Jag kan inte säga hur äcklad jag är av Sverige och dess myndigheter. De har ett sådant maktmissbruk när du väl hamnat i deras klor att du i praktiken inte har en röst längre. Och det krävs inga brott eller någon som helst kriminalitet för att hamna i deras klor, det räcker med att man är som de flesta andra och blir utvald som syndabock vid konflikter där fler än en är inblandade - de andra får fritt pass. Som ett exempel så kan det vara tio bråkstakar i en skola, men endast en får skulden för alltihop - och blir sedan tilldelad diagnoser av psykiatrin, flyttad från skolan och dylikt. Allt detta har hänt mig 2006. Men det är inte denna orättvisa som är fokus för mig idag, utan det som jag fokuserar på idag och som varit aktuellt sedan jag flyttade hemifrån år 2009 - är ett gode manskap som blev till ett förvaltarskap - mot min vilja. Syrran fick också ett..
Jag ska skriva mer på området, längre inlägg - men det enda som behöver hända för att en Svensson skall gå från ett "normalt svensson-liv" till "systemslav utan en röst och utan rättigheter" är att psykiatrin delar ut någon form av diagnos, och att domstolen sedan beslutar om förvaltarskap med diagnosen som ursäkt - i mitt och min systers fall så blev vi intalade massa goja av våra adoptivföräldrar, som själva blev intalade lögner av Socialtjänsten (och pga deras bristande erfarenhet av SoC så trodde de att SoC var ärliga goda människor som ville folk väl likt dem själva) som ljög om alltihopa och skönmålade vad gode manskap och förvaltarskap handlade om.
Jag hade läst boken "Män som hatar kvinnor" där en Gode Man är ond mot huvudpersonen Lisbeth Salander, således var jag ju varnad för gode män - och krävde därför försäkringar från föräldrarna om att det var enkelt att ångra sig när man inte ville ha det längre, att det var frivilligt, och att jag bara skulle "prova på" - normalt så har man skulder när man får den här typen av "hjälp" men jag har aldrig haft skulder i hela mitt liv, utan jag blev utnyttjad av tjejer i tonåren på mitt studiebidrag och sen tyckte adoptivföräldrarna att jag kunde behöva en rådgivare/gode man, det tyckte Socialtjänsten med, vilka jag haft kontakt med mellan 07-09 eftersom att det var mycket bråk och tjafs runt mig kring 07.
I vilket fall, jag blev aldrig varnad för risken att gode mannen kunde bli en förvaltare - och att det därmed är påtvingat, ej längre frivilligt, och att mitt samtycke försvinner ut genom fönstret - en förvaltare kan besluta i stort sett vad som helst och man har ingen röst i sakfrågorna - anmäler man förvaltaren till tillsynsmyndigheten (Överförmyndarnämnden) så ser de aldrig något fel med dennes agerande, eftersom de själva är partiska/jäviga som utsett förvaltaren till dennes position. Så arbetsgivaren är även tillsynsorgan för förvaltare - så de tar aldrig huvudmannens (den som är satt under en förvaltare) parti.
Det är så vidrigt hur saker och ting går till i detta lögnarnas paradis Sverige! Allt baseras på vad tjänstemän skriver ner och antecknar i dokument och pappershandlingar - det finns inga krav på verklighet eller sanning, utan i den svenska byråkratin så tar man allt som skrivs av tjänstemän som fakta - det blir en sanning, trots att dessa tjänstemän har för vana att ljuga, vinkla och överdriva i sina handlingar. Samhällets system baseras på lögnares klotter, de kan skriva att en person som är 30 år gammal är 15 år gammal - då behandlas personen som 15 år gammal och kommer att få gå i skola med 15-åringar - detta kan jämföras med min situation att någon skriver att jag har autistiska drag - helt plötsligt behandlar samhället mig som om jag varit särskoleelev från dag ett, trots att jag pluggat vanlig skola med vanliga svenskar - och aldrig ansågs "efterbliven" eller "autistisk".
I högstadiet år 2006 i årskurs 9 så stämplades jag med lindrig utvecklingsstörning och autistiska drag efter konflikter och bråk både hemma och i skolan, den lindriga retardationen tog man bort 2012 när jag gjorde en rättspsykiatrisk utredning - så den gäller ej längre, men den gällde vid tiden för när jag fick en förvaltare år 2010. Så förvaltarskapet grundar sig fortfarande på en felaktig diagnos som säger att jag har lägre intelligens än vad jag har i verkligheten - och barnpsykiatrin tenderar att stämpla svarta personer som mig (ja, jag är brun - men alla som är bruna eller svarta kan benämnas som svarta) med lindrig retardation av vana - det finns uppgifter som pekar på att rasbiologins lärda förflyttade sin verksamhet till psykiatrin när det ej längre var politiskt korrekt att snacka om raser, hudfärger och längre pannor - och att personer med dessa attribut skulle ha mindre hjärnor, men tro det eller ej, psykiatrin fortsätter traditionen via diagnoserna, och menar även fortfarande att folk med vissa diagnoser har "skillnader i hjärnan" - det är precis samma språkbruk som på det rasbiologiska institutet.
De doktorer, läkare och andra högt uppsatta inom psykiatrin ser ner på patienter, särskilt inom psykiatrin - och de tar sig rätten att döma oss trots att ingen har bett dem att göra detta. De har mycket lättare för att döma mörkhyade som lindrigt retarderade, för det ingår i den svenska elitens världsbild att se ner på "icke vita" och därmed fälls snabbare den domen när vi hamnar inför deras godtycke. De tycker redan sedan innan att vi har mindre hjärnor, att vi är under dem, att vi är lägre stående - och efter en vanlig konflikt i skolan så krävs i princip ingenting för att få stämpeln "lindrigt retarderad" - det enda som ändrats sedan 70-talet är att man nu läser DSM-böcker och delar ut diagnoser - för att sedan snacka om diagnosen - där man på 70-talet och innan använde "rasen" i samma ändamål.
Samma beteende, samma rasism - men diagnoser istället för raser.. Vita människor stämplas också med diagnoser, men av alla jag växte upp med så har endast jag (adopterad) och min tvillingsyster blivit satta under förvaltarskap - trots att jag kan ta upp flera exempel på vita klasskompisar som var värre och tog droger och massor av annat - så varför blev endast vi förvaltade? Hur kommer det sig att IS-terrorister får nya chanser, tillåts att vandra fritt på gator i Sverige, brottslingar och andra får göra brott och är ute efter någon månad - de sätts inte under förvaltning? Men jag och min syster som var lite jobbiga i tonåren behandlas som om vi mördat folk - Jo, att ha förvaltare är som att vara en slav utan rättigheter i vissa frågor - han är vårt huvud (eller hon) och vårt egna huvud lyssnar ingen på.
Vi begränsas mer än terrorister, mördare och pedofiler - alla dessa saknar ställföreträdare..
Att ha en ställföreträdare är ett brott mot de mänskliga rättigheterna, och i mitt fall ett brott mot svensk lag sett till att jag inte uppfyller de lagkrav som krävs (inte i verkligheten i alla fall), men problemet är att det är inte verkligheten utan byråkraters lögner som dikterat mitt liv i tio år nu, och även syrrans - totalt djävla rättslöst samhälle där vare sig advokater, domstolar eller organisationer agerar eller bryr sig - det är som ett osynligt slaveri där endast de drabbade bryr sig.
Den svenska mentaliteten att "inte gå in i enskilda fall" är direkt orsak till den dåliga situationen, myndigheterna rättfärdigar diskriminering mot enskilda utvalda offer och individer genom att aldrig "gå in på enskilda fall" - därmed så har 90% av det svenska folket det toppen, men dessa 10% enskilda fall får ett riktigt helvete - och ingen bryr sig.. Man blundar för, och diskuterar aldrig, de enskilda fallen - det är just dessa enskilda fall som man bör lyfta fram och diskutera - hur kan det vara lagligt med slaveri, träldom, diskriminering, omyndighetsförklaring (och jo, det spelar ingen roll att det inte är en omyndighetsförklaring på pappret - min situation och Syrrans situation är mer lik en 17-årings än en 18-årings - vi behöver förvaltarens godkännande för att få hantera våra pengar, vi får inte ha bankdosa sedan år 2017, ingen internetbank sedan år 2017, inget mastercard-bankkort sedan år 2017 (Swedbank ändrade sin policy, innan den ändringen fick vi ha en begränsad internetbank för vårt personliga uttagskonto dit vi får in 500kr i veckan), inga rättshandlingar får ingås (förutom dem som förvaltaren godkänner, eller kontant-affärer som han inte kan styra över ifall vi får kontanter från annat håll) inga husdjur ifall han säger nej, inga resor om han säger nej, inga köp när han säger nej, han kan också spendera våra pengar på saker han anser att vi behöver - för han är ställföreträdare vilket gör honom till mig/min syster juridiskt - hans agerande blir mitt/hennes agerande - trots att jag kan ha olika uppfattning i sakfrågor så tillåts han att vara mig vid affärer och vid hantering av mina pengar.
Detta kan jämföras med en normal 18-åring eller någon som är äldre än 18 - de behöver inga andra personers tillåtelse vid hantering av deras egna pengar, de kan köpa djur, resa utomlands, göra affärer, får ha internetbank, får ha bankdosa, får ha mastercard-bankkort (vi fick vårt indraget 2017, och ersatt med tonårskortet maestro) får ingå rättshandlingar så som att skriva under kontrakt, säga upp kontrakt och dylikt - så, är min och min systers situation mer lik 17-åringens situation - eller den som är 18 år gammal och myndig? Svaret är givet - vi har en omyndigs situation - men trots detta så säger förvaltaren och andra maktmissbrukare bland svenskarna att vi inte är omyndiga, att omyndigförklaringen togs bort 1989 osv - Ja, den togs bort på pappret - inte i praktiken!! Förvaltarskapet är fortfarande en omyndighetsförklaring i praktiken - oavsett hur mycket de som jobbar i systemet förnekar detta..
Min förvaltare till och med frågade "Vad är det du inte kan göra som andra kan göra, du har ju samma skyldigheter och rättigheter som andra - förvaltarskapet är bara en hjälp med att hålla koll på pengarna" - Detta gjorde mig så paff att jag ej visste vad jag skulle svara... Men- I VILKEN VÄRLD LEVER HAN I?!
Svaret är otroligt långt - får inte ingå rättshandlingar likt 99% av alla över 18 år, får inte teckna avtal om hyreskontrakt, får inte säga upp avtal, får inte ta ut pengar från mina egna besparingar utan hans tillåtelse, får inte resa utan hans tillåtelse, får inte köpa djur utan hans tillåtelse, han kan ångra alla köp som jag gör, får inte handla på internet med mastercard eftersom kortet dragits in, kan ej längre nyttja min internetbank utan en bankdosa, får inte inneha sagd bankdosa, får bara ha ett maestro-kort när jag brukade ha mastercard, får inte utbilda mig till polis, inte till jurist, inte företräda andra juridiskt så som min syster som behövt det, får inte sälja saker utan förvaltarens tillåtelse, får inte min post utan den går till honom först, får ha min adress på nätet som "Förvaltarenheten" istället för min egen - dit all post går, folk pratar till honom istället för med mig om saker som berör mig, jag har inte totalt förvaltarskap - utan endast över egendomen, men det berör ändå allt som kostar pengar eller som kan kosta pengar - min syster har totalt förvaltarskap, sörja för person och värna hennes rätt - det innebär att hennes förvaltare till och med kan besluta vart hon ska bo, hur hon ska ha det osv..
Förvaltaren kallade dessa nämnda begränsningar för småsaker, då han sa i mobilen - "du nämner småsaker" etc.. Bagatelliserar det enorma förtrycket, den enorma diskrimineringen av mina rättigheter - tror inte han kallat det småsaker om han själv var huvudman och jag förvaltare.
Och vad är det värsta med allt? Jo, under den rättspsykiatriska utredningen år 2012 så skrev Socionomen/Sociologen Annica Ehlén att jag "upplever mig diskriminerad" - som om det inte var på riktigt. Dessa ärkesvin i det svenska systemet bagatelliserar den diskriminering som pågår, de förlöjligar vår situation, de skriver och pratar om vår situation som om vi inbillar oss att vi är diskriminerade - när diskrimineringen är ENORM! Och sedan får flyktingar skadestånd när någon vägrat att ta i hand.. Så den utvalda gruppen migranter får 200k i skadestånd för småsaker de blir diskriminerade över, men när adopterade som mig själv diskrimineras extremt - då "upplever vi oss diskriminerade"...
De är rasister, psykopater, sociopater och helt enkelt onda. Jag kan inte begripa hur allt detta kunde drabba mig - för jag var aldrig kriminell och uppfostrades av två kristna svenska föräldrar. Jag blev utsatt för rasism och slogs i skolan. Ibland straffar de mörkhyade med temperament på detta sätt.. Naturligtvis är de rasister, och äckel-kärringen var Socialdemokrat - så i mina ögon är Socialdemokraterna minst lika rasistiska 2019 som 1940. Och inte endast dem - finns mängder av företrädare från alla partier med rasistiska fördomar. De som skrev rasistiskt om mig var inte från SD som ett exempel, utan Sossar och andra - hatet mot färgade är stort överallt, men de etablerade partierna tar ut det mot adoptivbarn/adopterade där SD/AfS tar ut det mot flyktingar.. Jag vet vad jag ogillar mest och att jag är jävig där. Det finns en strukturell rasism mot adopterade, vi är överrepresenterade i psykvården - framför allt barnpsyk - och det främsta skälet är att vi görs till syndabockar av rasistiska svenska auktoriteter från alla partier. Där det gullas med IS-terrorister så placeras skötsamma adopterade under förvaltarskap eller på psykiatrin..
Terroristerna går fria, vi adopterade hamnar på rättspsyk (där jag var emellan 2012 och 14 efter hot mot förvaltaren bl.a. efter att jag förlorat överklagandet i rätten, förvaltarskapet i sig grundade sig på handlingar som var till stora delar felaktiga - där jag kallades autistisk och lindrigt retarderad) - kanske är det terroristerna som borde in där... Men det är inte politiskt korrekt att vara emot flyktingar, oavsett om de är terrorister eller ej - däremot att utsätta adopterade för all den rasism som man samlat inom sig pga terroristerna är HELT OKEJ.
- Ja,svenskar i systemet tar ut sin frustration och sin rasism på oss, men fortsätter att gulla med IS-terrorister - de man egentligen bör sätta på rättspsyk och placera under förvaltarskap - men de går helt fria. Sverige är sjukt.
