Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen -undkomma ansvar!

Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen- undkomma ansvar!

"Diagnoser är ett påfund som man uppfunnit för att kunna skylla problem och konflikter som sker ute i samhället på enstaka individer! Det är samhällets sätt att skjuta ifrån sig ansvaret på individer.


Istället för att samhället ska ta tag i mobbning och annan diskriminering så säger man att "det där var inte mobbning - det där var hans störning/diagnos!!!"

Sen finns det säkert scizofreni osv.. Men diagnoser som autism/asperger/autistiska drag eller ADHD ges ut alldeles för lättvindigt och godtyckligt idag.. Ofta för att stryka över problem och sopa samhällets ansvar under mattan."

måndag 28 juli 2014

Jag med andra år 1998-1999! (vår årskurs 1, höst årskurs 2. Men de flesta bilderna är från November när vi for till Mallorca med hela släkten på morsans sida för att fira Morfars 70-årsdag.)

Jag med andra år 1998 på Korskyrkan i Umeå. Här ser jag blyg ut då en tjej går fram till mig! Hon var född 89 som mig men jag hade ju gått om ett år så hon uppfattades kanske som äldre och därav min nervositet. Hon var ju rätt lång också. Ärligt talat var hon dessutom rätt het.

Uppvisning på Korskyrkan år 1998. Vi skall hålla för ögonen men minns ej i vilket syfte.

Ännu en bild från Korskyrkan år 1998. Här håller jag för ögonen. Jag var mycket på Korskyrkan upp till tio års ålder. Detta år var jag åtta år men fyllde nio år i december samma år.

Vår år 1998, gick klass 1B på Östtegs Skola, och här umgås jag med Herman och min syster umgås med en annan klasskompis. 

Jag har blivit kompis med samme Herman som jag senare under 05 skulle hamna i konflikt med i mössincidenten. Under årskurs ett och framåt så var det ytterst få konflikter mellan oss även om de flesta som skedde i klassrummet var oss emellan. 

Min antagonist på Östtegs Skola var en kille vid namn Kristoffer som gick två klasser över min klass, samt dennes kompisar/klasskamrater. Herman var mer killen i klassen som jag tjafsade med lite då och då i klassrummet. Vi var dock goda vänner mer ofta än ovänner under Östtegstiden. Att han benämndes som en "populär kille" som jag "bråkade med" på  Tegs Centralskola i nian av Skolkuratorn, som om jag inte visste min plats, visar bara dennes okunskap om vårt förflutna. 

Jag såg aldrig Herman som högre i status eftersom att jag dels var äldre, och dels så var vi gamla klasskompisar som stod minst lika i rang på skolan i mitt tycke, även om han på högstadiet hade fler vänner i nian och gick hem mer hos tjejerna där. Har man bråkat under låg- och mellanstadiet så är det ingen större grej att göra detsamma under högstadiet med samme person oavsett ny ställning/status eller ej. För mig var Herman en gammal klasskompis, inte en mer populär kille.

Vi hade ju en gammal tradition av att bli vänner och bråka i omgångar.

En till bild från det andra hållet på mig, Herman och andra hemma i föräldrahemmet år 1998.

Jag besökte Herman på den Ö där han bodde med familj. Han/De hade en ren år 1998.

Jag utanför villan där Herman bodde med familj, bredvid deras ren. År 1998.

Jag for med familjen och hälsade på Farsans syskon och äldre kusiner i Lycksele under våren år 1998. Vi åkte skoter, pimplade och grillade. Här med farsans äldre bror på bilden.

Jag med adoptivfarsan bredvid en av de anhörigas skotrar (farsan har en gammal Ockelbo 700 som inte användes) och farsans skotersläde.


Jag med adoptivfarsan och andra familjemedlemmar år 1998 i Granfors där anhöriga har stuga.


Bild på skotrarna och en del anhöriga år 1998 på Granfors.

Skolavslutning i Tegskyrkan år 1998 med elever på Östtegs Skola och deras anhöriga. Gick ut årskurs 1.

Jag ute på gården efter att ha varit på skolavslutningen år 1998.

Jag tillbaka hos föräldrarnas bekanta med familjen år 1998. De har skaffat en ny gråhundsvalp då deras äldsta gråhund dött. Denna gick ett tragiskt öde till mötes då den inte dög som älghund/jakthund och därför blev avlivad.


Jag mfl i sällskap med bekantas gråhundar.

Farmors begravning sommaren år 1998.. Alla kusiner på min farsas sida samt jag och min syster är samlade på bilden. Min farfar dog samma år som vi kom till Sverige, och hann bara hålla i oss som bäbisar. Farmor däremot träffade vi många gånger även om det saknas bilder på henne efter 1992 i sällskap med mig.

Jag minns att hon gjorde riktigt goda våfflor. Och att ett favoritspel som jag fortfarande gillar (Final Fantasy VII till PC, köpte 96 eller 97 och det var mitt första riktiga datorspel) betalades för en femhundring som jag fick i födelsedagspresent av henne. 

Mallorca i november år 1998. Hela släkten på morsans sida for dit för att fira Morfars 70-årsdag. Här är det en tjej som min syster blev vän med som vill att hon ska komma ut och jag och min kusin står med armarna i kors och ser föga diplomatiska ut.

Verkar som om jag förde talan :P. År 1998.


