Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen -undkomma ansvar!

Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen- undkomma ansvar!

"Diagnoser är ett påfund som man uppfunnit för att kunna skylla problem och konflikter som sker ute i samhället på enstaka individer! Det är samhällets sätt att skjuta ifrån sig ansvaret på individer.


Istället för att samhället ska ta tag i mobbning och annan diskriminering så säger man att "det där var inte mobbning - det där var hans störning/diagnos!!!"

Sen finns det säkert scizofreni osv.. Men diagnoser som autism/asperger/autistiska drag eller ADHD ges ut alldeles för lättvindigt och godtyckligt idag.. Ofta för att stryka över problem och sopa samhällets ansvar under mattan."

tisdag 6 maj 2014

Adoptivföräldrarna alltid i fokus både vid adoptionen och efter? Att när de av någon anledning ångrar sig eller anser att adoptivbarnen är jobbiga så gör kommunen/samhället allt för att hjälpa dem?


Det är ungefär som om de säger "chit, vi kunde aldrig veta att det skulle bli så här jobbigt.. Det här klarar inte vi.. Hjälp oss kommunen!"

Sen så gör kommunen allt i sin makt för att frigöra föräldrarna från det ansvar som DE SJÄLVA har dragit på sig.. Inklusive stämplar barnen med diagnoser för att kunna gå in och påverka.

En vanlig unge som anses fullt normal kan få vänta tills denne är 22-24 innan denne kan flytta ut ur föräldrahemmet eftersom att det är så svårt att få tag på lägenheter!

Om nu adoptivföräldrarna vill bli "befriade" när adoptivbarnen är strax över 18 år men saknar resurser till att betala t.ex. hyra för en lägenhet så begär de hjälp av kommunen? Om adoptivbarnen har resurser och pengar så är socialbidrag uteslutet. Kommunen är då beredd att ljuga för försäkringskassan att barnen har handikapp för att de ska få rätt till aktivitetsersättning och därmed kunna flytta ut snabbare med ersättningen som betalning av lägenhet och uppehälle.

Ja, allt så att adoptivföräldrarna skall kunna få adoptivbarnen utflyttade ur villan så snabbt som möjligt?

Helt utan tanke på om adoptivbarnen själva vill betala priset som är deras "normalitetsstatus" för att få flytta ut snabbare.

I mitt och min tvillingsysters fall så gick SOC och adoptivföräldrarna samman och ljög en massa för mig och syrran kring villkoren för flytten. När jag ifrågasatte någon rad om "handikapp" så strök de över det med att det inte betydde något utan att det var "bara något man behövde ha med för att få pengarna". Ja, men jag och syrran var inte beredda att köpslå med statusen som normala individer.

Sen är det så att åtminstone vår adoptivmorsa har alltid tagit till sig någon form av offerroll vid varje konflikt och har aldrig varit intresserad av att förstå grunderna till konflikterna. Istället har hon varit djävligt snabb med att ringa BUP om allt möjligt inklusive om man t.ex. hotat att hämnas på en unge som gjort något i skolan så har hon då ringt till både BUP och skolan och varnat för mig. När t.ex. den andra ungens föräldrar alltid försvarat den ungens agerande och aldrig tjallat på hans eventuella hot.

Jag menar att min adoptivmorsa inte alls agerat som min morsa utan hon har varit som vilken främmande kärring som helst och tjallat och anmält till höger och vänster så fort hon känt sig trängd, inte kunnat lösa situationen eller blivit skrämd av min hämndvilja och velat varna skolan för att "förhindra bråk".

Helt utan tanke på att om jag blivit utsatt  för skit tidigare så kanske jag ville ge igen, och det borde då inte en morsa tjalla till skolan om. Skolan som kontaktade polis och allt möjligt sedan.. Hon är ju inte den andre elevens morsa liksom? Men hon verkade inte behandla mig mer som hennes son än någon av de andra.. Eftersom att hon skulle skydda dem från mig trots att de förtjänade att få igen..!

Jag upplever även att hon kallat in morföräldrarna vid olika konflikter. Uppenbarligen kunde hon inte hantera tonåringar och kan inte hantera kritik, ilska eller något som försätter henne i en trängd situation.

Mitt största problem med min adoptivmorsa är att när hon varnar skolan för mig, snackar skit till BUP eller på annat vis kontaktar omvärlden om mina utbrott eller liknande (som berodde på upplevelser i skolan och annat som hon vägrade sätta sig in i eller hade noll förståelse för) så säger hon indirekt  till de som hon kontaktar att jag är "konstig", "annorlunda", "sjuk", "handikappad" och framför allt den som är "gärningsman". Det är alltså kvinnan som adopterade mig som för fram det budskapet.. Detsamma gäller självfallet syrran som hon också snackade skit om.

Samtidigt som vi, adoptivbarnen, framstår som gärningsmän m.m. så framställde hon gärna sig själv som ett offer. Om jag t.ex. fått ett utbrott i hemmet till följd av att skolan skyllt konflikter som andra startade på mig så valde adoptivmorsan att lösa det genom att kontakta BUP och där förstärka bilden av mig som gärningsman samtidigt som hon till följd av att utbrotten skedde i hemmet (i hopp om att föräldrarna skulle göra något åt skolan och se till så att lärarna kunde skylla på de andra någon gång) började att förklara för BUP och SOC att hon var livrädd, vid ngt tillfälle blivit sparkad på benet, att det var så fruktansvärt hemskt att vara henne och att hon eller bägge föräldrarna behövde hjälp av BUP, SOC eller samhället...

BUP, SOC och andra lyssnar då helt och hållet på adoptivmorsan och hör inte ens oss om vår syn på saken (min och syrrans). Det är lite som om adoptivföräldrarna adopterar och sen eftersom de i juridisk mening saknar en ångerrätt i våra tonår och inte kan avsluta föräldraskapet så då gör kommunens myndigheter allt för att "göra det enklare för dem" inklusive att om så krävs "stämpla adoptivbarnen med diagnoser".

Adoptivföräldrarna som är vita precis som tjänstemännen och andra som styr i kommunen orkar inte ta det ansvar de själva tog på sig. De andra i kommunen ska underlätta för dem med alla maktmedel som står till buds. Vi adoptivbarn blir behandlade som "grisarna i säcken" eftersom det är vi som då anses ha något fel.

Det liknar när någon köper varor och sen om varorna är trasiga så då beskyller man de som tillhandahållit varorna (Brasilien och de biologiska föräldrarna) och försöker sedan att se vad som är trasigt med varorna och därefter laga dem. De som köpt varorna tycker man SÅÅ synd om så de ska ju hjälpas och få så mycket stöd som de bara kan.

Barnens bästa finns inte..

Adoptivföräldrarnas bästa betyder ALLT.

Vi må vara hela varor som helt enkelt haft annorlunda färger än de inhemska varorna. Men nejdå, det är fel på oss när adoptivföräldrarna upplever att det blivit för jobbigt.

Och man utgår alltid ifrån adoptivföräldrarnas behov och inte adoptivbarnens. Man lyssnar alltid på adoptivföräldrarna och inte på adoptivbarnen. När adoptivföräldrarna utmålar sig själva som offer och oss adoptivbarn som odrägliga små "monster" så köper kommunens psykiatri och socialtjänst den bilden med hull och hår!

Vi skall inte ha några rättigheter om inte föräldrarna varit nöjda. Samhället kan enligt lag inte upphäva en adoption eller ett medborgarskap så de gör istället livet i Sverige odrägligt att leva för de adoptivbarn som de inte anser hör hemma i kommunen eller i landet. Och varför de inte hör hemma i kommunen är ju för att de betraktas som "sjuka samhällsskadliga element".

Det baserar sig i sin tur på all skit som de hört från adoptivföräldrar, skola och andra. Att skiten från skolan och t.ex. domstol beror på att mörkhyade ofta får skulden i vita områden där majoriteten är vit fattar de inte.

Och att skiten från föräldrarna beror på att de är svaga och inte kan reda ut saker och ting inom familjen eller med skolan förstår de inte heller.

Samhället tillåter inte adoptioner för våran skull utan de skiter i oss fullständigt! Det är de stackars adoptivföräldrarna som måste få rätten till att ha BARN. Om barnen inte hamnar i trubbel och inget varningsflagg höjs så då har adoptionen lyckats och de välkomnas som värdiga svenska medborgare.

Om föräldrarna när barnen befinner sig i tonåren eller barndomen börjar kontakta barnpsykiatrin och andra för att de är svaga så får kommunen och samhället en bild av att adoptionen inte fungerat och att föräldrarna misslyckats. Dock så var det inte deras fel utan vårt som har massa medfödda problem. Att föräldrarna kanske inte var lämpliga som adoptivföräldrar vägrar man att inse, kanske till stor del eftersom att kommunen självt gjort en utredning där de kom fram till att de var dugliga.

I vilket fall så är det alltid adoptivföräldrarna som är i fokus och om de är missnöjda så blir även samhället och kommunen missnöjt. Vi adopterade kan då bli behandlade som avskräde och inte som värdiga svenska medborgare allt för att myndigheter och kommun står alltid på de vita adoptivföräldrarnas sida och det är för deras skull allting beslutas i Sverige.

Vi adoptivbarn är bara utlänningar som skall vara tacksamma att vi fått komma hit till Sverige. Om vi hamnar i konflikter och sånt så anses det vara ett bevis på att vi är otacksamma utlänningar. Då finns det inga gränser för hur de kan trycka till oss.

Jag upplever att kommunens instanser stämplar oss för att underlätta för adoptivföräldrarna oavsett om det handlar om att få oss utflyttade tidigare, ge oss handikappstöd, få kontroll över oss eller allmänt för att visa att det är de vitas intressen som är viktiga i Sverige!

Och att jag och min syster till exempel saknar medborgarvärde när adoptivföräldrarna är missnöjda. Att vi är inte ett dugg värda, det var ju för adoptivföräldrarnas skull som man tillät adoptionen, och om vi nu varit jobbiga så förtjänar vi att bli behandlade som skit därefter. För vita adoptivföräldrar ska ha en dans på rosor och vi ska aldrig någonsin visa på missnöje, aggressioner eller annat som kan göra tillvaron som adoptivförälder lite jobbig.

Där en inhemsk unge hamnat lite snett så är en adopterad unge "sjuk/handikappad/skadat gods".
För det är just som gods vi betraktas under barndomen.

Som införskaffade husdjur som vita adoptivföräldrar tagit med sig hit. Om husdjuren inte "passar in" eller "uppfostrats rätt" så kliver samhället in. Om adoptivföräldrarna snackar skit så blir vi betraktade som "förvildade" och "farliga".

Ja, en ouppfostrad apa kan ju vara farlig.

Stackars civiliserade vita människor som fått med sig två sådana..

Samhället måste nu bura in eller koppla negeraporna... T.ex. genom förvaltarskap och annat. De är ju farliga för vanligt folk!

Att sen de vita adoptivföräldrarna kanske har problem det ser man inte. Och att de är sjuka nog att kontakta psykvården om sina egna barn för att barnen hamnar i konflikter på skolan till följd av rasism då de är mörkhyade.

Inte så konstigt att barnen tar ut ilskan i hemmet efteråt. Då är man inte sjuk, men enligt kommunens psykiatri så är man det. Eller så handlar allt om att stryka över mobbning och rasism samt hjälpa adoptivföräldrarna på adoptivbarnens bekostnad.

Adoptivbarn är så utlämnade.. De kan ändå inte bjuda på motstånd tror dessa rasister.

De verkar ju se adoptivföräldrarna som mer värda och det baserar ju sig på att de är inhemska och är av samma folk som de som beslutar. Vita är överlägsna och mörka barn tas hit för deras skull.

Blir de missnöjda med barnen så ska man alltid utgå ifrån deras behov och skita fullt ut i hur adoptivbarnen mår eller har det.

Hur adoptivbarnen får det behöver man inte bry sig om för i hemlandet hade de varit gatubarn..
Nej, det hade de kanske inte varit! Men det är så dessa vita myndighetspersoner verkar tänka.

Det ligger rasism eller förakt mot adoptivbarn bakom att man är beredd att ljuga om psykiska tillstånd hos barnen för att hjälpa adoptivföräldrarna ur deras "ansvarsroll" som de själva frivilligt tog på sig och sen påtvingade deras inhämtade adoptivbarn.

"Det är så jobbigt att ha dem här hemma.. Hjälp oss bli av med vårt föräldraansvar..."

Sen ljuger psykiatri och kommuntjänstemän om handikapp och annat för att på så vis frigöra dem från deras ansvar.

Handikappade unga vuxna är samhällets ansvar!

Problemet blir ju att om personerna i fråga inte är handikappade och allt var ett ploj för att frigöra adoptivföräldrarna ifrån ansvarsrollen det innebär att vara föräldrar så drabbar det adoptivbarnen väldigt negativt.

Men sen när bryr sig kommunen om de adopterade..

Adoptivföräldrarna är de som är viktiga. Vi adopterade får vara glada för att vi fick komma till Sverige! Tacksam skall man ju vara även om man behandlas som skit jämfört med alla andra....

Sverige är ju så medmänskligt och humant land att leva i... Not..

11 kommentarer:

  1. GRRRR, Blir Arg när man hör hur ILLA dina egna rasister till morsa o farsa behandlar dig! Hade jag varit dig hade jag planerat in en snar hämnd. På dem bara, Victor! Håller på dig! Nita dem!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Behandlat mig" sett till att det är minst fem år sedan jag flyttade ut. Allt detta skedde för ex antal år sen.

      Det som är aktuellt är att de fortfarande inte gör ett dugg för att ta mig ur skiten med diagnoser, handikappstöd eller förvaltare.

      Och att de inte ens förklarar vad som gått snett eller vad de själva tycker och tänker för myndigheter och tjänstemän..

      Min adoptivfarsa har flera gånger i privata sammanhang förklarat för mig en massa saker som jag vill höra. Och det stämmer säkert också att han aldrig menat något illa. Adoptivmorsan däremot tyckte inte att mitt utåtagerande i tonåren var friskt beteende, men hon har heller aldrig ansett att jag varit lindrigt utvecklingsstörd eller liknande.

      Men vad bryr jag mig om vad de säger till mig?!

      De låter fortfarande samhället/Umeå Kommun tro att det är så som de skrivit..!!!

