Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen -undkomma ansvar!

Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen- undkomma ansvar!

"Diagnoser är ett påfund som man uppfunnit för att kunna skylla problem och konflikter som sker ute i samhället på enstaka individer! Det är samhällets sätt att skjuta ifrån sig ansvaret på individer.


Istället för att samhället ska ta tag i mobbning och annan diskriminering så säger man att "det där var inte mobbning - det där var hans störning/diagnos!!!"

Sen finns det säkert scizofreni osv.. Men diagnoser som autism/asperger/autistiska drag eller ADHD ges ut alldeles för lättvindigt och godtyckligt idag.. Ofta för att stryka över problem och sopa samhällets ansvar under mattan."

onsdag 5 mars 2014

Jag och syrran valde inte att komma hit så vi har knappast oss själva att skylla, andra adopterade valde inte att bli adopterade så de har knappast sig själva att skylla..

http://www.etc.se/debatt/dns-analys-bygger-pa-en-forlegad-syn-pa-adoption?fb_action_ids=10152001759055847&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%5B1407083206218105%5D&action_type_map=%5B"og.recommends"%5D&action_ref_map=%5B%5D

Sant, man bör prata om varför statistiken ser ut som den gör..

Och sen så är anledningen till att t.ex. skribenten jämför adopterade med gatubarn från födelselandet ett resultat av att hon har en syn på adopterade som gatubarn som haft turen att få bli räddade och adopterade till Sverige, och att vi adopterade annars hade varit på gatan..

Detta är en förlegad synvinkel som stämmer på väldigt få av oss utlandsadopterade!

I mitt och min systers fall t.ex. så kom vi till Sverige som tre månader gamla bäbisar och har ingen erfarenhet av att ha varit på gatan, till skillnad från adoptivbarn som adopterats till Sverige i senare år som t.ex. 5-12 år.

Adoptivbarn som likt mig kommit till Sverige i bebisåldern har inget gemensamt med gatubarnen i födelselandet. Istället så har vi ALLT gemensamt utom vår hudfärg med majoritetsbefolkningen i det nya landet.

Vi delar kultur, språk och traditioner med majoritetsbefolkningen. Vi delar även uppväxtmiljö och livserfarenheter med denna.

Vad vi inte delar är hudfärgen samt upplevelser som drabbar en till följd av denna skillnad. En vit svensk upplever aldrig rasism från den stora massan. Vilket vi utlandsadopterade gör.

Det är inte heller bra att man visar statistiken från SCB utifrån någon sorts tes om att svenskar "lyckas bättre än adopterade" trots "lika förutsättningar och möjligheter", som för att understryka att den vita svensken är mer intelligent och därför lyckas bättre. Det handlar inte om det!

Det handlar i mångt och mycket om strukturell rasism och diskriminering i det svenska samhället som drabbar just oss adopterade. Medan svenskar inte får några som helst motgångar för att de "ser svenska" ut.

Svenskar som drabbas av motgångar drabbas inte av motgångar till följd av sitt annorlunda utseende eller ursprung. Sen kan även vita svenskar få motgångar i livet men det är inte av samma skäl och/eller orsak.

När adopterade misslyckas i högre utsträckning än infödda så finns det en anledning att kontrollera vad det beror på. När man kontrollerar detta så får man inte blunda för rasismen i samhället eftersom det kan leda till helt fel slutsatser som att utlandsadopterade skulle vara mindre intelligenta.

Jag är helt säker på att alla dessa utlandsadopterade hade lyckats bättre med samma förutsättningar som i Sverige men i ett land där de såg ut som majoritetsbefolkningen. Det finns en diskriminering.

En tes som jag har är att just den där synen på utlandsadopterade som "gatubarn" som "räddats av vita svenskar" kan vara skurken i dramat".

Man jämställer oss med gatubarn som är längst ner i samhället. Sen leder detta till att man vill förhindra "de tidigare gatubarnen" (som ofta aldrig varit gatubarn) från att ta sig upp i samhället.

Vi får inte glömma att klasstillhörighet har blivit viktigare i samhället sedan Alliansen tog över också. Jag anser att man felaktigt placerar adopterade i fel klass för att de är adopterade och för att man har fördomar om de som är adopterade.

Det naturliga vore att behandla dem som medel- eller överklass då det är i dessa klasser de ofta befinner sig. Men man tenderar att kolla till deras hudfärg och ursprung och likställa dem med underklassen mentalt. Vilket leder till strukturell diskriminering mot dem när de då behandlas som underklass eller "de där före detta gatubarnen".

Svenskar i allmänhet och myndigheter i synnerhet måste inse dels att majoriteten av de utlandsadopterade inte har någon erfarenhet av att vara just gatubarn, och att utlandsadopterade i och med adoptionen bör ses som "svenskar" och inget annat. Deras mörka hudfärg bör heller inte spela någon roll när de blir bedömda i olika ärenden av vita myndighetsmänniskor och beslutsfattare.