Syrran med kompis och jag och min yngre kusin trampar trampbil på Mallorca i november år 1998. Adoptivfarsan och kusinens farsa följer efter gående.


Jag med andra ur släkten trampar trampbil på Mallorca år 1998. Syrrans kompis som hon träffade där borta står upp.

Jag i Mallorca ute på en balkong. Turtles leksaken kunde vecklas ut och jag fick den när jag kom till Mallorca av föräldrarna. År 1998.

Jag med yngre kusiner vid frukostbordet. På Mallorca år 1998.

Bild på mig bland annat år 1998 på Mallorca.

Jag med yngre kusiner och andra vid matbordet på Mallorca år 1998. Mormor är med på bilden.

Jag äter mat med yngre kusiner bland annat år 1998 på Mallorca.

Konstiga träd som finns på Mallorca. November år 1998.

Jag med Mormor och Morfar bland andra på Mallorca år 1998.

Jag med Morfar och yngre kusiner på Mallorca år 1998. Morfar fyllde 70 år så det är dags för presenterna.

Jag delar ut min present. På Mallorca  år 1998 tillsammans med Morfar och yngre kusiner bland andra.

Jag med Morfar och yngre kusiner på Mallorca år 1998 i november. 

Morfar håller ett tal på en utemiddag som vi var på. Mallorca år 1998, vi åt feta skaldjursrätterna.

Jag med adoptivfarsan och en yngre kusin på utemiddag i Mallorca år 1998.

Hela släkten på min adoptivmors sida samlad i Mallorca år 1998 på Morfars 70-årsdag. Här på en uteservering, jag funderar på vad jag ska pröva på.

Ytterligare ett uteställe som vi var ute och åt på år 1998 på Mallorca. Med släkten på morsans sida.

Jag och en yngre kusin badar med simglasögon. Vi köpte likadana i Mallorca och jag lärde mig även att simma på denna vistelse i Mallorca i november år 1998.

Jag med adoptivfarsan och en yngre kusin i vattnet på Mallorca i november år 1998.

Jag och en yngre kusin spelar minigolf på Mallorca i november år 1998.


Jag med släktingar i ett träd på Mallorca år 1998.

Jag på väg ut ur ett hopptält på Mallorca i november år 1998.

Födelsedagskalaset år 1998 den tionde december. Många vänner kom till både mig och min syster vilket innebar att vi delade in alla i en tjejgrupp och en killgrupp! Fler blev bjudna denna gång och hela klass 2B var i praktiken på plats minus några tjejer.

Födelsedagskalas år 1998. Fyllde nio år.

Fler blev bjudna till detta kalas år 1998. En kille i klassen var ny, en kille som jag tidigare bråkat med var nu en vän (Herman), och ytterligare en kille som jag tidigare ansett för omogen och barnslig var nu även han en vän.

Jag med kompisar på födelsedagen år 1998. Alla killar i Klass 2B.

Jultomten kom även detta år. År 1998.

Jag ser julklappstaggad ut! Julen år 1998 hemma i föräldrahemmet.

Jag ser fram emot mina julklappar som Jultomen är på väg att börja dela ut år 1998.

Klassfoto och personlig bild saknas detta år.

Gick i Klass 2B, Östtegs Skola,ålder 8-9 år, året var 1998-1999.


Tidigare år:

1990-1991:

1990-1991:

1991-1992:

1992-1993:

1993-1994:

1994-1995:

Dagiset Karlavagnen, Avd Solens sammanfattning av mig 93-95:

1995-1996:

1996-1997:

1997-1998:






















14 kommentarer:

  1. Fan vad tråkig din blogg blivit! Bara massa gamla ointeressant ältade. Vafan har du inte ens växt ifrån dagis tiden?

    Dom borde släppa ut dig snart så du kan få lite nya historier eller infall att skriva om så du kan sluta återanvända gamla grejjer. Synd, du var roligare förr.

    Anyway så du verkar blivit duktigt bortskämd hemma, inte undra på att du inte respekterar dina föräldrar, tror far din borde använt riset mer generöst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym!

      tråkigt att höra att du tycker att min blogg blivit tråkigare!

      nej, detta är inte ältande. Jag postar bilder som jag inte postat förut och beskriver dem för att ge mina läsare (personer som dig) en bakgrundsbild av mig som inte enbart är dålig.

      BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin) har ju enbart använt sig av dåliga händelser och överdrivit, vinklat och vänt på dessa till min nackdel. Allt bra har man aldrig tagit ed eller tagit reda på. Min historia börjar enligt dem i årskurs fyra eftersom det var då jag fick kontakt med dem, och allt innan har bortförklarats med ord som "tvångsmässig, autistisk och få kompisar".

      Jag vill ge en annan bild av min historia som visar på verkligheten och inte låta några förutfattade meningar från BUP-personal styra min historik. Enbart för att man slogs i skolan med äldre elever så innebar inte det att jag saknade vänner i klassen eller på fritiden samt att min barndom innan skolan och under skoltiden var problematisk både i hemmet och på andra ställen.

      Jag ger mina läsare en inblick i min bakgrund som inte kan fås av psykiatrin eller andra. Där allt det positiva som psykiatrin och andra utelämnat nämns.

      Klart man har vuxit ifrån dagistiden.. Innebär inte att barndomen inte är viktig och att felaktigheter kring den skall få stå oemotsagt.

