Vi adopterade är ofta helt utsatta på skolor med enbart vita. Blir vi utsatta för att vi inte är av samma ras och hudfärg, ja, då lider vi av sociala handikapp. De vita eleverna kan inte vara rasister!

 

Födelsedagskalas 96 eller 97,  hade somsagt en hel del kompisar i klassen årskurs 1 till 6 och några av dessa umgicks jag med fortfarande i årskurs 8!

Myndigheterna vill inte framstå som rasister utåt så de skämmer bort våra invandrare och talar väldigt gott om dem. Istället så är det vi adopterade som får känna av rasismen, i de fall där vi inte lyckas integreras i skolorna så skylls det på sociala svårigheter, dåliga gener och en massa liknande saker.

När orsaken till ret och mobbning från andra elever egentligen enbart handlar om att man är mörkhyad och de är vita, och då blir man kallad neger, apa eller svartskalle.

Psykiatripersonal och liknande är blinda för verkligheten ute i skolorna. Adopterade är bland en majoritet etniskt svenska elever och kan om de har otur bli retade för att de ser annorlunda ut. Invandrare däremot pluggar i skolor där det finns massor av invandrare så de blir inte utsatta i skolorna på samma sätt. De adopterade är ju "vanliga svenskar", och kan därför behandlas som svenskar som "har sociala svårigheter" så fort de är mobbade. Det måste alltså bero på en diagnos så fort en mörkhyad adopterad person hamnar i konflikter, mobbas eller på något sätt sticker ut i sitt beteende.

Den adopterade är ju som vilken anann svensk som helst. Fast så är det naturligtvis inte. Den adopterade är fortfarande av en anann hudfärg, en annan ras!! Och hur mycket än personal inom psykiatri, SOC och andra myndigheter inte vill inse det så är faktiskt vita svenska barn inte särskilt toleranta för olikheter. Det var först i högstadiet som homosexuella och feminister blev populärt.

I låg- och mellanstadiet ville alltid killarna visa att de var bättre än tjejerna och vice versa, och "djävla bög" var ett skälsord.


Unga vuxna svenskar är toleranta liksom de flesta barn. Men sen finns det de som inte är det och som därför retar utsatta adopterade barn. Då skyller myndighetsfolk i Sverige på den adopterade, och inte på de svenska rasisterna till mobbare. Skillnaden är ju att adopterade har inget kontaktnät utöver sin adoptivfamilj, där invandrare har hela släkten att vända sig till! Och det finns mäktiga organisationer som stöttar utsatta invandrare men ingen organisation stöttar utsatta adopterade.

Och den största skillnaden är att invandrare har fullt med invandrarkompisar i klassen och på skolan, adopterade har inte andra adopterade på samma skola alltid. Adopterade är enkla offer, och det utnyttjar psykiatrin. Smygrasister finns det gott om i Sveriges Psykiatri, domstol, socialtjänst och på övriga andra ställen. Det finns ju anledningar till att självmordsstatistiken är otroligt hög bland adopterade barn.

Har inte invandrarkillarna ett rykte om sig att se ner på kvinnor och att dessutom vara mer brottsbenägna och våldsamma? Personal på Barnpsyk och SOC verkar utgå ifrån att adopterade är mer våldsbenägna, brottsliga och ser ner på kvinnor i högre grad än vita etniska svenska barn.

Det gäller inte enbart myndigheter. Lärare har alltid tagit in mig när jag bråkat med en vit elev. Jag har anledning att anta och tro att det berodde på att jag som mörk döms ut som "den som startat allt" och den vita eleven blir då ett "offer". Kan detta bero på att lärarna, rektorerna, personal på diverse myndigheter och psykiatri alla är vita etniska svenskar? Och de dömer ut oss mörkhyade som mer benägna att starta konflikter. Jag tror säkert att invandrare också döms ut som skyldiga snabbare än vita. Men de har somsagt sin släkt här inklusive massor av invandrarkompisar då invandrarfamiljer tenderar att flytta till liknande områden.

Vi adopterade är ofta helt utsatta på skolor med enbart vita. Blir vi utsatta för att vi inte är av samma ras och hudfärg, ja, då lider vi av sociala handikapp. De vita eleverna kan inte vara rasister!

Och myndigheterna som psykpersonal på BUP och liknande framstår då som de största smygrasisterna. Eftersom vi adopterade tydligen har skadade gener, det är något allvarligt fel på oss så fort det blir en konflikt mellan en av oss och en etnisk svensk. Det kan aldrig vara så att vi är utsatta på grund utav vår härkomst? Och inte till följd av något genetiskt fel..

Men visst, enligt psykiatrin så är ju många av de som adopteras "skadade" redan från början. Och adoptivföräldrarna som är etniskt vita har helt enkelt fått hem "grisen i säcken". Större smygrasister än personalen inom barnpsykiatrin och liknande finns inte i Sverige. Jag kan dock ana att personalen inom andra myndigheter är lika rasistiska. Detta gäller i vart fall för Umeå kommun.

Allt snack om omtanke till invandrare är bara skådespel för gallerierna. Egentligen så är de alla rasister. Adopterade är dock mycket enkla offer då de inte har så många anhöriga. I mitt fall så har ju adoptivföräldrarna så svaga gener att de inte kan stå på barrikaderna och slåss mot skiten de orsakat genom att söka hjälp av barnpsyk under högstadiet. Hade de haft någon stake eller ryggrad så hade de vänt sig till media eller stått med skyltar, skickat brev till berörda beslutsfattare eller liknande så fort "allvarlig psykisk störning", "retardation" eller "asperger" nämndes...!!!

Tänk er att svenska barn adopterades av brasilianska familjer, är det rasistiskt då eller inte att alltid anta att de svenska barnen är skadade så fort de blir retade för att de är av svensk härkomst? Om de har ett annat temperament än gemene brasiliansk unge, är de sjuka då? Efterblivna socialt?

I Sverige så är man socialt efterbliven eller allvarligt psykiskt störd/sjuk om man visar på ett hetsigare humör och kortare stubin än normalsvensson. I Brasilien kanske det tolkas som annorlunda att vara så "oberörd" eller "icke aggressiv" som de flesta svenskar är vid provokation. Det finns skillnader i raserna vad gäller hetsigt humör eller inte.

Om mallen är den etniskt svenske mannen så kanske jag är något utanför eftersom att jag är mer snabb till vrede än den typiske svensken, men i Brasilien kanske jag är mallen? Är den svenske "mesen" sjuk då eller socialt efterbliven eftersom han inte brusar upp?

Som etnisk svensk hade jag uppfattat det som väldigt rasistiskt om jag bedömdes som "skadat gods" om jag inte var exakt likadan i mitt beteende som en brasiliansk man i Brasilien. I Sverige tycker i vart fall myndighetspersonal och psykiatripersonal att de etniskt svenska männen och kvinnorna är exempel på vad som är normalt, och allt utanför denna "svenska mall" tyder på efterblivenhet, sjukt och något som man bör institutionaliseras för.

Vad jag försöker säga är att i Brasilien så hade jag bedömts som fullt normal, vilket förklarar varför jag inte har några "psykiska sjukdomar" i släkten enligt papper. Men i Sverige så är man allvarligt psykiskt sjuk så fort man sticker ut från den "svenska mallen". Jag är INTE ETNISK SVENSK, så det är inte konstigt att jag är annorlunda. Och i Brasilien så hade man inte blivit utsatt, för då hade man inte sett annorlunda ut.

Jag må vara uppväxt av en svensk familj, jag må ha traditionella svenska värderingar och jag må vara accepterad som svensk av vanligt folk och av föräldrar, anhöriga osv. Men jag är av en utländsk RAS, och det är därför mitt beteende sticker ut liksom min tvillingsysters. Det är därför vissa svenska barn stört sig på oss. Det är därför myndigheterna stämplar oss som det ena och det andra!! De ser inte att rasskillnaden innebär skillnader i humör och i beteende.

Vi kan lära oss svenska, vi kan följa svenska traditioner och vi kan umgås med svenskar. Men vi är fortfarande mer lättaggressiva, har ett hett temperament, kortare stubin och tänker lite annorlunda jämfört med den gemene svensken. Vi är nog som den gemene brasilianaren när det kommer till hetsigt humör m.m. då det sitter i generna. Att säga att jag och min tvillingsyster har skadade gener, att det är något fel på oss.. Det är som att säga att det är fel på hela det brasilianska folket och att alla blandraser (bruna) i Brasilien har genetiska fel!

De vill kanske inte inse det, men det är rasbiologi som psykiatripersonalen sysslar med när de stämplar adopterade som folk med skadade gener så fort de inte följer den svenska mallen. Accepterar man inte rollen som en slagpåse så är man sjuk, det är sjukt att slå tillbaka eller på annat sätt ge igen! Blir man utstött från gemenskapen så är man sjuk eller efterbliven. Så resonerar de!

Om en invandrare utsätts för trakasserier av vita etniska svenskar så blir de uppbackade däremot. För då är det så tydligt att det handlar om rasism.. Men med adopterade så verkar inte myndigheter riktigt vilja se det självklara, att även den som växt upp i en svensk familj utsätts för rasism om personen har fel hy och det finns rasister där personen växer upp.

En liten stad som Umeå kommun är en grogrund för rasister. Åtminstone i skolan under låg och mellanstadiet! Även i högstadiet fanns det vissa kvar men betydligt färre.. I kranskommunerna kring Umeå kommun kryllar det av rasister!! Bönder...

Och hur många av dessa bönder/bondlurkar sitter inom barnpsyk, domstol och liknande? En hel del säkert. Umeå är dessutom en tillräckligt liten stad för att de flesta skall känna till de som sticker ut. Klart att alla vet vem jag är efter Agenttråden, problemet är väl att Agenten kanske inte är jag som jag framställs i Agenttråden, på flera punkter. En av anledningarna till att jag gör detta inlägg.

Och sen alla trådar som skapats efter Agenttråden av Agenten själv (jag), de skall vi inte ens prata om. Flera skapades för att provocera till reaktioner. Och kanske framställer mig som en galning. De som baserar sin uppfattning om mig baserat på enbart massa skriverier om kvinnor, HBTQ och feminism på Flashback samt invandring borde kanske leta andra källor.

Slutligen så är det uppenbart att jag och min syster var offer för rasism under vissa delar av skolgången (syrran mer än mig) och det skyllde nu smygrasisterna på BUP på oss.. Sen apar vuxenpsykiatrin och rättspsyk efter tillsammans med SOC och domstol. För BUP kan inte ha skrivit massor av fel i journalerna, satt felaktiga diagnoser samt ha anklagat offren för att ha nå fel istället för att hjälpa dem mot deras rasister till mobbare och ovänner.

Våra föräldrar bad om hjälp av BUP så att de skulle kunna bidra till att konflikterna i skolan skulle lösas (och i hemmet), men istället för att hjälpa oss så gör de ryktesspridarna en tjänst och sprider deras rykten vidare in i framtiden genom att anteckna ryktena i deras journal, de anklagar de som skulle få hjälp för att vara dumma i huvudet och lida av socialt handikapp, och kallar denna kränkning, detta påhopp, för hjälp... Med mera....!! Smygrasister? Bara idioter? Vem vet...

Hjälpte oss gjorde de inte, hjälpte de någon? Möjligtvis de som spred rykten och ville djävlas. För det som ställt till med mest djävulskap i mitt liv är BUP-journalen, och de uppgifter som spridits vidare därifrån. Så personalen är oavsett om det var medvetet eller inte värre mobbare än de egentliga bråkstakarna i skolan. Rykten i skolan som sprids på sajter på nätet glöms bort om man ger det några år från det att man slutat skolan.

BUP-journalen glöms aldrig bort, inte när den lyfts fram av illvilliga andra instanser och används som underlag, bevis och fakta i syften som bara förstör. Syften som går ut på att ta ifrån mig mitt liv, det är vad det handlar om.. Det är fan inget liv att inte få styra själv över sin situation och beslut som skall tas.. Då är man för fan en fånge oavsett om man är inlåst på psyket eller ute i det fria.. Får man inte ha sin rättshandlingsförmåga så är man inte fri oavsett, och har inget värdigt liv!

Jag trodde att adoptionen syftade till att göra mitt och syrrans liv bättre i Sverige än i Brasilien, men som det är nu så önskar i alla fall jag att jag fått stanna i Brasilien. Men jag vill inte dit för jag kan inte deras språk. Om en adopterad känner så, och ser Umeå som ett stort fängelse styrt av fängelsedirektören Tingsrätten...

(Ja, de beslutade om förvaltarskap, och jag begick fan inget brott.. Jag var generös mot några tjejer och hade haft oturen att bli stämplad på barnpsyk som en aspergare och lindrigt retarderad människa, något som jag aldrig var och har friskförklarats från.)

... så är det illa....!!! Det faktum att detta inte enbart gäller mig utan även min syster på flera punkter bevisar att det inte är jag som är ett enskilt fall, istället så visar det att psykiatrin inriktar sig på adopterade som enkla offer och mer än gärna förstör framtiden för två adopterade tvillingar som togs till Sverige för att här få det bättre.. Inte sämre... Smygrasisterna inom BUP ville inte att vi skulle få det bättre...

Att vi skulle få normala svenssonliv vilket vi har och hade rätt till enligt avtalet vid adoptionen, där det står att de som adopteras skall behandlas med samma respekt och ges samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som etniskt svenska barn, det sket barnpsykiatrin i.. Allt de ville var att använda sin antecknarmakt för att ändra förutsättningarna från "normala förutsättningar för två medelklassbarn" till "handikappförutsättningar" där livet  och friheten inskränks..

De valde att blunda för rasismen i skolorna och skyllde på de utsatta adopterade barnen, barnen hade sociala handikapp, det var hos de adopterade som felen låg. De valde också att resonera att de adopterade barnen förmodligen haft fel genetiskt sedan de föddes, vem vet om de biologiska föräldrarna varit knarkare eller vad som helst.. Det måste i vilket fall vara fel på de adopterade, att etniskt svenska barn kan vara rasistiska togs det ingen hänsyn till..

Uppenbarligen så var inte personalen inom Barnpsykiatrin mindre rasistiska.. Utan att förstå det så dömde de ut två individer för att de var av utländsk härkomst, genom sitt resonemang och sina anteckningar. Vem som helst utan rasistiska tankar hade kunnat förstå att det handlade om vår hudfärg i låg och början av mellanstadiet, och att det fortfarande fanns rasister på högstadiet. Personalen blundade för detta, och skyllde på oss.

Visst att de kanske trodde att vi var socialt efterblivna som blev utsatta i skolan.. Men hur dumma får man vara? Varför blev vi utsatta? För att vi såg annorlunda ut naturligtvis.. Det sa också syrran till dem flera gånger att hon blev kallad neger, jag nämnde det under lågstadiet eller om det var i årskurs fyra.. Men personalen skrev socialt handikapp och liknande istället.

Jag var dock inte utsatt från andra halvan av årskurs fyra och fram tills årskurs nio. Och perioden dagis till tvåan var jag inte heller utsatt. Jag är ganska säker på att syrran var utsatt hela skolgången från årskurs fyra, kanske tidigare. I nian handlade det om rasism för henne.. I mitt fall så blev jag utsatt för ryktesspridning om sexuella ofredanden och sådant mest för att jag tagit syrran i försvar gentemot rasistska mobbare som kallade henne neger och svartskalle bl.a.

Sanningen eller verkligheten var för svår att begripa för BUP, att de små vita barnen kunde vara  rasister, det var för hemskt att tänka sig...!

Ja, fast nu när de som var barn då får rösta så ser vi ju partier som Svenskarnas Parti dyka upp. De unga svenskarna idag är inte lika toleranta mot folk med utländskt utseende. Något som personalen inom psykiatrin inte kunde tänka sig runt 01 eller 06...

Tyvärr så vet beslutsfattare för lite om mig och mitt liv, men de tror att de vet så djävla mycket, även fast 80% av det som de tror sig veta från gamla psykjournaler eller från sammanfattningen av journalerna (RPU:n) borde skrivas om ganska radikalt.. Det som finns i journalväg ger inte en rättvis bild av vem jag är och hur min historia såg ut.. RPU:n är ren skit till 80%.

Trist när BUP inte kan se rasism för vad den är, utan istället gör rasisterna en tjänst genom att diagnosticera och stämpla de utsatta. Det gör dem till inget mindre än rasister?

Jag kände mig som en riktig stolt svensk innan de tvingade på mig förvaltare 2010 och satte mig på rättspsyk 2012 efter mitt uppror.

Idag känner jag mig som en utlänning fången i Sverige, som berövats rätten att lära mig MITT språk för att jag SKULLE BLI SVENSK... Jag har alltid känt mig som en svensk och betett mig som en svensk på flera sätt, men i konflikter har jag haft ett annat temperament.. Psykiatri och myndigheter har straffat ut mig..

De får mig att tappa samhörighetskänslan med det svenska folket, och att börja se mig själv som en kidnappad  och bortrövad brasilianare som berövats rätten att lära sig portugisiska.. När jag känner så.. När även min tvillingsyster inte längre känner att hon hör hemma här, att vårt förflutna helt plötsligt inte gäller och att någon lyckats ändra på hela vår historia genom att skriva den i journaler (den ändrades när vi flyttade ut och samhällets myndigheter behandlade oss efter det som stod skrivet i journaler) och då en felaktig variant av vår bakgrund och historia, då kan man ifrågasätta om psykiatrin består av smygrasister och om vi bemötts och behandlats korrekt..

De vill att folk skall integreras och bli en del av samhället, men de integrerar oss genom att stämpla ut os ur gemenskapen och diskriminera oss om man jämför med andra som har mer friheter även fast de kanske har diagnoser eller inte..

Vår historia var en normalsvenssons historia. Vi var egentligen integrerade i samhället.. Konflikterna var undantag.. Inte vardag!!! Inte för mig i vart fall.. Inte innan årskurs nio... Jag kan skriva långt och mycket om alla normala händelser i vår uppväxt. Bråk och konflikter var undantag... Men när rasiterna på BUP får ensamrätt att skriva vår historia som de uppfattat den utan att ha gjort mer än samtalat lite och misstolkat saker och ting, ja, då blir bilden helt annorlunda än hur den borde ha varit.. Två med en normal svenssonuppväxt framstår som två med en särskoleuppväxt.
Eller, det jag menar är att vi framstår som två personer som haft extra stöd och hjälp genom skolgången och liknande i deras journaler, när vi egentligen hade en vanlig situation som vilken normal person som helst.

Och sen bråken i hemmet var undantag, större delen av tiden så var det fredligt i familjehemmet men BUP skapar en bild av att det var ständiga konflikter i hemmet i 7an och 8an..

Det är också ett svek och det känns som ett förräderi när föräldrarna inte gör något för att försvara den riktiga bilden.. När de väljer att inte ta strid och rullar sina tummar istället av rädsla för att stöta sig med myndigheter och andra... Då kan man ifrågasätta om det var lämpligt att de fick adoptera från första början! Biologiska föräldrar sätter barnen främst, och står det felaktigheter så reagerar dem.. Inte som mina adoptivföräldrar att de håller med mig när vi diskuterar, men de väljer ändå att inte göra ett skit..

Jag kan säga redan nu att de kastar ju bort 18 år av till större delen bra relationsbygge med mig och min syster. Jag glömmer inte denna fars i första taget.. Trodde man kunde räkna med sina föräldrar men de har bevisat att i slutändan så hade vi inga blodsband till varandra, så de skiter fullständigt i om psykiatrin gör mig till en retard, ett psykfall eller en aspergare och skriver om hela min historia negativt.. De skiter i om deras två adopterade barn får hela sin image förstörd, blir behandlade som avskräde, blir stämplade som det ena och det andra.. Visst kan de sympatisera och komma med prylar osv.. Men upp till kamp verkar inte vara ett alternativ... Inte heller att skicka brev där de berättar om verkligheten för läkare och andra.. Domstolen t.ex.... Nej, de rullar tummarna av rädsla...

Så skulle inte en riktig förälder agera.. En förälder med mitt blod i sina ådror! Till syvene och sist så ville de bara få leka föräldrar i 18 år men bryr sig inte ett skit om ifall hela vår historia omvandlas till lögner och förtal av psykiatrin. Det kommer som sagt resultera i att jag inte heller kommer värdera minnena av dem så som man normalt gör.. De pissar ju på mitt och syrrans förflutna genom att inte ryta till mot psykiatrin samt förklara hur det ligger till för domstolen.. Genom att rulla tummarna så låter de psykiatrin diktera min och syrrans bakgrund. Och vår bakgrund såg inte så negativ ut som psykiatrin vill få det till..

Bl.a. så var jag mer ett offer än gärningsman, och större delen av min barndom och ungdom var lugn. Jag HADE många kompisar under mellanstadiet och tidigare fram till nian.. Hade även vänner efter årskurs nio från andra skolor.
I BUP:s journal ser jag istället ut som en enstöring som aldrig haft några vänner och som dessutom var bråkig hela tiden både i hemmet och på skolan. Alla konflikter var dessutom mitt fel och alla andra var offer..

När föräldrarna låter denna felaktiga och rasistiska historiebeskrivning råda genom att rulla tummarna och inte ryta ifrån, ja då pissar de på hela min historia.. Kan de inte värdera min historia rätt, eller vägrar att stå upp för densamma... Då kan jag inte dra mig till minnes vad de gjort för mig genom åren, tvärtom kommer jag vara mycket kall med dem i framtiden och behandla dem som förrädare bör behandlas.. Genom att totalt utestänga dem från mitt liv och skita fullständigt i dem när de blir äldre. Kommer se det som en hämnd..
För hade de tagit strid 2010 när jag felaktigt fick en förvaltare till följd av massa fel i läkarintyg och journaler från BUP så hade jag inte suttit där jag sitter idag.. Deras val att rulla tummarna ledde till att jag fick kämpa ensam mot rasisterna inom psykiatri och domstol..
Och när de tröttnade och jag begick ett brott mot en helt annan individ så passar de på att döma mig till psykvård. Genom att vända hela den felaktiga berättelsen om min bakgrund mot mig och skylla allt på sjukdom.

Hade de agerat som riktiga föräldrar så hade vi vunnit striden mot förvaltarskapet 2010, och då hade jag inte suttit här nu. Det är fortfarande möjligt för dem att ta tummen ur arslet vad gäller fel i RPU:n.. Väljer de att inte göra detta så har de svikit mig.. Och jag kommer inte att glömma sveket i första taget.

Jag kommer inte att minnas något av det som de gjort för mig..

Allt jag minns är att de tog mig och syrran till Sverige för att ge mig och min syster ett bättre liv, sen saboterade de allt genom att ta hjälp av rasister på barnpsykiatrin som mer än gärna skrev skit som förstörde våra liv flera år senare. Sen så valde de att inte bekämpa psykiatrin och hjälpa mig och min syster, om de inte stridit för oss när vi blivit behandlade som dynga med de handlingar som grund som de bad om genom att söka hjälp av de som skrev handlingarna, så kommer jag enbart att minnas detta svek.

Sviker man mig genom att inte hjälpa mig i den rättfärdiga kampen mot felskrivare och mytomaner inom psykiatrin, en kamp för hur det egentligen såg ut i mitt förflutna, och som bestrider psykiatrins version av hur det enligt dem såg ut (de var ju aldrig med i hemmet, i skolan eller på fritiden men ändå så får de hela ordet och ensamrätt på hela berättelsen inför domstol, när jag borde anses veta bäst i detta), så kommer jag ju svika dem när de ligger på äldreboendet eller whatever.. Enkel mattematik.

Låter de rasisterna diktera min historia oemotsagt (ingen lyssnar på en rättspsykspatient med förvaltare) så ska det förfölja dem senare i livet.. Precis som jag tvingas utstå vård jag inte har behov av nu, och har fått utså förvaltarskap sedan 09 trots mitt icke behov.. Har behandlats och bemötts som en retard och aspergare sedan flytten hemifrån 09. Om föräldrarna gjort ngt så skulle myndigheterna se att det jag sagt hela tiden är det rätta.. Nu tror de att jag bara försöker försköna min historia vilket inte är fallet i mitt fall..

Det är fel på de adopterade, inget är de etniskt svenska barnens fel.. Särskilt inte om de är flickor som sprider rykten! De måste ha blivit tafsade på om de påstår det etc... Rasismen mot adopterade mörkhyade är större än vad folk tror..

Självmorsstatistiken är hög, jag är inte ett dugg förvånad.. Vart skall man ta vägen? Man kan inte språket i födelselandet och i Sverige är man i praktiken en undermänniska.. Psykiatrin behandlar folk som undermänniskor när man fått diagnoser, och barnpsyk ger rasistiskt ut diagnoser till adopterade som blir utsatta för mobbning. Jag förstår att många adopterade som inte orkar  kämpa begår självmord.

Man känner sig inte som en svensk, man känner sig som en utlänning som inte kan språket som talas i födelselandet.. Man är fången i Sverige där man behandlas som vore man en undermänniska i 30-talets Tyskland... Ja, finns det någon annan utväg då?

Bara en individ som mig väljer att kämpa. Det möts av argumentet att man är fortsatt sjuk som inte släpper saker osv.. Helsjukt, klart man inte släpper att någon förvrängt ens historia å det grövsta..!!! Man vill att rätt skall vara rätt, kosta vad det kosta vill.. Alternativet är ett liv som en handikappad för resten av livet, en undermänniska i Reinfeldts Sverige.. Inte ett liv man vill ha!

Lögn och fiktion får aldrig bli sanning genom att det tillåts stå oemotsagt!

Goebbels ord får inte bli gällande i Sverige, bara för att smygrasister inom psykiatrin gillar att diktera hur individers bakgrund har sett ut, när de har väldigt dålig koll..

Individen själv, familjen, de nära och kära samt skolorna borde ha bättre koll på hur bakgrundshistorien sett ut..