jag delade med dem var hudfärg och hett temperament. Så min poäng är att det finns för många tjänstemän/vuxna i Sverige som inte ger medborgarskapet den svenskhet man enligt lag förtjänar med ett medborgarskap - utan fokuserar för mycket på hudfärger - då sänks vi alla till invandrare oavsett adopterad eller inte.

Two adopted twins from Sao Paulo in Brazil bullied through school, various psychiatric institutions stamped them and wrote error resulting in minor declaration / stewardship and more! Part 2

https://mrnygrenfan.blogspot.com/2022/10/two-adopted-twins-from-sao-paulo-in.html

From: Victor Nygren [mailto:nygren319@hotmail.com]

Sent: den 31 mars 2014 04:21
To: Consular
Subject: RE: Two adopted twins from Sao Paulo in Brazil bullied through school, various psychiatric institutions stamped them and wrote error resulting in minor declaration / stewardship and more!

Hej, finns det möjligheter som adopterad från ert land (och med medborgarskap antar jag, men utan kunskaper i språket portugisiska) att söka er hjälp då jag och min tvillingsyster anser oss förtryckta och psykiskt torterade av PSYKIATRIN och Umeå Kommun.

Vi ansågs fullständigt normala innan Barnpsykiatrin (BUP) i tonåren skyllde vår utsatthet til följd av mobbing/rasism på oss.

Istället för att skriva att vi blev utsatta av rasistiska vita svenskar så skrev de att vi led av "svårigheter med det sociala samspelet" och gav oss retardationsdiagnoser och autistiska diagnoser.. Diagnoser som använts till att omyndighetsförklara/förvalta oss och en massa annat.

Jag ansågs normalbegåvad och hade bra och riktigt bra betyg på nationella prov. Jag ansågs fullständigt normal av fröken i mellanstadiet och jag hade inga särskiljande drag.

Men i årskurs 9 så blev det en del problem och naturligtvis så ger man sig på mig/offret för att slippa bemöta rasism och mobbing. Flyttade mig från skolan och så.

Mina adoptivföräldrar var godtroende som vanligt och köpte allt som BUP skrev. Dessutom i egenskap av vita föräldrar så insåg de aldrig att vi kunde vara utsatta för rasism..

Vi pratar ju felfri svenska, är uppvuxna i Sverige med svensk kultur och bör därför anses som helt vanliga svenskar. En blindhet för att vi har en annan hudfärg än gemene svensk och att detta faktum kan leda till utsatthet och mobbing i skolan led de av.

Min syster mobbades större delen av skolgången. Skillnaden i hennes fall är att hon ansågs av skolan och andra vara under normalnivån vad gäller skolprestationer och förmåga.

Mina adoptivföräldrar har alltid varit rättvisa. Så de har gett mig samma handikappinsatser (LSS, gode man/förvaltare, SOL, SOC-kontakt etc) som min syster.

Ingen av mig och min syster trivs eller vill ha denna typ av "stöd och hjälp" som vi ser som "förtryck och diskriminering". Men i min systers fall så ansågs hon ligga under normal nivå i skolan medan jag låg på normal nivå. Ibland över normal nivå till och med.

Jag har senare blivit utsatt för en häxjakt där man utnyttjat barnpsyks diagnoser till att ge mig djurförbud, en allvarlig psykisk störning och liknande.

Jag har stora planer på att bemöta allt sådant framöver då jag anser att allt är ett resultat av att Barnpsyk strök över rasismen när jag gick i årskurs 9 på Tegs Central i Umeå. Hade de istället erkänt att jag och syrran var offer för rasism och mobbing istället för att skylla allt på oss med att vi led av sociala svårigheter så skulle förvaltarskap, LSS och psykiska störningar aldrig ha kommit på fråga.

Man har gång på gång använd samma BUP-journalhandlingar som underlag för olika läkarintyg, bedömningar och tvångsändamål.

När man är inom rättspsykiatrin så är det ett otidsbestämt straff. Och kämpar man mot ett sådant straff när man är inneliggande så blir man väl aldrig utsläppt. Men det är klart att jag aldrig ansett mig socialt efterbliven, autistisk eller allvarligt psykiskt störd. Att jag mått psykiskt dåligt över ständig psykisk tortyr och diskriminering i form av ett påtvingat förvaltarskap och särbehandling för att psykiatrin skrivit att jag skulle vara annorlunda vilket jag inte är mer än till ursprung och hudfärg är inte så konstigt.

Men rättspsykiatrin i Huddinge skyllde gärna på bråk i skolan och annat och förklarade psykiskt dåligt mående med medfödda problem. Istället för att se att det är just omyndighetsförklaringen och annan negativ särbehandling som gjort att jag mått dåligt psykiskt åren 2009-2012. Mår ju fortfarande piss över förvaltarskap, LSS osv. Det är därför jag undrar om den brasilianska ambassaden är intresserad av min och min systers historia?

Och att hjälpa oss från detta rasistiska förtryckarsamhälle som Sverige faktiskt är där vi behandlas lägre än hundar!!!?

