Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen -undkomma ansvar!

Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen- undkomma ansvar!

"Diagnoser är ett påfund som man uppfunnit för att kunna skylla problem och konflikter som sker ute i samhället på enstaka individer! Det är samhällets sätt att skjuta ifrån sig ansvaret på individer.


Istället för att samhället ska ta tag i mobbning och annan diskriminering så säger man att "det där var inte mobbning - det där var hans störning/diagnos!!!"

Sen finns det säkert scizofreni osv.. Men diagnoser som autism/asperger/autistiska drag eller ADHD ges ut alldeles för lättvindigt och godtyckligt idag.. Ofta för att stryka över problem och sopa samhällets ansvar under mattan."

lördag 16 maj 2015

2006-09-19 Familjekontakt behandling FFT, domen kring misshandeln den 02/05-06 nämns och BUP missuppfattar saker.. Jag ger min syn på en del av det som står skrivet! (BUP-journalkopior, klicka på bilderna för större bilder).

1. Omarkerad text är läsvärd.

2. Grönt markerad text är extra intressant och läsvärd  - och jag kanske kommenterar delar av dessa markerade stycken.

3. Inringad text är vad jag anser vara missvisande, förvrängda eller felaktiga uppgifter.

Sen vill jag understryka att när jag rättade BUP-journalen under år 2012 så var målet att rätta samtliga fel i journalen (81 st). När jag skickade in en anmälan till BUP med begäran om att dessa rättelser skulle skrivas in i journalen så uteslöt jag de obetydliga felen som inte spelat roll i min rättspsykiatriska utredning. Jag tror att runt sextio fel ändå togs upp!

Nu är jag inte ute efter att gå igenom allt igen. Att jag publicerar originalhandlingar nu är ju för att de är mer trovärdiga. Varför gjorde jag inte det tidigare när jag satt på slutenvården? Jag hade helt enkelt ingen scanner då
.

Ja, kanske för att det var adoptivmorsan som ifrågasatte vår status som "normala", och som dessutom rapporterade hela tiden till BUP om alla möjliga händelser eller ageranden.. 

Det var som om hon var Hermans "morsa" eller nått -hålla på att rapportera mina hot som jag yttrade i hemmet t.ex , där jag borde kunnat yttra vad som helst mot andra i min ålder utan att det når utanför hemmets väggar!

Genom att hon agerade som en misstänksam och ifrågasättande främling som trodde att det var fel på mig och syrran så blev det så klart en kylig relation.. Man inser ju då att hon var fel tant att få hand om oss ifrån första början! Synd att adoptivfarsan blev drabbad av hennes idioti! Hennes yrkesroll som sjuksköterska/barnsköterska orsakade naturligtvis att hon hade en övertro till sjukhusets alla instanser..

Men barnpsykiatrin hjälper inte familjer, de söndrar dem ännu mer! Att hon inte begrep att barnpsykiatrin var ondskan själv är en sak.. Men när hon vill utreda mig för eventuellt handikapp redan i lågstadiet pga bråk och konflikter, och fortsätter att ta nya kontakter med barnpsyk under högstadiet- och därmed misstänker att jag lider av ett handikapp, så har hon bränt alla sina broar hos mig!

Jag var inte i bråk i skolan eller ute i samhället för att jag led av ett handikapp, vilket hon borde begripit.. Jag hamnade i bråk och konflikter för att andra gillade att göra mig förbannad! Och för att det finns något som kallas rasism, mobbning och provokationer.

Mitt agerande var aldrig sjukt. Men hon kunde knappt se saker och ting utifrån sin egen "sons" synvinkel -vilket gör henne till en främling i mina ögon. Tror inte att mina biologiska föräldrar hade agerat likadant då de hade förstått mig, och sett saker utifrån mitt perspektiv- till skillnad ifrån denna "wanna be"-förälder...
 
Återigen, håller man på och misstänker störningar hos sina egna "barn" istället för att fundera över mobbarnas eventuella störningar -ja, då är det inte så konstigt om "barnen" inte vill äta hennes färdigbredda mackor..! 

(Sen var det historien kring diabetes typ 1 också som jag nämner i min rättelse.)

Hon var ju lika mycket en fiende som barnpsykiatrin på den tiden.. Är man inte på min sida så är man en fiende! Du är antingen med eller mot mig som förälder, och ifrågasätter man min psykiska hälsa så är man mot mig!



Gällande misshandeln så var det egentligen två misshandlar.

Domen där jag tilldömdes 3000 skr gällde misshandeln ifrån den 02/05-2006, där jag blev misshandlad av tre personer vid ICA på TEG i närheten av TC.

Misshandeln som "fältassistent" Anki anmälde, och som lades ut på internet -var en annan misshandel ifrån den 20/08-2006. Barnpsykiatrin har trott att det varit en enda misshandel..

Lätt att anta det kanske eftersom att den andra misshandeln som blev filmad aldrig ledde till åtal eller rättegång. Jag var för less på rättegångar för att orka gå vidare när Stål bad om förlåtelse. Vi kände en person som hette "Pottifarr" i efternamn, och han var kompis till Stål men hade även varit min polare på diverse discon i årskurs fyra, fem och sex. Vi hade träffats och hängt på discon på dansgolven.

