Vart finns de adopterade männen?

Inlägget är en kommentar av det som anförs i följande blogginlägg:

http://www.babito.se/2017/10/29/gastinlagg-i-ett-socialt-flode-av-kvinnor-var-finns-de-adopterade-mannen-och-deras-erfarenheter/#comment-16699

"Diskussionen om hudfärg handlar ofta om att barnens hudfärger och etniska bakgrund stereotypiseras av omgivningen, och vad det faktiskt innebär att spegla sig i ett samhälle som ofta avviker från den egna hudfärgen."

Ja, jag skulle säga att resultatet av att man har en annorlunda hudfärg är att man inte anses tillhöra "normen", då man har en normbrytande hudfärg på sin kropp - resultatet av denna brytning mot normen i Sverige och specifikt i de vita områden där de flesta adopterade med hög socioekonomisk status växer upp, är att man misstänkliggörs lättare och faktiskt enklare får skulden vid konflikter. Låt säga att allt flyter på och alla är glada och umgås bra i samspel med varandra - då skulle jag säga att den adopterade tack vare sin socioekonomiska status och svenska uppfostran med den svenska kulturen, det svenska språket som modersmål etc - behandlas till hundra procent som en svensk.

Men sker där en konflikt, och där en adopterad mörkhyad person är inblandad - då krävs det inte mycket för att vita svenskar skall i dessa situationer betrakta den adopterade individen som "ännu en invandrare som inte kan sköta sig" - vid konflikter jämställs den adopterade med invandraren, och inte med svensken, till följd av dennes hudfärg - detta gäller specifikt pojkar och unga män som oftare än flickor/unga kvinnor hamnar i just bråk och konflikter.

Det finns ett visst bemötande mot den som inte är vit, och som inte drabbar den vite - nämligen att folk vid konfliktsituationer ursäktar den vite svensken med ursäkter som att "han har trampat lite snett och förtjänar en andra chans", där man i en adopterad killes fall tenderar att se saker på samma vis som med flyktingar - och således är snabba att straffa och mindre benägna att komma med ursäkter. De ser då "invandraren som inte kan bli anpassad" och är snabba på att tänka sig att individen har en "störning i hjärnan" - vilket man inte är lika snabb att tänka sig när individen är en vit svensk. Man glömmer helt enkelt bort att den adopterade egentligen skall jämställas med den vite svensken juridiskt, och jämställer denne med flyktingen istället - vilket leder till sämre bemötande och behandling utav omgivningen.

Där de egentligen borde ha haft samma perspektiv för den vite svensken som för den adopterade svensken - nämligen "ett svenskt barn som hamnat lite snett". - Vitheten är fortfarande av betydelse för hur vi bemöts - det är den enda skillnaden mellan en adopterad och en vit svensk, då den adopterade faktiskt har samma socioekonomiska status under uppväxten, samma kunskaper i språk och kultur - och faktiskt inte har någon utländsk kultur. Med vita svenska adoptivföräldrar är den adopterade unge mannen lika svensk i allt - utom vad gäller det som tidigare kallades "rasen", det som nu kallas "svensk etnicitet" eller bara hudfärg.

Det ligger i sakens natur att de tjänstemän och vanliga svenskar som betraktar adopterade som utlänningar, att dessa skulle prioritera sin egen grupp (flockmentalitet) före folk från en annan flock (utlandet) - problemet blir att den adopterade inte har några band till sin "flock" från utlandet och att det svenska folket (vita specifikt, för olikt flyktingar så växer adopterade upp i vita områden bland vita - och inte i segregerade områden bland andra som ser ut som dem) är deras flock. Det blir alltså en situation där delar av den "etniskt Svenska" "flocken" inte erkänner den adopterade som en del av flocken - och därför behandlas denne som en invandrare i negativa sammanhang av dessa. Något som de delar av den svenska etniciteten, som erkänner den adopterade som svensk - ofta är blinda för.

När de adopterade inte betraktas som medlemmar i "den egna" flocken, då skapas ett "vi och dem"-tänkande där den adopterade blir tillhörande "dem", och vita svenskar blir "vi" - vilket är ett helt felaktigt perspektiv som strider helt mot allt vad adoption och poängen med densamma heter - och följaktligen resulterar i diskriminering mot den eller de som inte hör till gruppen "vi". För en adopterad som vuxit upp som en svensk sedan denne var bebis, så är detta ett mycket hårt slag mot den egna identiteten "som svensk" - det vore en sak om enstaka rasister inte accepterar den adopterade, det kan man leva med - men här finns en djupare problematik där lärare, personal, tjänstemän och till och med myndigheters företrädare kan ha denna uppfattning, vilket kan leda till att en adopterad person (både pojkar och flickor) kan bli utsatt för utfrysning och mobbning från den grupp som denne/dem var tänkta att tillhöra i och med adoptionen.

Den främsta skillnaden mellan könen på de adopterade, torde vara att killar är mer benägna att hamna i bråk och ta till våld - där kvinnor i högre utsträckning blir utsatta för mobbning av en annan sort där de blir trakasserade och retade och tillslut skadar sig själva som en följd utav detta - tjejer tenderar att vända sin frustration inåt och skada sig själva, där pojkar och unga män ofta utåtagerar och försöker skada sina mobbare eller ovänner istället. Det brukar vara så i Sverige att den som använder våld utåt mot andra, oavsett orsak - hamnar i större problem med rättvisan, vården och socialen - där tjejer/unga kvinnor så klart kan hamna i kontakt med vården och socialen de med - men de brukar inte i lika hög utsträckning hamna inom rättsväsendet till följd av att de är självdestruktiva snarare än utåtagerande i samma situationer.

En sak som det inte är politiskt korrekt att säga, och som jag menar är en sanning - är att det skiljer sig mellan folkgrupper vad gäller temperament en hel del. Både flickor och pojkar har betydligt hetare temperament från vissa länder - det handlar om gener och biologi och påverkar på intet sätt någons intelligens. Kan själv säga att som adopterad från Brasilien var både jag och min tvillingsyster mycket mer hetlevrade, och hade betydligt kortare stubin - än många etniska svenskar. Detta kan förklara varför flera av de som adopterats hamnar i problem här i Sverige - eftersom de bedöms efter den vite svensken som mall - och är man mer hetlevrad eller har kortare stubin då är det enkelt att bli tilldelad en diagnos. Svenska auktoriteter har liten eller ingen förståelse för de naturliga skillnader mellan folkgrupper på detta område.

Tittar man på Brasilien som land så ser man att flera av dess medborgare löser konflikter med våld. Att föräldrar uppfostrar sina barn genom att med våld hålla tonåringarna i schack - men här i Sverige är ett normalt beteende i Brasilien konstigt, och kan leda till stora problem. Svenskar är inte vana vid ungdomar med utländskt temperament, och istället för att tolerera skillnaderna så är det enkelt att sätta en stämpel.

Där den vite svensken är en mall för normen, där är den mörke brasilianaren onormal - det säger sig självt. Felet blir att svenskar tror att allt sitter i kulturen och uppfostran, men oavsett god uppfostran och svensk kultur så finns det skillnader i temperament och liknande. Låt oss jämställa människor med datorer - kulturen blir då operativsystemet som installeras på datorn, och en brasilianare med svenskt operativsystem är följaktligen mer "svensk" än en brasilianare med brasilianskt operativsystem/kultur - men datorn är fortfarande producerad i Brasilien och uppbyggd av andra komponenter än de datorer som finns i Sverige.

Så det blir fel att förvänta sig en exakt likadan dator - endast för att det installerade operativsystemet är detsamma. De har fortfarande olika komponenter från när de byggdes. Jämför man en Brasilianare med en adopterad svensk som kommer från Brasilien så är det just språket, kulturen och uppfostran som skiljer dem åt - medan temperamentet, folkgruppen och utseendet (rasen om man så vill) faktiskt förenar den adopterade med den som lever i Brasilien. Det är fel av svenskar att ignorera de skillnader som faktiskt tillkommer av att ha en annan uppbyggnad av gener - en människa född i Brasilien är fortfarande en människa med det brasilianska folkets uppbyggnad, och skulle således förmodligen vara "normal" vad gäller temperament ifall man jämförde denne med en Brasilianare snarare än med en vit svensk.

- Olika komponenter gör att det finns vissa skillnader, skillnader som svenskar ignorerar - sen vill de gärna sätta stämpel på den adopterade killen för att denne beter sig som en Brasilianare istället för som en svensk, vid situationer där temperament har en avgörande roll. Med detta sagt är det enkelt att förstå varför adopterade individer lättare beblandas med rättsväsendet och psykiatrin, då deras gener och medfödda temperament inte anses normalt jämfört med etniska svenskar - och således när de i tonåren utvecklar sina skillnader i beteende då blir de diskriminerade, särbehandlade och stämplade i många fall. Det är därför helt riktigt att mörka män (adopterade som icke adopterade) lätt blir betraktade som "farliga och aggressiva" i en vit kontext. Med detta sagt är långt ifrån alla vita män harmlösa mesar, men det finns både ock - dock så är det vanligare att mörka har hett temperament och därav stereotypen.

"hur är det att vara man, adopterad och icke-vit. Vilka särskilda möjligheter, utmaningar och begränsningar genererar den positionen?"

Jag hoppas att jag besvarat en del av detta med texten ovan - men jag vill också tillägga att livet kan vara riktigt bra i Sverige ifall man lyckas undvika problem och konflikter som adopterad pojke, och särskilt innan tonåren är det toppen - men i tonåren kan allt gå åt skogen för det är då vi utvecklar våra särdrag baserat på gener och biologi - och det är inte alltid man blir uppskattad efter att dessa utvecklats.

- Begränsningar kan vara allt från särbehandling, diskriminering, rasism, strukturell rasism, diagnoser, påtvingade beslut till följd av diagnoser - så som LSS, förvaltarskap, god man, psykiatrisk vård, behandlingshem etc.

- Möjligheter är ofta desamma som för andra svenskar, så länge man undviker konflikter - får man en stämpel byts dessa möjligheter ut mot "begränsningarna" istället. Och det är flera som är mer än villiga att ta ifrån adopterade män deras möjligheter, och dela ut begränsningar istället - för att sedan skylla på den adopterade individen för deras egna rasism.

- Utmaningarna vi möter kan vara små, och de kan vara stora - det handlar om vart man bor, vilka adoptivföräldrar man får och hur omgivningen bemöter en. Sveriges kommuner tenderar att alltid ta flertalets sida, mot individen - och flocktänkandet gör det vanligt för vita elever att ta ställning för andra vita elever vid konflikter. Således är den adopterade i gravt underläge i skolan mot vita elever och lärare - olikt flyktingar som bor i områden där andra med samma bakgrund finns - så de är ofta i majoritet och skyddar varandra. Den adopterade är utlämnad till de vita svenskarna, och ett enkelt offer när någon skit sker. Det finns ingen förstående familj i landet, då den vita svenska adoptivfamiljen, oavsett hur snälla föräldrar man har - ofta inte kan se rasdiskrimineringen som adopterade, och framför allt killar - blir utsatta för.

För övrigt var jag med i de flesta FB-grupper för adopterade runt 2014-2016. De styrs allt som oftast av kvinnor med feministiska åsikter, och minsta adoptionskritik och man blir utesluten - det fanns några grupper som var till för oss med kritiska röster. Jag minns att jag brukade få "likes" av både kvinnor och män för mina poster. Tyvärr så hade de en policy mot att folk ej får bli kränkta - så när man skrev någonting om surrogatmödrar så blev någon kränkt och feminist-tjejerna i toppen som styrde gruppen slängde ut en. Trist, men det är tyvärr så - har du något seriöst att säga som inte alla gillar att läsa - då slängs man ut för att man "kränkt någon" med sitt ämne. Det är för få grupper med män i ledningen, och kvinnorna de tolererar inte allt som unga adopterade män har att säga.