Som det är idag så kollar många vita tjänstemän, arbetsgivare och politiker sig blinda på hudfärg, ursprung och liknande istället för att se att de utlandsadopterade delar kultur, traditioner, språk och uppväxt med majoritetsbefolkningen och således enbart sticker ut genom hudfärgen.

Om man enbart sticker ut genom sin hudfärg så bör man betraktas som en mörkhyad svensk, och inte som en utlänning eller andra klassens svensk. Jag antar att det faktum att svenska medborgarskap i dag delas ut väldigt lätt har bidragit till sysnen på att det finns en grupp riktiga "svenskar" och en grupp som är "medborgare i Sverige" utan att för den delen vara svenska!

Det man måste tänka på är att vi utlandsadopterade har inte bara kommit till Sverige och fått ett medborgarskap.. Vi blev tagna hit av vita svenskar för att de ville ha egna barn samt för att man ville ge oss bra liv (ofta så var det behovet de hade av att bli föräldrar som var viktigast, även om barnens bästa är viktigare på pappret.

Vi har alltså hämtats hit och inte valt att komma hit självmant. Vi har även försäkrats, erbjudits och lovats bättre liv än i födelselandet med bättre framtidsmöjligheter (om vi fått detta kan diskuteras från fall till fall), vi har inte fått ett medborgarskap för att vi bott här i tre år utan vi fick medborgarskap för att våra infödda adoptivföräldrar ansökte om detta efter adoptionen var slutförd, vi har alla de kvalifikationer som svenskar ofta vill att invandrare skall ha och slutligen så delar vi mer med en svensk infödd unge än med en invandrare som flytt från krig.

Men vita svenskar som bedömer oss i olika ärenden tenderar att missa detta och enbart se oss utifrån hudfärg och ursprung. Hudfärg och ursprung är ofta allt som vi delar med invandrare och resten delar vi med de infödda svenskarna. Som det är i Sverige nu så blundar man för detta och låter det vi delar med invandrare/flyktingar, delvis hudfärg och att vi föddes utomlands, vara det viktigaste när vi skall bedömas.

Inte det faktum att allt vi delar med svenskar bör likställa oss med dessa vid bedömningar istället. Under barndomen så upplever jag att jag och min syster blev någorlunda lika behandlade som andra men sen från ungdomen och uppåt så har jag upplevt diskriminering.

Att sen adopterade i statistiken räknas som "invandrare" bidrar till diskrimineringen mot just utlandsadopterade. Det borde vara en självklarhet att vi utlandsadopterade räknas som svenskar i statistiken. Mörkhyade svenskar helt enkelt. Egentligen så borde alla få bli benämnda svenskar men det är särskilt viktigt för oss adopterade som är totalt avskärmade från födelselandets kultur, språk och traditioner. Inte ens den biologiska släkten har man kontakt med eller ofta någon kunskap om ens..

Adoptionen gick ut på att vi skulle bli svenskar och få nya bra liv, då bör man alltid se oss utlandsadopterade som just svenskar. Vi är ju etniskt av annan tillhörighet men utan språkkunskaper m.m. så ändrar det inte något väsentligt. Infödda svenskar måste inse att om haft ljus hudfärg så hade vi varit precis som dem, och att det enda som skiljer oss är hudfärgen i allt väsentligt. Annorlunda bemötande till följd av hudfärg är rasism. Det finns ju vita svenskar födda utomlands som inte får problem så det är ju ofta hudfärgen som är problemet.

Slutligen så vill jag bara konstatera att jag och min syster liksom många andra (för att inte säga alla) utlandsadopterade aldrig valde att bli adopterade hit. Om infödda svenskar tvingar med oss hit när vi är för små för att ha en egen åsikt så är det deras ansvar, liksom det samhälle som godkände adoptionen (svensk domstol godkänner adoptioner) att se till så att vi får inte bara samma förutsättningar som andra utan även att vi behandlas och bemöts lika som andra svenskar av infödda beslutsfattare och tjänstemän.

Jag och syrran valde inte att komma hit så vi har knappast oss själva att skylla, andra adopterade valde inte att bli adopterade så de har knappast sig själva att skylla.. Det finns ingen anledning för oss att känna tacksamhet gentemot Sverige om vi upplever att vi blir strukturellt diskriminerade av de infödda svenskarna som bedömer oss annorlunda än vad de gör infödda svenskar i domstol, vid arbetssökande, vid konflikter i skolan, inom psykiatrin och ute i samhället i övrigt.

Om vi blir strukturellt behandlade som om vi inte tillhör medel- eller överklassen utan istället underklassen, samt blir sedda på som icke vita utlänningar istället för som mörka svenskar.. Ja, då finns det ingen anledning att känna tacksamhet över huvud taget! Det är inte heller konstigt att statistiken ser ut som den gör i och med det, och man bör ta sig en allvarlig funderare på vad man kan göra åt denna diskriminering samt felaktiga syn på de utlandsadopterade som ofta leder till sämre villkor i vuxenlivet för dem jämfört med sina infödda svenska bröder.

Yes, man borde se utlandsadopterade och infödda svenskar som olika sidor av samma mynt, som bröder som delar det mesta.

Varför ska hudfärgen få spela roll? Mentalt är vi ju svenska.. Sen är det ju självklart att lång tid av utsatthet och diskriminering leder till att utlandsadopterade känner sig mer och mer osvenska och att de börjar se sig som offer för en brutal kidnappning från födelselandet snarare än som vanliga svenska medborgare.

Det som adopterade och invandrade flyktingar framför allt delar är upplevelserna av rasism från vissa vita människor under uppväxten, detta kommer man inte undan oavsett om man är boende i ett ghetto-område i en förort eller om man bor på ett vitt homogent så kallat finare område! Det är också framför allt de med makt och inte vanligt folk som står för detta! Men visst kan vissa delar av befolkningen också vara rasistiska.

2 kommentarer:

  1. Hej! Denna frågan har inte med inlägget, men jag är nyfiken på om du fortfarande sitter på rättspsyk? I så fall, hur är det där? Och vet du när du kommer ut? Vad vill du göra när du kommer ut, och var vill du bo? Med vänlig hälsning.

    SvaraRadera
  2. Hej Anonym,

    Jag är inte på slutenvården längre och har haft långtidspermision i lägenheten sedan i början av februari, med en del villkor som gjort att jag mest varit hemma i lägenheten under denna tid. Har dock en sysselsättning fyra gånger i veckan. Eftersom att jag saknat mitt EU-mopedkort sedan jag sommaren 2012 så har jag inte kunnat ta mig någonstans heller. Villkoren har hindrat mig från att t.ex. dra till stan när som helst osv. Men jag har alltså bott i lägenheten sedan i början av februari och flyttade ut alla tillhörigheter från sjukhuset i mitten av den månaden.

    På tisdag så skall jag till förvaltningsrätten gällande öppenvård och eftersom att jag har utan särskild utskrivningsprövning så kan rätten bara besluta om ifall öppenvården skall beviljas eller om jag ska bli helt fri från vården. De kan inte neka öppenvården och hålla kvar mig på slutenvård vilket känns bra.

    Att ha långtidspermis är i stort sett att ha öppenvård, men med den skillnaden att villkoren är lite snävare och att minsta lilla resulterar i att man kan tas in igen på avdelningen. Öppenvården har också villkor så som sysselsättning och att jag ska ta emot visst stöd i hemmet under en tid men däremot så får jag röra mig helt fritt i staden utan att behöva ansöka till läkaren om detta. Jag får även eftersom jag aldrig haft problematik med drogel eller alkohål dra på krogen vilket jag inte har fått under långtidspermisarna.

    Ansökan om att jag är lämplig att köra EU-moped har skickats in eller kommer att skickas in omgående. Så snart får jag köra EU-moped igen vilket känns skönt. Det som är trist med öppenvård är väl att man inte får lämna staden utan att först höra om det går bra för läkaren, men det är ju bara under öppenvården och de säger att öppenvård brukar pågå i kanske två terminer om allt fungerar problemfritt.

    Det var en helt annan anda på rättspsyk i onsdags när jag var på stormöte där och alla var väldigt optimistiska och positiva. Även om jag anser att man borde släppa mig hux flux så tänker jag välkomna öppenvården nu de kommande fyra månaderna och sen i augusti så kan jag väl då kanske vid den prövning som kommer att hållas då ansöka om ett frisläppande från öppenvården.

    Jag har ju sedan fortfarande att bevisa att jag inte behöver SOL eller förvaltare så helt fri blir jag ju inte direkt jag blivit fri från rättspsyk. Kontrollerar man inte sina pengar eller har rättshandlingsförmågan så är man ju fortfarande bakbunden.Man kan inte flytta eller liknande hur som helst. Men jag tror att jag och förvaltaren kommer att ha enklare att samarbeta nu och det verkar vara mindre spänning mellan oss nu. Förvaltaren Robert alltså, inte Håkan hehe. Det känns som om myndigheterna dels förstår att jag inte led av "marginell mental retardation/lindrig psykisk utvecklingsstörning" och att de och Robert med tanke på detta kan vara mer benägna att godkänna utlandsresor och annat när jag väl släppts helt från öppenvården. Tidigare så litade de ju blint till gamla handlingar och nekade mig sådant, och mina försök att säga att diagnoserna var felaktiga ledde bara till att man ansågs sakna sjukdomsinsikt.

    Denna termin så skall jag bara sköta mig under öppenvården samt fara på den sysselsättning och eventuell praktik som jag kommer att ha. Nästa termin är tanken att jag skall plugga på Strömbäck eller annan likvärdig folkhögskola då jag inte är klar med gymnasiekompetensen ännu. Har egentligen en termin kvar men kanske får plugga två terminer då det är ett tag sedan jag pluggade. Pluggade senast första veckan i januari 2011.

    Jag vill självklart fortfarande få samma villkor och status som alla andra i samhället och anser fortfarande att jag egentligen aldrig hade behov av förvaltare och SOL. Men jag ska bli av med dessa på deras villkor även om det inte känns kul att böja sig när man egentligen haft rätt hela tiden.

    Mvh

    SvaraRadera