      Om du inte visste det så bedömd jag idag efter hur mitt förflutna sett ut.. Problemet är att psykiatrin och andra tagit sig stora friheter att tolka in hur mitt förflutna sett ut baserat på vad de hört av andra än mig. Då en förvaltad person som stämplats med både svårigheter med det sociala spelet (genommgripande störning i utvecklingen med autistiska drag) och psykisk störning inte tas på allvar av alla så måste man använda bilder.

      Mitt ord kan ifrågasättas? Bilder kan man inte argumentera mot. Och en bild säger mer än tusen ord.

      Man kommer till nutiden genom att gå igenom det förflutna. Och genom att ge er en inblick i mitt förflutna så försvinner förhoppningsvis en del fördomar kring mitt förflutna. T.ex. de om att jag var retard, autistisk, utan vänner eller ett problembarn. Och de om att adoptivfamiljer är som fosterhemsfamiljer, och adoptivbarn som fosterhemsbarn.

      Vi adoptivbarn är mer lika biologiska barn från medel- och överklassen.

      Myndigheter kan ofta behandla oss samt se på oss som om vi är lägre stående än biologiska barn och på samma nivå som fosterhemsbarn. Ser man till min historia så ser man att vi är bortskämda precis som biologiska barn och inte alls behandlade som handelsvaror av våra adoptivföräldrar.

      Radera
    2. Jag är utsläppt redan fast Öppenvårdad med vissa villkor. De borde självfallet ta bort villkoren och avsluta öppenvården.

      Klart jag var roligare förr!! Livet var roligare förr också.. Men grejen är den att på Flashback och liknande ställen så ville jag skapa uppståndelse, provocera, få uppmärksamhet och roa mig åt allas reaktioner påd et jag skrev.

      Idag vill jag mer skapa en förståelse för mig själv som person och min bakgrund och har inget intresse av att skapa uppståndelse eller provocera som förr.

      Jag trodde tidigare att Flashback precis som Apberget.se var ett ställe för de yngre generationerna och att myndigheter inte höll till på sådana ställen. Har förstått att humorlösa människor som ser gravallvarligt på allt mellan himmel och jord håller koll på forum som Flashback! Och dessutom tror på mycket som skrivs där av anonyma människor som inte vet vad de snackar om...

      Som exempel kan vi ta idioter som år 2011 jämställde mig med Breivik.. Verkar som om vissa myndighetspersoner tog dessa nötter seriöst.. Breivik var ju aldrig tidigare dömd innan hans brott så en bra bakgrund hjälper ju inte. Plus att BUP vinklat min bakgrund till något sämre än vad den var.

      Aja, jag vill inte bli jämställd med Breivik och liknande och trodde enbart att nötter gjorde dessa jämförelser. Men när myndighetspersoner gör sådana liknelser eller köper dem så får jag problem.. Så att posta inlägg med bilder från mitt förflutna skall förmodligen bättra till bilden av mig.

      Min blogg är inte till som en humorblogg för er läsare.. Den är till för mig och mina olika mål med den. Tidigare att bekriga förvaltarskapet och nu att skapa en förståelse för mig samtidigt som jag motbevisar fel i psykiatrins och andras påståenden om mig.

      Frågan är ju vem som inte respekterar vem.

      Att inte respektera mitt självbestämmande och på allvar tänka tanken att man behöver en förvaltare samt SOL-team när ingen anna jag växte upp med (förutom min tvillingsyster) behöver det är ju respektlöst. Överbeskyddande kan vara bra i vissa lägen, men det kan också begränsa min och syrrans frihet som unga vuxna vilket det gjort..

      Och det är aldrig okej! Vi blir inte tacksamma av att bli begränsade "för vårt eget bästa". Någon måtta får det vara på dumheterna.. Adoptivföräldrar måste ha lite högre tankar om sina barn.. När de har så där låga tankar om oss att vi inte klarar av saker för att vi "blivit bortskämda" (och det är föräldrarnas fel) så begränsar det oss eftersom de tror att vi klarar noll, och ber förvaltare, SOL-team och SOC att "hjälpa oss" med sådant som åtminstone jag garanterat skulle klara av.

      Radera
    3. Mina tankar om dem blir inte höga när de tänker så lågt om mig. Det är kränkande eftersom jag aldrig ansett mig dummare än någon annan.. En av anledningarna till att jag ogillade att gå två år på förskolan var ju att det gav andra barn ett argument att säga "han var för dum för att gå med sina jämnåriga". Det handlade aldrig om det.. Jag och syrran föddes i december och vi ansågs för omogna för att börja skolan. Vi började dagis sent och lekte hemma i tre år. Vi hade kanske börjat dagis lite väl sent eller något. Men i min mening hade jag klarat av skolan.. Föräldrarna hade låga tankar om oss för att vi som brasilianare är mindre i växten än jämnåriga svenskar.

      Respektlöst att dumförklara mig genom att begära handikappstöd åt en normal människa.

      Tror de att jag skall säga "tack för att ni bad samhället att hjälpa mig"?

      Jag hade klarat mig på egen hand utan hjälp från samhället..

      Diabetes? Ja, men man skall inte straffas för att man drabbats av diabetes. Är knappt någon med diabetes som får hjälp av kommunen å grund utav detta.. Överbeskyddande föräldrar som inte förstår att de sätter käppar i hjulet för sina barn när de agerar som de gjort genom att begära "stöd och hjälp" år sina vuxna barn som inte "har behovet" förtjänar ingen repsekt.

      Respekt förtjänade de så länge vi behandlades likt alla andra vilket vi blev i barndomen och tonåren. Ja, bortsett från när de började ta oss till psykiatrin.

      Radera
  2. Utförligt svar :D

    Kul att höra att du öppenvårdas, grattis till det. Innebär det att du fått flytta hem och kan röra dig fritt?

    Jag menar mest att förr skrev du om interessantare saker, skulle vara kul att se om du kan hålla en hög nivå när du resonerar om något annat än dig själv. Vad tycker du om det som händer i Ukraina till exempel?

    Har du förlåtit Herman och Raggarna?

    Söker du jobb? Pluggar? Börjat träna? Skaffat någon tjej?

    Vad händer liksom?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen Anonym!

      Det innebär att jag är fri i Umeå kommun och har fått flytta hem till lägenheten igen. Däremot så har jag vissa villkor som inte får brytas för då blir jag intagen på slutenvården igen.. Och bland dessa så ingår bland annat sysselsättning, ta emot teamet och att öppna för öppenvårdspersonal en gång i veckan.

      Det enda som jag kan tycka är lite på gränsen mot slaveri är att tvinga någon att arbeta utan lön under hot om att annars bli intagen på slutenvården igen. Men då jag enbart jobbar halvdagar tre gånger i veckan så fungerar det ändå. Och personalen där jag jobbar är ju trevlig så det känns inte som slaveri även om hotet som finns i bakgrunden gör att det ibland känns nära till hands.

      Jag kan inte lämna Umeå utan tillåtelse från Överläkaren, och de tog sig rätten att bestämma hur lång min semester skulle vara vilket jag inte heller uppskattade. Så man är ju knappast "fri" som i att man kan göra vad man vill. Men bättre än slutenvården naturligtvis.

      När öppenvården avslutas så har jag ju fortfarande förvaltarskapet kvar.. Så fullständigt fri blir man ju inte innan allt är borta! Och man får ha i åtanke att även om rättspsyk var en del av en dom för att jag begått olaga hot så var förvaltarskapet mer ett straff för att BUP stämplat mig med lindrig retardation felaktigt år 2006. Och skrivit in asperger.. Begick ju inget brott där. Att bli blåst av några heta tjejer var väl mitt enda brott men jag var för fan 17 år och kåt.. Precis som många andra unga män så slösar man stålar på brudar.. Handlade knappast om större summor eftersom att jag inte hade skulder eller så. Hade fortfarande 172k på kontot när jag fick en förvaltare. Det var ju enbart studiebidraget man slösat.

      Kan något vara intressantare än mig själv? Som vadå? ;)

      Jag anser att konflikten i Ukraina är intressant och följer den noggrant. Jag tenderar att ha förståelse för Rysslands agerande och mina sympatier ligger ofta med Putin i konflikten. Man kan ju förstå att han inte vill bli omringad av Nato, genom att Nato skulle få fotfäste i Ukraina. Nazister/fascister i Ukraina är ju uppenbarligen ett hot mot den ryska minoriteten i Ukraina också. Och med tanke på Rysslands historia med krig mot nazister så förstår jag att de inte vill ha en granne där nazister deltar i parlamenten. Läste dock för någon vecka sedan att nazisterna lämnat koalitionsregeringen. Ett bevis på att det finns/fanns nazister i Ukrainas koalition var/är ju att svenska nazister välkomnas i deras led som legosoldater. Ta Michael Skillt som exempel.. Jag utbytte några ord med honom på Twitter i juni förra året angående att han gillade ett inlägg på sajten "Hänt i Sverige" där jag omnämndes.Jag hoppas inte att det blir storkrig. Men om det blir en större konflikt så förstår jag helt klart Ryssland.

      Herman och jag blev vänner igen år 2006 när Herman och hans gängkompis/min gamla friidrottskompis Claes (Clabbe) Beverlöv dök upp för att bistå mig i en konflikt med en snubbe som misshandlat mig tillsammans med två andra personer.

      Vi var sedan vänner tills han greps och är fortfarande "vänner" på så sätt att vi hejar när vi stter på varandra. Men eftersom att BUP skrivit kring min del i konflikterna utan att nämna hans del så har jag anledning att lyfta upp hans delaktighet i konflikter. BUP framställde ju allt och alla som offer och mig som enda gärningsman, vilket fick rättspsyk i Huddinge år 2012 att skriva av dessa textrader (trots att de inte hade med dåvarande brott att göra) och enbart lyfta fram mig som ärkeskurk.

      Radera
    2. Man kan säga att det är psykiatrin som inte vill sluta använda sig av gamla handlingar.. Och de nämner till skillnad från polisen enbart min del i allt som händ och kan även överdriva och vinkla extremt där polisen faktiskt nämner allas del och inte vinklar. Det har förmodligen att göra med att polisen har media och allmänheten på sig då allt är offentliga handlingar där. Psykiatrins handlingar är oftast sekretess då de berör "personliga förhållanden" och således behöver de inte frukta media och allmänheten på samma sätt. Många som får med rättspsyk att göra vill inte att vissa saker skall komma ut eftersom de begått hemska brott eller har en dålig bakgrund.