Och jo, Sverige är ett bra och fint land för alla som "inte hamnar i systemet".. Problemet är ju att om du blir utsatt eller mobbad i skolan för att du inte ser ut som andra så då skyller man det på att du har något medfött fel istället.

Man DÖLJER RASISMEN genom att skuldbelägga offer för rasism med att de har något medfött fel. Sen skriver de också att "han eller hon uppfattar inte saker som andra och kan inte förstå de medmänskliga sociala signaler som andra barn skickar till honom eller henne". Med andra ord så är man socialt efterbliven och kan inte förstå att de andra bara "menar väl" med sin rasism och mobbing. Genom detta resonemang så drar man ner trovärdigheten för oss som utsatta också.

Förvaltarskapet/omyndighetsförklaringen drar också ner våran trovärdighet.. Och speciellt en allvarlig psykisk störning som de drar till med i extremfall (mitt fall, inte syrrans) eftersom att jag till skillnad från min syster har bekämpat myndigheterna och förvaltarskapet. Då är jag ju en rättshaverist som de vill trycka till. Och de är livrädda för att de ska ha gjort fel och att jag ska ha haft rätt.

Adoptivföräldrarna står inte upp för oss, har inte slagits för oss, har inte stått upp för vår normala status, har inte varit kritiska mot psykiatrin eller andra, har inte agerat ansvarsfullt efter tonåren och har i praktiken övergivit oss/lämnat över oss i händerna på Psykiatrin, SOC och domstolen..

De borde aldrig ha fått adoptera!

Man skriver i domstolshandlingarna från domstolen att "barnens bästa" är det viktigaste och att det är för "barnens skull" som man adopterar/adopterar bort dem.

Sanningen är den att Sveriges myndigheter, psykiatri och domstol bara bryr sig om adoptivföräldrarna. Det är inte för adoptivbarnens skull som adoptionen godkänns utan man tänker på de vita adoptivföräldrarna.

Så länge adoptivföräldrarna är nöjda så är samhället nöjt. Uppstår det konflikter i hemmet eller på skolan och föräldrarna kontaktar psykiatrin eller socialtjänsten så är det aldrig "barnens bästa" som är i fokus. Då är det adoptivföräldrarna man vill hjälpa och barnen är bara som husdjur man behandlar som "grisarna i säcken".

Vill föräldrarna ha ett svar på varför vi hamnar i så mycket konflikter på skolan t.ex. så ger Psykiatrin dem ett svar helt utan tanke på om det gynnar oss "adoptivbarn". De stämplar oss med någon diagnos och sen eftersom svenska föräldrar är godtroende gentemot myndigheter och andra så tar de tacksamt emot den förklaringen. Helt plötsligt så kan man bli påtvingad assistenter och allt möjligt!

I själva verket så var vi bägge fullt normala men mörkhyade i ett vit-dominerat samhälle. Vi är uppväxta på TEG i Umeå där majoriteten är vita och det fanns kanske fyra mörkhyade på Tegs Central skola år 2006. När vi blir mobbade för vår hudfärg och sånt så väljer psykiatrin inte att ge föräldrarna den förklaringen att vi är ofer för rasism. Istället så förklarar man rasismen med att vi har medfödda handikapp.

Ofta så kan ovetskapen om de biologiska föräldrarna leda till att man antar från svenskt håll att de kanske led av psykisk sjukdom eller autism, således är möjligheten stor att även vi, deras biologiska barn, lider av psykisk sjukdom och autism. Hade saken gällt en vit unge så hade man aldrig tänkt sig att den biologiska föräldern kanske lider av psykisk sjukdom eller autism och att ungen därför lider av detta.. Då hade man snarare sett att det handlar om utbredd mobbing. Visst hade en vit kunnat få liknande problem med diagnoser, men då hade man förklarat dessa diagnoser med ungens agerande och inte med att de "okända biologiska föräldrarna" förmodligen hade sjukdomar till följd av "knarkande" eller liknande problematik.

Ja, man kan ofta anta att adopterade har biolofgiska föräldrar som är misslyckade på det ena eller andra sättet..

Jag önskar även att jag fått lära mig portugisiska i Sverige sedan ung ålder men mina adoptivföräldrar har inte insett att ett sådant behov funnits då jag "skulle bli svensk" och samhället har ej erbjudit detta i skolan. Enligt lag har man som invandrad/adopterad rätt till detta. Men det är enbart de som invandrar utan att vara adopterade som får detta per automatik.

En adopterad kan få detta men då måste man begära det självmant. Som liten insåg man inte behovet men nu vill jag ärligt talat inte bo i Sverige längre och önskar jag kunde portugisiska så jag kunde fly landet. Det här är ett förtryckande skrämmande förmyndarsamhälle där jag och min tvillingsyster pga mörkläggning av rasism och eventuell rasism från psykpersonal har fråntagits mänskliga rättigheter och stämplats med diverse fejkdiagnoser så att grund för detta skulle finnas.