      Det är till dem de måste förklara sig.. Vilket de inte gör och det gör att de hamnar i onåd hos mig.

      Sen vad gäller "nita dem" så är detta mitt sätt att trycka till dem.

      De snackade en massa skit till BUP och andra och har orsakat all skit i journalen därav. Jag skriver nu all skit som de gjort. Rättvist eller hur? Mycket värre i och för sig att beblanda mig och syrran med psykiatrin och SOC än att som jag gör berätta för alla som är intresserade hur de agerat mot mig och syrran..

      De kommer aldrig att få samma konsekvenser som vi fått. Men förakt är i all fall rätt åt dem!

      Våld är ju uteslutet då jag som sagt har kommunen mot mig. Skulle jag nita någon av dem så skulle jag hamna på slutenvården eftersom att jag skulle anses "allvarligt psykiskt störd". Det är just det jag försökte säga i inlägget ovan att kommunen är ju på deras sida. De har aktivt arbetat för att placera mig i det facket och naturligtvis så kommer varje normalt aggressionsutbrott att tolkas som "psykiskt sjukt" beteende..

      Adoptivföräldrarna och framför allt farsan började att bry sig lite när jag hamnade inom rättspsykiatrin 2012. Men det är lite försent.. De skulle ha brytt sig redan när jag stred mot förvaltarskapet i rätten 2010 men de förstod ju inte och läste inte på om förvaltarskap.

      De förstod ej att det är en omyndighetsförklaring och inbillade sig att en förvaltare enbart ska skydda mina pengar från brudar och ge råd. De missade även att de själva kunde blivit gode män och ville inte ta på sig uppdragen eftersom det inneburit ansvar. Ansvar är något de avskyr!

      Radera
    2. Vad gäller att nita så skulle jag gärna ha nitat morsan för allt hon ställt till med men är tyvärr bakbunden av det rasistsamhälle som anser mig psykiskt sjuk så fort jag gör något våldsamt. Så istället för en välförtjänad bitchslap i facet så blir det inlägg som avslöjar hur hon betett sig.

      Det är mest adoptivmorsans fel.. Adoptivfarsan har varit ok förutom när han låtit sig styras och påverkas av andra till att skriva under på LSS, god man, BUP-besök osv. Adoptivmorsan var drivande..

      Båda får skit men hon är den mest hatade. Synd de inte förstår eller förstod bättre..

      Som du säger så har de haft rasistiska fördomar som ansett mig mentalt handikappad så fort jag utagerat. Istället för att inse att det finns elever på skolan som kanske ställer till problem som lärarna gav mig skiten för. Adoptivföräldrarna har varit blinda och skyllt på fel saker..

      Klart det far kyliga vindar från mitt håll när jag inte längre anses normal av samhället för att de gått till barnpsyk och begärt handikappstöd osv...

      Tackar för stödet.

      Som tidigare wannabe-politiker så är jag inte alls nöjd över diagnoserna och den historik av handikappstöd, rättspsyk, och förvaltare som de givit mig de senaste fem åren.

      Om jag fått flytta ut utan SOC-inblandning, alternativt om de förklarat för SOC att jag och syrran var två normala unga vuxna som skulle flytta ut, så hade jag inte haft förvaltarskap, tvångsvård, diagnoser eller handikappstöd i min CW.

      Då hade jag framstått som vilken svensk som helst likt under min barndom och under mina tonår (i alla utom myndigheternas och psykiatrins ögon under tonåren) och inte som någon som inte kan klara sig själv, sköta sina egna pengar eller som varit psykiskt sjuk..

      Jag kan "tacka" dem för denna dåliga CW...

      Kyliga vindar får de leva med om jag inte får upprättelse.

      Radera
  2. Anna Klintenberg7 maj 2014 23:33

    Tycker s synd om dig, Victor. Fattar inte att detta kan drabba en människa. Hade du levt i tex min stad, Malmö så hade du sluppit all mobbning, där är fler personer av annan kultur än "etniska svenskar" . Du hade garanterat haft en massa flickvänner då de blonda tjejer som finns här faktiskt föredrar killar som är mörkhyade, finns fler dessutom.Speiellt med tanke på alla mörkhyad idrottskillar.Du hade kanske drivet Malmlös största blogg, eller rentav varit politiker. I Umeå finns kanske mest "etniska svenskar", vilket fått dig att känna dig annorlunda. Flytta ifrån bonnhålan du bor i Victor. Läste din senare senare kommentar på inlägget och måste då även kommentera denna, hur ska du kunna hämnas genom att bara sitta och vara tyst, som en slav? Att isolera sig från dina föräldrar (fienden) kommer ju enbart göra dem lyckligare, det är det de vill att få tyst på dig med hot om "sluten vård" om du konfronterar dem. Så länge du bara är tyst behöver de ju inte ta sina följer av sin felaktiga behandling av dig. Just nu sitter dina föräldrar och skrattar för sig själva medans hela Umeå är på DERAS SIDA! Alla tycker synd om dina föräldrar och du blir utpekad som bov i dramat. Synd, för de har förstört ditt liv, Victor. Nu kanske du aldrig kan flytta till något bättre ställe, ta ut egna pengar eller lån, eller gifta dig, för att dina egna föräldrar som skulle varit på din sida har huggit dig i ryggen och gör det fortfarande medans myndigheter kallar dig utvecklingsstörd. Du har all rätt i världen till hämnd, Victor. Vilken normal person skulle inte bli utåtagerande i ditt fall. Dina föräldrar måste ta sina kosekvenser av sitt förräderi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna,

      Tackar för kommentaren.

      Jag är inte så säker på att jag i egenskap av adopterad individ skulle ha haft det bättre i Malmö. Där jag visserligen delar etnisk tillhörighet/ras/hudfärg med invandrare som invandrat senare i livet (jag adopterades redan som 3 månaders bebis) så delar jag ju kulturen med svenska folket. Detta innebär att om jag växt upp i Malmö så hade jag sett ut som de flesta och förmodligen sluppit bli retad för min hudfärgs skull, det är sant =). Men jag hade haft ett svenskt leverne med svenska ideal, traditioner och värderingar. Då kanske man blivit utfryst av den anledningen istället? Eller känner du till om adopterade trivs bättre i Malmö än i mer "etniskt svenska" städer? Det var inte kulturen jag inte delade med vita utan snarare hudfärgen. Man kan säga att jag blivit "rasifierad" precis som min tvillingsyster och eventuellt invandrare blir som kommer från utomeuropeiska länder.

      Medd det ovanstående sagt så är jag inte helt säker på att jag "garanterat skulle haft en massa blonda flickvänner". Jag äär nämligen rätt säker på att de dras till den machokultur och machopersonlighet som utländska män uppvisar i Malmö och på andra ställen där folk med annan hudfärg och annan kulturell bakgrund finns. Jag själv som enbart delar hudfärgen med de flesta i Malmö skulle tyvärr ha upplevts alldeles för "försvenskad" av svenska blonda tjejer. De dras inte till mörkhyade i första hand utan till macho. En mörkhyad kille som saknar machokulturen är lika ointressant som en vit svensk eller mer ointressant än en vit svensk.

      Är rätt säker på att vita kvinnor helst skulle vilja ha vita män om de hade denna exotiska machokultur. Men då de flesta vita män blivit "mesiga" eller "tråkiga" och saknar "macho" i sig till följd av feminismen som deras morsor indoktrinerar/indoktrinerat dem med så antar jag att de är mindre attraktiva. Och att machomännen från utlandet därför blir mycket mera attraktiva. Jag som en försvenskad utlänning skulle med andra ord sakna "macho" och vara lika oattraktiv som vita svenskar är där. Mer till och med då vita kvinnor säkert väljer en mesig svensk före en mesig utlänning. Sen är jag inte mes som i "tönt, men mes som i "svensk". Adoptivföräldrarna har ju gjort mig till sitt barn kulturellt och det hade så klart varit helt annorlunda om jag vuxit upp i Brasilien med dess kultur och sen invandrat hit till Sverige. Då hade jag nog haft den där sexigheten som många blonda tjejer ser i invandrarkillar.

      Ja, du kan ha rätt givetvis i att jag kanske hade haft det enklare där till följd av att jag trots allt delat hudfärgen med alla andra mörkhyade där. Då hade risken för tillmälen som "svartskalle" och "neger" blivit mer sällsynta. Och kanske hade lärare i skolor inte alltid missat starten av konflikter (t.ex. sådana ord) och låtit bli att alltid ge mig skulden i skolan. Då hade så klart utagerandet hemma uteblivit också.. Och inga besök på BUP hade blivit av.. Du kan säkert ha en poäng.

      I Umeå finns en hel del utlänningar/invandrare. Men på TEG där jag växte upp så fanns det nästan inga. De finns i ett annat bostadsområde. På TEG var man en av väldigt få mörkhyade och det fanns inga mörkhyade lärare på skolorna på TEG. I mindre välbärgade områden fanns det så klart invandrare men jag växte inte upp i dem.

      Visst har man känt sig annorlunda så fort man fått skällsord som anspelat på hudfärg mot sig. Ja, du kan ha rätt i att om jag växt upp i Malmö kanske allt detta kunnat undvikas :/. Vem vet.. Det gäller ju även min syster till stora delar så jag är inte ett enskilt fall.

      Svarar på andra halvan senare. Mvh

      Radera
    2. Anna:

      Det är just det man inte kan om man sitter och är tyst likt en slav, alltså så skriver jag vilket innebär att jag inte är tyst.

      Du har missförstått. Det är inte adoptivföräldrarna som är "fienden" utan fienden är naturligtvis de som beslutat en massa saker och skrivit skit i utredningar och journaler. Adoptivföräldrarna är bara de godtrogna, naiva och fördomsfulla idioter som gått till psykiatrin och SOC (de riktiga fienderna eftersom de gjort allt för att demonisera mig och aldrig lyssnat på mig) och tvingat med mig och syrran dit för att de velat få ett slut på utagerande och annat i hemmet samt varit blinda för den rasism som riktats mot oss utanför hemmet i bland annat skolan.

      Det är alltså rättspsykiatrin och inte föräldrarna som hotat med fortsatt "slutenvård" om man processat mot dem under tiden som man var inlagd, och självklart kan man inte gå över gränsen nu heller eftersom att man kan bli intagen från öppenvården då. Men det är rättspsykiatrin som försöker tysta bloggen då de vill förhindra mig från att kritisera systemet och psykiatrin. Det som har hänt har hänt och jag skall bara gå vidare och släppa allt och gilla läget.. Självklart är jag av en helt annan uppfattning och vill ha upprättelse vad gäller diagnoser och felaktiga skriverier.

      Adoptivföräldrarna har aldrig hatat mig eller syrran och de har säkert försökt att göra det bästa för oss. Dock så har de inte insett rasismen i skolan och reagerat på fel sätt när vi utagerat eller skadat oss själva. Att de är egoister innebär inte att de inte varit generösa och kört oss till ställen, köpt presenter eller på annat vis försökt visa omtanke genom att skämma bort oss. De har varit egoister vid konflikter där de har velat ta oss till psykiatrin för att snabbt få en lösning på konflikterna där då psykiatrin skall stämpla oss och sen så skall vi få den hjälp vi har behov av och föräldrarna skall få avlastning.

      Att vi inte var eller är handikappade och att problemet inte låg hos oss missade de ju på grund av färgblindhet. Vita adoptivföräldrar förstår sig inte på mörkhyade individers problem om de är kopplade till hudfärgen eftersom de själva aldrig upplevt problemet. Vid flytten hemifrån var det viktigare att vi skulle flytta ut snabbt än att vi skulle flytta ut som normala svenska medborgare i pappren. De ville helt enkelt av egoistiska skäl få oss utflyttade snabbt. Men de ansåg inte själva att vi var handikappade utan trodde säkert att det bara var något man kryssade i för att få en lägenhet och pengar till den snabbare. Lika blåsta av SOC som vi andra. Sen så är de överbeskyddande och ansåg på fullt allvar att god man och stödboende var en bra tanke.

      De ansåg säkert inte att jag var handikappad psykiskt och i behov av stöd och hjälp.

      De ansåg istället att jag som en normal ung man kunde behöva utbildas i matlagning, städ och tvätt i en period i början efter flytten hemifrån, och trodde då felaktigt att SOL-team och LSS-stöd var sådan uppfostrande hjälp. SOC skönmålade ju LSS-insatserna som något lyxigt servicestöd som vi kunde få.. Att jag och syrran kunde behöva lite stöd i början för att bli självständiga. De hade ju själva skämt bort oss i alla år och hade låga tankar om vår förmåga att ta ansvar och sköta oss själva på egen hand. Jag som har diabetes behövde ett team som kunde kontrollera att jag tar mina sprutor. Det var diabetesen och inte lindrig utvecklingsstörning eller asperger/autistiska drag som var deras främsta skäl.
      Men SOC kanske ljög för dem.. För SOC skickade in ett intyg från BUP där de två senare diagnoserna nämndes som skäl och inte diabetesen..

      Jag hade blivit utnyttjad lite av brudar åren innan flytten 07-09.. Men knappast i den grad att jag var i behov av en förvaltare! God man kunde jag acceptera eftersom det rörde sig om en rådgivare.. Ja, problemet blev att den gode mannen som fick uppdraget inte agerade rådgivare utan beslutsfattare.. Och den rollen ville jag naturligtvis ha själv...












      Radera
    3. Adoptivföräldrarna har egoistiskt löst konflikter på fel sätt eftersom de haft fel utgångsläge att jag och syrran förmodligen agerar som vi gör till följd av mentala handikapp. När de borde ha insett att det var mobbning i skolan som berodde på rasism som var orsaken. De har egoistiskt tagit massor av beslut som slagit bakut och skadat mig och min syster i förlängningen. Sen har de inte hjälpt oss ett dugg..

      Psykiatrin och SOC däremot är de som valt att förstora upp allting de hört från föräldrar och andra, det är dem som stämplade oss med felaktiga diagnoser och det är dem som låtit rykten bli sanningar genom att de antecknats i journalen, överdrivit fakta har de gjort och vinklat allt som hänt eller inte hänt mot mig och min syster.

      Där de erkände att syrran blev mobbad i skolan så vände de allt mot mig som om jag var djävulen själv. De erkände kanske att syrran blev mobbad av andra men de skyllde detta på henne genom att ge henne diagnoser.. Precis som de skyllde mitt agerande mot andra på mig att jag led av diagnoser. Andras agerande mot mig nonchalerades och antecknades inte.. Andras agerande mot syrran nämndes ibland men det var hennes fel för hon led av diagnos..

      Det är föräldrarnas fel att man hamnade i härvan och det är även föräldrarnas fel att de väljer att svika och inte kämpar på vår sida mot de idioter som demoniserat oss och drivit häxprocesser mot oss. Adoptivföräldrarna har huggit oss i ryggen på flera olika sätt utan att förstå det själva. Ibland har de säkert förstått att vi skulle få problem med psykiatrin och SOC, men de har ansett att vi varit i behov av hjälp och att det var för vårt eget bästa. Och det är ett svek! För vårt eller mitt bästa hade varit att de tog tag i mobbningen i skolan och sen absolut inte tog mig till BUP eller fick mig utflyttad snabbare med diagnoser.. Och jag ville verkligen inte ha god man/förvaltare eller "stödteam". Att inte bidra i kampen att bli fri från allt var det största sveket, nu då de klantigt nog orsakat allt genom att lösa konflikter på fel sätt. Det var knappast rätt sätt att ta offren till BUP så att offren får diagnoser och all skuld. Vi borde naturligtvis ha blivit försvarade och vissa andra skulle ha fått skulden.

      I dagsläget så är det i mina ögon ett förräderi från adoptivföräldrarnas sida att de låter mig och syrran ha det som vi har det. De borde rimligtvis förklara för beslutsfattarna vad som gått snett tidigare och även själva påpeka vad som är felaktigt i gamla journaluppgifter som överförts till moderna utredningar inom psykiatrin.

      Det är rättspsykiatrin som inte vill att systemet skall ta "sina följder av den felaktiga behandlingen av mig". Det är därför de hotar med fortsatt slutenvård och annat ifall man processar mot dem som inneliggande.

      Mina föräldrar sitter nog inte och skrattar. De har "velat mitt och syrrans bästa" men agerat på helt fel sätt så att resultatet blivit "vårt sämsta".. De önskar säkert att de agerat annorlunda och är mycket uppgivna över hur det ser ut i dagsläget. De försöker t.ex. komma med ursäkter och sånt till mig. Jag förlåter inte någon som saboterat min framtid enbart för att denne begått ett misstag och för att tanken med misstaget var god.. Goda tankar är inte ett dugg intressanta om inte slutresultatet är gott. Hade de tänkt på vad konsekvenserna kunde bli så kanske de agerat annorlunda. Men en godtrogen och naiv inställning till myndigheter och psykiatri påverkade deras beslut.

      Adoptivföräldrarna vill säkert bli förlåtna och skulle bli väldigt ledsna om jag och syrran sa upp kontakten. Det är just därför jag vägrar förlåta dem och funderar på att straffa dem genom att säga upp kontakten ifall de inte börjar ta sitt ansvar som föräldrar och ställa till rätta den skit som psykiatrin ställt till med men som de utan ont uppsåt av egoistiska skäl orsakade.





      Radera
    4. Adoptivföräldrarna är inga onda rasister, men de har helt klart haft omedvetna rasistiska fördomar om att jag och syrran måste ha varit efterblivna eller handikappade mentalt som agerade som vi gjorde hemma i tonåren. Noll förståelse för hur frustration till följd av mobbning kan ta sig för uttryck fanns hos dem..

      Samhället var på deras sida i det förflutna genom att samhällets institutioner enbart lyssnade på dem. Naturligtvis om jag skulle slå till någon av mina föräldrar idag så skulle de direkt backa upp dem och jag skulle bli inlåst på psyket. Jag har ju blivit ett psykfall i samhällets ögon till följd av psykiatrins skriverier och föräldrarna är fortfarande normala. Så om jag nitar någon av dem så tycker naturligtvis Umeå Kommuns myndigheter synd om dem och jag blir utpekad som boven.

      Dock i mitt ärende 2012 när jag blev dömd till slutenvård så var det ex-förvaltaren och en tjej som utnyttjat mig som de tyckte så synd om medan jag blev dömd som den enda boven i dramat, när ex-förvaltaren och den här tjejen var mycket större bovar.. Framför allt ex-förvaltaren som ställt till med all skit i min vuxenpsyk-journal med få undantag.
      Jag gissar på att tjänstemännen i kommunen skrattade när jag blev dömd till slutenvård och de riktiga gärningsmännen fick skadestånd. Adoptivföräldrarna var inte mina fiender då och har aldrig varit.

      Men adoptivföräldrarna har gått till barnpsykiatrin och gett dem en negativ bild eller uppfattning av mig som lett till alla beslut om LSS, förvaltare och diagnoser. Och som slutligen resulterade i slutenvården! Det är deras fel att härvan kom till även fast de inte menade något illa och trodde att de agerade i mitt intresse..