      Andra som mig har inte en så farlig bakgrund egentligen och har begått ganska så harmlösa brott jämfört med vissa andra som straffats mildare.. Jag skäms inte över mina handlingar då de var ganska bagatellartade och kan stå för dem. Det enda jag ångrar var ju näsdukarna som jag tände eld på och slängde in i ett brevinkast (olaga hot, grovt brott), men det var inte så farligt i min mening då näsdukarna slocknade omgående vilket var tanken också. Jag ville utpressa personen till att öppna sin ytterdörr och inte tända eld på stället.

      I vilket fall så har jag inget att dölja till skillnad från andra och skräms därför inte av att sanninget kommer fram. Under sekretess så ljuger man för fullt och överdriver och vinklar. Jag anser sekretessen vara mer bra för personalen på rättspsyk som utreder patienterna än för patienterna själva.. Då den skyddar dem från utomstående granskning vilket innebär i praktiken att de kan skriva nästan vad som helst utan bevis (annat än att det står så skrivet i en tidigare handling från annan psykiatrienhet, ofta enbart baserat på hörsägen från någon som personalen anser trovärdig) om patienters livshistoria och bakgrund.

      Min historia är ju helt förvrängd i mitt tycke. Och detta till det sämre naturligtvis vilket jag opponerar mig emot.

      Gäller det raggarna så har jag inte förlåtit dem men jag går heller inte och tänker på dem. Jag fick ju dock en liten hämnd mot dem genom att Flashback terrade Stål i några veckor genom brev, uppringningar och beställningar i hans namn. Men jag är fortfarande lack på åklagaren som inte åtalade i tid. Och på rättssystemet som dömde helt galet. Men det är mer på så vis att jag saknar förtroende för rättssystemet i Umeå kommun.

      När jag gör något så åtalas det alltid i tid.. När andra begår brott mot mig så åtalas det inte i tid.. Medvetet? Jag tror det. De andra är vita och jag är mörk? Ja, det kan vara rasister inom domstolen (för de är vita de också) som skyddar sin egen flock. Att jag är inadopterad i flocken verkar de ignorera och jag anser mig bli behandlad som en invandrare av rättssystemet i Umeå trots att jag bör bli betraktad som en vit svensk då jag har vita föräldrar uppenbarligen. Men de har dubbelmoral! Man är tydligen vita föräldrars barn utan att vara "svensk". Hur det går ihop har jag ingen förståelse för eller aning om.

      Jag är en "mörk svensk". Alltså lika svensk som alla andra infödda men mörk i huden. Fast det verkar myndigheterna inte anse och jag blir behandlad som kommen från förorten.

      Jo man tackar.. Klart jag numera identifierar mig mer med invandrarna då det sjuka samhället vill att jag på grund av min hudfärg ska vara placerad i det facket. Och de är inte rasister? Bah..

      Radera
    3. Adopterade är ju lika svenska som vita.. Utan att vara vita!

      Dömer man svenskhet efter hudfärg så är man ju rasist. Vilket de alltså är!!

      Tidigare var medborgarskapet tänkt som ett bevis på svenskhet. Men genom att icke anpassade människor får medborgarskapet så urvattnas det och röster höjs från "vita svenskar" att man inte per automatik är svensk bara för att man har en lapp där det står att man är medborgare i Sverige. När medborgarskapet ifrågasätts till följd av att för många icke anpassade fått ett sådant så ifrågasätts även vi som är anpassade eftersom att svenskar ej längre vet på förhand vem som är anpassad och inte.

      Tidigare var alla med svenskt medborgarskap anpassade. Nu är det inte längre så.. Och man ser ju först och främst en människas hudfärg. Jag som vilken annan "svartskale/neger" misstänks för att vara en invandrare som inte anpassats trots mitt medborgarskap. Det är också så jag blir behandlad när jag begått brott eller gjort något dumt. Då detta bekräftar fördomar. En adopterad individ som hamnar snett är inte anpassad och får stämpel och grejer. En vit svensk som hamnar snett är ju inte oanpassad svensk, denne kan man hjälpa tillbaka på spelplanen igen. Men en adopterad individ anses ha något fel och de vita bedömarna tänker knappt tanken att denne kanske är anpassad men enbart behöver hjälp tillbaka till spelplanen.

      Jag tror att de flesta vita som bedömt mig utgått ifrån att jag är som de flesta oanpassade svartskallar. Och de har knappt visat intresse för att ta reda på om man är en vanlig "svensk" till vardags som kanske hamnat snett vid vissa tillfällen. Nej, man bara måste vara psykiskt störd och invandrare och allt möjligt när man är mörk och slåss precis som vita faktiskt också slåss. Jag växte upp balnd vita på TEG i Umeå.

      Det är rätt uppseendeväckande att ingen av dem fått liknande problem med myndigheter. Kanske för att vi adopterade betraktas som fosterhemsbarn med lägre status samt att vi om vi är mörkhyade även får invandrarfördomarna mot oss.

      Varför kan de inte se oss som helt vanliga mörka svenskar? Och behandla oss som svenskar och inte som fosterhemsbarn eller invandrade barn?! vad i ordet "inadopterad" förstår de inte?!

      För att de är vita rasister med rasistiska fördomar.. Och de förstår inte innebörden i adoption eftersom de knappt själva erkänner att det finns någonting svenskt att "anpassa sig till". Men de behöver inte anpassa sig då de är vita.. Vi mörka måste anpassa oss till "svensk kultur" för att av svenskar bli betraktade som svenskar likt dem själva. Men myndigheterna vill inte acceptera oss som svenskar och vi hör hemma bland invandrarna..

      Tydlig rasism och ett brott mot adoptionen. Varför tillåta adoptioner när de adopterade inte erkänns som adopterade in i det svenska.. Vi skall enligt adoptionen bli likställda med svenska barn vilket vi ibland blir. Men detta bör jo fortsätta som vuxna där vi bör vara likställda med vita vuxna också.

      Men nejdå.. Då tar man ifrån adopterade deras identitet som svenskar, deras status som medel- eller överklass och lotsas som om de kommer från förorten samt som om de invandrat vilket vi inte har. Vi blev hit tagna för att få bättre liv. Inte tusan bad vi om att få invandra till Sverige!

      Sverige skapar så klart psykisk ohälsa hos adopterade genom att ifrågasätta deras självklara jämställdhet med vita svenskar. Att likställa dem med invandrare på basis av att invandrarna är lika svarta är ju så rasistiskt som det någonsin kan vara.

      Radera
    4. Jag ska börja plugga den första september i år på en folkhögskola. Har inte pallat träna men sysselsättningen kan ibland vara lika krävande som ett styrkepass. Nej, tjejer är inte prioriterat just nu.

      Radera
  3. Well, om du har diabetes borde du väl träna ännu mer? Hjälper dig säkert att få lite ro och utlopp för frustration med.

    Sen såklart det är rasistiskt att definiera någon efter hans hudfärg istället för värderingar och beteende.

    Men du, försök att tänka positivt o fokusera på dom bra grejjerna i ditt liv. Du är ung, du har en interessant historia och bakgrund som ger dig ett unikt perspektiv.

    Det är interessant att läsa om vad som händer i ditt liv, mindre spännande att se tre tusen dagis bilder på dig. Inget illa menat.

    Saken är att från mitt yttre perspektiv ser du ut som att du tar varje konfrontation med varje myndighet. Det är inte så klokt alla gånger, ibland får man ta en vurpa liksom. Istället för att slå dig rätt igenom berget som myndigheter/staten är kanske du bara kan gå runt eller förbi det där?

    Grymt att höra att du ska börja studera i alla fall, vore nice att få läsa mer om hur bra det går för dig,

    ta hand om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym!

      Ja, jag borde träna men har inte haft orken att fixa pengar till IKSU-kort eller liknande.

      Det är ju på det viset att de garanterat vägt in beteende och värderingar också i mitt fall. Men min syster fick närmast identiska diagnoser 06 av BUP, samt samma situation vid flytten hemifrån, utan att ha haft några som helst homofobiska, antifeministiska eller konservativa värderingar. Hon hade heller aldrig gjort en massa saker i hämndsyfte. Det enda hon gjort var att ha bråkat med föräldrarna precis som mig i föräldrahemmet, bråkat med mig där samt blivit mobbad och utsatt på skolan under längre tid än jag blev det. Men hon hade i och för sig låtit sig utnyttjas av en fotograf som påstod sig ta modellbilder, när han tog nakenbilder som spreds på nätet.

      Man kan dock inte se det som en fråga om beteende och åsikter med tanke på att vita individer på TEG som betedde sig värre inte fåt samma problem, liksom folk som stödjer SvP och som är vita inte verkar drabbas på samma sätt.

      Att två mörkhyade tvillingar från Brasilien stämplas med samma diagnoser och får samma handikappstöd har bara med en sak att göra.. Att psykiatrin ville stryka över problemen vi stötte på i samhället genom att skylla på oss att vi led av diagnoser istället. Att våra föräldrar tog oss till BUP så att detta kunde ske! Andra vita barns föräldrar kanske är smarta nog att inte kontakta psykiatrin på samma sätt i högre utssträckning. Plus att vita som har med BUP att göra får inte samma problem just för att de bedöms som vita svenska barn och inte som adopterade invandrade barn. Stor skillnad!

      Samhället har idag ett ökat intresse av att dela in folk efter hudfärg/ras nu när vem som helst kan få medborgarskap. För vem som helst är ju inte "riktig svensk" bara för att denne fått en lapp där det står så skrivet.

      När man bedömer efter inlandsfödda/utlandsfödda eller /vita/mörka så drabbas ju adopterade eftersom vi hamnar i samma kategori som de som invandrat. Jag har inget emot dem, men adopterade bör jämställas med vita barn då de har vita föräldrar och därmed samma status som vita barn.

      Att minska ner denna status är rasistiskt. Och något som Umeå Kommun och kanske resten av Sverige sysslar med. Att jämställa adopterade med vita under barndomen för att sedan efter 18 års ålder likställa dem med invandrare på basis av ras/hudfärg. Konstigt då att adopterade mår psykiskt dåligt? De förlorar ju sin identitet som svenskar samt sin status som medelklass/överklass i samhället.. Om en vit blev placerad i förorten bland de svarta efter att ha levt ett liv bland medel- eller överklasen bland de vita så skulle denne också bli psykiskt störd/ostabil psykiskt.

      Jag tror att man förväntat sig samma liv som alla andra man vuxit upp med.. De vita medelklassvenskarna i mitt fall. Man vill inte ha någonting sämre då.. Varför? För att man ser ut som en invandrare/utlänning.














      Radera
    2. Jag tycker att invandrare skall få en högre status i samhället. Dock så skall adopterade alltjämt ses på som fullständiga svenskar och får aldrig sjunka i status. Är vi adopterade så innebär det att vi ersatt de vita barn som adoptivföräldrarna aldrig kunde få.. Om vi juridiskt likställs med deras biologiska barn som de aldrig fick, så måste denna status gälla hela våra liv och skall inte tas ifrån oss på basis av ras/hudfärg för att vi ser ut som de som växer upp av utländska föräldrar.

      Varför skall ett barn till en vit likställas med invandrarbarn bara för att denne är mörk? De vita barnen får ju fortfarande behålla sin höga position. Där adopterade också hör hemma.

      Att vi blir petade från vår jämlika position med vita svenskar visar hur rasistiskt Sverige är, som gör skillnad på barn till vita baserat på hudfärg/ras hos barnen.

      Naturligtvis hjälper detta mig att förstå förortsbarnen mer ch jag börjar då se deras sak som min. Till skillnad från tidigare när jag kunde vara lika främlingsfientlig som de vita. Uppenbarligen så får enbart vita vara främlingsfientliga och fördomsfulla. Är man mörk får man inte se ner på folk likt de vita gör hela tiden. Inte ens om man har vita föräldrar och är uppvuxen mitt bland svenskarna.

      Vita förstår inte att adopterade är precis som dem fast mörka i färgen. Om adopterade befinner sig i en omgivning där fördomar mot invandrare och nedlåtande kommentarer om dessa är vardag, ja då blir de själva också fördomsfulla och nedlåtande. Men när de själva utsätts för samma nedlåtenhet och rasism så byter man lojalitet för att man vaknat upp. Man inser att man trots sin helsvenska bakgrund inte betraktas som mer än en privilegierad invandrare. Kränkande så klart, och det får till följd att man bbyter sida helt då man inte längre känner sig som en vit svensk.

      Blev lite långrandigt.. Men så är det.

      Bra grejerna i mitt liv.. Lätt att säga, svårare att göra.

      Mitt perspektiv kan nok delas av andra adopterade i hög utsträckning. :)

      Jag orkar inte skriva om hela min bakgrund. Och mitt ord är inte lika trovärdigt till följd av diagnoser så som bilder är. En bild säger mer än tusen ord, vilket innebär att jag kan posta en bild och slipper skriva tusen ord istället. Ord som kan ifrågasättas av de som anser mig psykiskt störd eller socialt efterbliven.

      Bilderna är tänkta att visa hela tiden fram till 06 när jag blev "lokalkändis" på nätet. De flesta känner till det mesta efter 06.

      Radera
    3. Det är ju inte jag som konfronterar myndigheterna. De valde att angripa mig via BUP i högstadiet, efter att mina adoptivföräldrar bjudit in till det av ren dumhet. Sen har andra myndigheter så som SOC och Vuxenpsykiatrin utnyttjat de handlingar som funnits från BUP. Jag har då påtvingats förvaltare, SOL-team med mera. Vi blev lurade av SOC angående förvaltarskapet och vad det innebär. Vad vi ville ha var en god man/rådgivare, istället fick vi en god man som dikterade och beslutade i allt mot gällande lagstiftning.

      Men genom att säga att jag hade samarbetssvårigheter så fick gode mannen överförmyndarnämnden att skriva i tingsrätten att "godemannen tvingats att agera förvaltare till följd av mitt agerande". Med andra ord så kom gode mannen undan med brott mot föräldrabalken genom att man skyllde på mig att jag varit hopplös.

      Vilket så klart var skitsnack. Hade gode mannen varit en rådgivare istället för en beslutsfatatre åt mig så skulle jag ha accepterat honom mer. Jag ville ju ta besluten.

      Diverse konflikter och processer inleddes och slutfördes. Mina adoptivföräldrar svek mig genom att inte hjälpa mig i domstolen! De verkade tro att det var en rättvis process när jag stod mot en nämnd och en tjänsteman.. De verkade till och med anse att jag som ung vuxen får sköta mina strider själv! När de borde insett att deras bistånd var livsnödvändigt för att vinna i domstolen. Då en person med god man och felaktiga diagnoser från BUP inte anses vara en "ung vuxen" som i "normal ung vuxen". Klart jag blev överkörd till följd av deras idioti att inte hjälpa mig i domstolen.

      Jag valde att hota förvaltaren när han vunnit, dock inte direkt till honom utan genom skriverier i frustration på Facebook. Dessa hotelser skulle egentligen aldrig ha nått honom men någon idiot på min FB tjallade.

      Två år senare dömdes jag för hotet och några andra brott mot en tjej/ung kvinna som jag haft många upplevelser ihop med innan.

      Till följd av BUP-skiten som fanns och den vuxenpsykiatriska skit som skapats under framför allt år 2011 när jag processade som mest mot förvaltaren, så bedömdes jag ha behov av slutenvård istället för att vara frisk nog att dömas till annat straff. Man blandade in gamla händelser i allt och ville inte inse de verkliga orsakerna till mitt agerande. Att jag inte bemöttes av kommunen som den friska och normala unge man jag var.

      Att jag dödshotade förvaltaren kanske inte framstod som friskt. Men det är ju som så att när man inte blir lyssnad på och förlorat i rätten trots att man inte har behovet av ett förvaltarskap eller lider av de diagnoser som användes som skäl där, ja, då tar man till desperata och extremametoder.

      Hade aldrig skett om de låtit mig vinna i rätten. Eller om de insett att jag var en normal ung man ifrån början utan behov av särskilt stöd i någon form.

      När rättspsyksutredningen gjordes så överfördes en massa överdrifter och felaktigheter in i den från tidigare psykjournaler. Och man vinklade dem till och med lite hårdare mot mig. Man lade till och med till saker.

      Jag tar inte en konfrontation när jag motsäger dessa förtalande och ärekränkande uppgifter. Jag är så illa tvungen att försvara både min ära och bilden av mig själv som person.

      Jag har ett egenintresse av att bilden av mig ska stämma överens med verkligheten. Inte deras verklighet eftersom den är mer fiktion än sanning! Utan min verklighet!! Den sanna verkligheten. Annars blir jag bemött för all framtid som det monster de har skapat genom anteckningar byggda på lögner, misstolkningar och vinklingar.

      Radera
    4. Jag vill bli bedömd utifrån den jag var. Jag var en snäll person mot alla mina vänner! Och jag hade vänner. Det var ju bara ovänner jag var elak mot då dessa varit elaka mot mig naturligtvis. Att jag inte skulle ha haft vänner, varit elak mot kompisar/kamrater och detta till följd av impulser orsakade av en hittepå-diagnos kan jag omöjligt låta stå oemotsagt. Då detta inte stämmer.

      På vilket sätt kan man ta sig förbi berget menar du? Om jag gör allt som de vill och blir fri från psykiatrin, SOC och förvaltaren så kommer ändå diagnoserna att finnas kvar. Och så länge dessa finns kvar så kan de låsa in mig igen i framtiden med diagnoserna som grund för det, efter minsta brott från min sida.

      Jag anser att det är ett allvarligt hot mot mig. Jag vill kunna få samma bedömning som andra vita människor. Inte få slutenvård på obestämd tid för minsta lilla.

      Fattar du hur rasistiskt det är?! Vita kan slåss och göra vad som helst och få lite böter eller en månad på kåken, men jag får inte lyfta ett finger ens i försvar för då hamnar jag på slutenvården tills vidare på obestämd tid...

      Något som gynnar vita människor som vill djävlas med mig. De vet att de får ett bagatellartat straff men jag kan inte agera likadant av rädsla för ett mycket längre straff...!! Man gör det alltså möjligt för vita att ha övertaget över mig utan att jag skall våga ge svar på tal. Lite som att man säger till mig att "lyft inte din hand mot en vit även om denne lyfter sin hand mot dig, ty, du kommer låsas in som psykiskt sjuk/störd om du gör detta". Den andra parten däremot är ju frisk och "fullt normal" och kan frukta en månad på kåken.

      Eftersom att jag är stämplad av psykiatrin så kommer rättsväsendet dock att ta den andre vita människan som mer trovärdig. Den vita individen kommer förmodligen att slippa åtal helt och hållet medan jag till följd av min diagnos och hudfärg blir dömd på förhand.

      Det blir lite av ett läge i samhället där vita vågar och törs djävlas med mig, men jag kan inte göra något för jag vet då att hela det vita rättssystemet kommer att backa den andra parten. Detta har de gjort tidigare.. Men efter en rättspsyksdom så är det självklart att det kommer bli ännu värre med tendenserna att man blir dömd på förhand. Nu inte bara för att man liknar invandrare och är mörkhyad, utan även för att man slutenvårdats och förmodligen är sjuk i huvudet. Förvaltarskap och SOL-team stärker inte bilden av mig som den mest trovärdige.

      Systemet vill ju dela ut diagnoser, förvaltare eller LSS-stöd till mörka för att göra dem mindre trovärdiga bland annat. Så att vita människor har ett övertag på alla sätt och vis i det rasistiska samhälle Reinfeldt med mera formar mer och mer.

      Ett klassamhälle där mörka är längst ner på skalan. Där jag som adopterad inte hör hemma.

      Ja, men jag har börjat undra vad det tjänar till att plugga om man ändå inte får jobb till följd av diagnoser samt en bakgrund där man haft sol-team, förvaltare samt vårdats inom psykiatrin. Jag tror ju att plugg kan vara helt meningslöst sett till allt det andra.

      Att man pluggar men i slutändan pluggat förjäves.

      Jag pluggade ju hela grundskolan förjäves.. tacken för att ha presterat som en normal elev och till och med legat över normal nivå i vissa ämnen blev att man fick en förvaltare, lss och diagnoser. Enbart för att problem uppstod i nian.

      Kändes ju som en dålig belöning efter att ha pluggat vanlig skola i vanlig klass utan stöd eller hjälp. Det är ju klart att BUP misstolkade att man hade assistent större delen av skoltiden och sådant.. Men kan de inte ens göra utredningar där de får fram rätt bild så är ju det en skandal i sig! jag menar, de hade ikunnat prata med klasslärarna på östteg och TC. Istället för med skolkuratorn som var fientlig på TC..

      Tacken för allt slit i vanlig skolklass blev att någon idiot förvrängde allt så att jag framstod som en särskoleelev, och därmed fick samma belöning som ett sär i slutänden. Delvis, jag fick stöd och hjälp istället för den självständiga situation som jag förtjänat genom åren.

      Tack, detsamma.

      Radera