Jag och syrran upplever inte att våra liv är bättre i Sverige än vad de hade varit om vi fått växa upp i Brasilien. Vi hade inte omyndighetsförklarats eller stämplats med diagnoser i Brasilien. Men här bland vita rasister så är det ju självklart att vita inom myndigheter och psykiatri alltid tar parti för vita barn och att vi då blir utsatta för allt hat och all mobbing. Sen stämplade som en följd utav det.

Saken är den att inavndrare som invandrar med hela familjer och bor i segregerade områden de utsätts inte på samma sätt av psykiatrin. Svensk psykiatri vet om att dessa har hela sin släkt och alla sina invandrarvänner som backar upp dem. Det finns även organisationer som "Afrosvenskarnas riksförbund" som de kan vända sig till.

Men vi adopterade har inga släktingar, inga vänner från Brasilien eller annat adoptivland och vi har inga stora organisationer som backar upp oss. Vi har dessutom svenska namn och en svensk uppväxt vilket ger psykiatrin och andra en ursäkt att behandla oss som alla andra svenskar utan att ta hänsyn till vår lilla skillnad vad gäller hudfärg, en skillnad som spelar väldigt stor roll för rasister och nazister i Sverige.

När vuxna blundar för ras/hudfärg och inte ser rasismen/nazismen så skyller man istället alla konflikter på adoptivbarnen och då går det som för mig och min tvillingsyster.

Adoptionen syftar till att vi ska bli "svenskar" och åtnjuta lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter som etniska svenskar.

I realiteten så tar man ifrån oss lika rättigheter och därmed lika möjligheter genom psykiatrins försorg och stämplingar, och kvar finns bara lika skyldigheter..

De har t.ex. mage att kräva att vi ska jobba och ta ansvar som vuxna, följa lagar och regler som vuxna, ta vårt straff om vi begår brott som vuxna och så vidare.. Men vi ska ändå inte få ha självbestämmanderätten över våra egna liv och våra egna pengar likt 99% av den svenska befolkningen och vi ska ändå inte få ingå vuxna avtal, teckna abbonemang, ta lån eller på annat vis vara myndiga.

Vi är straffmyndiga men inte MYNDIGA.. Sjukt anser jag, om man är omyndighetsförklarad bör det ju självklart gälla straffmyndigheten också kan man tycka.

Men det är sjukt att vi har blivit förvaltade/omyndighetsförklarade och stämplade med en massa diagnoser.. Allt i syfte att frånta oss de lika rättigheter och möjligheter som vi försäkrades och lovades i samband med adoptionen. Det finns en strukturell rasism mot mörkhyade i Sverige.

De flesta invandrare har ju inte medborgarskapet. Vi adopterade som har ett svenskt medborgarskap måste förhindras att spela på lika rättigheter som andra vita svenskar genom att man går via psykiatrin istället. Annars finns det ju inget som hindrar adopterade från att påverka samhället eller klättra upp i trappstegen så att säga. Genom psykdiagnoser så kan adopterade hållas på mattan och en vit maktsordning kan behållas.

Det är bara att kolla på polisen, domstolen, regeringen, riksdagen och chefredaktionerna för de största tidningarna.. VITT.... Så nog vill man frånta adopterade lika rättigheter och möjligheter, så som man gjort mot mig och min tvillingsyster.

Sen om man är självmordsbenägen eller på annat sätt vill undfly tortyren som det innebär att bli behandlad som något man inte är, (att få tvångshjälp och att vara omyndighetsförklarad) så blir man inlåst på psyket igen..

Jag är i dagsläget ute i samhället men jag är öppenvårdad samt förvaltad.

Min syster är helt fri men förvaltad och tvingas av förvaltaren att bo på ett LSS-boende.

Ingen av oss trivs med förvaltare, LSS, tvångsvård eller något som inte fullt normala individer har.

Vi var ju och är fortfarande fullt normala.

Sen har ju fem års diskriminering nu satt sina spår. Får du höra i fem års tid att du är si eller så och trycks ner mentalt under lång tid så påverkas ju ditt psyke utav det.

Vilken hjälp kan man få från Brasiliens ambassad? Det här landet förtrycker oss.. Vi är medborgare i både Brasilien och i Sverige. Adoptivföräldrarna förstår ju inte vad de utsatt oss för genom att gå till barnpsykiatrin.. Flera års psykisk tortyr från psykiatri och samhälle.

Samhället berättigar tortyren genom att säga att den är till för "vårt eget bästa" samt att det är ju "hjälp och stöd" (för de som är sjuka) men vi anser detta vara diskriminering och förtryck. Vi är ju nämligen inte som rasisterna påstår sjuka eller annorlunda.

Det är klart att mörkhyade i ett vitt land blir annorlunda per automatik.

Så mycket för svensk tolerans. Den svenska toleransen är en myt, en vit lögn som bara döljs väldigt skickligt av myndigheter och tjänstemän.

Jag trodde länge på lögnen tills jag själv hamnade i skiten..

Sverige är nog ett av de mest rasistiska länderna i Europa, och då får ni tänka på att det finns ingen statistik (vilket skall finnas enligt FN-konventionen) på hur mörkhyade i Sverige upplever Sverige och svenskarna. Rasifiering är ett relativt nytt begrepp i Sverige och smygrasismen i Sverige har funnits bakom kulisserna länge.

Man kan säga att Sverige har en antirasistisk fasad, men bakom den fasaden så finns en helt annan verklighet!!

Hur kan jag bli fri från Sverige?

Kan ambassaden hjälpa mig och min syster?!

Jag vill enbart bo i Sverige om de tar bort förvaltaren, diagnoserna och erkänner mig som en fullt normal människa. Detsamma gäller min tvillingsyster.. Om vi ska bli fortsatt torterade för att barnpsykiatrin har rasister i sin personal som stryker över rasism i skolan och istället skyller på oss som var offer för rasism så ser jag ingen framtid längre.

Adoptivföräldrarna kanske var bra föräldrar när vi var små och allt var problemfritt. Men så fort det blev bråk i tonåren så blandade de in psykiatrin.. De var inte lämpliga och kan inte hantera tonåringar som hamnar i trubbel.

Att mörka i en vitdominerad skola hamnar i trubbel är ju inte så konstigt..

Svenskar är ena djävla rasister ibland....

Och vi adopterade får hela skulden..

Hjälp oss!! :(

Jag vill föra en privat dialog med ambasaden tills vidare och vill ej att Ambassaden kontaktar utomstående fram tills dess att jag är fri från öppen rättspsykiatrisk tvångsvård.

Men när jag blir fri (eller ifall det drar ut på tiden) så vill jag göra allt för att få upprättelse mot systemet.

Och då ingår det självfallet att ni, den Brasilianska ambassaden, ska få tillgång till allt material som berör mig och min syster inklusive annat som motbevisar journalhandlingar osv om intresse finns hos er för detta material.

Det är sinnessjukt hur Umeå kommun har behandlat oss..

Två fullt friska och normala adopterade mörkhyade medborgare.

Men om man är mörkhyad och adopterad från ett utomeuropeiskt land så skall man aldrig tro att man är lika mycket värd som en vit svensk i skolan, minsta konflikt och det blir den adopterade som snart är psykiskt sjuk och gud vet vad.

Alla myndigheter och bedömare samt personal är ju VITA. Den vita flocken är sig själv närmast och som mörkhyad och adopterad in i flocken så får man passa sig. (Adopterad in i finrummet, invandrare som invandrar är ju utan medborgarskap och har per automatik lägre rang).

Minsta lilla konflikt även om det är vita som startar konflikten på grund utav intolerans och rasism resulterar i att man blir utsparkad från flocken.. Eller fråntas sina mänskliga rättigheter, och förlorar lika rättigheter och möjligheter som andra i flocken.

Att vara omyndighetsförklarad gör en i praktiken rättslös då ingen instans tar en seriöst och förvaltaren eller andra lyssnar man på istället.. Det spelar ingen roll hur intelligent man är när man har en förvaltare.

Svenskar tror mycket på papper och ser inte verkligheten.

Står det att jag är knäpp så är jag knäpp och man tar sig inte tid att utforska saken närmare än så....

Mitt mobilnummer är 076-1303447

Mvh Victor Fernando Nygren alternativt "Fernando Dos Reis Silva". 

Two adopted twins from Sao Paulo in Brazil bullied through school, various psychiatric institutions stamped them and wrote error resulting in minor declaration / stewardship and more! Part 1

Detta var mitt mejl till Brasiliens Ambassad:

Daterat 2013-08-24 - samma text som ett av mina blogginlägg på svenska fast på engelska med hjälp av Google Translate. 

Ja, engelskan är betydligt sämre än min nuvarande.

"Hello, I was wondering if it is possible to turn to the Brazilian embassy if I'm adopted from Brazil and know that Sweden as a country has oppressed me and diagnosed me and stamped me as soon as a conflict between a white Swedish and myself emerged ..

Me and my twin sister was adopted to Sweden from Sao Paulo, Brazil, in 1989.


We had a great Swedish upbringing but as soon as it became a conflict blamed teachers and other pupils at us. Our adoptive parents have contacted the child psychiatric ward (BUP) at various times through our lives with the purpose to get help to resolve conflicts at the school in my parents' opinion not only depended on me and my sister. Child psychiatric ward, however, recorded a distorted and biased view against us, which neither we nor the parents have known.


Several years later, when we're moving away from home at age 19 in 2009, used Swedish social services, psychiatric and court these acts against us. They imposes a trustee who takes over everything we own against our will. They argue that we suffer from diagnoses that later proved false, including easy retardation!


The basic requirements for a trust is that there is an illness. Marginal mental retardation and Asperger alleged trustee / trustees that we suffered and referred to child psychiatric ward certificate.
The court could then judge us for stewardship / minor declaration with the certificate because even though the certificate did not follow set rules or was written in purpose!


The certificate was written in LSS purposes, we had no need of LSS because diagnoses of Asperger and marginal mental retardation were wrong .. But the old data and diagnoses from child psychiatric ward led to social services thought we had this need!


Once stewardship is in place so it does not matter that one can refute the diagnosis, they do not take away the stewardship because they do not need.


As you get charged with threats (June 2012) used the old records from the child psychiatric ward and Adult Psych against me. My history is distorted and all the conflicts I have been involved ever since elementary school mentioned .. Even in fights where they themselves write the second student subjected me to harassment so they get it to appear as if I was the villain. They mean that I thus suffered from mental disorder / disease already at the time of the conflict, even if it was an ordinary brawl in a classroom at primary and secondary school. Then turned everything written in the records against me so they can stamp a seriously mentally disturbed / ill when lots of data they are based on can be proven wrong ..


I have evidence that several facts are wrong .. But investigators and authorities do not allow the person being investigated bring forth any evidence, they read in journals and copies the facts and submit inquiry with lots of factual errors to the court.


The facts may include, for example, that I shall have sexually molested the girls in high school which was a rumor that has been spread in the school. Reputation diffuser sent a complaint to the police, I have full investigation and the matter went no further business to prosecution .. But Forensic psychiatry does not check the information with the police or the courts, but think that all of the old records are correct and enter the data in an investigation in which they clearly want to give me a serious mental illness ..


I have evidence that several errors of fact not true, but no one has listened and allowed me to bring forth the evidence in the light. They do not sit down and listen to me, or alternatively read through what I have in evidence. The Forensic psychiatry in Huddinge, they refused to bring in any documents I had in my possession, but they said that for reasons of principle, it was no fault of the journal data that existed (an annotator can never write error) and therefore there was no need to check my evidence.


Swedish law says you can not sue annotator after two years of an assignment recorded when it barred .. In other words, I can not report old data inaccurate!


But investigators Forensic psychiatry can make use of old medical records more than eleven years after they recorded ..


So when I realize that there are inaccuracies, and that investigators use these against me in the investigation, so I can no longer get the errors corrected!


The law says that you can not get a journal degraded when used as a basis for a decision or a judgment because it is in the public interest to support the judgment or order preserved .. "The public" is really the authorities ..
So when the judgment is well distributed, with the investigation that is faulty in large part as a basis, well then I can not get it wiped out.


The law says that those who recorded the information in the record shall correct these if they are misleading or inaccurate .. But the staff never think that they made a mistake and refuses therefore to correct the records! They write that "Nygren believes that the facts are wrong," but they refuse to write "facts are wrong" ...


One can consider that only the court should judge a person .. But in practical terms, the psyche judge you by noting that you committed the acts you did not commit .. Forensic psychiatry and psychiatric authorities believe the data and you're treated as if you are guilty of what they recorded, even though it is not true!


The courts rely on psychiatric staff's professionalism and therefore you do not get the opportunity to highlight the errors in the investigation. The staff do not think critically neither the court or in psychiatry! This leads to inaccuracies are taken as truths, and it results in terrible restrictive decision for the individual!


It is important for the authorities that they never made an error or mistake. It is important that errors become truths than that truth will prevail .. The authorities will have to write the truth, and Joseph Goebbels principle that "if a lie is mentioned or recorded enough times it becomes a truth" will prevail .. The authorities are never wrong. It is recorded in documents that are not questioned and made by people with status and power, as psychologists, doctors, lecturers and counselors in Forensic psychiatry which is under the State Bureau of Forensic Medicine.


That I am adoptee has meant a lot because white teachers, white staff, and so on always had grabbed me in trouble and not the white students. Psychiatric staff have posted shit about me and not mention the white students in their medical records. Have they mentioned it's like the poor victim even though they were the perpetrators in many cases ..! The court has heard all those involved in the case, but psychiatry only read their own medical records and garnering no court documents where everyone's versions are available with regard to forensic psychiatric investigation documents that may be all the conflicts that are publicized through a person's life.


The lawyer will protect you in the criminal case, but you have no protection and no lawyer when doing a forensic investigation (RPU)! There is no protection against the investigators write shit .. And you can not question or examine an RPU before it is submitted and used in court! When you question the information that is inaccurate, it is often in court when it is too late and they are already used as the basis of the case!


I (Victor Nygren / Fernando Dasilvia) and my twin sister Victoria Nygren / Deborah Dasilvia) has been exposed, stamped, received restrictive means, not treated like any other Swedes since we left home, did not learn Portuguese and we have had to endure a lot of crap.

We live in Umeå Municipality. My Brazilian name is Fernando Dasilvia and my sister Deborah Dasilvia.

I have lots of important medical records and corrections of errors that I would like you at the embassy noted. So you can see how two people adopted from your country (and who really should never have been adopted from there) has been treated and is still being treated in Sweden!

It is not of ordinary Swede who is the villain, but it is the authorities and particularly psychiatry, recording what they receive from various sources, and without thinking that what is recorded is interpreted as fact by other psychiatric units and authorities .. Child psychiatric ward should not have recorded anything without checking if it was true .. If a school counselor said something then it should be recorded on a standard A4 sheet and not in an act that will not be challenged later by others. When I was suspected of a crime, they should noted "Nygren is suspected of" and not "Nygren has committed this crime against a person."


If they recorded in their medical record, they should have written that the facts are not controlled, and possibly not true.


Preliminary investigation proves that all those involved in the case had a different version as to how things came about. Child Psychiatry journal data is allowed to be the correct facts of Forensic psychiatry in Huddinge and they do not check up on the old judges and preliminary investigations which had given an accurate picture unlike Child Psych Record.


Forensic psychiatry in Huddinge use everything against you. A thousand times worse than the child psychiatric ward did unconsciously. Child psychiatric ward had at least aim to help me and my family, while Forensic psychiatry had the only goal to get me institutionalized and sentenced to inpatient care, and to this end, all funds, including an extremely biased investigation. I will emerge as the big villain, the seriously mentally ill who exposed others to horrors! I will also be the one who messed up for myself when others put me through things and I will be the one that always been the cause of all, no one else has done anything wrong. And has anyone made a mistake, it's because of my sympathies with the Sweden Democrats as a 17 year old my own fault and I have myself to blame, or it's my fault for psychiatric staff believe that it was me who started Flashback.org or Flashback.org wire ..


Regards Victor Fernando Nygren!"

2013-08-28:

"Hej,

 

 

Vi har emottaggit ditt e-mail. Skulle du kunna uppge ditt telefonnummer?   

 

Med vänliga hälsningar,

 

Konsulära avdelningen-Brasiliens ambassad i Stockholm"

Lör 2014-08-16

"Här kommer allt angående de felaktigheter som finns i Barnpsykiatrins journal, inklusive neuropsykiatrisk utredning och läkarintyg. Berör perioden 2000-2001 samt perioden 2004-2008.

Konsekvenser av dessa handlingar så sent som 2012-2013 tas upp.

Vill med detta mejl dela med mig av informationen så att Brasiliens ambassad får kännedom om hur svensk barnpsykiatri har felbehandlat mig medvetet och rasistiskt. 

De utgick alltid från att jag var skurken och att alla andra vita elever var oskyldiga änglar och offer.

Min tvillingsyster har en liknande journal.. Så det har riktats mot bägge och vi var de enda adopterade på skolan. De enda mörkhyade!

Adopterade personer är enkla offer då vi är så utelämnade till den vita majoriteten. Invandrare har sin släkt och bor tillsammans med andra invandrare.

Adopterade har en vit släkt som inte förstår dem när de trakasseras på grund av sitt utseende eller ursprung.. Och som ni ser så tar barnpsykiatrin och andra alltid parti för majoriteten mot den som är ensam.

Adopterade är alltid ensamma i helvita områden där de tjafsar med ett större antal inhemska.

Att barnpsykiatrin skulle ta parti för de mörka istället för sina egna medmänniskor/svenskar finns inte på kartan. Adopterade är svenskar tills de hamnar i trubbel med en svensk..

Då måste de utan undantag ha något medfött fel.. Vita svenskar däremot har ju aldrig fel i dessa situationer. 

Rasismen gör det outhärdligt för utsatta adopterade i Sverige!

Adopterade må ha medborgarskapet men det har urvattnats i Sverige. För att anses som en fullvärdig och äkta svensk medborgare så måste man vara född i Sverige!

Invandrare och adopterade är födda utomlands och bedöms inte som lika mycket svenskar som inhemska svenskar när de hamnar i trångmål, på arbetsmarknaden, i domstol, inom psykiatrin eller i skolan.

Det förs en statistik och där bedöms adopterade som "andra generationens invandrare".

Faktum är att en invandrare med två utländska föräldrar och som växer upp med utländsk kultur i Sverige anses av Sverige som mer svensk än en adopterad som hämtas till Sverige av två vita föräldrar och som växer upp till att bli likadan som andra svenskar.

Varför?

Jo, eftersom at den adopterade är inte född i Sverige.

Tidigare så var tanken med ett medborgarskap att den som blivit assimilerad eller "försvenskad" skulle få det som belöning och som ett bevis på att denne nu är en svensk.

Tanken med adoption är ju och var att adoptivbarnet skall erhålla medborgarskapet i och med adoptionen och tillerkännas lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter som en etnisk svensk.

Problemet har blivit att på senare år så delas medborgarskapet ut till icke assimilerade utlänningar i mångkulturens namn. Detta orsakar att många etniskt vita svenskar anser att "bara för att man har medborgarskapet så är man inte svensk". De börjar istället luta sig emot vart man är född någonstans då de inte längre kan se alla med medborgarskap som svenskar!
Vi adopterade sågs som fullvärdiga svenskar när medborgarskapet i gemene mans ögon var ett bevis för svenskhet.

Men i ett samhälle där muslimer och andra erhåller medborgarskap utan att lära sig det svenska språket, utan att assimilera sig till den svenska kulturen och utan att "bli svenska".. Ja, då ifrågasätts deras svenskhet.

Vi adopterade ifrågasätts på samma vis då vi liksom invandrarna är födda utomlands. Detta oavsett att vi faktiskt assimilerats in i den svenska kulturen till följd av en uppväxt hos vita föräldrar.

I praktiken ses vi på som svenskar av vanligt folk, och vi är mer svenska till sättet än en invandrare som fötts i landet.

Men i statistiken och i myndigheters ögon så är invandraren som fötts här mer svensk än den adopterade som fötts i utlandet. Och myndigheter och psykiatri betraktar som sagt oss som invandrare och inte som svenskar vid negativa sammanhang.

Gäller det invandrares förmåner i samhället så betraktar de dock oss som svenskar. Vi får inte ta del av invandrarnas fördelar så som hemspråksundervisning, betald återresa till födelselandet osv. Enligt lagen gäller rätten att få hemspråksundervisning i sitt födelselands språk även oss adopterade.

Men kommunerna struntar i att följa lagen.

Man vill helt enkelt isolera de som adopterats till Sverige från deras födelseländer. De skall inte kunna återvända och göra sig förstådda där! Det finns en syn på den adopterade som invandrare, men samtidigt så resonerar myndigheter att man inte skall ha med födelselandet att göra något mer eftersom att man blivit adopterad.

Det de menar är då att du är inte en lika svensk person som en vit svensk, eller en infödd invandrare.. Men du har adopterats hit och därför anser vi att man kan jämställa det med om dina adoptivföräldrar fött dig. Sverige är alltså vårt hemland, och de lotsas på allvar som om man aldrig föddes i ett annat land när det gäller våra rättigheter som invandrare att lära oss födelselandets språk osv i skolan.

Kommer det till andra situationer där det är negativt att "inte vara född i Sverige" så påpekas det friskt att man är från utlandet.

Dubbelmoralens högborg Sverige!!!!

Tjänar du på att vara född i utlandet som adopterad i något ärende?

I så fall anser myndigheterna att man adopterats av svenska föräldrar och skall betraktas som om man fötts av dem i Sverige. Därmed skall inte rättigheterna gälla den adopterade eftersom man betraktas som om man är född av sina adoptivföräldrar i Sverige och inte av de biologiska i födelselandet.

Tjänar du på att vara född i Sverige i något ärende?

I så fall anser myndigheterna att du är född utomlands och att de rättigheterna som följer på att vara född i Sverige inte gäller dig.

Exempel är:

En invandrare har rätt till hemspråksundervisning i skolan då man anser att han eller hon har behovet av att kunna återvända till sitt gamla hemland i framtiden och kunna göra sig förstådd där.

En adopterad har samma rättighet enligt lagboken, men man följer inte det eftersom man inte anser att den adopterade har ett behov av att resa till sitt födelseland i framtiden och där kunna göra sig förstådd. Man anser tvärtom att den adopterade skall vara tacksam som adopterats till Sverige samt skall stanna i Sverige och aldrig tänka tanken på att flytta tillbaka dit han kom ifrån. Man förhindrar ett sådant agerande genom att förneka den adopterade språkundervisning i t.ex. portugisiska (i mitt fall) i skolan. Jag har ju inget behov av att lämna det underbara Sverige... (Som psykiskt sjuk stämplar mig så fort jag svarar på rasism och mobbing då man alltid vinklar alla händelser till vita svenskars fördel mot den adopterade).

Exempel på motsatt förhållande:

En svensk har fördelen av att rättsväsendet, polisen, psykiatrin och andra lägger ner anmälningar, kollar mellan fingrarna och lyssnar mer på denne ifall ett läge där brott har begåtts uppstår. Om en svensk bråkar med en invandrare så tror man mer på svensken (i vita finare områden) än på invandraren.

Här borde naturligtvis den adopterade ses på som en fullvärdig svensk och det bör naturligtvis bli så att domstol, psykiatri, rättsväsende samt skolpersonal ser ett bråk mellan en inhemsk vit svensk och en utlandsfödd adopterad svensk som ett bråk mellan två svenskar. Den adopterade bör åtnjuta samma behandling och bedömning som en vit svensk.

Myndigheter och psykiatri bör se det hela som ett bråk mellan två svenskar!

Men gör de detta? Svar nej.

De ser på den adopterade som en mörkhyad invandrare i relation till en vit inhemsk svensk. Den adopterade blir alltså INVANDRARE/UTLÄNNING i myndigheternas/psykiatrins/skolans och rättens ögon.

Alla fördelar av att "vara svensk" försvinner för den adopterade eftersom han eller hon inte anses "lika mycket svensk" som den vita eleven/ungdomen/vuxne.

Naturligtvis tar vit vuxen personal på skolan, vit psykiatripersonal, vita poliser, vita åklagare och vita domare ställning för de vita mot den mörkhyade i detta läge. Den adopterade får alla mot sig!

Det är detta jag menar är problemet som adopterad i Sverige! De styrande i kommunerna har en dubbelmoral när det kommer till om vi är svenskar eller inte som heter duga! Det finns ingen jämställdhet mellan adopterade och svenskar i skolan när konflikt uppstår, mellan adopterade och svenskar trovärdighetsmässigt hos psykiatrin, domstolen, polisen med mera.

Vi blir behandlade som andra eller tredje klassens medborgare vid problemsituationer.

Det är ett helvete att växa upp som adopterad i Sverige där vita anses mer svenska än oss som är adopterade från utomeuropeiska länder..

(Svenskar med vit hy har mer fördelar, rättigheter och möjligheter. Och betraktas av andra vita som mer svenska. Ju mer svensk desto mer blir du lyssnad på och ju mer rättigheter har man. En vit domare skulle så klart tro mer på en vit unge än en mörk.

Det är medvetet att de nekar oss rätten till vårt födelselands språk. Vi kan då omöjligt fly Sverige till t.ex. Brasilien utan att bli analfabeter där.

Det finns hög självmordsstatistik bland oss adopterade.

Detta skyller svensk psykiatri på födelselandet att man fått problem innan man adopterats bort. I mitt och min systers fall så var vi tre månader gamla bebisar.. Deras skit håller inte. Det handlar garanterat om hur de behandlas och bemöts av svenskar och svenska myndigheter och tjänstemän i landet Sverige!

Som adopterad om man begår självmord utan att ha fått diagnos efter extrem mobbning som beror på ens annorlunda hudfärg, så heter det att man hade problem utifrån teorier om att man fått "störningar i hjärnan" till följd av adoptionen. Att det faktum att man blev bortlämnad orsakat allt som hänt efteråt. Man vägrar se eller erkänna den mobbing och rasism som möter adopterade ibland varje skoldag.

Om psykiatrin hunnit ställa en diagnos i stil med psykisk störning/sjukdom så skyller man självmordet på diagnosen eller sjukdomen istället.

Det kan aldrig vara psykiatrin själva som är orsaken med sitt beteende att ställa diagnoser som inte stämmer på adopterade barn och ungdomar som blir utsatta för mobbning och rasism.. Just för att stryka över att de blir utsatta för mobbning och rasism.

Sverige har ett varumärke som ett jämställt och icke rasistiskt land.

Detta får under inga omständigheter skadas! Bättre ha en fin fasad utåt än en dålig verklighet synlig för omvärlden.
Det talas mycket om tolerans, jämställdhet, antirasism och annat fint. Detta är mest propaganda till folket och inför omvärlden.

När det gäller tolerans så pekar man på Homo-Bi-Trans- och Queer-personer, men struntar i handikappade av olika slag.
Genom att man har sina favoritgrisar så ser det ut som om landet Sverige står för jämställdhet (titta hur vi skriker om kvinnornas rättigheter att bli jämställda med männen, att vi inte nämner männens rätt att bli jämställda inom andra områden hoppas vi att ni missar), tolerans (titta, vi kämpar för HBTQ!!! Vad toleranta vi är!! Att vi sen är intoleranta mot bland annat handikappade hoppas vi att ni inte märker..), och antirasism (titta vad vi demonstrerar för invandrare och andra, att vi sen är rent rasistiska mot adopterade som hamnar snett eller blir utsatta är inget vi vill se, och vi hoppas att ni andra inte ser det heller)...

Skådespel för gallerierna..:!!!

Sverige har ett fint varumärke som kan kallas för en fasad, och de är beredda att stryka över rasism och skylla på psykiska sjukdomar hos de drabbade för att försvara denna fasad, detta varumärke!

Jag personligen har tagit på mig att ge er den riktiga bilden av svensk psykiatri då jag vill visa hur psykiskt misshandlade och utsatta vi som adopterats hit under förevändningen att "få bättre liv" faktiskt blir!!

Jag hade hellre vuxit upp i Brasilien eller adopterats till något annat land än Sverige.. Jag håller dock Sverige ansvariga (samt adoptivföräldrarna) till att jag hamnade här. Brasilien kan betraktas som grundlurat då det aldrig var adoptivbarnens bästa man ville, utan adoptivföräldrarnas behov var vad man sökte tillfredsställa.

Adopterade är inte så mycket mer än handelsvaror även om de inte betalade pengar för att få oss hit.
Vissa går det bra för och dessa lever säkert bra liv som svenskar. Men hamnar man i en rasistskola/rasistkommun så då går det som för mig och min syster.. Likt det gått för många andra adopterade!

Då svenska myndigheter inte tar parti för oss (andra generationens invandrare!!!) när motparten är medlemmar ur deras egna vita flock."

Nedanför följde sedan 81 st felaktigheter och rättelser, tagna direkt från bloggen - från Barnpsyks journal.