      När det blir uppenbart att saker och ting slagit fel så borde de ju ställa upp och hjälpa mig bli av med skiten. Det är här de agerar fientligt förrädiskt som inte ställer upp och hjälper mig att få upprättelse mot all den skit som psykiatrin och andra kommit med efter att adoptivföräldrarna själva sökte upp dem och bad dem att "hjälpa/stjälpa" för oss.

      Där adoptivföräldrarna i alla fall velat gott men orsakat mycket ont, där har barnpsykiatrin och andra velat ont hela tiden!!!

      "Synd, för de har förstört ditt liv, Victor. Nu kanske du aldrig kan flytta till något bättre ställe, ta ut egna pengar eller lån, eller gifta dig, för att dina egna föräldrar som skulle varit på din sida har huggit dig i ryggen och gör det fortfarande medans myndigheter kallar dig utvecklingsstörd."

      Sant, de högg mig i ryggen genom att försöka lösa problemen på fel sätt. Och genom att inte rätta till den skit som blivit..! Det är helt sant det du säger varför jag i dagsläget hyser ett kallt hat mot dem..

      Utvecklingsstörningen gällde dock 06-2012 men jag behandlades efter den efter flytten hemifrån 09 när SOC tog över ansvaret från föräldrarna över mig och min syster. Den lindriga utvecklingsstörningen gäller visserligen fortfarande för min tvillingsyster men slutade gälla för mig 2012, då ersattes den med "allvarlig psykisk störning" vilket inte precis är en bättre diagnos..

      Radera
    5. Ingenting blev ju bättre av att asperger och den andra störningen ströks.. Med allvarlig psykisk störning som grund så håller de fortfarande kvar LSS och förvaltarskap som om jag fortfarande har behovet.. De bytte en felaktig och kränkande diagnos mot en annan lika felaktig och kränkande diagnos istället för att ta bort diagnosen och låta mig förbli normal..

      Att adoptivföräldrarna inte hjälper mig i allt detta gör i all fall att de blir hatade och att jag anser mig tvungen att berätta om deras beteende. De kanske inte ville mig något ont men deras dumhet har lett till allt detta.. Inga besök hos psykiatrin hade inneburit inga diagnoser vilket hade inneburit inga tvångsåtgärder, inget "stöd och hjälp" som man inte har behov av och ingen tvångsvård.

      Att man skall behöva vara rädd för att hamna på slutenvården för småbrott är inte så behagligt, då straffen är otidsbestämda, bara för att idioter skapat en felaktig historia angående mitt liv som resulterat i felaktiga diagnoser, inom psykiatrins alla avdelningar.

      Tack för ditt inlägg. :)

      "Vilken normal person skulle inte bli utåtagerande i ditt fall. Dina föräldrar måste ta sina kosekvenser av sitt förräderi."

      Precis min tanke. Mvh :)

      Radera
  3. Intressant, dina svar till olika folk föder dock ännu fler frågor.
    1. Vad innebär begreppet "allvarlig psykisk störning"?
    2. Hur har du tänkt att gå vidare med ärendet angående diagnoser till kommunen?
    3. Har kommunen koll på vad som skrivs på din blogg?
    4. De största bovarna verkar vara kommunen, inte din mamma o pappa, läste på din blogg att du slog sönder deras bil med yxa, varför straffar du dem?
    5. Hur kommer din blogg att utvecklas i framtiden?Fler videoinlägg? Nya bilder? De senaste är ju gamla då du sitter med en hund.

    Tack på förhand, inväntar svar

    SvaraRadera
  4. Vill tydliggöra att det är min adoptivmorsa som agerat felaktigt i det förflutna när hon kontaktat BUP och andra för minsta lilla utan tanke på vilka konsekvenser det kan ge mig och syrran. Adoptivfarsan däremot har agerat förkastligt i mindre hög utsträckning. Bägge agerar förkastligt i nuläget som inte bidrar aktivt till att försöka ställa allt tillrätta.

    Allt jag skrev i de tidigare inläggen eller kommentarerna står jag för men jag tillrättalagde bara vissa missförstånd i de senaste kommentarerna.

    Där jag faktiskt rättar till missförstånd som mina läsare kan göra, där har mina adoptivföräldrar inte försökt att rätta till de missförstånd som BUP och andra gjort..

    Jag anser att "rätt ska vara rätt" och det gäller givetvis allt jag gör. Och som andra gör om det gäller mig..

    Att som adoptivföräldrarna inte agera för att tillrätta lägga de missförstånd och felaktigheter som blivit är ett stort svek från deras sida. Jag kunde om jag varit dem ha låtit Annas kommentar stå utan svar vilket hade inneburit att mina adoptivföräldrar hade framstått som större skurkar.

    SvaraRadera