Denne "Pottifarr" medlade mellan mig och Stål så att vi träffades på stan någon vecka efter misshandeln. Då bad Stål om förlåt och det bestämdes att jag inte skulle gå vidare med polisanmälan. Något jag ångrade senare när jag blev misshandlad på nytt i mars år 2007. Men jag höll avtalet. Sen kan jag inte undgå att misstänka såhär i efterhand att Stål blev pressad av mina dåvarande vänner? Känns som om Herman och Claes kanske skrämde honom till att be om förlåt. Fast jag är inte säker.. Men med tanke på hans agerande ett halvår senare.

Jag har svårt att begripa varför BUP-personalen ibland nämner min syster i min journal.. Men det är deras val och inte mitt problem. 

Det är tydligt när man läser kring hennes situation i min journal att adoptivmorsan tyckte att hon behövde någon att prata med. Tydligen så kunde varken hon eller adoptivfarsan prata med sina barn och därför så behövde de andra att göra det åt dem!

Att hon sen är blåögd (dum nog) att tro att personalen på barnpsykiatrin pratar med folk på ett pedagogiskt och förstående sätt visar ju bara hur mycket av en idiot hon var.. Barnpsykiatrin pratar nämligen inte med deprimerade för att ge dem stöttning och förståelse -tvärtom så skriver de förvanskningar av allt det man beskriver på samtalen och utmålar en som en enstöring, socialt efterbliven, utan vänner, handikappad och psykiskt störd av någon diagnos av något slag...

Är det den typen av hjälp adoptivmorsan tänkt sig åt mig eller syrran? Om inte så borde hon inte ha tagit min syster eller mig till psykpersonalen.. Hela min journal är ett enda stort bevis på hur de gör allt för att svartmåla mig. Och de döljer andras ageranden alternativt förminskar andras delaktighet i konflikter, för att kunna framställa mig och mitt agerande i ännu sämre dager!

Om man inte nämner att mitt motiv är hämnd för tidigare oförrätter, och istället utmålar mitt agerande som utfört efter impuls till förljd av en social störning/autistiska drag -så ger det domstolen och andra en felaktig bild av mig som psykiskt störd och impulsiv.. När allt egentligen var berättigad hämnd.

Vanligt folk kan ha förståelse för en person som hämnas någonting. När Barnpsykiatrin döljer hämndmotivet och konstruerar ett sjukdomsskäl istället till agerandet ifråga, då har folk mindre förståelse för agerandet!

Både jag och syrran ansåg att vi var fullt normala. Vi hade även en normal uppväxt med en normal livssituation.. Allt som inte upplevdes normalt i högstadiet/tonåren berodde på livssituationen då. Jag läste på Wikipedia där det stod direkt taget ifrån psykiatrins handbok kring diagnoser, att man inte ska döma ut diagnoser ifall en depression (som kan ta sig uttryck i form av självskadebeteende eller utåtagerande beteende) beror på livserfarenheter. Så var det i mitt fall, men även i syrrans kan jag tänka mig att det var så!

Men barnpsykiatrin försökte inte ens ta reda på fakta.. Istället så ville de stämpla oss med diagnoser direkt istället! Trots att vi var undantaget ifrån regeln då vårt beteende och våra depressioner inte berodde på störningar hos oss utan snarare på livserfarenheter ute i samhället som vi fått av en rasistisk omgivning. Och då menar jag att inte alla var rasister utan enbart de vi bråkade med, men bråkar man med tio pers så beskriver ju barnpsykiatrin det som "hela omgivningen"... Bara för att dessa tio fick skolpersonal med sig.. (En nodd till händelserna på TC).

Jag hade en nära anhörig som kontaktperson. Även om behovet inte egentligen behövdes så fungerade denne mer som en kompis än som en störig åtgärd. Kanske behövdes då få ville umgås med mig efter alla händelser 06..När barnpsykiatrin talar om "Victor och Victorias behov av skydd i samhället" så pratar de inte om vårt behov av att skyddas ifrån mobbare, rasister och skurkpersonal.. Tvärtom så pratar de om att skydda oss ifrån oss själva genom att begränsa oss.. Vilket inte är ett skydd då vi inte var problemen! Något barnpsykiatrin ansåg!

Att våra adoptivföräldrar tar dem på orden och tror att de vill oss väl är bara så godtroget och sjukligt naivt. De ville sabotera ifrån första början -att de pratar om "hjälp" och "stöd" är bara att förvirra.

Påminner om nazisternas snack om duschar vad gäller gaskamrarna. Man använder finare ord för att dölja vad man egentligen menar, och godtrogna idioter tror då att man vill någonting gott när man egentligen vill någonting ondskefullt!


Rättelser av felen ni ser i inlägget ovan kan ni hitta här:

Förundersökningsprotokollet till den misshandel från 02/05-06 och som domen gällde hittar ni här:

Anmälan gällande den misshandel som "Fältassistent Anki" anmälde och som lades ut på internet 20/08-06 hittar ni här:








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar