Jo, det stämmer att jag ville lägga allt på bordet gällande mitt förvaltarskapsärende, och att jag inte har någonting emot att ämnet mitt förvaltarskap och dess upphörande efter 11 års tid diskuteras.

Era svenska adoptivbarn behandlas av socialen och psykiatrin som skräp från gatan när de står mot en vit svensk och är föremål för barnpsykiatrins eller Socialens jäviga utredningar eller bedömningar!

https://www.tv4.se/artikel/2UeEeOLk7wYVG230YtqS8W/jennies-11-ariga-dotter-bryna-tog-sitt-liv-ville-ha-hjaelp

Ingen adopterad vill ha hjälp (från psykiatrin eller socialtjänsten), - Vi vill ha hjälp mot mobbare i skolan men allt de tidigare nämnda institutionerna gör är att stämpla adoptivbarnet med ett handikapp eftersom de skyller det som händer på skolgården och inne i skolan på den som är ensam - mobbning är ju aldrig flertalets fel utan det är alltid den ensammes (läs mobboffrets) fel...

Tar man en mörk(hyad) unge till Sverige så får man räkna med att rasister satt i system att mobba dem.

I Sverige funkar det som så att det är den mobbade - inte mobbarna - som är problemet! Blir du mobbad så finns det förmodligen handikappskäl till det - enligt psykiatrin och socialen - vita svenska barn skulle ju aldrig mobba en fullt frisk unge endast för att hon är svart...

Men det är precis vad enstaka vita svenska barn gör i skolan och ute på rasterna!

Ifall jag var nazist eller rasist och ville skicka oss adoptivbarn till psykvården då skulle jag mobba dem! Det är nämligen garanterat att ge dem psykvårdsproblem eftersom att lärare i Sverige tenderar att använda barnpsykiatrin som lösningen på alla konflikter mellan en mörk adopterad och en infödd vit svensk.

Det finns jäv med vita svenska barn hos de svenska vita vuxna.. Vi adoptivbarn ges inte den jämlikhet med vita som vi har rätt till enligt svensk lag, samt enligt adoptionsavtalet!

En adoption innebär att adoptivbarnet skall enligt lagen åtnjuta identiska juridiska rättigheter med det barn hans eller hennes adoptivföräldrar annars hade fött fram - alltså ett vitt svenskt biologiskt barn - varför? För att vi är de barn de fick istället då de ej kunnat få biologiska vita barn och då ingår det i våra rättigheter att då ges lika rättigheter som eventuella vita ungar hade haft!

Det är också där svenskarna misslyckas - inte alla - men flera.

Att de inte kan skilja adoptivbarn från invandrare är deras största problem! Ett adoptivbarn som haft 100% en svensk uppfostran, svensk kultur, en svensk familj, en svensk släkt, svenska vänner - och inte sett en invandrare de första 15 åren - stor skillnad gentemot en invandrare/flykting som har en utländsk uppfostran, utländsk kultur, utländsk familj, utländsk släkt och som vuxit upp bland andra flyktingar/invandrare och inte sett en svensk unge i sina områden de första 15 åren.

Adoptivbarnet har särskilda privilegier som svenskar väljer att ignorera till förmån för att jämställa oss med invandrare..

Adoptivbarn blir mobbade för sin ras/hudfärg i skolorna - ingenting annat - rasismen blir inte mer uppenbar!

Jag påstår inte att varenda svensk är en rasist.

Det räcker med att två till tio rasister retar en adopterad och psykiatrin kommer att stämpla adoptivbarnet!

Att de andra 190-198 eleverna är toleranta hjälper alltså inte.

Det mest effektiva sättet att förstöra livet för ett adoptivbarn i Sverige är att mobba dem i skolan - något rasister insett- då kommer socialen och psykiatrin att slå det dödande slaget mot våra lika rättigheter med vita svenskar!

Vad händer efter vi (adoptivbarnen) blir mobbade för vår hudfärg/ras i den svenska skolan?!

1. Självskadebeteende eller självmord!

2. Våld och utbrott - där våra egna adoptivföräldrar är blinda för skälen bakom och tar oss till rasist-psykiatrin (BUP - Barn- och Ungdomspsykiatrin) istället.

Vi stämplas för livet med marginell mental retardation eller autism (även om den ena diagnosen kan tas bort många år senare så är skadan redan gjord)- får ett betydligt sämre vuxenliv än vita svenskar som vi vuxit upp med som en konsekvens - och i barndomen var vi jämlikar..

Självmord eller psykiskt handikappad livet ut- blir konsekvenserna av mobbning och rasism i skolan mot adoptivbarn..

Vill du att de svarta/gula/bruna adoptivbarnen ska ta livet av sig eller bli fall för psykvården eller socialen då vet du att mobbning i skolan kommer att ta ifrån adoptivbarnet dennes lika rättigheter och möjligheter med vita barn och kommer att garantera en psykiatrisk diagnos!

Vill du som intolerant svensk rasist förstöra livet för en adopterad är mobbning den mest effektiva metoden. Barn-Psykiatrin kommer att ta din sida och stämpla ditt offer med ett psykiskt handikapp - läs psykisk störning - det som tidigare kallades psykisk sjukdom- istället för att stämpla dig med det!

Mobbarna får växa upp och bli normala medelsvenssons medans vi adopterade har att välja mellan självmord och att bli förlorare med psykiska diagnoser!

Naturligtvis hade tidigare kontakt med BUP i Brynas fall inte hjälpt - det hade bara lett till ett tidigare självmord... BUP är skälet till att adoptivbarn begår självmord, fråga er själva om ni velat ha psykstämpel efter ni blivit mobbade för er hudfärg? Jag är förvånad att jag är vid livet själv - förmodligen för att jag inte såg det komma innan jag var vuxen.. Allt hände sent i mitt fall.

Bryna stämplades med ADHD-diagnos, och var under utredning för AUTISM när hon begick självmord -det är precis dessa diagnoser de stämplat många av oss med med helt andra skäl till det...!!

Det spelar alltså ingen roll om du är flicka eller pojke, om du varit utagerande, självskadande, deprimerad, aggressiv, försvarat dig själv mot mobbare eller vad nu än skälet kan vara - i slutänden så kommer lärare på skolan att välja flertalets sida - alltså mobbarnas sida -sedan kommer de att blanda in socialtjänsten- som i sin tur kommer att tillsammans med skolan att få Barn- och Ungdomspsykiatrin inblandad - Barn-psykiatrin kommer sedan att vända mobbningen mot ditt adoptivbarn till att det är ditt adoptivbarn som är handikappat - mobbarna är det ju inget fel på- trots att de är rasister som endast djävlas med din dotter eller son för att hon inte är vit - fråga henne eller honom ifall hon eller han kallats svartskalle, guling, n&g¤r eller dylikt - och du får garanterat ett positivt svar!

Vita lärare, Socialtjänsten och barnpsykiatrin har satt i system att alltid skylla allting på adoptivbarnet, dela ut psykiatriska diagnoser till det utsatta adoptivbarnet och låta alla vita mobbare eller på annat sätt inblandade komma undan helt och hållet - Sverige skiter i adoptivbarnens rättigheter - vi behandlas som undermänniskor av dessa maktmissbrukande djävla rasister!

Det är ren rasbiologi - vita svenskar backas upp av systemet och vi adoptivbarn offras av samma system - som om vi är skräp hämtat från gatan...

De borde aldrig få ta adoptivbarn hit.. Adoptivföräldrar vill bara bli föräldrar - men socialen och barnpsykiatrin de vill göra era adoptivbarn till syndabockar, psykfall - ge dem all skuld - medans de andra vita föräldrarnas barn - de barn som är vita likt sina föräldrar - de får en hel hög med gräddfiler av samma psykiatri -psykiatrin skriver inte ens om händelser på ett objektivt sätt utan vinklar allt till vita barns fördel - svenska vita adoptivföräldrar borde vara vaksamma på den här diskrimineringen för den är väldigt verklig och drabbar adoptivbarn i nutid, och har gjort de senaste 30 åren!!!

Era svenska adoptivbarn behandlas av socialen och psykiatrin som skräp från gatan när de står mot en vit svensk och är föremål för barnpsykiatrins eller Socialens jäviga utredningar eller bedömningar!

Här har vi mästarrasen mot undermänniskan - öppna era ögon.. De behandlar oss som om vi är lägre stående och mindre värda... Vita svenska barn behandlas som om de är mer värda än oss...

Och ni undrar varför adopterade antingen begår självmord eller hatar Sverige som vuxna.. Här har ni svaret - rasdiskrimineringen från SOC och BUP - barnpsykiatrin alltså... 

SOC och BUP tar ifrån adoptivbarnen deras lagliga rätt till juridisk jämlikhet med vita svenska barn/vuxna - du vinner i domstolen eller får ärendet nerlagt men de dömer dig utanför domstolen genom att anteckna falskt i journaler som inte blir ifrågasatta längre fram av vare sig psykiatrin eller domstolen.

Vad tänker du kring att Socialen/BUP skriver falskt kring händelser?

Det jag menar är, att efter att ha följd Gwyneth Paltrov historien.

Hon säger "– Jag kände att jag hade äventyrat min integritet om jag gick med på dessa falska påståenden."

Det är precis vad jag själv känner kring alla falska återgivelser av händelser som socialen och BUP gjort.

Om man ska gå till kärnan av problemet.

Jag anmälde Herman Nordell för Misshandel den 13 December år 2005, han anmälde mig.

Det finns förundersökning.

Jag har dessa handlingar.

Vid en rättegång så skulle alltså vi ha fått ärendet prövat.

Är jag skyldig?

Är han skyldig?

Vad har hänt?

Alla detaljer hade lagts fram.

MEN....

Jag och Herman blev vänner igen. Ett halvår senare..

Så vi drog tillbaka ärendena..

Det blev ingen rättegång!

Ärendena lades ner.

Vare sig jag eller Herman dömdes!

Inga detaljer lades fram i en domstol.

Det fanns dock förundersökningsprotokollen där bägge anklagade varandra för misshandel samt erkände våld.

Vidare fanns utskrifter på apberget.se där Herman med vänner diskuterade hädelsen och erkände våld.

Dessa har jag fortfarande.

Så kort och gott..

Det fanns bevis för att bägge misshandlat varandra!

Men rättegången blev aldrig av.

Eftersom vi valde att dra tillbaka ärendet.

Det borde ha slutat där!

Men det gjorde det inte.

Inte för mig i vilket fall...

...

För Socialtjänsten rapporterade en falsk version till BUP vilket jag inte kände till.

Där de påstod att "Victor är på stan och där provocerar 15 personer honom verbalt (Herman och hans gäng på 14 personer) och Victor har använt våld mot dem" - eller liknande text.

Där alltså de endast hade provocerat mig verbalt enligt socialtjänstemannen.

Men där jag använt våld mot dem!!!

...

Detta rapporterade SOC till BUP!

Det ledde alltså till att det i min BUP-journal står att jag utagerat våldsamt mot dem på stan efter att de verbalt provocerat mig.

Jag fick ingen chans att invända, försvara mig eller nått.

Några år senare när jag är misstänkt för olaga hot, grovt brott i ett helt annat ärende (2012) så läser rättspsyk i Huddinge min journal.

Allt i journalen tas som fakta av dem!

Då blir bl.a. texten om att jag utagerat våldsamt mot gänget på stan fakta.

Och ingenstans stod det något om att de agerat våldsamt mot mig.

Så SOC/BUP skrev alltså sin egen rapport där de återgav en falsk version av händelseförloppet där endast jag själv brukat våld.

De andra hade enbart "provocerat verbalt" - enligt SOC - vilket BUP antecknade efter att ha fått informationen från SOC.

Jag känner att jag blev bestulen på en rättegång!

Som hade antingen landat i att både jag och Herman dömts!

Eller i att bägge blivit friade..

Att ärendet lagts ner innebär att fallet inte ledde till åtal för någon av oss.

Ingen blev dömd för misshandel!

Men SOC/BUP skrev att jag brukat våld mot dem!

...

Helt utan att meddela mig om detta (Jag hade anmält förtal om jag haft någon koll på vad SOC eller BUP skrev)!!!

Hade varit villig att ta SOC/BUP till domstol för förtal då det inte finns en DOM!

Det som finns är att både jag och Herman anklagar den andre för misshandel i förhör hos polisen!

Det finns utskrifter från apberget där de erkände våld mot mig.

BUP/SOC har inte låtit mig bemöta deras skriverier, har inte meddelat mig om texten de skrivit, har inte tagit in fakta från polisförhören eller från apberget.se - de har endast rapporterat hörsägen där jag själv utan möjlighet till att försvara mig gjorts till skurken - genom att de skrivit att jag använt våld mot 15 ungdomar på stan som provocerat mig - ingen text alls om att de använt våld - och ingen möjlighet för mig att bemöta eller försvara!

Vad händer på rättspsyk då år 2012?

Jo, de menade att jag till följd av aggressiva impulser utagerat mot kamrater..

"Genom livet har Victor Nygren utagerat aggressivt i impuls mot kamrater och anhöriga"...

Och att detta innebär att jag lider av autistiska drag vilket vid brotten utgjort en allvarlig psykisk störning.

Med andra ord - de radade upp alla konflikter de kunde hitta i journalen.

Sedan förklarade dem med aggressiva impulser!

Och min poäng?

(Jag skrev detta till en jurist jag har som FaceBook vän).

Hade jag och Herman tagit detta till domstol år 2006 så hade allt lagts fram och allas del i allt hade kommit fram - bägge hade kanske dömts eller blivit friade.

Nu valde jag och Herman att istället dra tillbaka åtalen, därmed blev det inget rättegång - och allt drogs inte upp i en domstol - detta innebär även att det saknas en misshandels-dom mot mig eller mot Herman för det inträffade - ingen av oss blev dömda för misshandel.

Med andra ord bägge är oskyldiga.

Men enligt SOC och BUP så har jag då alltså använt våld/misshandlat gänget på 15 personer (Herman plus hans gäng på 14 personer) men de har endast verbalt provocerat mig - här kan nämnas att BUP rapporterade kring händelsen just efter att den inträffat den 13 december år 2005 - de har vid tillfället rapporterat partiskt till stöd för gänget mot mig, har fått sina uppgifter från andra än mig, har inte fått uppgifterna från polisen heller - eftersom polisförhören faktiskt innefattade att vi bägge skulle använt våld och inte endast jag själv - apbergetkonversationen visade även på det - de har inte brytt sig om att kontakta polisen, de har inte inhämtat bevis från sajten apberget utan allt de gjort är att de har rapporterat partiskt mot mig efter hörsägen och sedan struntat i att korrigera informationen i takt med att ärendet rättades till - detsamma hände med andra incidenter där de skriver att jag gjort saker - sedan efter att polisen lägger ner ärendet, eller att jag frias - så ändrar de inte sin text - vad värre är att de meddelade inte mig kring vad de skrivit så jag fick en chock på rättspsyk 2012 mer än 6 år senare när allt detta helt plötsligt var fakta som användes för att "underbygga att jag var allvarligt psykiskt störd" - för jag hade en "historik av att utagera aggressivt efter impuls mot kamrater och föräldrar" - med andra ord all sådan text i journalen blev argument för "allvarlig psykisk störning" år 2012.

Jag fick ingen möjlighet att beskydda eller värna min integritet.

Faktumet att ärendet aldrig ledde till åtal är ju bevis för att jag inte blivit dömd och således att jag är oskyldig i juridisk mening. 

Vi adopterade/adoptivbarn har enligt svensk lag juridisk jämlikhet med biologiska svenska barn.

Varför?

För att vi är barn till svenskar och därför skall ges samma juridiska rättigheter somd eras biologiska barn enligt svensk lag.

Så vad visar detta?

Ja, att det finns två juridiska system i Sverige - det ena handlar om åtal, polisutredning, domstol och dom.

Det andra systemet handlar om hur SOC och BUP förtalar och utmålar adopterade som skurkar helt utan att ge oss vare sig information, rätt till att försvara oss, advokat eller nått - sedan ge det några år och det är fakta det som de skrivit - varför är det viktigt att få informationen? För att man har två år på sig att anmäla felaktig info annars preskriberas den efter två år.

Efter preskriptionen kan jag inte anmäla skiten för den är för gammal. Det finns dock ingen preskription på att använda uppgifterna som "FAKTA" eller "underlag" för "allvarlig psykisk störning" - så efter preskriptionen på två år så kan de fortfarande använda uppgifterna mot en - men jag kan inte ifrågasätta dem.

"Du hade två år på dig att anmäla uppgifterna"...

Men ingen gav mig information om vad de skrivit. Preskription gäller inte två år efter att man läst journalen, utan två år efter att uppgifterna antecknats.

Jag har alltså blivit bestulen på rätten att stå upp för min integritet genom att både jag och Herman drog tillbaka åtalet, SOC oc BUP sedan ensidigt skrev till de andras fördel i journalen - och att jag sedan år 2012 får det de skrivet använt mot mig som underlag för en en "allvarlig psykisk störning" - rättspsyk betraktar allt i tidigare journaler som fakta - de är inte ens villiga att läsa polishandlingar eller DOMAR som kan säga emot en journal - jag satt nämligen inne med alla handlingar när jag var på utredning i Huddinge vid rättspsyk där sommaren år 2012 - de sade direkt åt mig att de av principskäl inte vill läsa mina dokument för enligt princip är en gammal journal aldrig felaktig...

Så kort och gott - inget åtal, aldrig dömd - men BUP och SOC skrev att man använt våld mot 15 personer så då är det ju sant - ingen advokat, ingen rättegång, ingen information - trots att ärendet lagts ner och borde avslutats med att "vi är båda oskyldiga" så kan alltså det andra rättssystemet socialen och psykiatrin - det rättslösa rättssystemet - anteckna att någon gjort något och det kommer att vara tillräckligt för att uppgifterna kan användas mot en i framtiden i en rättspsyksutredning.

Ifall allt i gamla journaler är fakta - och de skrivit falska uppgifter i journalen som alltså inte är falska utav principskäl - då blir jag ju behandlad som om jag dömts för skiten även om det saknas en DOM - och ifall de skriver att de andra enbart provocerat verbalt så kommer inte sanningen fram i journalen..

Så genom att inte hålla rättegång i fallet så gick ärendet över till BUP och SOC att diktera vad som hänt - deras version står då oemotsagd - i journalen från BUP står det en sak - och det finns alltså ingen DOM som säger emot deras skit - däremot finns ju bevisen som kunde ha använts i en domstol, och förundersökningen hos polisen - bägge som säger någonting helt annat än BUP/SOC och deras journal/rapport.

Min poäng?

Jag och Herman drog tillbaka åtalen mot varandra då vi inte såg skäl till att åtala varandra.

BUP och SOC har sedan passat på att skriva partiskt till Hermans och hans kamraters fördel i journalen - så att jag på sätt och vis blir dömd utan rättegång, advokat eller chans att ens bemöta det - för socialen och psykiatrin skriver ner det som de hör och korrigerar ingenting - de behöver inga bevis för någonting - de skrev även att jag sexuellt ofredat tjejer i högstadiet och detta ärende lades ner - ingen DOM mot mig för det heller - SOC och BUP kan skriva vad som helst och vinkla på händelser hur som helst - så att man blir i praktiken DÖMD i psykiatrins/rättspsykiatrins ögon långt senare - för står det sånt i deras rapporter så är det ju fakta och sant enligt rättspsyk sen - det är ju inte som så att det krävs en DOM eller att SOC/BUP kan vinkla händelser mot enstaka individer godtyckligt!

Så kort och gott jag tänkte mig att jag och Herman satte P när vi bägge drog tillbaka våra åtal.

Helt ovetandes om SOC och BUP:s partiska rapporter som längre fram skulle i praktiken göra mig skyldig trots att jag aldrig blev fälld i domstol - de tog sig rätten att diktera hela berättelsen och vad som hänt - deras berättelse var inte den berättelse jag själv hade framfört vid domstol - min integritet blev extremt skadad av detta - jag blev för fan utmålad som ett psykfall med dessa falska återgivelser som grund - när jag i domstol hade kunnat bevisa att de andra var lika skyldiga som mig vad gäller att ha använt våld - så uppenbarligen handlade det inte om impulser utan om bråk mellan ungdomar - hade jag aggressiva impulser då ifrågasätter jag varför de andra inte ansågs ha det...

Så ja, två rättssystem - polis/domstol och SOC/BUP - de senare kommer att döma adoptivbarnen med falska vinklade återgivelser av händelser om man inte tar varenda händelse till domstol - hade ärendet ovan tagits till domstol så hade sanningen kommit fram - genom att vi inte tog det till domstol så såg sedan den jäviga socialtjänsten till att ge barnpsykiatrin en vinklad berättelse där endast adoptivbarnet använt våld och där alla andra endast provocerat verbalt - med andra ord de vägrade följa lagen om att vi adopterade är juridiskt jämlika med vita svenskar utan såg till att vrida deras dokument partiskt till vita svenska ungdomars fördel - i syfte att göra adoptivbarnet till ensam förlorare!

Jag är extremt äcklad av att behöva kalla dessa människor mina medmänniskor. Ännu mer äcklad är jag av att ha blivit adopterad till detta rasistiska samhälle där de vinklar alla rapporter partiskt mot adoptivbarn och vuxna adopterade - polisen och domstolen följer lagen - SOC och BUP har ett jävigt system där man inte respekterar den adopterades/adoptivbarnets rättigheter över huvud taget.

I fallet ovan slöt jag och Herman fred, vi drog tillbaka åtalen - ingen blev dömd - men SOC och BUP antecknade att jag använt våld, och antecknade inte att de andra använt våld - så längre fram väger detta in i bedömningen att jag är psykiskt sjuk - det är så de jobbar!

Jag är naturligtvis ännu mer äcklad över att de som vill ta adoptivbarn till Sverige sedan nekar oss en rättvis och objektiv bedömning - de kunde ha skrivit sanningen, eller att alla inblandade använt våld - men valde att spela ner de andras våld till "provocerat verbalt" samtidigt som de spelade upp adoptivbarnets våld och kopplade samman det med "aggressiva impulser" - detta är ett djupt rasistiskt system där socialen och barnpsykiatrin gått samman för att neka adoptivbarnen en rättvis och objektiv chans vid konflikter med de vita svenska barn vi växer upp med och bland.

Olikt invandrare är vi ju mitt ibland vita från dag ett - vi är i samma område som dem och växer upp bland dem - vi är inte utlänningar som växer upp i förorter - vi är mörka svenskar som växer upp bland svenskar - sedan är socialen och barnpsykiatrin jävig mot oss när konflikter sker - och det leder till psykiska diagnoser och till att vi inte får en rättvis chans att bevisa vår oskuld - eller till att försvara vår integritet.

Min integritet i ärendet ovan var att jag stod upp för mig själv och försvarade mig och jag slogs med de andra - alltså försvarade min värdighet - de använde våld mot mig med - ifall SOC och BUP var objektiva och rättvisa så hade de gett alla lika mkt skuld men av någon anledning så är det bara adoptivbarnet som använt våld enligt dem...

Jag belv alltså bestulen på en prövning i rätten där jag kunnat vinna - allt för att jag inte visste att SOC och BUP skulle anteckna partiskt mot mig kring allt som händer - Ja, de skriver partiskt/jävigt till den ena sidans fördel - olikt polisen och domstolen som arbetar objektivt - så väljer alltså SOC och BUP en sida... Man har ingen advokat, får ingen möjlighet att ens försvara sig - texten blir fakta efter två års tid trots att du aldrig läst den och inte kände till dess existens innan 6 år passerat...

Så... SOC och BUP tar ifrån adoptivbarnen deras lagliga rätt till juridisk jämlikhet med vita svenska barn/vuxna - du vinner i domstolen eller får ärendet nerlagt men de dömer dig utanför domstolen genom att anteckna falskt i journaler som inte blir ifrågasatta längre fram av vare sig psykiatrin eller domstolen.

Domstolen och polisen ger dig en rättvis chans, SOC och BUP kör över alla dina rättigheter till rättvisa - de väljer en sida och använder maktmissbruk för att döma dig utan en rättegång - samtidigt som de låter den vita svenska ungdomen komma undan helt med en textrad om "verbal provokation" - så i Sverige får du inte en rättvis chans som adopterad för här så maktmissbrukar socialen och psykiatrin till de andras fördel så att endast du - den adopterade - förlorar.

Jag är inte alls tacksam över min adoption - tycker att vita svenska socialtjänstemän och BUP-personal är fientliga mot oss efter att vi tagits hit och använder systemet till att mobba oss och skylla alla konflikter på oss.

Du fostras av dina adoptivföräldrar till en svensk - sedan behandlas du som en invandrare av dessa vidriga rasister.

Socialtjänsten och Barnpsykiatrin är på jakt efter oss adoptivbarn och unga adopterade - de är partiska med vita och gör oss alla till förlorare!

BUP och SOC dömer dig utan att du får en rättegång.

De bara skriver "Han har gjort det och det" och detta blir fakta längre fram vid en rättspsyksutredning - ingen rättegång, ingen advokat, ingen chans till försvar - adopterade blir rånade på juridisk prövning av BUP och SOC.

Allt de skriver att man gjort blir fakta efter två års tid även om du aldrig läst det. Dina bevis blir värdelösa för du kan inte få ärendet prövat när det är äldre än två år gammalt - de kan dock använda "faktan" mot dig i domstol.

Adoption är meningslöst när det finns svenskar som inte respekterar adoptionsavtalet

Adoption är meningslöst när det finns svenskar som inte respekterar adoptionsavtalet- jag kan jämföra med hur politiker och domstolar vill tvinga alla att respektera transsexuella som medlemmar av ett nytt kön efter ett könsbyte - de har nu juridiska papper på att de är medlemmar av ett annat kön och i länder som Storbritannien så är det olagligt och man kan få fängelse ifall man inte respekterar detta.

Adoptionsavtalet är likadant, du är inte deras biologiska barn men du är deras juridiska barn med på pappret samma villkor som om du vore biologiskt - skillnaden är att det blir inga konsekvenser och det finns inga myndigheter som försöker tvinga folket att respektera avtalet.

Det blir inte finkan om man behandlar adopterade som invandrare... Olikt med transsexuella när man behandlar dem som tillhörande fel kön..

Själv har jag extremt svårt att respektera några avtal som inte är logiska när adoptionsavtalet bryts gång på gång.

Vad värre är så är det svenskar inom socialen och psykiatrin som bryter avtalet så vi behandlas som invandrare trots juridiska dokument som skall garantera att vi är jämlika med svenskar juridiskt. Att behandlas som en invandrare är ju motsatsen - att man offras först före alla 'riktiga' vita svenskar - adoptivbarnen är alltså inte riktiga svenskar...

Om man får tolka det fenomenet rätt.. Vi är alltså inte riktiga svenskar och offras därför först. Adoptivföräldrar borde öppna ögonen och protestera. Är vi deras barn eller är vi invandrare?

Att vara deras barn är att vara svensk. Är vi inte svenskar då är vi inte deras barn heller - och de är inte våra föräldrar!

Man kan inte ge oss hälften av det som ingår i att vara svensk och tro att det är tillräckligt! Det är antingen 100% svensk vilket ger oss jämlikhet med vita i juridiska processer - man ser då två svenskar och är objektiva och rättvisa- man värderar inte en person med vit hudfärg som mer svensk - det är att inte ge oss svenskhet fullt ut - det är en icke fullföljd adoption  - adoptivföräldrarna följer avtalet men socialen och psykiatrin bryter det genom att ge oss positionen en invandrare har istället för positionen som en vit svensk son/dotter skulle fått.

Juridiken säger att vi är nu biologiska barn juridiskt  - eller åtnjuter samma juridiska rättigheter som biologiska barn - men verkligheten är att de ger oss samma rättigheter som invandrade barn och bryter våra rättigheter till svenska privilegier.

Detta leder till att avtalet är brutet. Bara negativa konsekvenser kommer av det.

Vi är antingen svenskar fullt ut eller så är det ett brott mot hela avtalet.

Ingen försöker tvinga folk att respektera adoptioner så varför ska adopterade respektera transsexuella i deras könsbyten...

Jag bytte kultur, språk, släkt, land, folk, familj och identitet - jag förväntar mig och kräver att den respekteras! 

Vidare valde jag inte något själv.

De reste ner till Brasilien och skrev under avtal där detta utlovades. Blev ju rånad på min Brasilianska kultur, språk, folk etc eftersom jag och Syrran adopterades två månader gamla..

Har man olikt invandrare förlorat allt Brasilianskt förutom hudfärgen så är det som att bli våldtagen att bli behandlad som en invandrare..

Transsexuella byter kön och vill få den nya identiteten respekterad.

Adopterade byter betydligt mer än könet och det finns ingen väg tillbaka - olikt tidigare nämnda grupp är det ju inte heller självvalt - men vi känner precis samma sak vad gäller vår identitet som svenskar.

Det borde bli fängelsestraff för den som inte behandlar den adopterade som en svensk och som sitter på Socialen eller Psykiatrin.

De bryter våra juridiska rättigheter som adopterade att vara jämlika med en biologisk svensk son eller dotter.

De vill gärna ha hit alla övergivna barn som i deras ögon ingen vill ha - de tänker sig att dessa ensamma barn som ingen vill ha de kan vi göra vad vi vill med, och ingen kommer att bry sig - Eles gostariam de ter todas as crianças abandonadas que aos seus olhos ninguém quer aqui - eles acham que essas crianças solitárias que ninguém quer podemos fazer o que quisermos com elas, e ninguém vai se importar -

Får inte äga eller ta hand om djur tills vidare (har gällt sedan 2011), fick inte besluta något själv kring pengar och vuxna beslut mellan 2009-2020, blev omskriven felaktigt av psykiatrin hela den perioden och är fortfarande på sjukersättning vilket förhindrar mig ifrån att få jobba - de ville aktivt ha in mig i systemet med sjukersättning och forcerade in mig genom att tvångsförvalta mig i mer än ett decennium, de har aktivt rapporterat falskt om bråk och konflikter till de andra vita svenskarnas fördel - där har vi grundproblemet - jag och Syrran fick bli syndabockar - samtidigt som adoptivföräldrarna lät det ske!

Det man kan säga är att vi behandlas som lägre stående än vita trots att vi hade jämställd familj och jämställd socio-ekonomisk klass med dem - vi var jämställda när allt var lugnt men vid bråk så helt plötsligt är vi invandrare och hanteras som om vi är långt under de andra.

Så med andra ord så är adoptivbarn i Sverige skräp de offrar till psykiatrin för minsta lilla bråk eller konflikt - samtidigt som man struntar i vad vita svenskar gjort eller gör mot oss.

Vi behandlas alltså som utlänningar kontra svenskar, och man struntar i medborgarskapet - svenskar adopterar flest barn i hela Europa (60k sedan 1960, vilket är flest adoptivbarn per capita) och tvekar inte att psykiskt sjuk-stämpla dessa barn så fort problem eller konflikter uppstår - psykvården är deras medicin mot konflikter som uppstår - noll rättvisa eller hänsyn till adoptivbarnen tas - utan det enda man bryr sig om är att beskydda de vita svenskarna, adoptivbarnen skiter de fullt ut i.

Socialtjänsten och Psykiatrin ger oss inte någon chans till objektiv bedömning utan det är vi mot dom där vi alltid är dom.

Rasismen är enorm vid konflikt, och för att dölja svenskars rashat så stämplar man med psykisk sjukdom på adoptivbarnen.

Då kan svensken skylla på offrets diagnos - och slipper se sin egen rasism.

Adoptivföräldern litar på vita experter inom psykiatrin och socialen - de är inte till någon hjälp vad gäller att beskydda våra rättigheter eller status som normala.

Att bli adopterad är således fördelaktigt fram tills det blir konflikt med en vit svensk, - efter det är allt man har att vänta psykisk sjukdoms-stämpel, då psykiatrin är alltid på jakt efter nya adoptivbarn och arbetar i samspel med Socialen!

Ja, de har satt i system att använda psykvården på det sättet. Och varken psykiatrin eller socialtjänsten är objektiva - det är endast adoptivbarnen eller den vuxne adopterade som är skurk - har andra gjort fel då struntar dem i att anteckna det.

De är helvidriga.

Vidare så vill jag säga att adoptivföräldrar saknar kunskap och kännedom kring den biologiska familjen, så de vet faktiskt inte vad som är normalt beteende och inte hos ett adoptivbarn - detta leder ofrånkomligen till att de frågar den rasistiska svenska psykiatrin om vad de anser när de får frågor i sina huvuden kring vår psykiska hälsa, ofta i tonåren för det är då vi hamnar i puberteten och ofta agerar våldsamt eller har mycket temperament.

Enligt min föredetta kontaktperson på Socialtjänsten i Sverige så var det hans mening att den typen av tonårsrevolt är normalt - det är normalt att som tonåring revoltera mot föräldrarna, att man bråkar med syskonen och så vidare - enligt honom var det vanligt tonårsbeteende.

Men mina adoptivföräldrar tänkte sig att vi agerade sjukt, framför allt adoptivmorsan som arbetade som barnskötare för små barn på sjukhuset - hon är väldigt snabb med att ifrågasätta folks psykiska hälsa - brukar ofta muttra "det är ju sjukt" till allt hon inte instämmer med..

I vilket fall, adoptivföräldrar vet ingenting om den biologiska släkten och kan av det skälet inte veta vad som är normalt för en person i vår släkt eller inte, så de jämför oss med vita svenska ungdomar och anser att vi har onormalt temperament och är betydligt mer hetlevrade och våldsamma jämfört med normala vita svenska barn - så detta leder ofrånkomligen till att de vänder sig till psykiatrin för att få deras bedömning!

Med andra ord så är adoptivföräldrar främlingar med andra gener och de anser att deras adoptivbarn är inte friska för att de inte agerat likadant själva i tonåren och inte förstår att ett adoptivbarns beteende kan vara normalt för det folk adoptivbarnet tillhör - alltså att mitt beteende kanske är normalt för folk av mitt folkslag, men inte för en vit svensk - att det finns genetiska skillnader i temperament mellan folk - där mitt heta temperament alltså inte är sjukt utan är fullt normalt - när man jämför med andra Brasilianare?

Men är onormalt vid jämförelse med lugna vita svenskar..

Adoptivföräldern vet inte vad som är normalt och vänder sig av det skälet till psykiatrin för svar - då får de alltid fel svar - att adoptivbarnet är handikappat socialt eller psykiskt.

En biologisk förälder känner igen sig själv i barnet/barnen och skulle av det skälet inte vända sig till psykiatrin när vi är tonåringar för de vet bättre än att göra så. Vita föräldrar gör det nästan aldrig med sina vita biologiska barn - för att de känner igen sig själva i barnen.

Så att bli adopterad av vita rasfrämlingar leder förr eller senare till att de tycker att man agerar "onormalt" och att de då vänder sig till rasisterna inom psykiatrin och det hela slutar med att adoptivbarnen blir stämplade som psykiskt sjuka..

En annan sak att nämna är att allt bra adoptivföräldrarna gör när vi är små och växer upp, det gör dem för deras egen skull - de vill att vi skall älska dem som föräldrar då de ville vara föräldrar, men inte kunde på grund utav att Farsan var potent - så de skämmer bort oss med kärlek, leksaker och svensk livsstil för att vi ska tycka om dem och bli tacksamma - vilket vi också blir - men sedan i tonåren när vi tonårsrevolterar så betraktas detta som nogonting konstigt och onormalt av adoptivföräldern samtidigt som konflikter i skolan med vita elever också leder adoptivföräldrarna till att omvärdera vår status som normala barn.

När de omvärderar den statusen då förlorar de också sin goda vilja, åtminstone adoptivmorsan, och börjar att agera som om de har hand om handikappade barn/ungdomar istället - med resultatet att de går till psykiatrin och får oss stämplade - sedan agerar de helt efter vad psykiatrins "experter" bedömer och skiter i vad vi vill, vår framtid, vår jämställdhet med vita - allt som betyder något då är vad psykiatrin och socialen sagt och sen förväntas vi vara tacksamma för att vi får "hjälp och stöd" för våra "handikapp".

Kort och gott, de tar oss till Sverige inte för vår skull - utan för deras skull då de vill bli föräldrar, samhället bryr sig enbart om föräldrarna och behandlar dem som svenska föräldrar - medans socialen och psykiatrin behandlar adoptivbarnen som invandrade barn trots att det strider mot gällande lagstiftning då vi borde behandlas som svenska barn i och med medborgarskapet och adoptionen - men det skiter dem i då hudfärg är viktigare än medborgarskap, adoptivföräldrarna skämmer bort oss för att de vill bli omtyckta av oss, allt de gör är för att vi ska gilla dem mer, när tonårsrevolter sker i tonåren betraktas det som onormalt, bråk i skolan skylls på oss och adoptivföräldrarna glömmer bort att vi är mörkhyade och tänker att det har att göra med handikapp hos deras adoptivbarn - snarare än rasism och främlingsfientlighet från enstaka svenska barn - så de får oss utredda/undersökta av den svenska psykiatrin för att de egoistiskt vill ha svar på sjuka frågor om vi kan ha ett handikapp - en fråga ingen borde ställt till att börja med eftersom att vi har inget att vinna på det - men allt att förlora - en förälder borde istället ha ifrågasatt andras agerande mot oss i skolan, snarare än om vi är normala eller inte.

Under mötena på barnpsykiatrin så är det bara föräldrarna som adoptivföräldrarna tänker på - det finns utskrifter på allt där adoptivföräldrarna bara pratar om hur rädda de är för att syrran självskadar med kniv och de är rädda att bli huggna, eller att jag utagerar och får vredesutbrott så de är rädda för vad jag ska ta mig till - det handlade aldrig om att jag och Syrran blev retade, slagna, mobbade, utsatta för falsk ryktesspridning på sociala medier i skolan med mera - utan bara föräldrarna i fokus konstant - de var totala narcissister, och psykiatrin tvekade inte en sekund att utmåla oss som de enda problemen både i skolan och i hemmet för att sedan stämpla med diagnoser!

Även senare i ung vuxen ålder med start år 2009 så har allt fokus legat på adoptivföräldrarna och vad de önskat sig - hur vi skulle få det efter flytten hemifrån beslutade adoptivmorsan helt oh hållet tillsammans med socialtjänsten - jag och Victoria blev inte ens tillfrågade om vad vi ville - de agerade som om vi var tioåringar när vi var 19 år gamla - allt för att psykiatrin satt diagnoser tre år tidigare efter konflikterna i hemmet och på skolan.

Poängen är att adoptivföräldrarna gör allt i egenintresse - och vi är här för att tillfredsställa dem och deras barnlöshet - har de gett oss något så är det också i egenintresse, för de har varit totalt likgiltiga till hur vi utsatts av andra, blivit omskrivna, stämplade - aldrig har min adoptivmor någonsin brytt sig om min synpunkt i något ärende - utan diverse experter så som psykiatrins personal, socialtjänstens personal eller lärare har alltid kommit först - mig har man hanterat som om jag var en ägodel och inte en individ med egen vilja och egen åsikt - normala föräldrar tillfrågar ju sina barn hur de känner, vad de tycker, vad de vill göra i framtiden - men adoptivföräldrarna de tillfrågade socialen och psykiatrin istället och sedan förväntade de sig tacksamhet efter att de gjort vad dessa ville - och inte vad jag själv eller min syster ville.

De är helt psykiskt störda när det kommer till hur de är totalt ointresserade av hur vi blivit behandlade, de vill bara tysta oss, adoptivmorsan främst då adoptivfarsan faktiskt lyssnade - men adoptivmorsan bara säger det man vill höra för att få tyst på en, men är aldrig likt en mor intresserad av orättvis behandling av hennes barn - en normal mor hade ju reagerat mot att hennes son eller dotter ensamt får hänga hästhuvudet även i situationer där det finns bevis för att andra var lika skyldiga till att ha brukat våld - men inte min adoptivmor - jag sitter på utskrifter, polisens förundersökningar och ibland även DOM:ar - trots detta har hon inte agerat på något sätt för att påtala för psykiatrin eller socialtjänsten att de glömt bort att nämna vad andra utsatte mig för - vilket resulterat i att jag sen utmålats som en person med aggressiva impulser, eftersom socialen och psykiatrin har nämnt mitt våld mot svenska ungdomar - men har enbart nämnt att dessa svenska ungdomar provocerat mig verbalt - så resultatet blev i vuxen ålder att jag är allvarligt psykiskt störd efter olaga hot för att jag har en historik av att utagera aggressivt mot folk efter verbal provokation, när sanningen var att de andra utagerade aggressivt mot mig i lika hög utsträckning - men det nämnde inte socialtjänsten i sin rapport eller psykiatrin i journalen - och adoptivmorsan har aldrig brytt sig om vad dessa antecknat - hon har lämnat till dem att hantera allt och struntat fullt ut i om de var 100% partiska med vita barn - här kan man även anklaga adoptivfarsan för att ha varit för feg för att utmana myndigheter och institutioner - men till skillnad från adoptivmorsan så lyssnade han, läste handlingar och höll med i att vi behandlats extremt orättvist - med adoptivmorsan däremot så vill hon inte ens ha informationen, utan tycker bara att man skal hålla tyst - så hon är av det skälen en sociopat i mina ögon som bara agerar i egenintresse och aldrig gett blanka fan i hur jag blir omskriven av socialen eller psykiatrin, men visst - de tar oss till deras land där alla är partiska med dem - ingen lyssnar på ett adoptivbarn som säger någonting negativt - vare sig om adoptivföräldrarna, om andra elever eller om någon - däremot om andra säger negativa saker om adoptivbarnen då skrivs det in i journaler och rapporter omedelbart!

Det är extremt hopplöst - man tas till ett samhälle och tvingas sedan att slåss mot hela systemet här som är väl förberedda på just detta.

Du förstår att de vet ju mycket väl att vi är ensamma och utlämnade till dem - vi är alltså enkla byten då vi inte har någon på vår sida.

De vill gärna ha hit alla övergivna barn som i deras ögon ingen vill ha - de tänker sig att dessa ensamma barn som ingen vill ha de kan vi göra vad vi vill med, och ingen kommer att bry sig - så tänker socialtjänsten och psykiatrin i Sverige - blev själv tillsagd att "ingen bryr sig" när jag var på rättspsyk 2012-2014 och försökte skina ljus på falska uppgifter i utredningen som grundade sig på uppgifter i tidigare journal - vi är övergivna, bortlämnade till Sverige, ensamma - de kan göra vad som helst mot oss - perfekt, då slipper vi bråkiga svenska föräldrar som slåss för sina biologiska barns rättigheter - "adoptivföräldrarna är antingen fegisar och veka och slåss inte för någon, eller så tror de på våra experter så de kommer tacka oss för den negativa särbehandlingen - kallad "hjälp och stöd" som vi delar ut till deras ensamma invandrarbarn" - Psykiatrin och Socialen.

Ok, så de vill ha hit adoptivbarn - för deras egna ändamål - och utnyttjar godtroende adoptivföräldrar som vill ha en familj.

I mitt fall verkar det finnas en Brasiliansk släkt, och jag har alla dokument från adoptionen.

I andras fall, och normen är - att det inte finns några dokument och att adoptivbarnet därmed får det extremt svårt att hitta sin biologiska släkt.

Normen är att vi är helt utlämnade till deras diskriminering och psykiska diagnoser.

I mitt fall har jag dokumenten och en Brasiliansk släkt. Vilket så klart är ovanligt. Men vad hjälper det i Sverige där hela systemet mobbat mig sedan tonåren.

De påstår gärna att de vill ge ensamma barn trygga och bra liv.

Vad de egentligen vill är att ge barnlösa svenskar utländska barn - sedan utsätta barnen för psykiatrin så fort de bedömer att barnet har något fel - vilket allt som oftast sker i tonåren då tonåren är en tid där puberteten slår in och vår pubertet skiljer sig från vita svenskars då vi är mer explosiva och utagerande.

Summa summarum så vill de ha adoptivbarn hit till Sverige - men inte för adoptivbarnens skull - utan för alla andra inblandades skull. Vi tas hit för att tillfredsställa adoptivföräldrar, psykiatrin, socialen - staten tjänar pengar på adoptionen - vi tas inte hit för att få våra behov tillfredsställda - dock så kan vi få det bra de första åren då adoptivföräldrarna vill ställa in sig och få oss att se dem som riktiga föräldrar genom att behandla oss som deras riktiga barn, men som sagt i tonåren bryter de kontraktet genom att ifrågasätta vår psykiska hälsa och får i slutänden ingen tacksamhet eftersom att vi blir förlorare i Sverige!

Man kan säga att de förlorade tacksamheten när de blandade in psykiatrin.

Em português

Não tenho permissão para possuir ou cuidar de animais até novo aviso (válido desde 2011), não tenho permissão para tomar nenhuma decisão por conta própria em relação a dinheiro e decisões de adultos entre 2009-2020, foi prescrito incorretamente pela psiquiatria durante todo esse período e é ainda com auxílio-doença que me impede de trabalhar - eles me queriam ativamente no sistema com auxílio-doença e me forçaram a isso me gerenciando à força por mais de uma década, eles relataram ativamente falsas brigas e conflitos em benefício do outros suecos brancos - aí temos o problema básico - eu e as irmãs tivemos que nos tornar bodes expiatórios - enquanto os pais adotivos deixaram isso acontecer!

O que você pode dizer é que somos tratados como inferiores aos brancos, embora tivéssemos família igual e classe socioeconômica igual à deles - éramos iguais quando tudo estava calmo, mas quando havia brigas, de repente, somos imigrantes e são tratados como se estivéssemos muito abaixo dos outros.

Em outras palavras, crianças adotadas na Suécia são lixo, elas se sacrificam à psiquiatria pela menor briga ou conflito - enquanto ignoram o que os suecos brancos fizeram ou estão fazendo conosco.

Somos, portanto, tratados como estrangeiros versus suecos, e a cidadania é ignorada - os suecos adotam o maior número de crianças em toda a Europa (60 mil desde 1960, que é o maior número de crianças adotadas per capita) e não hesitam em rotular essas crianças de doentes mentais assim que surgem problemas ou conflitos - os cuidados de saúde mental são o remédio contra os conflitos que surgem - justiça zero ou consideração pelos filhos adotivos é tomada - mas a única coisa com que eles se preocupam é proteger os suecos brancos, os filhos adotivos em que eles cagam completamente.

Os serviços sociais e a psiquiatria não nos dão nenhuma chance de avaliação objetiva, mas somos nós contra eles onde sempre somos eles.

O racismo é enorme durante o conflito e, para esconder o ódio racial dos suecos, eles rotulam as crianças adotadas com doenças mentais.

Então o sueco pode culpar o diagnóstico da vítima - e evita enxergar o próprio racismo.

O pai adotivo confia em especialistas brancos em psiquiatria e serviço social - eles não ajudam em nada quando se trata de proteger nossos direitos ou status como normais.

Ser adotado é, portanto, vantajoso até que haja um conflito com um sueco branco, - depois disso, tudo o que você tem que esperar é a doença mental, pois a psiquiatria está sempre à procura de novas crianças adotadas e trabalha em conjunto com o Serviço Social!

Du har skickat

Sim, eles criaram sistemas para usar os cuidados de saúde mental dessa forma. E nem a psiquiatria nem os serviços sociais são objetivos - são apenas as crianças adotadas ou o adulto adotado que são vilões - se outros fizeram algo errado, eles não se importam em registrar isso.

Eles são absolutamente nojentos.

Além disso, quero dizer que os pais adotivos carecem de conhecimento e familiaridade com a família biológica, então eles realmente não sabem o que é comportamento normal e o que não é em uma criança adotada - isso inevitavelmente os leva a perguntar à psiquiatria racista sueca sobre o que eles pense quando eles têm perguntas em suas cabeças sobre nossa saúde mental, geralmente na adolescência, porque é quando atingimos a puberdade e geralmente agimos com violência ou temos muito temperamento.

Segundo o meu antigo contacto nos Serviços Sociais na Suécia, era da sua opinião que este tipo de revolta adolescente é normal - é normal um adolescente revoltar-se contra os pais, discutir com os irmãos e assim por diante - segundo ele era normal comportamento adolescente.

Mas meus pais adotivos pensaram que estávamos agindo como doentes, especialmente a mãe adotiva que trabalhava como babá para crianças pequenas no hospital - ela é muito rápida em questionar a saúde mental das pessoas - muitas vezes murmura "isso é doentio" para tudo o que ela não concorda .

De qualquer forma, os pais adotivos não sabem nada sobre a família biológica e por isso não podem saber o que é normal para uma pessoa da nossa família ou não, então eles nos comparam com jovens suecos brancos e nos consideram de temperamento anormal e significativamente mais gostosos - temperamental e violento em comparação com crianças suecas brancas normais - então isso inevitavelmente os leva a recorrer à psiquiatria para sua avaliação!

Du har skickat

Em outras palavras, pais adotivos são estranhos com genes diferentes e acreditam que seus filhos adotivos não são saudáveis ​​porque eles não agiram da mesma forma na adolescência e não entendem que o comportamento de um filho adotivo pode ser normal para as pessoas adotadas. criança pertence - de modo que meu comportamento pode ser normal para pessoas da minha raça, mas não para um sueco branco - que existem diferenças genéticas de temperamento entre as pessoas - onde meu temperamento quente não é doente, mas completamente normal - quando comparado a outros Brasileiros?

Mas é anormal quando comparado aos calmos suecos brancos.

O pai adotivo não sabe o que é normal e por isso recorre à psiquiatria para obter respostas - então eles sempre obtêm a resposta errada - que a criança adotada é deficiente social ou psicologicamente.

Um pai biológico reconhece-se no(s) filho(s) e por isso não recorreria à psiquiatria quando somos adolescentes porque sabe que não o deve fazer. Os pais brancos quase nunca fazem isso com seus filhos biológicos brancos - porque se reconhecem nas crianças.

Portanto, ser adotado por estranhos raciais brancos, mais cedo ou mais tarde, leva-os a pensar que você está agindo de forma "anormal" e que eles se voltam para os racistas na psiquiatria e tudo termina com as crianças adotadas sendo rotuladas como doentes mentais.

Outra coisa a mencionar é que tudo de bom que os pais adotivos fazem quando somos pequenos e crescemos, eles o fazem para o seu próprio bem - eles querem que os amemos como pais porque eles queriam ser pais, mas não podiam porque o Pai era potente - então eles nos mimam com amor, brinquedos e o modo de vida sueco para que gostemos deles e sejamos gratos - o que seremos - mas então, em nossa adolescência, quando nos rebelamos, isso é considerado algo estranho e anormal pelo pai adotivo ao mesmo tempo em que os conflitos na escola com alunos brancos também levam os pais adotivos a reavaliar nossa condição de filhos normais.

Du har skickat

Quando eles reavaliam esse status, eles também perdem a boa vontade, pelo menos a mãe adotiva, e começam a agir como se estivessem cuidando de crianças/jovens deficientes - com o resultado de irem à psiquiatria e nos rotularem - então eles agem completamente de acordo com o que os "especialistas" da psiquiatria julgam e dão a mínima para o que queremos, nosso futuro, nossa igualdade com os brancos - tudo o que importa então é o que a psiquiatria e os serviços sociais dizem e então devemos ser gratos por recebermos "ajuda e apoio" para as nossas "deficiências".

Resumindo, eles nos levam para a Suécia não por nós - mas por eles, pois eles querem ser pais, a sociedade só se preocupa com os pais e os trata como pais suecos - enquanto os serviços sociais e a psiquiatria tratam os filhos adotivos como imigrantes filhos, embora contradiga a legislação atual, pois devemos ser tratados como crianças suecas com cidadania e adoção - mas é péssimo para eles, pois a cor da pele é mais importante do que a cidadania, os pais adotivos nos mimam porque querem ser queridos por nós, tudo o que eles fazem é para que gostemos mais deles, quando acontecem motins na adolescência é considerado anormal, as brigas na escola jogam a culpa em nós e os pais adotivos esquecem que somos morenos e acham que tem a ver com a deficiência deles crianças adotadas - em vez de racismo e xenofobia de crianças suecas individuais - então eles nos investigam/examinam pela psiquiatria sueca porque eles egoisticamente querem respostas para perguntas doentias sobre se podemos ter uma deficiência - uma pergunta que ninguém deveria ter feito, porque não temos nada a ganhar com isso - mas tudo a perder - um pai deveria ter questionado as ações dos outros em relação a nós na escola, em vez de se somos normais ou não.

Du har skickat

Nas reuniões da psiquiatria infantil, é só nos pais que os pais adotivos pensam - há transcrições de tudo em que os pais adotivos só falam que têm medo da irmã se machucar com uma faca e têm medo de ser esfaqueado, ou que eu aja e tenha explosões de raiva como se eles estivessem com medo do que eu faria - nunca foi sobre mim e Syrran sendo provocados, espancados, intimidados, expostos a falsos rumores nas redes sociais na escola e muito mais - mas apenas os pais em foco constantemente - eram narcisistas totais, e a psiquiatria não hesitou um segundo em nos pintar como os únicos problemas tanto na escola quanto em casa e depois carimbar com diagnósticos!

Mesmo mais tarde na idade adulta, a partir de 2009, todo o foco estava nos pais adotivos e no que eles queriam - como iríamos conseguir depois de nos mudarmos de casa, a mãe adotiva decidiu completamente em conjunto com o serviço social - eu e Victoria não éramos até perguntaram o que queríamos - eles agiram como se tivéssemos dez anos quando tínhamos 19 anos - tudo porque a psiquiatria fez diagnósticos três anos antes, após os conflitos em casa e na escola.

A questão é que os pais adotivos fazem tudo por interesse próprio - e nós estamos aqui para satisfazê-los e à sua falta de filhos - se eles nos deram algo, também é por interesse próprio, porque eles foram totalmente indiferentes à forma como nós sido vitimizado por outros, reescrito, rotulado - minha mãe adotiva nunca se importou com meu ponto de vista sobre qualquer assunto - mas vários especialistas, como equipe psiquiátrica, equipe de serviço social ou professores, sempre vieram em primeiro lugar - fui tratado como se fosse propriedade e não um indivíduo com vontade própria e opinião própria - os pais normais perguntam aos filhos como se sentem, o que pensam, o que querem fazer no futuro - mas os pais adotivos perguntaram ao serviço social e à psiquiatria e depois esperavam gratidão depois que eles fizeram o que queriam - e não o que eu ou minha irmã queríamos.

Du har skickat

Eles estão completamente perturbados mentalmente quando se trata de como eles estão totalmente desinteressados ​​em como fomos tratados, eles só querem nos calar, a mãe adotiva principalmente quando o pai adotivo realmente ouviu - mas a mãe adotiva só diz o que você quer ouvir para fazer você calar a boca, mas nunca é como uma mãe interessada no tratamento injusto de seu filho - uma mãe normal teria reagido contra seu filho ou filha sozinho sendo permitido pendurar a cabeça do cavalo mesmo em situações onde há evidências de que outros foram igualmente culpados de ter usado violência - mas não minha mãe adotiva - eu acompanho transcrições, investigações preliminares policiais e às vezes até DOMs - apesar disso, ela não agiu de forma alguma para dizer à psiquiatria ou ao serviço social que eles esqueceram de mencionar o que os outros me expus - o que resultou em mim retratado como uma pessoa com impulsos agressivos, porque os serviços sociais e a psiquiatria mencionaram minha violência contra a juventude sueca - mas apenas mencionaram que esses jovens suecos me provocaram g verbalmente - então o resultado foi na idade adulta que estou seriamente perturbado mentalmente após ameaças ilegais porque tenho um histórico de agir agressivamente com as pessoas após provocação verbal, quando a verdade é que os outros agiram agressivamente comigo em uma extensão igualmente alta - mas não mencionou serviços sociais em seu relatório ou psiquiatria no registro - e a mãe adotiva nunca se importou com o que escreveram - ela deixou para eles cuidar de tudo e ignorou completamente se eles fossem 100% tendenciosos com crianças brancas - aqui você também pode acusar o pai adotivo de ser covarde demais para desafiar as autoridades e instituições - mas, ao contrário da mãe adotiva, ele ouviu, leu documentos e concordou que fomos tratados de maneira extremamente injusta - com a mãe adotiva, no por outro lado, ela nem quer a informação, mas apenas pensa que você deve ficar quieto - então ela é por isso uma sociopata aos meus olhos que só age em seu próprio interesse e nunca deu a mínima para como eu sou descrito por s oficial ou psiquiátrica, mas com certeza - eles nos levam para o país deles onde todos são preconceituosos com eles - ninguém ouve uma criança adotada que diz algo negativo - seja sobre os pais adotivos, sobre outros alunos ou sobre qualquer pessoa - por outro lado, se outros dizem coisas negativas sobre os filhos adotivos, isso é registrado em diários e relatórios imediatamente!

É extremamente desesperador - você é levado para uma sociedade e então forçado a lutar contra todo o sistema aqui, que está bem preparado para isso.

Du har skickat

Você entende que eles sabem muito bem que estamos sozinhos e à mercê deles - somos, portanto, presas fáceis, pois não temos ninguém do nosso lado.

Eles gostariam de ter todas as crianças abandonadas que aos seus olhos ninguém quer aqui - eles acham que essas crianças solitárias que ninguém quer podemos fazer o que quisermos com elas, e ninguém vai se importar - é assim que os serviços sociais e psiquiatria na Suécia - disseram a mim mesmo que "ninguém se importa" quando eu estava em um hospital psiquiátrico forense em 2012-2014 e tentei esclarecer informações falsas na investigação baseada em informações de registros anteriores - estamos abandonados, partiu para a Suécia, sozinho - eles podem fazer qualquer coisa contra nós - perfeito, então evitamos pais suecos turbulentos que lutam pelos direitos de seus filhos biológicos - "os pais adotivos ou são covardes e fracos e não lutam por ninguém, ou eles acreditam em nossos especialistas para que nos agradeçam pelo tratamento especial negativo - chamado "ajuda e apoio" que distribuímos a seus filhos imigrantes solitários" - Psiquiatria e Serviços Sociais.

Ok, então eles querem filhos adotivos aqui - para seus próprios propósitos - e tiram proveito de pais adotivos crédulos que querem uma família.

No meu caso parece ser uma família brasileira, e tenho todos os documentos da adoção.

No caso de outros, e a norma é - que não haja documentos e que o filho adotivo tenha assim extrema dificuldade em encontrar os seus familiares biológicos.

A norma é que estamos completamente à mercê de sua discriminação e diagnósticos mentais.

No meu caso, tenho os documentos e um parente brasileiro. O que obviamente é incomum. Mas de que adianta na Suécia, onde todo o sistema me intimidou desde a adolescência?

Eles gostam de afirmar que querem dar uma vida boa e segura às crianças solitárias.

Du har skickat

O que eles realmente querem é dar crianças estrangeiras aos suecos sem filhos - e então expor as crianças à psiquiatria assim que julgarem que a criança tem algo errado - o que acontece com mais frequência na adolescência, quando a adolescência é uma época em que a puberdade atinge e a puberdade difere dos suecos brancos porque somos mais explosivos e expressivos.

Em suma, eles querem que os filhos adotivos venham para a Suécia - mas não pelo bem dos filhos adotivos - mas pelo bem de todos os outros envolvidos. Somos trazidos aqui para satisfazer pais adotivos, psiquiatria, serviços sociais - o estado ganha dinheiro com a adoção - não somos trazidos aqui para satisfazer nossas necessidades - entretanto, podemos nos divertir nos primeiros anos quando os pais adotivos querem para aparecer e nos fazer vê-los como pais de verdade, tratando-nos como seus filhos de verdade, mas como foi dito na adolescência, eles quebram o contrato questionando nossa saúde mental e no final não agradecem porque estamos doentes e com assistência social e nunca trabalharam por causa do contato com a psiquiatria.

Pode-se dizer que perderam a gratidão quando se misturaram à psiquiatria.

- Erfarenheten är att Socialen och Psykiatrin aldrig ville se den mörke killen som offret utan tvärtom alltid ville göra mig till skurken oavsett läge.

Det är en fet lögn att adoptivbarn som blir tagna till Sverige åtnjuter samma socio-ekonomiska status samt juridiska rättigheter som svenska biologiska barn - Ja, vår adoptivfamilj har samma klass, våra adoptivföräldrar åtnjuter samma status och vi får per automatik deras klasstillhörighet samt socio-ekonomiska status så länge vi bor hemma hos dem - men det man missar helt är att vår annorlunda hudfärg leder till negativ särbehandling vid varje konflikt med en vit svensk elev.

- Den svenska socialtjänsten arbetar aktivt bakom vår rygg för att skuldbelägga, vinkla, fabricera och ljuga kring händelser och vår historia med resultatet att vi i slutänden kan sänkas i status trots klasstillhörighet via familjen eller socio-ekonomisk status initialt vid adoptionen - de har noll respekt för de vita adoptivföräldrarna, för den svenska lagen eller för adoptivbarnens rättigheter som adoptivbarn med ett svenskt medborgarskap.

- De behandlar oss som om vi är gatubarn man kan offra, som om vi är inget värda - och som om vi är invandrade barn till våra föräldrar som alltså skall behandlas som lägre än svenskar - de verkar ha noll förståelse för att adoptivbarnet klassificeras som identiskt med ett biologiskt barn och skall behandlas därefter!

Jag har noll förtroende för svensk socialtjänst eller psykiatri efter att dessa aktivt demoniserat mig i utredningar samtidigt som man förminskat andras del i allt - de har verkligen inte behandlat mig som en svensk ur  medelklassen utan snarare som ett gatubarn från utlandet - ja, de verkar ha synen på adoptivbarn att vi är gatubarn även efter en adoption, och att vi aldrig blir "högre" trots att vi efter en adoption uppgår i en svensk familj och släkt!

Vidare var jag själv aldrig gatubarn, detsamma gäller Syrran - vi lämnades in av den biologiska modern direkt till domstolen i Sau Paulo som därefter lämnade över oss skyndsamt till FFIA vid 2½ månaders ålder - två dagar därefter var vi adopterade.

Socialen har aktivt ignorerat den status vi haft och har inte gjort skillnad på oss och invandrare - med andra ord har vi fått samma låga status vid deras hantering av oss - till följd att vita svenskar alltid gynnats aktivt genom att Socialen som tidigare nämnt vinklat händelser partiskt mot oss.

De enda som ville ha mig och Syrran i Sverige var dem, jag ville aldrig själv bli adopterad hit - det finns ingen människa som skulle uppskatta att bli adopterad till ett land som Sverige ifall de sedan behandlas som lägre än sin omgivning - detta i strid mot både lagen och adoptivfamiljens klasstillhörighet.

Jag fick spendera, och Syrran fick spendera - de första 11 åren av vårt vuxenliv 2009-2020 under förvaltarskap och med LSS-stöd - detta trots att vi pluggade vanlig skola och ansågs fullt normala fram tills konflikter skedde vid 16 (!) års ålder - den enda förklaringen är att Socialen rapporterat felaktig fakta till Barnpsykiatrin vilken BUP sedan har antecknat - tre år senare (alltså 2009) så har dessa dokument kunnat brukas av gode män för att sätta oss  under förvaltning - efter konflikter med sagd gode man eller förvaltare så kunde samma dokument användas som underlag i en rpu - där man skrev den värsta utredningen jag varit med om - och där felaktiga rapporter från socialen i December år 2005 bidrog till att man skrev att jag haft aggressiva impulser vid samtliga konflikter genom mitt liv och att detta berodde på "autistiska drag" och alltså utgjorde skäl vid brotten jag dömdes för 2012 (främst olaga hot, grovt brott) att jag skulle ha lidit av en viss störning.

Men poängen är, att det finns ingen jämlikhet klassmässigt, socio-ekonomiskt eller på något sätt - socialen och psykiatrin vrider allt mot adoptivbarnet som om denne skulle ha en betydligt lägre status än de andra vita svenska barnen vid konflikter - detta förklarar överrepresentationen inom psykiatrin för adopterade!

Så du blir adopterad till ett land av två vita föräldrar, du växer upp i deras familj med på pappret samma juridiska rättigheter som en vit biiologisk unge till dem - du njuter av fler prylar och leksaker än i ditt födelseland, du får mer mat på bordet, du behandlas av dina adoptivföräldrar som deras riktige svenska son, du har svenska kamrater i kvarteret och på skolan, du har svensk kultur, svenska traditioner, pratar flytande svenska, umgås med svenskar, är jämställd med svenskar i dina föräldrars klass - medelklass i mitt fall - och du upplever att du har det riktigt bra - men endast fram tills det blir bråk för det finns socialtjänstemän som inte alls fattar att du varit jämställd med vita barn och vuxit upp bland dem, utan de ser en invandrare som de bedömer på grund av hudfärg och ursprung är lägre än vita barn - så de motarbetar aktivt adoptivbarnet och skriver i journaler och rapporter på ett sätt som riktar all skuld mot adoptivbarnet - man vill inte att några av de andra ska ta något som helst ansvar, men adoptivbarnet skall ta ALLT ansvar - man respekterar inte adoptivfamiljen, adoptionen, adoptivbarnets status/klass/juridiska rättigheter utan allt man gör är att behandla adoptivbarnet efter hur denne ser ut och därmed så  gör man extremt partiska illvilliga utredningar och rapporter som alltid gynnar vita och missgynar adoptivbarnen!

Så det jag säger är att man har det bra som adoptivbarn fram tills det blir konflikt - när det blir konflikt så spelar det ingen roll vilken familj du tillhör, vilken status du har socio-ekonomiskt eller vilka juridiska rättigheter du har enligt den svenska lagen som adopterad - allt som spelar roll då är ditt ursprung och din hudfärg - vilket leder till att i situationer där du och andra slagit varandra och använt lika mycket våld mot varandra - så sitter socialtjänstemännen och nämner att du använt våld mot svenska barn - men spelar ner de vita svenska barnens våld mot adoptivbarnet!

Och nej, en adopterad är inte i konflikt med 100% av de vita eleverna, utan kanske 2% - alltså om det är 200 elever på en skola och 190 är vita - då kanske konflikten berör 7-15st av dessa högst - dock kan man kanske även nämna att går det rykten om att till exempel jag själv taffsat på en tjej i skolan så finns det ju en risk för att ryktet sprids på sociala medier och därmed når elever på andra skolor där jag själv aldrig satt min fot - när det sker så kan det även tänkas att vänner från andra skolor till flickan som anklagar också blir inblandade, sedan om jag nekar till anklagelserna hindrade inte lärarna, socialen eller BUP från att tro på tjejen - och deras skriverier ändrades inte efter att polisen lagt ner ärendet - och tjejen i fråga var ledare för ett mobbargäng som mobbade min tvillingsyster - det enda skälet till att ryktet spreds var att jag närvarat på ett möte mellan tjejerna och min Syster där även lärare och rektor närvarat efter Syrrans önskan - hon involverade mig i sina problem och jag begick misstaget att närvara när jag skulle låtit henne ensamt få hantera sina mobbare - bara att närvara till stöd för henne var tillräckligt för att tjejerna skulle sprida incestrykten om mig och min tvillingsyster, rykten som inte var sanna, och som snabbt vreds till att jag skulle ha haft sex med min syster - efter att först ha handlat om att min syster skulle ha haft sex med mig - till saken kan tilläggas att året innan under årskurs 8 så hade bilder/filmer spridits där min Syster blev sexuellt utnyttjad av en man som lurat henne att han varit modellfotograf - dessa bilder och filmer spreds på det lokala communityt apberget med resultatet att alla ungdomar i Umeå Stad sett dem - och naturligtvis blev resultatet mobbning av min tvillingsyster för detta.

Jag drogs in då jag närvarat på ett möte till stöd för min syster. Det började med rykten om incest som till och med handläggare på Barn- och ungdomspsykiatrin tog seriöst (de skrev att "det finns skäl att utreda Victors sexuella gränslöshet") trots att jag aldrig haft sex och var oskuld - men för att en mobbare sprider ett rykte att Syrran haft sex med mig - vilket fick kraft av tidigare nämnda nakenbilder/filmer - så drabbades jag eftersom att ryktet snart hette att det var jag som haft incest - detta rykte förföljde mig fortfarande år 2011 eftersom att jag fortfarande fick frågan av vissa om det stämde.. Var det allt tjejen och hennes gäng gjorde? Naturligtvis inte. De spred sedan uppgifter om att jag tagit tjejen på brösten, något lärarna och rektorn trodde på så de uppmanade henne att polisanmäla - något som hela hennes gäng ställde upp som vittnen för - efter denna anmälan skrev socialen och BUP en massa ofördelaktiga saker så som att man eventuellt var skyldig, men även när jag blev misshandlad i en situation med 15 pojkar mot mig på stan (där det var endast tre av dessa som slogs skall nämnas, medans resten stod i en ring runt omkring oss) så spelade alltså Socialen ner deras ageranden men nämnde mitt agerande utan att minska ner det - med resultatet att endast jag framstod som våldsbrukare - detta kan så klart misstänkas ha med ett bias mot mig att göra - de tyckte ju redan illa om mig efter de rykten som gick, och att man är mörkhyad och adopterad gjorde inte saken bättre. Tjejens anmälan ledde inte till åtal och lades ner i brist på bevis, detta när samtliga flickor i hennes gäng tog tillbaka sina vittnesmål och endast hon själv vidhöll anklagelsen - det var efter detta som polisen inte ansåg att bevis fanns - från början var det ju ett antal tjejer som sa samma sak - sedan blev det bara den här tjejen - som dessutom var ökänd hos polisen och hade varit på hem osv - hon var i aktiv konflikt med min syster vilket stöds av Syrrans BUP-journal och det hade pågått hela årskurs 9. 

Så... Oavsett om det var ryktena, min hudfärg, mitt ursprung eller vad det nu kan ha varit som gjorde Socialen partisk mot mig, så är det ett faktum att de var inte objektiva och behandlade  mig som om jag var skurken i varje ärende även när det var jag mot 15 pojkar varav endast tre använt våld av dessa - men socialen skrev "verbal provokation" - psykiatrin har senare skrivit att jag skulle ha aggressionsproblem till följd av impulser då de förklarar mitt våld efter dessa verbala provokationer med impulser...

Så socialtjänsten ljuger aktivt om mig och andra adoptivbarn för att gynna de vita elever som de verkar ha ett enormt jäv med - att bli adopterad till Sverige är med andra ord som att importeras till ett land som ser ner på adoptivbarn och sedan behandlas därefter - det spelar ingen roll om de flesta svenskar är bra personer inklusive föräldrarna - om de som jobbar inom socialen och psykiatrin alltid är jäviga med vita barn så har vi inget annat att vänta oss i Sverige än psykiska diagnoser, skuld, syndabocksroll och marginalisering - helt ärligt så är det som om dessa tjänstemän bara väntar på rätt tillfälle att få sänka adoptivbarnen då de verkar tycka att vi har för hög status i samhället, de vill inte att vi skall vara jämlikar med deras biologiska svenska barn och ungdomar - så de väntar på rätt tillfälle att sänka oss så att vi i vuxen ålder blir marginaliserade, får förvaltarskap, LSS och allmänt hamnar i ett sämre läge än de vita svenskar vi växt upp med och bland.

Det finns strukturell diskriminering baserad på ursprung och ras som vi utsätts för av socialtjänstemän. Psykiatrin är väldigt duktig på att ta emot rapporter från socialen och aldrig ompröva dessa senare - det är helt omöjligt att få till korrigeringar, rättelser eller dylikt - de anser aldrig att något är fel, missvisande eller så - man tvingas att leva ett sämre liv i Sverige efter socialens och psykiatrins vridna och vinklade dokument där de tagit parti för vita mot oss adopterade när vi växte upp - något som drabbar oss negativt som unga vuxna.

Vi förväntar oss självfallet inte att socialen eller psykiatrin ska ta vårt parti före vita barn, men vi förväntar oss objektivitet - neutralitet - att vi alla behandlas som svenskar - och att ingen blir behandlad som en invandrare man kan offra! 

- Jag förväntar mig att om jag och en annan slagit varandra, då nämner socialen att vi slagit varandra - de nämner inte att jag slagit den andre personen, men att han endast verbalt provocerat mig - det är falsk rapportering som gynnar honom och missgynnar mig som adopterad.

Så i en situation där jag är ensam mot 15 vita svenskar (och för övrigt blev gänget dömt i slutet av år 2006 för upprepade misshandlar av oskyldiga i Umeå Kommun - under drogpåverkan - de ville helt enkelt slåss) för att dessa tror på rykten där jag anklagas för att ha tafsat på en flicka de känners bröst vilket var falskt men vilket de så klart inte kan veta - så väljer Socialen att utmåla dessa 15 som om de endast verbalt provocerat, och mig som om jag brukat våld ensamt - så man lyckas alltså göra 15 vita svenskar till offer och en ensam adopterad till skurken...

Det säger något om deras jäv - det borde vara uppenbart att den som är ensam är offret i en sådan situation. 

- Erfarenheten är att Socialen och Psykiatrin aldrig ville se den mörke killen som offret utan tvärtom alltid ville göra mig till skurken oavsett läge.

Av det skälet kan jag säga att jag fått offra ett bra normalt liv i Brasilien, om än lite hårdare under barndomen - mot ett sämre liv i Sverige till följd av att här i Sverige är det vi mot dem och vi adoptivbarn är "DEM" i socialens och psykiatrins ögon - helt i strid med vilken familj vi tillhör.

Vill du bli adopterad till Sverige? Du erbjuds en underbar barndom, men vid varje konflikt kommer vi att motarbeta dig för att som grädden på moset säga att du är psykiskt sjuk sen - alla de vita svenskar som använt våld mot dig de ska vi skydda - som mest har de "provocerat dig verbalt" - låter toppen va?

Du får lyxen att bli syndabock.

Och till den som påstår att det var mina autistiska drag eller den nu sedan år 2012 borttagna "marginell mental retardation" - alltså diagnoserna från psykiatrin - som orsakade den negativa särbehandlingen?

Jag hade inte tilldelats diagnoser innan februari år 2006 när jag var 16 år gammal och pluggade i årskurs 9 - trots detta var det ständigt jag som fick skulden även i lågstadiet och fram tills dess. Diagnosen känns mer som en efterkonstruktion för att dölja rashatet. Så att de kan säga att det är diagnosen som är skälet till behandlingen - och inte ursprung eller ras - likt jag är övertygad om!

Jag var inte en av de adoptivbarn som adopterades sent utan jag var 2½ månad gammal - tvillingsyrran lika så.

- Jag ansågs frisk vid adoptionen och därefter, och endast efter konflikterna i nian tilldelades jag diagnos.

Vi var så kallade friska adoptivbarn som var svårare att få adoptera - detta har jag papper på från år 1990.

Det man kan se är att oavsett hur frisk eller ung du är så blir du psykiskt sjuk-stämplad i Sverige vid konflikt av en mycket rasistisk och jävig socialtjänst och psykiatri.

Tycker inte alls det är rätt att jag ska tvingas leva i Sverige under denna situation för att mina adoptivföräldrar ville ha barn - så syftet med mitt liv är att leva på botten av det svenska samhället för adoptivmorsans skull - när jag annars hade kunnat, likt min biologisa bror i Brasilien - ha fru, hus och bil nu!

Vår biologiska mor hade 14 barn, en alkoholiserad man och var fattig - hon kunde inte ge alla 14 barnen ett värdigt liv med sina begränsade resurser - och jag och Syrran adopterades.

Våra adoptivföräldrar kunde ge oss en bra barndom, men med tanke på hur socialen och psykiatrin agerar gentemot adoptivbarn här i Sverige så hade nog vuxenlivet blivit bättre även om man tvingats kämpa i Brasilien.

"Det vet vi inte" kanske någon vill inflika - Jo, det vet jag - mina syskon i Brasilien verkar ha familj.

Det finns för många tjänstemän/vuxna i Sverige som inte ger medborgarskapet den svenskhet man enligt lag förtjänar med ett medborgarskap - utan fokuserar för mycket på hudfärger - då sänks vi alla till invandrare oavsett adopterad eller inte!

 Läste allt angående SD i texten ovan inom det vita.

Som adopterad vid 2½ månader så är jag alltså infödd svensk, samtidigt kan jag intyga att assimilering endast påtvingas adoptivbarn - de flesta utlandsfödda/invandrare som inte är adopterade assimileras över huvud taget inte till Sverige - således borde jag som adopterad även platsa bland de "assimilerade" olikt de flesta som faktiskt kommer in i Sverige senare i livet.

Med detta sagt, så innebär inte assimilering till Sverige eller att man är "infödd" enligt Sverigedemokraternas definiering (vilken alltså även gäller adoptivbarn) att man för alltid är lojal med staten Sverige, eller att man aldrig kan förlora sin identitet som svensk mot sin vilja - om samhället konstant behandlar och bemöter en utefter ens mörka hudfärg och konstant ignorerar att man är adopterad, har vita föräldrar eller är assimilerad in i svensk kultur - vad blir resultatet då?

Att man mer och mer identifierar som en främling i Sverige och att man blir mer och mer främmande gentemot sin omgivning och etniska svenskar. Svenska myndigheter så som socialtjänsten och psykiatrin gör ett bra jobb när det gäller att sabotera den svenska identiteten vi byggt upp under 18 års tid - den ständiga behandlingen som om vi är invandrare leder nämligen till en rasering av den identiteten och till att assimileringen var helt i onödan.

Det SD säger om att man som infödd skall kunna upphöra att vara en del av den svenska nationen till följd av att man byter identitet eller lojalitet är dock mycket idiotiskt med tanke på att det är just diskriminering, mobbning, rasism och en behandling efter hur man ser ut som leder till att man ej längre behåller den identiteten eller till att man byter lojalitet - på samma sätt som att Judar som var lojala till Tyskland under det första världskriget bytte lojalitet under det andra världskriget för att de inte gillade behandlingen de fick av nazisterna.

Nu är den diskrimineringen betydligt värre.. Men poängen är att byter jag som adopterad identitet så är det för att jag anser mig förrådd av svenska myndigheter som behandlat mig efter hur jag ser ut snarare än efter hur jag är uppfostrad.

Hudfärgen ges större betydelse än det svenska språket, den svenska kulturen, de svenska traditionerna och den svenska uppfostran - till och med större betydelse än den svenska familjen - hudfärgen är tydligen allt som betyder något vilket förklarar varför adopterade behandlas identiskt med invandrare och inte identiskt med svenskar - när bråk och konflikter sker.

Hudfärg trumfar tydligen assimilering och svensk identitet - man förväntas vidare ha en identitet baserad på hur man ser ut, man förväntas se sig själv som tillhörande en viss grupp bara för att den gruppen delar utseende med en - trots att detta strider mot hela poängen med adoptionen och vårt liv - vi tillhör gruppen svenskar hela uppväxten bara för att senare behandlas som om vi tillhör gruppen vi ser ut som - av tjänstemän som saknar tjänstemannaansvar och rasistiskt särbehandlar efter ras.

Även Sverigedemokrater och andra nationalister kan anses bryta mot lojalitet mot Sverige som stat och land om man tittar till hur illojala de är till nuvarande Sverige - då tänker jag på Sverige som det sett ut de senare åren - de är långt ifrån lojala - så kort och gott illojal blir man när man upplever sig själv som en förlorare i samhället, eller när samhället har värderingar som man själv inte stödjer - med resonemanget att illojala skall kunna förlora sin "svenskhet" till följd av att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur så kommer i stort sett alla som behandlas dåligt och som blir diskriminerade i Sverige att kunna fråntas detta då dessa både förlorar identiteten (i de fall de har dubbla medborgarskap - varför skulle man identifiera med Sverige om man behandlas dåligt i Sverige, då tenderar man ju att identifiera med det land där man behandlas bättre - problemet blir bara detaljen att man ej kan språket i det andra landet för att Sverige stal det ifrån oss när vi adopterades) och lojaliteten - varför skulle man vara lojal till ett land som säger att man är psykiskt sjuk så fort man försvarar sig eller ger svar på tal mot några vita elever i skolan? Samma vita elever som vi placerades bland samtidigt som våra färgblinda adoptivföräldrar indoktrinerade oss i att vår hudfärg spelade ingen roll i antirasistiska Sverige, och att "i Sverige kommer du behandlas identiskt med andra svenskar" - "du är lika svensk som dem" - "trots din annorlunda hudfärg" - sa dem - detta fick vi höra sedan två månaders ålder så det var vår sanning fram tills vi och inga av de vita fick all skuld och alla diagnoser av den rasistiska svenska psykiatrin, efter att adoptivföräldrarna blint sökt hjälp därifrån i tron att vi skulle få en svensk unges behandling - men det blev den behandling svarta får - Och som sedan satte mig och min syster under 11 års förvaltning när vi flyttade hemifrån år 2009, med hjälp av diagnoser vi tilldelats i tonåren år 2006 efter att vi utagerat i bråk startade av vita? 

Sverigedemokrater kan anklagas för att vara illojala när de sprider dåliga uppgifter om Sverige, på samma sätt som jag gör vad gäller hur adopterade behandlas av psykvården i Sverige - så sprider SD skit om invandring för att få invandrare att inte söka sig hit. De vill påverka invandringen till Sverige, jag vill påverka adoptionerna - det vi har gemensamt är att vi är missnöjda med hur Sverige hanterat frågorna.

Med detta i åtanke kan SD:are anklagas för att vara lika illojala till Sverige som jag är.

Slutligen att skilja på medborgarskapet till den svenska staten, och på tillhörigheten till den svenska nationen - strider mot hela poängen med att ge någon ett medborgarskap eller till att bli medborgare - poängen är att när man tar emot sitt medborgarskap så uppgår man i den svenska nationen som en fullvärdig medlem - ifall medborgarskapet inte är ett bevis på medlemskap i den svenska nationen så degraderas medborgarskapet till en papperslapp som endast ger dig rätten att rösta i valen, förhindrar staten Sverige från att utvisa dig samt ger dig vissa rättigheter inom välfärden som du annars inte har rätt till - och du får rätt till svenskt ID-kort och pass - men i övrigt så skulle du alltså inte vara svensk även med ditt medborgarskap - vilket strider mot hur juridiken och lagstiftningen är utformad.

SD menar att adopterade per automatik är att betrakta som "infödda" så därmed gäller deras text om medborgarskap förmodligen gruppen invandrare som kommer senare och tilldelas medborgarskapet - där SD alltså gör skillnad på dem och en medlem av den svenska kulturen och tillhörigheten.

Problemet med detta resonemang är att adoptionen i sig och den svenska familjen i sig inte juridiskt ger mig som adopterad min svenskhet. Jag blir då betraktad juridiskt som en invandrare fostrad av två svenskar - utan medborgarskapet - det är medborgarskapet som garanterar att man blir svensk juridiskt och får/ges lika rättigheter enligt den svenska lagen, åtminstone på pappret..

I verkligheten så finns det för många tjänstemän som har SD:s syn även om de inte är Sverigedemokrater vilket leder till att vi som har medborgarskap och som är adopterade trots detta behandlas identiskt med invandrare - som om medborgarskapet är helt utan betydelse för svenskhet - därmed flyttas fokus från medborgarskapet till hudfärgen och vi behandlas som invandrare helt emot alla våra rättigheter som adopterade i Sverige - problemet med tjänstemän är att de aldrig gör fel i Sverige även när de gör fel - så bryter de mot våra rättigheter som adopterade så får det NOLL konsekvenser - och problemet är helt klart att de delar SD:s syn att medborgarskap är inte identiskt med att vara svensk - så kort och gott är man inte vit så är man en invandrare blir resultatet av det.

Kände igen mig i det Tobias Hubinette skrev angående hur t.ex. Afro-Svenskar upplever Sverige och svenskarna - det hade gjorts en utredning i detta för första gången i Sverige nyligen. De beskrev rasism redan i lågstadiet i så tidig ålder som 7. Jag hade liknande erfarenheter och allt jag delade med dem var hudfärg och hett temperament. Så min poäng är att det finns för många tjänstemän/vuxna i Sverige som inte ger medborgarskapet den svenskhet man enligt lag förtjänar med ett medborgarskap - utan fokuserar för mycket på hudfärger - då sänks vi alla till invandrare oavsett adopterad eller inte.

Two adopted twins from Sao Paulo in Brazil bullied through school, various psychiatric institutions stamped them and wrote error resulting in minor declaration / stewardship and more! Part 2

https://mrnygrenfan.blogspot.com/2022/10/two-adopted-twins-from-sao-paulo-in.html

From: Victor Nygren [mailto:nygren319@hotmail.com]

Sent: den 31 mars 2014 04:21
To: Consular
Subject: RE: Two adopted twins from Sao Paulo in Brazil bullied through school, various psychiatric institutions stamped them and wrote error resulting in minor declaration / stewardship and more!

Hej, finns det möjligheter som adopterad från ert land (och med medborgarskap antar jag, men utan kunskaper i språket portugisiska) att söka er hjälp då jag och min tvillingsyster anser oss förtryckta och psykiskt torterade av PSYKIATRIN och Umeå Kommun.

Vi ansågs fullständigt normala innan Barnpsykiatrin (BUP) i tonåren skyllde vår utsatthet til följd av mobbing/rasism på oss.

Istället för att skriva att vi blev utsatta av rasistiska vita svenskar så skrev de att vi led av "svårigheter med det sociala samspelet" och gav oss retardationsdiagnoser och autistiska diagnoser.. Diagnoser som använts till att omyndighetsförklara/förvalta oss och en massa annat.

Jag ansågs normalbegåvad och hade bra och riktigt bra betyg på nationella prov. Jag ansågs fullständigt normal av fröken i mellanstadiet och jag hade inga särskiljande drag.

Men i årskurs 9 så blev det en del problem och naturligtvis så ger man sig på mig/offret för att slippa bemöta rasism och mobbing. Flyttade mig från skolan och så.

Mina adoptivföräldrar var godtroende som vanligt och köpte allt som BUP skrev. Dessutom i egenskap av vita föräldrar så insåg de aldrig att vi kunde vara utsatta för rasism..

Vi pratar ju felfri svenska, är uppvuxna i Sverige med svensk kultur och bör därför anses som helt vanliga svenskar. En blindhet för att vi har en annan hudfärg än gemene svensk och att detta faktum kan leda till utsatthet och mobbing i skolan led de av.

Min syster mobbades större delen av skolgången. Skillnaden i hennes fall är att hon ansågs av skolan och andra vara under normalnivån vad gäller skolprestationer och förmåga.

Mina adoptivföräldrar har alltid varit rättvisa. Så de har gett mig samma handikappinsatser (LSS, gode man/förvaltare, SOL, SOC-kontakt etc) som min syster.

Ingen av mig och min syster trivs eller vill ha denna typ av "stöd och hjälp" som vi ser som "förtryck och diskriminering". Men i min systers fall så ansågs hon ligga under normal nivå i skolan medan jag låg på normal nivå. Ibland över normal nivå till och med.

Jag har senare blivit utsatt för en häxjakt där man utnyttjat barnpsyks diagnoser till att ge mig djurförbud, en allvarlig psykisk störning och liknande.

Jag har stora planer på att bemöta allt sådant framöver då jag anser att allt är ett resultat av att Barnpsyk strök över rasismen när jag gick i årskurs 9 på Tegs Central i Umeå. Hade de istället erkänt att jag och syrran var offer för rasism och mobbing istället för att skylla allt på oss med att vi led av sociala svårigheter så skulle förvaltarskap, LSS och psykiska störningar aldrig ha kommit på fråga.

Man har gång på gång använd samma BUP-journalhandlingar som underlag för olika läkarintyg, bedömningar och tvångsändamål.

När man är inom rättspsykiatrin så är det ett otidsbestämt straff. Och kämpar man mot ett sådant straff när man är inneliggande så blir man väl aldrig utsläppt. Men det är klart att jag aldrig ansett mig socialt efterbliven, autistisk eller allvarligt psykiskt störd. Att jag mått psykiskt dåligt över ständig psykisk tortyr och diskriminering i form av ett påtvingat förvaltarskap och särbehandling för att psykiatrin skrivit att jag skulle vara annorlunda vilket jag inte är mer än till ursprung och hudfärg är inte så konstigt.

Men rättspsykiatrin i Huddinge skyllde gärna på bråk i skolan och annat och förklarade psykiskt dåligt mående med medfödda problem. Istället för att se att det är just omyndighetsförklaringen och annan negativ särbehandling som gjort att jag mått dåligt psykiskt åren 2009-2012. Mår ju fortfarande piss över förvaltarskap, LSS osv. Det är därför jag undrar om den brasilianska ambassaden är intresserad av min och min systers historia?

Och att hjälpa oss från detta rasistiska förtryckarsamhälle som Sverige faktiskt är där vi behandlas lägre än hundar!!!?

Och jo, Sverige är ett bra och fint land för alla som "inte hamnar i systemet".. Problemet är ju att om du blir utsatt eller mobbad i skolan för att du inte ser ut som andra så då skyller man det på att du har något medfött fel istället.

Man DÖLJER RASISMEN genom att skuldbelägga offer för rasism med att de har något medfött fel. Sen skriver de också att "han eller hon uppfattar inte saker som andra och kan inte förstå de medmänskliga sociala signaler som andra barn skickar till honom eller henne". Med andra ord så är man socialt efterbliven och kan inte förstå att de andra bara "menar väl" med sin rasism och mobbing. Genom detta resonemang så drar man ner trovärdigheten för oss som utsatta också.

Förvaltarskapet/omyndighetsförklaringen drar också ner våran trovärdighet.. Och speciellt en allvarlig psykisk störning som de drar till med i extremfall (mitt fall, inte syrrans) eftersom att jag till skillnad från min syster har bekämpat myndigheterna och förvaltarskapet. Då är jag ju en rättshaverist som de vill trycka till. Och de är livrädda för att de ska ha gjort fel och att jag ska ha haft rätt.

Adoptivföräldrarna står inte upp för oss, har inte slagits för oss, har inte stått upp för vår normala status, har inte varit kritiska mot psykiatrin eller andra, har inte agerat ansvarsfullt efter tonåren och har i praktiken övergivit oss/lämnat över oss i händerna på Psykiatrin, SOC och domstolen..

De borde aldrig ha fått adoptera!

Man skriver i domstolshandlingarna från domstolen att "barnens bästa" är det viktigaste och att det är för "barnens skull" som man adopterar/adopterar bort dem.

Sanningen är den att Sveriges myndigheter, psykiatri och domstol bara bryr sig om adoptivföräldrarna. Det är inte för adoptivbarnens skull som adoptionen godkänns utan man tänker på de vita adoptivföräldrarna.

Så länge adoptivföräldrarna är nöjda så är samhället nöjt. Uppstår det konflikter i hemmet eller på skolan och föräldrarna kontaktar psykiatrin eller socialtjänsten så är det aldrig "barnens bästa" som är i fokus. Då är det adoptivföräldrarna man vill hjälpa och barnen är bara som husdjur man behandlar som "grisarna i säcken".

Vill föräldrarna ha ett svar på varför vi hamnar i så mycket konflikter på skolan t.ex. så ger Psykiatrin dem ett svar helt utan tanke på om det gynnar oss "adoptivbarn". De stämplar oss med någon diagnos och sen eftersom svenska föräldrar är godtroende gentemot myndigheter och andra så tar de tacksamt emot den förklaringen. Helt plötsligt så kan man bli påtvingad assistenter och allt möjligt!

I själva verket så var vi bägge fullt normala men mörkhyade i ett vit-dominerat samhälle. Vi är uppväxta på TEG i Umeå där majoriteten är vita och det fanns kanske fyra mörkhyade på Tegs Central skola år 2006. När vi blir mobbade för vår hudfärg och sånt så väljer psykiatrin inte att ge föräldrarna den förklaringen att vi är ofer för rasism. Istället så förklarar man rasismen med att vi har medfödda handikapp.

Ofta så kan ovetskapen om de biologiska föräldrarna leda till att man antar från svenskt håll att de kanske led av psykisk sjukdom eller autism, således är möjligheten stor att även vi, deras biologiska barn, lider av psykisk sjukdom och autism. Hade saken gällt en vit unge så hade man aldrig tänkt sig att den biologiska föräldern kanske lider av psykisk sjukdom eller autism och att ungen därför lider av detta.. Då hade man snarare sett att det handlar om utbredd mobbing. Visst hade en vit kunnat få liknande problem med diagnoser, men då hade man förklarat dessa diagnoser med ungens agerande och inte med att de "okända biologiska föräldrarna" förmodligen hade sjukdomar till följd av "knarkande" eller liknande problematik.

Ja, man kan ofta anta att adopterade har biolofgiska föräldrar som är misslyckade på det ena eller andra sättet..

Jag önskar även att jag fått lära mig portugisiska i Sverige sedan ung ålder men mina adoptivföräldrar har inte insett att ett sådant behov funnits då jag "skulle bli svensk" och samhället har ej erbjudit detta i skolan. Enligt lag har man som invandrad/adopterad rätt till detta. Men det är enbart de som invandrar utan att vara adopterade som får detta per automatik.

En adopterad kan få detta men då måste man begära det självmant. Som liten insåg man inte behovet men nu vill jag ärligt talat inte bo i Sverige längre och önskar jag kunde portugisiska så jag kunde fly landet. Det här är ett förtryckande skrämmande förmyndarsamhälle där jag och min tvillingsyster pga mörkläggning av rasism och eventuell rasism från psykpersonal har fråntagits mänskliga rättigheter och stämplats med diverse fejkdiagnoser så att grund för detta skulle finnas.

Jag och syrran upplever inte att våra liv är bättre i Sverige än vad de hade varit om vi fått växa upp i Brasilien. Vi hade inte omyndighetsförklarats eller stämplats med diagnoser i Brasilien. Men här bland vita rasister så är det ju självklart att vita inom myndigheter och psykiatri alltid tar parti för vita barn och att vi då blir utsatta för allt hat och all mobbing. Sen stämplade som en följd utav det.

Saken är den att inavndrare som invandrar med hela familjer och bor i segregerade områden de utsätts inte på samma sätt av psykiatrin. Svensk psykiatri vet om att dessa har hela sin släkt och alla sina invandrarvänner som backar upp dem. Det finns även organisationer som "Afrosvenskarnas riksförbund" som de kan vända sig till.

Men vi adopterade har inga släktingar, inga vänner från Brasilien eller annat adoptivland och vi har inga stora organisationer som backar upp oss. Vi har dessutom svenska namn och en svensk uppväxt vilket ger psykiatrin och andra en ursäkt att behandla oss som alla andra svenskar utan att ta hänsyn till vår lilla skillnad vad gäller hudfärg, en skillnad som spelar väldigt stor roll för rasister och nazister i Sverige.

När vuxna blundar för ras/hudfärg och inte ser rasismen/nazismen så skyller man istället alla konflikter på adoptivbarnen och då går det som för mig och min tvillingsyster.

Adoptionen syftar till att vi ska bli "svenskar" och åtnjuta lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter som etniska svenskar.

I realiteten så tar man ifrån oss lika rättigheter och därmed lika möjligheter genom psykiatrins försorg och stämplingar, och kvar finns bara lika skyldigheter..

De har t.ex. mage att kräva att vi ska jobba och ta ansvar som vuxna, följa lagar och regler som vuxna, ta vårt straff om vi begår brott som vuxna och så vidare.. Men vi ska ändå inte få ha självbestämmanderätten över våra egna liv och våra egna pengar likt 99% av den svenska befolkningen och vi ska ändå inte få ingå vuxna avtal, teckna abbonemang, ta lån eller på annat vis vara myndiga.

Vi är straffmyndiga men inte MYNDIGA.. Sjukt anser jag, om man är omyndighetsförklarad bör det ju självklart gälla straffmyndigheten också kan man tycka.

Men det är sjukt att vi har blivit förvaltade/omyndighetsförklarade och stämplade med en massa diagnoser.. Allt i syfte att frånta oss de lika rättigheter och möjligheter som vi försäkrades och lovades i samband med adoptionen. Det finns en strukturell rasism mot mörkhyade i Sverige.

De flesta invandrare har ju inte medborgarskapet. Vi adopterade som har ett svenskt medborgarskap måste förhindras att spela på lika rättigheter som andra vita svenskar genom att man går via psykiatrin istället. Annars finns det ju inget som hindrar adopterade från att påverka samhället eller klättra upp i trappstegen så att säga. Genom psykdiagnoser så kan adopterade hållas på mattan och en vit maktsordning kan behållas.

Det är bara att kolla på polisen, domstolen, regeringen, riksdagen och chefredaktionerna för de största tidningarna.. VITT.... Så nog vill man frånta adopterade lika rättigheter och möjligheter, så som man gjort mot mig och min tvillingsyster.

Sen om man är självmordsbenägen eller på annat sätt vill undfly tortyren som det innebär att bli behandlad som något man inte är, (att få tvångshjälp och att vara omyndighetsförklarad) så blir man inlåst på psyket igen..

Jag är i dagsläget ute i samhället men jag är öppenvårdad samt förvaltad.

Min syster är helt fri men förvaltad och tvingas av förvaltaren att bo på ett LSS-boende.

Ingen av oss trivs med förvaltare, LSS, tvångsvård eller något som inte fullt normala individer har.

Vi var ju och är fortfarande fullt normala.

Sen har ju fem års diskriminering nu satt sina spår. Får du höra i fem års tid att du är si eller så och trycks ner mentalt under lång tid så påverkas ju ditt psyke utav det.

Vilken hjälp kan man få från Brasiliens ambassad? Det här landet förtrycker oss.. Vi är medborgare i både Brasilien och i Sverige. Adoptivföräldrarna förstår ju inte vad de utsatt oss för genom att gå till barnpsykiatrin.. Flera års psykisk tortyr från psykiatri och samhälle.

Samhället berättigar tortyren genom att säga att den är till för "vårt eget bästa" samt att det är ju "hjälp och stöd" (för de som är sjuka) men vi anser detta vara diskriminering och förtryck. Vi är ju nämligen inte som rasisterna påstår sjuka eller annorlunda.

Det är klart att mörkhyade i ett vitt land blir annorlunda per automatik.

Så mycket för svensk tolerans. Den svenska toleransen är en myt, en vit lögn som bara döljs väldigt skickligt av myndigheter och tjänstemän.

Jag trodde länge på lögnen tills jag själv hamnade i skiten..

Sverige är nog ett av de mest rasistiska länderna i Europa, och då får ni tänka på att det finns ingen statistik (vilket skall finnas enligt FN-konventionen) på hur mörkhyade i Sverige upplever Sverige och svenskarna. Rasifiering är ett relativt nytt begrepp i Sverige och smygrasismen i Sverige har funnits bakom kulisserna länge.

Man kan säga att Sverige har en antirasistisk fasad, men bakom den fasaden så finns en helt annan verklighet!!

Hur kan jag bli fri från Sverige?

Kan ambassaden hjälpa mig och min syster?!

Jag vill enbart bo i Sverige om de tar bort förvaltaren, diagnoserna och erkänner mig som en fullt normal människa. Detsamma gäller min tvillingsyster.. Om vi ska bli fortsatt torterade för att barnpsykiatrin har rasister i sin personal som stryker över rasism i skolan och istället skyller på oss som var offer för rasism så ser jag ingen framtid längre.

Adoptivföräldrarna kanske var bra föräldrar när vi var små och allt var problemfritt. Men så fort det blev bråk i tonåren så blandade de in psykiatrin.. De var inte lämpliga och kan inte hantera tonåringar som hamnar i trubbel.

Att mörka i en vitdominerad skola hamnar i trubbel är ju inte så konstigt..

Svenskar är ena djävla rasister ibland....

Och vi adopterade får hela skulden..

Hjälp oss!! :(

Jag vill föra en privat dialog med ambasaden tills vidare och vill ej att Ambassaden kontaktar utomstående fram tills dess att jag är fri från öppen rättspsykiatrisk tvångsvård.

Men när jag blir fri (eller ifall det drar ut på tiden) så vill jag göra allt för att få upprättelse mot systemet.

Och då ingår det självfallet att ni, den Brasilianska ambassaden, ska få tillgång till allt material som berör mig och min syster inklusive annat som motbevisar journalhandlingar osv om intresse finns hos er för detta material.

Det är sinnessjukt hur Umeå kommun har behandlat oss..

Två fullt friska och normala adopterade mörkhyade medborgare.

Men om man är mörkhyad och adopterad från ett utomeuropeiskt land så skall man aldrig tro att man är lika mycket värd som en vit svensk i skolan, minsta konflikt och det blir den adopterade som snart är psykiskt sjuk och gud vet vad.

Alla myndigheter och bedömare samt personal är ju VITA. Den vita flocken är sig själv närmast och som mörkhyad och adopterad in i flocken så får man passa sig. (Adopterad in i finrummet, invandrare som invandrar är ju utan medborgarskap och har per automatik lägre rang).

Minsta lilla konflikt även om det är vita som startar konflikten på grund utav intolerans och rasism resulterar i att man blir utsparkad från flocken.. Eller fråntas sina mänskliga rättigheter, och förlorar lika rättigheter och möjligheter som andra i flocken.

Att vara omyndighetsförklarad gör en i praktiken rättslös då ingen instans tar en seriöst och förvaltaren eller andra lyssnar man på istället.. Det spelar ingen roll hur intelligent man är när man har en förvaltare.

Svenskar tror mycket på papper och ser inte verkligheten.

Står det att jag är knäpp så är jag knäpp och man tar sig inte tid att utforska saken närmare än så....

Mitt mobilnummer är 076-1303447

Mvh Victor Fernando Nygren alternativt "Fernando Dos Reis Silva".