Läs följande inlägg för att förstå vart kommentarerna lades:
"Tycker s synd om dig, Victor. Fattar inte att detta kan drabba en människa. Hade du levt i tex min stad, Malmö så hade du sluppit all mobbning, där är fler personer av annan kultur än "etniska svenskar" . Du hade garanterat haft en massa flickvänner då de blonda tjejer som finns här faktiskt föredrar killar som är mörkhyade, finns fler dessutom.Speiellt med tanke på alla mörkhyad idrottskillar.Du hade kanske drivet Malmlös största blogg, eller rentav varit politiker. I Umeå finns kanske mest "etniska svenskar", vilket fått dig att känna dig annorlunda. Flytta ifrån bonnhålan du bor i Victor. Läste din senare senare kommentar på inlägget och måste då även kommentera denna, hur ska du kunna hämnas genom att bara sitta och vara tyst, som en slav? Att isolera sig från dina föräldrar (fienden) kommer ju enbart göra dem lyckligare, det är det de vill att få tyst på dig med hot om "sluten vård" om du konfronterar dem. Så länge du bara är tyst behöver de ju inte ta sina följer av sin felaktiga behandling av dig. Just nu sitter dina föräldrar och skrattar för sig själva medans hela Umeå är på DERAS SIDA! Alla tycker synd om dina föräldrar och du blir utpekad som bov i dramat. Synd, för de har förstört ditt liv, Victor. Nu kanske du aldrig kan flytta till något bättre ställe, ta ut egna pengar eller lån, eller gifta dig, för att dina egna föräldrar som skulle varit på din sida har huggit dig i ryggen och gör det fortfarande medans myndigheter kallar dig utvecklingsstörd. Du har all rätt i världen till hämnd, Victor. Vilken normal person skulle inte bli utåtagerande i ditt fall. Dina föräldrar måste ta sina kosekvenser av sitt förräderi."
Agent Nygren/Victor Nygren/Fernando Dos Reis Silva skriver:
"Hej Anna,
Tackar för kommentaren.
Jag är inte så säker på att jag i egenskap av adopterad individ skulle ha haft det bättre i Malmö. Där jag visserligen delar etnisk tillhörighet/ras/hudfärg med invandrare som invandrat senare i livet (jag adopterades redan som 3 månaders bebis) så delar jag ju kulturen med svenska folket. Detta innebär att om jag växt upp i Malmö så hade jag sett ut som de flesta och förmodligen sluppit bli retad för min hudfärgs skull, det är sant =). Men jag hade haft ett svenskt leverne med svenska ideal, traditioner och värderingar. Då kanske man blivit utfryst av den anledningen istället? Eller känner du till om adopterade trivs bättre i Malmö än i mer "etniskt svenska" städer? Det var inte kulturen jag inte delade med vita utan snarare hudfärgen. Man kan säga att jag blivit "rasifierad" precis som min tvillingsyster och eventuellt invandrare blir som kommer från utomeuropeiska länder.
Medd det ovanstående sagt så är jag inte helt säker på att jag "garanterat skulle haft en massa blonda flickvänner". Jag äär nämligen rätt säker på att de dras till den machokultur och machopersonlighet som utländska män uppvisar i Malmö och på andra ställen där folk med annan hudfärg och annan kulturell bakgrund finns. Jag själv som enbart delar hudfärgen med de flesta i Malmö skulle tyvärr ha upplevts alldeles för "försvenskad" av svenska blonda tjejer. De dras inte till mörkhyade i första hand utan till macho. En mörkhyad kille som saknar machokulturen är lika ointressant som en vit svensk eller mer ointressant än en vit svensk.
