Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen -undkomma ansvar!

Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen- undkomma ansvar!

"Diagnoser är ett påfund som man uppfunnit för att kunna skylla problem och konflikter som sker ute i samhället på enstaka individer! Det är samhällets sätt att skjuta ifrån sig ansvaret på individer.


Istället för att samhället ska ta tag i mobbning och annan diskriminering så säger man att "det där var inte mobbning - det där var hans störning/diagnos!!!"

Sen finns det säkert scizofreni osv.. Men diagnoser som autism/asperger/autistiska drag eller ADHD ges ut alldeles för lättvindigt och godtyckligt idag.. Ofta för att stryka över problem och sopa samhällets ansvar under mattan."

söndag 8 november 2015

Det svenska samhället har valt ut mig som någon som inte hör hemma i Sverige, trots att jag är adopterad hit och uppfostrad av vita etniska svenskar till att bli svensk - inte invandrare!




 Så svensk man kan bli.

Det svenska samhället har valt ut mig som någon som inte ursprungligen hör hemma i Sverige,  trots att jag är adopterad hit, och uppfostrad av vita etniska svenskar till att bli svensk - inte invandrare! När ska vi sluta bedöma folk efter hudfärg?

Jag valde inte adoptionen, adoptionen valde mig. Jag är adopterad av vita svenskar.
Uppvuxen med Astrid Lindgren. Har gått hela det svenska grundskolsystemet – från förskola till mitten av gymnasiet. Sjöng "Idas sommarvisa" och "Du gamla du fria" på varje sommaravslutning – och jag älskade att vara stjärngosse på lucia.  
Men det svenska samhället valde ut mig som någon som inte ursprungligen hör hemma i Sverige. En sådan som behöver integreras. Ända sedan konflikter i skolan fick mina lärare mig att förstå att mitt mörka hår och mina stora bruna ögon gör att jag inte riktigt passade in. Det är inget som varken oklanderlig svenska, fullföljd grundskola och påbörjat gymnasium eller svensk kulturell uppväxt med svensk kultur har ändrat på. Jag fick ofrivilligt ärva min hudfärgs/etnicitets/ras identitet som invandrare i vuxen ålder, när jag varit svensk och känt mig svensk hela uppväxten.
Att mördaren Jackie Arklöv är född i Brasilien och ser ut som mig lyfts ständigt fram på diverse forum, bland annat Flashback, och man menar att jag kanske är som honom för att han liknade mig utseendemässigt. Arklöv som var extrem nazist och som dessutom deltagit i krig utomlands där han mördat folk, och dödat poliser här hemma tycks jag minnas. Skolan där jag gick var en helt vanlig svensk skola med knappt några invandrade elever, med undantaget för blandade och adopterade - alla elever hade den svenska kulturen. När tjejer påstods bli utsatta för sexuella ofredanden så skylldes lätt allting på mig, då jag stämde in utseendemässigt med den grupp mot vilken fördomar av sexuell karaktär ofta riktas, även fördomar kring våldsamt beteende fick man mot sig enligt den stereotyp som svarta har mot sig på området.
Deras hudfärg avgjorde att de blev lyssnade på, oavsett om de var tjejer eller killar, liksom min hudfärg gjorde mig dömd och skyldig på förhand..
Jag gissar att vi alla hade samma fostran och kultur här i Sverige med oss i bagaget, då jag var tre månader gammal när jag blev adopterad - men det hjälpte inte ett dugg.

Svenska politiker och svenska medier har en oförmåga att skilja på svenskar med utländsk bakgrund, EU-migranter, flyktingar och adopterade. Oavsett om vi är födda här, adopterats hit men fostrats här av svenskar, flyttat hit eller tillfälligt försöker samla ihop pengar här. Vi ses alla som invandrare. 
För egen del trodde jag att jag alltid skulle bli betraktad och behandlad som en riktig svensk, trots att jag hade erfarenheter att få skulden ständigt i bråken med vita elever på skolan. Jag kopplade aldrig riktigt att detta var rasism i den tidiga åldern. Jag förväntade mig att svenskarna skulle vara toleranta och inte gå efter hudfärger, likt föräldrarna alltid sagt - att i Sverige spelar hudfärger/ras ingen roll.
Men i det svenska samhället blir jag alltför ofta tagen för en invandrare! "Varför skulle du vara mer svensk än någon annan invandrare? Du är ju lika svart själv" och "varför skulle en adopterad vara mer värd än någon annan invandrare? Ni har ju alla invandrat"  citat..
Jag behöver ständigt påpeka skillnaderna mellan en adopterad och en invandrad individ, då jag vare sig invandrat eller fostrats i utländsk kultur - och jag växte upp med vita svenskar. Jag är ju så svensk man kan bli som mörk, och har fostrats som alla andra svenskar - helsvensk.
 Adopterad av vita adoptivföräldrar, adopterad in i en vit släkt,  talar svenska flytande, valdes av adoptionen och valde aldrig själv att flytta till Sverige, blev tagen hit av de svenska föräldrarna för att bli deras son och en svensk medborgare, uppfostrats i svensk kultur (det svenska sättet att leva) innefattande alla de svenska traditionerna och annat som särskiljer svensken ifrån andra. Visserligen inte vit - men ändå, vem kan bli mer svensk än en adopterad individ som fostrats till en svensk och som är uppvuxen i Sverige bland vita svenskar?

Med dagens flyktingströmmar står vi inför ett vägskäl för hur vi ska se på svenskhet. En öppen och inkluderande eller en separatistisk syn baserad på hudfärg.
 Istället för att omfamna adopterade vuxna så etiketteras de av det svenska samhället som ”invandrare”. För många adopterade skapar det känslan av att inte ha samma rätt till landet Sverige. Bilden sätts att de adopterade, även barn,  har mer gemensamt med flyktingar och EU-migranter än med alla andra svenskar. Etiketten ”invandrare” leder också till att dessa adopterade individer utnyttjas i både vänsterextremas och högerextremas propaganda.

 Vänsterstyrda organisationer har i många år kämpat för att ”rasifiera” svenskar med icke-traditionellt germanskt utseende.
Ett försök att splittra människor i ”vi och dem”. Men värst är det rasistiska våldet, oavsett om det kommer ifrån vänster eller höger. Vi lever i en tid där svenskar med utländsk bakgrund inklusive adopterade drabbas av hatbrott, diskriminering och terroristbrott i kölvattnet av en flyktingkris och att EU-migranter söker sig till Sverige. Samtidigt spär Sverigedemokraterna på bilden av att alla invandrare är onda och förstör det svenska samhället. I deras retorik är alla med utländsk bakgrund kollektivt ansvariga för brottsligheten i det svenska samhället och för att våldet blir grövre.

Jag har en tvillingsyster, hon har mörkt hår, bruna ögon och är mörkhyad precis som jag.
Även hon har påtvingats "invandrarskapet" i vuxen ålder, precis som jag - men det fanns en viss särbehandling under hela uppväxten i samband med bråk och konflikter. När slutar diskrimineringen för människor som har adopterats till Sverige? När slutar vi bli bedömda efter vår hudfärg?
Vi kan börja med att sluta kalla adopterade, vars föräldrar är vita etniska svenskar, och vars uppfostran och bekantskapskrets varit helsvensk - för invandrare.
Vi valde inte invandrarskapet, vi valde inte vår hudfärg/etnicitet/ras. Svenska samhället, adoptivföräldrarna och adoptionsorganisationer valde oss!

/Victor Fernando Nygren/Fernando Dos Reis Silva/ Agenten/Mr_Nygren.

Detta är en omgjord version av Robert Hannahs (FP) debattartikel, där jag skriver för adopterade istället för hans grupp. Den är inspirerad av hans artikel.

http://www.expressen.se/debatt/jag-ar-fodd-i-sverige-men-kallas-invandrare/



2 kommentarer:

  1. Vilka dåliga kretsar du rör dig i, om du på riktigt upplever knäckande rasism i Sverige - världens öppnaste, mest jämställda samhälle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej, så du menar att högstadiet där jag gick var en dålig krets? Möjligen, men jag hade inte mycket till val.

      Gäller det de vuxna i skolpersonalen, psykpersonalen eller på SOC som såg mig som "dömd på förhand" för allsköns skit så handlar det nog inte om dåliga kretsar, utan snarare om hur de styrande i kommunen har en hel del fördomar samt försökte mörklägga all skit i den "perfekta" kommunen Umeå - just för att bevara den svenska självbilden och lögnen att Sverige är världens mest jämställda och öppna samhälle..!

      Jag kan säga dig att Sverige är varken jämställt eller öppet. På ytan framh'ver Sverige sig som ett öppet och jämställt land, men för oss som sett den andra sidan av dte svenska samhället så vet vi att öppenheten är en slags fasad utåt, men som inte gäller en hel rad grupper i samhället och jämställdheten är i praktiken icke existerande och finns bara på pappret. Visst, kvinnor har det bättre i Sverige och mer jämställt än i många andra länder. Men Sverige har sedan Reinfeldts makttillträde utvecklats mot ett mindre jämställt samhälle där klassklyftorna endast ökat!

      Som stämplad med diagnos sedan 2006 när jag var 16 år gammal och gick i klass nio så vet jag att folk med diagnoser behandlas ojämställt och orättvist samt diskrimineras, jag vet även att adopterade individer får fördomar mot sig efter en stereotyp som finns mot vissa grupper av invandrare. Är du adopterad ifrån Asien så får du gulinghumorn emot dig och rasismen som riktas mot asiater, är du adopterad ifrån Afrika eller Latinamerika så får du en annan sorts fördomar mot dig enligt en annan stereotyp - ofta så händer detta endast i negativa sammanhang dock, så som när bråk inträffar och en icke vit svensk är inblandad i konflikt med vita svenskar. Att vita vuxna ska vara objektiva finns inte utan de tar parti för de vita ungdomarna eller barnen och gör den icke vita till syndabock som får hänga hästhuvudet. Det är sådant som leder till falska diagnoser för att stryka över de vitas delaktighet eller alternativt bara slippa erkänna att det finns problem med rasism eller mobbning i kommunen.

      Faktum är att i Sverige behandlas alla mobbade så.. Och därmed kan det ses som ett bevis på att myndigheter i Sverige och tjänstemän inte vill ta tag i mobbning och andra problem, så de har satt i system att ge sig på individer och ofta offer för mobbning istället - vilket gör det möjligt att skjuta över allt ansvar på den mobbade individen och skylla alla konflikterna som blivit resultatet av mobbningen på att individen har problem. När det egentligen är samhället som misslyckats med att förhindra mobbning eller rasism, men på grund av lathet vägrar och inte vill ta tag i problemet - de vill knappt se problemet och därför mörkläggs sådant systematiskt med resultatet att du och jag får diagnoser istället för att mobbare och andra gärningsmän får skiten.

      Det är vidare inte jämställt att bli placerad under en förvaltare likt jag har blivit.. Känns som diskriminering då 99% av svenska folket inte har förvaltare och får besluta själva över sin ekonomi vid 18 års ålder. Jag är 26 år om en månad men får inte besluta i dessa ärenden som rör mina egna pengar, och min rättshandlingsförmåga (rätten att som vuxen ingå avtal och teckna avtal) har även den delats ut av domstolen till en främling istället för till mig - allt med de gamla diagnoserna som grund. Visst, jag var lite lätt att utnyttja som tonåring och även senare, men jag behövde god man och inte förvaltare.. Förvaltarskapet är för inskränkande på mina rättigheter att ta egna beslut och att jag skulle vara jämställd med de som inte har förvaltare är ju inte fallet.

      Sverige är därmed inte ett jämställt land.

      Radera