Barnpsykiatrin skyller rasismen mot adopterade/mörkhyade på Sociala Handikapp hos de adopterade/mörkhyade!

"Svårigheter vad gäller SOCIALT SAMSPEL har ALLVARLIGT påverkat kamratkontakterna vilket lett till en känsla av utanförskap"

-är Barnpsykiatrins sätt att stryka över RASISMEN!

Det borde stå "RASISM I SKOLAN har ALLVARLIGT påverkat kamratkontakterna vilket lett till en känsla av utanförskap"!!!

Ja, på Tegs Central var 99% vita.

Gäller inte enbart mig.. Samma argument används mot min syster, och säkert mot många många fler med mörk hudfärg.

Allt för att DÖLJA RASISMEN i den svenska skolan och i det svenska samhället!

Skyller man all skit på de mörkhyade och resonerar att de har sociala svårigheter så slipper man befatta sig med eller erkänna existensen av RASISM.

Då slipper samhället, kommunen eller den kommunala skolan ta till kraftåtgärder mot rasismen som kostar pengar.. Mycket billigare att skylla på offren för rasismen i skolan!!

Men det är inte billigare för offren...

Mejlsvar från min mellanstadielärare Berit Olofsson bevisar att jag ej hade klassassistent i klassen, klassresurs på rasterna eller ansågs autistisk eller annorunda av skolan! Barnpsykiatrin med dess rasistiska/feministiska fördomar om mig i årskurs 9 när jag gick Tegs Central stöds ej av Östtegs Skola.

Barnpsykiatrin har skrivit:

Besök på BUP 01-01-19:

(Källor: är föräldrarna och Lena Moen.)

Fel nummer 3:

(Källor: Föräldrar, rektor, skolsköterska, klasslärare, spec.lärare och klassresurs, team Lena Moen.)

Det står citat: "När det gäller skolarbetet framkommer det att Victor har svårt att komma igång och därför skulle behöva hjälp/stöd av klassresurs i början av lektionen".

Fel nummer 4: 

Lena menar att det faktum att jag i klassrumssituationen hade svårt att vänta på min tur och därför upprepade gånger ropade på fröken, innebar att jag upplevdes som omognare än andra i klassen.

Fel nummer 5:

I BUP -journalerna framstår det som om klassen fick en elevassistent efter att det bedömdes att jag behövde påputtning i början utav lektionerna, detta är fel!

Besök på BUP 01-02-01:

Fel nummer 8:

Rektorn berättar att skolan nu har "extra resurser ute på rasterna för att förhindra konflikter  och att 6 -erna skall ge sig på Victor" Berättar att lärare tagit itu med elever i klass sex, samt att deras föräldrar är kontaktade.

Rättelse: Allt ovan stämmer! 

Men det har blivit missuppfattat av BUP! Skolan placerade ut personal på rasterna som skulle hålla allmän koll på 6-erna och mig, men BUP har tolkat texten som att enbart jag fick en klassresurs, resurserna var skolpersonal, inte personliga resurser som skulle hålla koll på just mig! De höll koll på alla! Dem följde inte efter folk utan fanns ute på raster och höll koll! På alla inblandade!

Besök på BUP 01-05-11:

(Källor: Föräldrar, rektor, klasslärare och Lena)

Fel nummer 9:

"Föräldrarna betonar också Victors ovilja mot att delta i lek och idrott"...

Besök på BUP 01-10-12:

(Källor: Föräldrarna)

Fel nummer 10:

Det framkommer att jag under början av årskurs fem hamnat i handgriplig konflikt med min gamla antagonist, vidare framkommer det att den nya klassassistenten kopplat polisgrepp på mig och så vidare.

Rättelse:

Herman var min gamla antagonist i klassen ja, blev det bråk i min klass så var det honom som jag oftast bråkade med! Däremot så var den riktiga antagonisten på skolan en kille vid namn Kristoffer som var född 88 och som gick två klasser över min. Denna kille gick inte kvar på skolan när jag gick i årskurs 5.

Klassassistenten var ny men felet är att han tolkats som min assistent, han var den andre elevens nya assistent!

Feminister i Sverige förstör unga pojkars självbild, målsättning & framtid!

"Feministiskt hatiskt krig mot unga pojkar och mot män! Många unga killar som vi hade kunnat rädda tar livet av sig därför att deras problem inte uppmärksammas och inte ens erkänns eftersom det går emot feministiska teorier om "Könsmaktsordning", "Patriarkat", "strukturer". Den enda organisationen som stöder killar, BRIS, mörkar självmordsstatistiken genom ett statistiskt knep och får det därigenom att se ut som att tjejerna är värst drabbade. Det finns hur mycket hjälp och resurser som helst för en tjej i samma situation!

Barn kan få massor av stöd och hjälp om de blivit utsatta för våldtäkt, incest och våld - men bara om barnen är tjejer! Mammor kan rädda sina barn undan en våldsam man, men en man kan inte rädda sina barn undan en våldsam kvinna. Detta trots att det är fler kvinnor som misshandlar sina barn (lätt eller allvarligt) än män. Det pratas mycket och ensidigt om "mäns våld mot kvinnor/barn", men verkligheten är denna: ca 20 personer om året dödas som en konsekvens av våld i nära relationer. Av dessa tjugo är fyra män, d v s 20 % (Rying, M. (2000). Dödligt våld i nära relationer 1990 - 1998, en deskriptiv studie. Licentiatavhandling. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet).

Ingen utredning har gjorts i Sverige om hur stort pojkar och mäns behov av hjälp är. Ingen hjälp finns att få! Trots att det inte finns utredningar om hur män drabbas så jämför feminister statistik för kvinnor med icke-statistik för män... I Finland har man så klart undersökt detta - och kommit fram till mindre fördelaktiga siffror för de som tror att kvinnor alltid är offer.

Killar får sämre betyg än tjejer i skolan även om de bevisligen kan lika mycket i ämnet (nationella prov visar det).

Killar får bara se på när tjejer får stöd, hjälp, uppskattning, tjejtimmar, tjejaktiviteter mm. Detta trots att det är killarna som presterar sämre för varje år, är mindre motiverade mm.

Under ett par årtionden ställdes undervisningsformen i skolan om för att passa tjejers sätt att ta till sig kunskap - samtidigt tappade killarna möjligheten att lära på ett sätt som passar dom. När tjejer skulle hjälpas fram så pratade ingen om "antipluggkultur" utan man tog reda på hur undervisningen ska gå till för att få dom intresserade och motiverade.

När killarna är och känner sig ordentligt åsidosatta i skolan och dessutom saknar en vision om vad de kommer att fylla för viktig social funktion (som de kommer att uppskattas för) när de blir vuxna - ja då tappar de lusten att lära! Och då blir de anklagade för att ha en antipluggkultur! Det är alltså deras eget fel... Pojkarnas intresse för skolan har minskat i takt med utvecklingen av "genusforskningen" och genuspedagogiken.

Så här skriver de som är ansvariga för skolans misslyckade ideologi:
"Fel utgångsläge att män inte har utretts...". "... pojkar och unga män studerar i allt mindre omfattning och att deras skolprestationer försämrats. Den nytillsatta utredningen betonar just detta område och utredaren PM Nilsson har i intervjuer uttryckt att vi saknar kunskaper om varför pojkars skolresultat sackar efter. Men detta stämmer inte. I själva verket är skolforskning ett särskilt starkt fält inom svensk maskulinitetsforskning. Här kan docent i genusvetenskap Marie Nordberg nämnas, som i forskningsprojektet "Maskulinitet på schemat" undersökt pojkars distansering från skolarbete. Fil. dr. i sociologi Ann-Sofie Nyström disputerade under våren 2012 med en avhandling kring hur pojkar och anti-pluggkultur relaterar till kön och klass".

Det värsta är ändå att typiskt manliga egenskaper som borde få växa fram i en killes utveckling ses som något dåligt. Dessa manliga egenskaper hittar svenska tjejer i stället hos invandrade killar som inte hunnit bli försvenskade.

Orden "Könsmaktsordning" och "Patriarkat" är verktyg för feminister och används för att kunna behålla offerstatusen, vilken i sin tur används för att skaffa privilegier, för att osynliggöra pojkar och mäns problem mm.

SCUM-inspirerade ROKS & Margareta Winberg (tidigare jämställdhetsminister) gjorde radikalfeminismen till statsfeminism. Denna statsfeminism har effektivt slukat resurser avsedda för jämställdhetsarbetet. All hjälp har riktats till kvinnor och tjejer! Ibland till helt meningslösa bagateller eller flummiga utredningar samtidigt som många pojkar har hunnit dö för att de inte fått uppmärksamhet och hjälp!

Kunskapsbanken Uppsala Universitet:
"Studier om mäns utsatthet för sexuellt våld: Antalet studier på området är begränsat. De utgörs av undersökningar om attityder till män som våldtäktsoffer samt ett fåtal omfångsundersökningar om våldsutsatta mäns erfarenheter av sexuella övergrepp. Det är därför svårt att uttala sig om förekomsten av sexuellt våld mot män".

Det finns en röd tråd i allt detta - se videoklippet!"