Är rätt säker på att vita kvinnor helst skulle vilja ha vita män om de hade denna exotiska machokultur. Men då de flesta vita män blivit "mesiga" eller "tråkiga" och saknar "macho" i sig till följd av feminismen som deras morsor indoktrinerar/indoktrinerat dem med så antar jag att de är mindre attraktiva. Och att machomännen från utlandet därför blir mycket mera attraktiva. Jag som en försvenskad utlänning skulle med andra ord sakna "macho" och vara lika oattraktiv som vita svenskar är där. Mer till och med då vita kvinnor säkert väljer en mesig svensk före en mesig utlänning. Sen är jag inte mes som i "tönt, men mes som i "svensk". Adoptivföräldrarna har ju gjort mig till sitt barn kulturellt och det hade så klart varit helt annorlunda om jag vuxit upp i Brasilien med dess kultur och sen invandrat hit till Sverige. Då hade jag nog haft den där sexigheten som många blonda tjejer ser i invandrarkillar.
Ja, du kan ha rätt givetvis i att jag kanske hade haft det enklare där till följd av att jag trots allt delat hudfärgen med alla andra mörkhyade där. Då hade risken för tillmälen som "svartskalle" och "neger" blivit mer sällsynta. Och kanske hade lärare i skolor inte alltid missat starten av konflikter (t.ex. sådana ord) och låtit bli att alltid ge mig skulden i skolan. Då hade så klart utagerandet hemma uteblivit också.. Och inga besök på BUP hade blivit av.. Du kan säkert ha en poäng.
I Umeå finns en hel del utlänningar/invandrare. Men på TEG där jag växte upp så fanns det nästan inga. De finns i ett annat bostadsområde. På TEG var man en av väldigt få mörkhyade och det fanns inga mörkhyade lärare på skolorna på TEG. I mindre välbärgade områden fanns det så klart invandrare men jag växte inte upp i dem.
Visst har man känt sig annorlunda så fort man fått skällsord som anspelat på hudfärg mot sig. Ja, du kan ha rätt i att om jag växt upp i Malmö kanske allt detta kunnat undvikas :/. Vem vet.. Det gäller ju även min syster till stora delar så jag är inte ett enskilt fall.
Svarar på andra halvan senare. Mvh
Anna:
Det är just det man inte kan om man sitter och är tyst likt en slav, alltså så skriver jag vilket innebär att jag inte är tyst.
Du har missförstått. Det är inte adoptivföräldrarna som är "fienden" utan fienden är naturligtvis de som beslutat en massa saker och skrivit skit i utredningar och journaler. Adoptivföräldrarna är bara de godtrogna, naiva och fördomsfulla idioter som gått till psykiatrin och SOC (de riktiga fienderna eftersom de gjort allt för att demonisera mig och aldrig lyssnat på mig) och tvingat med mig och syrran dit för att de velat få ett slut på utagerande och annat i hemmet samt varit blinda för den rasism som riktats mot oss utanför hemmet i bland annat skolan.
Det är alltså rättspsykiatrin och inte föräldrarna som hotat med fortsatt "slutenvård" om man processat mot dem under tiden som man var inlagd, och självklart kan man inte gå över gränsen nu heller eftersom att man kan bli intagen från öppenvården då. Men det är rättspsykiatrin som försöker tysta bloggen då de vill förhindra mig från att kritisera systemet och psykiatrin. Det som har hänt har hänt och jag skall bara gå vidare och släppa allt och gilla läget.. Självklart är jag av en helt annan uppfattning och vill ha upprättelse vad gäller diagnoser och felaktiga skriverier.
Adoptivföräldrarna har aldrig hatat mig eller syrran och de har säkert försökt att göra det bästa för oss. Dock så har de inte insett rasismen i skolan och reagerat på fel sätt när vi utagerat eller skadat oss själva. Att de är egoister innebär inte att de inte varit generösa och kört oss till ställen, köpt presenter eller på annat vis försökt visa omtanke genom att skämma bort oss. De har varit egoister vid konflikter där de har velat ta oss till psykiatrin för att snabbt få en lösning på konflikterna där då psykiatrin skall stämpla oss och sen så skall vi få den hjälp vi har behov av och föräldrarna skall få avlastning.
Att vi inte var eller är handikappade och att problemet inte låg hos oss missade de ju på grund av färgblindhet. Vita adoptivföräldrar förstår sig inte på mörkhyade individers problem om de är kopplade till hudfärgen eftersom de själva aldrig upplevt problemet. Vid flytten hemifrån var det viktigare att vi skulle flytta ut snabbt än att vi skulle flytta ut som normala svenska medborgare i pappren. De ville helt enkelt av egoistiska skäl få oss utflyttade snabbt. Men de ansåg inte själva att vi var handikappade utan trodde säkert att det bara var något man kryssade i för att få en lägenhet och pengar till den snabbare. Lika blåsta av SOC som vi andra. Sen så är de överbeskyddande och ansåg på fullt allvar att god man och stödboende var en bra tanke.
De ansåg säkert inte att jag var handikappad psykiskt och i behov av stöd och hjälp.
De ansåg istället att jag som en normal ung man kunde behöva utbildas i matlagning, städ och tvätt i en period i början efter flytten hemifrån, och trodde då felaktigt att SOL-team och LSS-stöd var sådan uppfostrande hjälp. SOC skönmålade ju LSS-insatserna som något lyxigt servicestöd som vi kunde få.. Att jag och syrran kunde behöva lite stöd i början för att bli självständiga. De hade ju själva skämt bort oss i alla år och hade låga tankar om vår förmåga att ta ansvar och sköta oss själva på egen hand. Jag som har diabetes behövde ett team som kunde kontrollera att jag tar mina sprutor. Det var diabetesen och inte lindrig utvecklingsstörning eller asperger/autistiska drag som var deras främsta skäl.
Men SOC kanske ljög för dem.. För SOC skickade in ett intyg från BUP där de två senare diagnoserna nämndes som skäl och inte diabetesen..
Jag hade blivit utnyttjad lite av brudar åren innan flytten 07-09.. Men knappast i den grad att jag var i behov av en förvaltare! God man kunde jag acceptera eftersom det rörde sig om en rådgivare.. Ja, problemet blev att den gode mannen som fick uppdraget inte agerade rådgivare utan beslutsfattare.. Och den rollen ville jag naturligtvis ha själv...
Adoptivföräldrarna har egoistiskt löst konflikter på fel sätt eftersom de haft fel utgångsläge att jag och syrran förmodligen agerar som vi gör till följd av mentala handikapp. När de borde ha insett att det var mobbning i skolan som berodde på rasism som var orsaken. De har egoistiskt tagit massor av beslut som slagit bakut och skadat mig och min syster i förlängningen. Sen har de inte hjälpt oss ett dugg..
Psykiatrin och SOC däremot är de som valt att förstora upp allting de hört från föräldrar och andra, det är dem som stämplade oss med felaktiga diagnoser och det är dem som låtit rykten bli sanningar genom att de antecknats i journalen, överdrivit fakta har de gjort och vinklat allt som hänt eller inte hänt mot mig och min syster.
Där de erkände att syrran blev mobbad i skolan så vände de allt mot mig som om jag var djävulen själv. De erkände kanske att syrran blev mobbad av andra men de skyllde detta på henne genom att ge henne diagnoser.. Precis som de skyllde mitt agerande mot andra på mig att jag led av diagnoser. Andras agerande mot mig nonchalerades och antecknades inte.. Andras agerande mot syrran nämndes ibland men det var hennes fel för hon led av diagnos..
Det är föräldrarnas fel att man hamnade i härvan och det är även föräldrarnas fel att de väljer att svika och inte kämpar på vår sida mot de idioter som demoniserat oss och drivit häxprocesser mot oss. Adoptivföräldrarna har huggit oss i ryggen på flera olika sätt utan att förstå det själva. Ibland har de säkert förstått att vi skulle få problem med psykiatrin och SOC, men de har ansett att vi varit i behov av hjälp och att det var för vårt eget bästa. Och det är ett svek! För vårt eller mitt bästa hade varit att de tog tag i mobbningen i skolan och sen absolut inte tog mig till BUP eller fick mig utflyttad snabbare med diagnoser.. Och jag ville verkligen inte ha god man/förvaltare eller "stödteam". Att inte bidra i kampen att bli fri från allt var det största sveket, nu då de klantigt nog orsakat allt genom att lösa konflikter på fel sätt. Det var knappast rätt sätt att ta offren till BUP så att offren får diagnoser och all skuld. Vi borde naturligtvis ha blivit försvarade och vissa andra skulle ha fått skulden.
I dagsläget så är det i mina ögon ett förräderi från adoptivföräldrarnas sida att de låter mig och syrran ha det som vi har det. De borde rimligtvis förklara för beslutsfattarna vad som gått snett tidigare och även själva påpeka vad som är felaktigt i gamla journaluppgifter som överförts till moderna utredningar inom psykiatrin.
Det är rättspsykiatrin som inte vill att systemet skall ta "sina följder av den felaktiga behandlingen av mig". Det är därför de hotar med fortsatt slutenvård och annat ifall man processar mot dem som inneliggande.
Mina föräldrar sitter nog inte och skrattar. De har "velat mitt och syrrans bästa" men agerat på helt fel sätt så att resultatet blivit "vårt sämsta".. De önskar säkert att de agerat annorlunda och är mycket uppgivna över hur det ser ut i dagsläget. De försöker t.ex. komma med ursäkter och sånt till mig. Jag förlåter inte någon som saboterat min framtid enbart för att denne begått ett misstag och för att tanken med misstaget var god.. Goda tankar är inte ett dugg intressanta om inte slutresultatet är gott. Hade de tänkt på vad konsekvenserna kunde bli så kanske de agerat annorlunda. Men en godtrogen och naiv inställning till myndigheter och psykiatri påverkade deras beslut.
Adoptivföräldrarna vill säkert bli förlåtna och skulle bli väldigt ledsna om jag och syrran sa upp kontakten. Det är just därför jag vägrar förlåta dem och funderar på att straffa dem genom att säga upp kontakten ifall de inte börjar ta sitt ansvar som föräldrar och ställa till rätta den skit som psykiatrin ställt till med men som de utan ont uppsåt av egoistiska skäl orsakade.
Adoptivföräldrarna är inga onda rasister, men de har helt klart haft omedvetna rasistiska fördomar om att jag och syrran måste ha varit efterblivna eller handikappade mentalt som agerade som vi gjorde hemma i tonåren. Noll förståelse för hur frustration till följd av mobbning kan ta sig för uttryck fanns hos dem..
Samhället var på deras sida i det förflutna genom att samhällets institutioner enbart lyssnade på dem. Naturligtvis om jag skulle slå till någon av mina föräldrar idag så skulle de direkt backa upp dem och jag skulle bli inlåst på psyket. Jag har ju blivit ett psykfall i samhällets ögon till följd av psykiatrins skriverier och föräldrarna är fortfarande normala. Så om jag nitar någon av dem så tycker naturligtvis Umeå Kommuns myndigheter synd om dem och jag blir utpekad som boven.
Dock i mitt ärende 2012 när jag blev dömd till slutenvård så var det ex-förvaltaren och en tjej som utnyttjat mig som de tyckte så synd om medan jag blev dömd som den enda boven i dramat, när ex-förvaltaren och den här tjejen var mycket större bovar.. Framför allt ex-förvaltaren som ställt till med all skit i min vuxenpsyk-journal med få undantag.
Jag gissar på att tjänstemännen i kommunen skrattade när jag blev dömd till slutenvård och de riktiga gärningsmännen fick skadestånd. Adoptivföräldrarna var inte mina fiender då och har aldrig varit.
Men adoptivföräldrarna har gått till barnpsykiatrin och gett dem en negativ bild eller uppfattning av mig som lett till alla beslut om LSS, förvaltare och diagnoser. Och som slutligen resulterade i slutenvården! Det är deras fel att härvan kom till även fast de inte menade något illa och trodde att de agerade i mitt intresse..
När det blir uppenbart att saker och ting slagit fel så borde de ju ställa upp och hjälpa mig bli av med skiten. Det är här de agerar fientligt förrädiskt som inte ställer upp och hjälper mig att få upprättelse mot all den skit som psykiatrin och andra kommit med efter att adoptivföräldrarna själva sökte upp dem och bad dem att "hjälpa/stjälpa" för oss.
Där adoptivföräldrarna i alla fall velat gott men orsakat mycket ont, där har barnpsykiatrin och andra velat ont hela tiden!!!
"Synd, för de har förstört ditt liv, Victor. Nu kanske du aldrig kan flytta till något bättre ställe, ta ut egna pengar eller lån, eller gifta dig, för att dina egna föräldrar som skulle varit på din sida har huggit dig i ryggen och gör det fortfarande medans myndigheter kallar dig utvecklingsstörd."
Sant, de högg mig i ryggen genom att försöka lösa problemen på fel sätt. Och genom att inte rätta till den skit som blivit..! Det är helt sant det du säger varför jag i dagsläget hyser ett kallt hat mot dem..
Utvecklingsstörningen gällde dock 06-2012 men jag behandlades efter den efter flytten hemifrån 09 när SOC tog över ansvaret från föräldrarna över mig och min syster. Den lindriga utvecklingsstörningen gäller visserligen fortfarande för min tvillingsyster men slutade gälla för mig 2012, då ersattes den med "allvarlig psykisk störning" vilket inte precis är en bättre diagnos..
Ingenting blev ju bättre av att asperger och den andra störningen ströks.. Med allvarlig psykisk störning som grund så håller de fortfarande kvar LSS och förvaltarskap som om jag fortfarande har behovet.. De bytte en felaktig och kränkande diagnos mot en annan lika felaktig och kränkande diagnos istället för att ta bort diagnosen och låta mig förbli normal..
Att adoptivföräldrarna inte hjälper mig i allt detta gör i all fall att de blir hatade och att jag anser mig tvungen att berätta om deras beteende. De kanske inte ville mig något ont men deras dumhet har lett till allt detta.. Inga besök hos psykiatrin hade inneburit inga diagnoser vilket hade inneburit inga tvångsåtgärder, inget "stöd och hjälp" som man inte har behov av och ingen tvångsvård.
Att man skall behöva vara rädd för att hamna på slutenvården för småbrott är inte så behagligt, då straffen är otidsbestämda, bara för att idioter skapat en felaktig historia angående mitt liv som resulterat i felaktiga diagnoser, inom psykiatrins alla avdelningar.
Tack för ditt inlägg. :)
"Vilken normal person skulle inte bli utåtagerande i ditt fall. Dina föräldrar måste ta sina kosekvenser av sitt förräderi."
Precis min tanke. Mvh :)
Vill tydliggöra att det är min adoptivmorsa som agerat felaktigt i det förflutna när hon kontaktat BUP och andra för minsta lilla utan tanke på vilka konsekvenser det kan ge mig och syrran. Adoptivfarsan däremot har agerat förkastligt i mindre hög utsträckning. Bägge agerar förkastligt i nuläget som inte bidrar aktivt till att försöka ställa allt tillrätta.
Allt jag skrev i de tidigare inläggen eller kommentarerna står jag för men jag tillrättalagde bara vissa missförstånd i de senaste kommentarerna.
Där jag faktiskt rättar till missförstånd som mina läsare kan göra, där har mina adoptivföräldrar inte försökt att rätta till de missförstånd som BUP och andra gjort..
Jag anser att "rätt ska vara rätt" och det gäller givetvis allt jag gör. Och som andra gör om det gäller mig..
Att som adoptivföräldrarna inte agera för att tillrätta lägga de missförstånd och felaktigheter som blivit är ett stort svek från deras sida. Jag kunde om jag varit dem ha låtit Annas kommentar stå utan svar vilket hade inneburit att mina adoptivföräldrar hade framstått som större skurkar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar