Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen -undkomma ansvar!

Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen- undkomma ansvar!

"Diagnoser är ett påfund som man uppfunnit för att kunna skylla problem och konflikter som sker ute i samhället på enstaka individer! Det är samhällets sätt att skjuta ifrån sig ansvaret på individer.


Istället för att samhället ska ta tag i mobbning och annan diskriminering så säger man att "det där var inte mobbning - det där var hans störning/diagnos!!!"

Sen finns det säkert scizofreni osv.. Men diagnoser som autism/asperger/autistiska drag eller ADHD ges ut alldeles för lättvindigt och godtyckligt idag.. Ofta för att stryka över problem och sopa samhällets ansvar under mattan."

tisdag 12 november 2013

Har upplevt samma maktlöshet som Lars Persson i privatlivet- Förvaltare ses på som chefer till huvudmännen som betraktas som underordnade och kritik av förvaltarens arbete behandlas på ett likadant sätt som när Lars här kritiserade sin chef!

Jag sommaren 2011.

Läst om Lars Persson?
Det värsta är att det kändes precis så att slåss mot förvaltare..

Socialsekreteraren, begick självmord efter vuxenmobbning.

Behöver ju inte handa om arbete..
De ser ju förvaltarna som chefer för huvudmännen också.

Samma förfarande:

Anmäler man så gör de en utredning för att de måste, och den slutar med en mening om att inget fel har begåtts. Dubbel kränkning.

Och sen så bryts man ju ner mer och mer. Man kan säga att ju mer man bråkar och stretar emot desto fler myndigheter ger sig in i mobbningen. Drar in rättigheter/friheter, skriver negativa intyg osv.

Sen om man mår psykiskt dåligt så vill de gärna hitta på andra orsaker till detta..

I mitt fall så skylls det på gamla diagnoser kopplat till brotten som begicks under perioden 2010-2012 (och där enbart ett olaga hot hade koppling till förvaltaren), och man hänvisar till gamla saker ur ens historia.

När jag egentligen mått psykiskt dåligt 09-2012 (inte långt tidigare som 2000-2008..) för att mina sex anmälningar mot min Ex-förvaltare lades ner, hans enda anmälan mot mig gick vidare, mina djur som jag gillade och slitit för togs ifrån mig, mitt förarbevis skulle dras in, alla anmälningar till överförmyndaren ledde till att inget fel begåtts, förvaltaren blev alltid lyssnad på, man behandlades som retard och aspergare när man själv inte höll med om diagnoserna, man hade levt i 18 år som fullt normal och blev deprimerad av omställningen och slutligen så kände man en enorm maktlöshet gentemot alla de man kämpade mot.

När man inte får rätt, får rättighet efter rättighet indragen, behandlas som en handikappad när man inte själv anser sig vara handikappad och aldrig blir lyssnad på av de styrande cheferna, samtidigt som förvaltaren lyssnas på  hela tiden.. Då är det klart att man blir deprimerad och mår psykiskt dåligt. Till och med begår självmordsförsök i vissa fall vilket också skedde.

Sen att vuxenpsykiatrin och stödteamet antecknar en massa saker till stöd för förvaltaren så att man framstår som sämre, och han som en korrekt tjänsteman, gör inte situationen bättre.

Rättspsyk vare sig i Huddinge eller i Umeå ger en inte ens det erkännandet, att min psykiska ohälsa 09-12 berodde på min kamp mot förvaltarskapet som gick dåligt.. Utan istället så skyller de på att jag varit sjuk hela mitt liv, och pekar på gamla händelser som saknar betydelse i samband till de senaste årens aktuella händelser. Händelser som inträffade av helt andra orsaker än just psykisk sjukdom, orsaker som mobbning och utsatthet med rasistiska motiv eller ryktesspridning om mig och min syster.

Klart att journalerna fick betydelse efter det.. Mycket var ju inte korrekt i journalerna från vare sig barn- eller vuxenpsykiatrin, och när man läser icke korrekta handlingar så vill man rent instinktivt rätta till dem. Men det var först efter att de användes mot mig som jag fick för mig att rätta dem.

Psykiskt dåligt mående blir värre av journalfel om ens historia eftersom man inte känner igen sig i historian och tycker att man är och blir förtalad i journalerna, men det var kampen mot förvaltaren som var orsaken till det psykiskt dåliga måendet. Att bli förtalad i en journal är många gånger värre än att bli förtalad på låt säga internet, för internetanvändarna kan inte döma dig på samma sätt som domstol och psykiatri kan göra.

Kände likadant som Lars Persson gentemot sina chefer.. Inte ens en socialarbetare har en chans. Verkar som om de högsta hönsen alltid får rätt. Vare sig det handlar om en arbetare mot en chef på jobbet, eller en huvudman mot en förvaltare i privatlivet, så är metoderna desamma och den enskilde arbetaren eller huvudmannen har inte en chans..!

Detta är naturligtvis beklagligt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar