Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen -undkomma ansvar!

Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen- undkomma ansvar!

"Diagnoser är ett påfund som man uppfunnit för att kunna skylla problem och konflikter som sker ute i samhället på enstaka individer! Det är samhällets sätt att skjuta ifrån sig ansvaret på individer.


Istället för att samhället ska ta tag i mobbning och annan diskriminering så säger man att "det där var inte mobbning - det där var hans störning/diagnos!!!"

Sen finns det säkert scizofreni osv.. Men diagnoser som autism/asperger/autistiska drag eller ADHD ges ut alldeles för lättvindigt och godtyckligt idag.. Ofta för att stryka över problem och sopa samhällets ansvar under mattan."

fredag 26 april 2013

Liljajn på Flashback startade en tråd som är väldigt läsvärd med 9 inlägg!- Varför kalla "Omyndigförklaring" och liknande för annat och inte för just "omyndigförklaring"?!

Liljajn:

"Jag har förstått att man i Sverige inte längre kan "omyndigförklaras". Men det är ju bara struntprat. Visst fan kan man fortfarande omyndigförklaras av svenska myndigheter, om man beter sig på vissa sätt - det bara kallas inte omyndigförklaras längre. Eller hur? I stället heter det något annat som i praktiken betyder samma sak. Varför då inte kalla det omyndigförklara?

Jag får en känsla av att man var ärligare förr i tiden. Innan man började ändra på vad man kallar saker och ting. Någonstans började vi bli oärliga, vi började skyla över sanningen med eufemismer. Städare fick byta namn till lokalvårdare, sedan till sanitetsarbetare eller vad det var (men nu säger man städare igen, som om inget hade hänt). Utlänningar fick byta namn till invandrare som sedan fick byta namn till nysvenskar, sedan till "svenska medborgare" (jag har intrycket att det är invandrare snarare än pursvenskar som brukar omnämnas som "svenskar" eller "svenska medborgare" i svensk media). Fångarna på våra fängelser kallas interner, i hopp om att det ska vara mindre stigmatiserande antar jag. Spioneri i statens tjänst kallas för underrättelsetjänst. Manipulativ reklam kallas för marknadsföring. Retorik, påståenden och tyckanden i politiska debatter kallas för fakta eller argument. Saker kallas för annat än det verkligen är. Vad gör allt detta med vårt medvetande och vårt sätt att tänka på saker och ting? Gör inte detta, det utbredda kallandet av en massa saker för annat än det verkligen är, sammantaget att svenska folket får en skev bild av verkligheten? En skev bild som sedan bland annat påverkar hur man röstar, och hur man i övrigt påverkar framtiden.

Tillbaka till problemet omyndigförklarande. Ofta är det ren paternalism, alltså omtanke om den omyndigförklarade själv och ingen annan, som ligger till grund för omyndigförklarandet. Självmordsförsök stoppas av socialen/polisen i mån av möjlighet (och resurser och vilja). Varje gång en myndighet stoppar ett självmord går den emot självmordskandidatens autonomi, han/hennes rätt att bestämma över sitt eget liv, d.v.s. varje sådan handling är att omyndigförklara en människa (om så bara tillfälligt). Detta är bara ett exempel, det finns otaliga andra. Ett exempel på permanent omyndigförklaring är att man har låsta avdelningar för gravt senildementa, så att dessa inte ensamma kan bege sig ut på stan eller ut i skogen till exempel. Det kan rimligen bara vara för deras egen skull, men de har inte bett om det, de har blivit påtvingade det. Man omyndigförklarar dem med andra ord. Kraftigt drogpåverkade (av alkohol eller andra droger) som blir påkomna när de försöker ge sig ut ensamma i liten motorbåt på havet (jag utgår från att de stoppas åtminstone delvis för deras egen skull och inte bara för andra trafikanters skull; risken för att de ska skada någon annan i sin båtrattfylla är ju försumbar, det är ju i första hand sig själva de är farliga för). Eller kvinnor som försöker sälja sex men vars kunder blivit väldigt mycket färre på grund av sexköpslagen, något som innebär att sexköpslagen i praktiken fungerar som ett sätt att paternalistiskt hindra de som försöker sälja sex från att göra det de vill göra bara för att man tror att man vet bättre än de själva vad som är bäst för dem själva.

Våra "myndigheter" (som om det nu skulle vara något "myndigt" med dem!) * omyndigförklarar massor av människor dagligen, utan att kalla det för det. Varför inte kalla det för det: omyndigförklarande? Vore inte det mycket hederligare, att faktiskt kalla det man gör för vad det faktiskt är?

Jag ser detta, att man slutat kalla omyndigförklarande för omyndigförklarande, som ett led i en strategi från förljugna makthavares sida att försöka invagga folket i en föreställning om att saker och ting i största allmänhet är så som makthavarna vill att folk ska tro att de är, snarare än hur de verkligen är. Detta gör sådant som strykandet av begreppet "omyndigförklarad" till ett långt mycket värre problem än om det bara vore en isolerad händelse, ett olycksfall i arbetet. Det är en del av en enhetlig strategi, man försöker föra oss bakom ljuset mer och mer, inbilla oss att saker och ting är helt annorlunda än de är. Jag är trött på det. Jag kräver att saker och ting kallas för vad de faktiskt är! Ett av flera led i ett återställande av en sundare ordning vore att man åter kallar omyndigförklarade för omyndigförklarade. Om vi inte ens kan komma överens om det, är vi illa ute.

Återinför begreppet "omyndigförklarad" i lagstiftningen, och återinför även andra rättvisande begrepp som på liknande sätt kommit ur mode och strukits från lagstiftningen och ersatts med vilseledande eufemismer!

 *) Man har avskaffat ordet "omyndigförklara", men han har inte avskaffat ordet "myndigheter". Att man inte vill avskaffa ordet "myndigheter" i samma veva kan ju bara betyda att man trots allt anser att vissa i samhället är mer myndiga än andra. Varför då inte i ärlighetens namn kalla alla de enskilda medborgarna (som inte utgör "myndigheter" och alltså tydligen inte anses lika "myndiga" som "myndigheterna") för "mindre myndiga" eller något sådant? Det skulle ställa i ljusan dager hur makthavarna och de som kallar sig "myndigheter" ser på vanligt folk - som mindre värda att lyssnas på, mindre kapabla att förstå och göra vad som är bäst. Hur kan man kalla det för demokrati, det vi lever i, så länge man fortsätter acceptera som en självklarhet ett ord som "myndigheter" vars existens ju underförstått innebär att det finns de som är mindre myndiga och därmed mindre värda att lyssnas på än dessa "myndigheter"?"

Polyklorfenol:

"Från den 1 januari 1989 finns inte längre "omyndigförklaring" som ett begrepp.

Det heter att man förlorar sin rättshandlingsförmåga. Rent praktiskt utser Överförmyndarnämndens kansli en förvaltare, efter att domen från Tingsrätten utdelats.

Jag har två personer som jag är förvaltare åt. Den ena har ett lätt förståndshandikapp och den andra är bara notoriskt slösaktig med pengar (och har ADHD med noll impulskontroll).

 Läs mer i Föräldrabalken om du är nyfiken.

Dessutom behöver vi lagar och regler med myndighetskontroll för att samhället inte ska haverera.

 Det går an att tycka si eller så om det, men rättssamhället bygger i grunden på att alla ska vara lika inför lagen. Sedan vet vi alla hur det är med den saken, men en strävan måste ändå vara tanken."

Lijajn:
(Ursprungligen postat av Polyklorfenol
Från den 1 januari 1989 finns inte längre "omyndigförklaring" som ett begrepp.

Det heter att man förlorar sin rättshandlingsförmåga.
)

"Det må heta vad det vill i myndigheters och paragrafryttares huvuden, det rimliga ordet är ändå omyndigförklara, eftersom det avslöjar tydligare vad det handlar om. På vilket sätt är det bättre att det nu heter "att man förlorar sin rättshandlingsförmåga" än att det heter "omyndigförklara"? Vad har man vunnit med den förändringen, annat än att föra folk bakom ljuset beträffande vad man verkligen gör i praktiken - nämligen omyndigförklarar människor?

 Nazisterna, en gång demokratiskt valda härskare i Tyskland, kallade sitt mördande för eutanasi, men det var inget som innebar att det var rätt - moraliskt rätt - av någon enda tysk att kalla det för det. Mord ska heta mord, även om makthavarna bestämt något annat. På samma sätt: omyndigförklara ska heta omyndigförklara, även om makthavarna bestämt något annat."

(Rent praktiskt utser Överförmyndarnämndens kansli en förvaltare, efter att domen från Tingsrätten utdelats.

Jag har två personer som jag är förvaltare åt. Den ena har ett lätt förståndshandikapp och den andra är bara notoriskt slösaktig med pengar (och har ADHD med noll impulskontroll).
)

"Har de båda två rösträtt, och röstar de själva? (i betydelsen: är det bara de själva och inte alls du eller någon annan som avgör vilket parti de ska (anses) rösta på?)"

(Ursprungligen postat av Polyklorfenol
Dessutom behöver vi lagar och regler med myndighetskontroll för att samhället inte ska haverera.

 Det går an att tycka si eller så om det, men rättssamhället bygger i grunden på att alla ska vara lika inför lagen. Sedan vet vi alla hur det är med den saken, men en strävan måste ändå vara tanken.)


"Att vägra kalla omyndigförklarande för vad det faktiskt är, är det verkligen "en strävan att alla ska vara lika inför lagen"? Är det inte bara ett försök att måla upp en bild av att alla skulle vara lika inför lagen, när så faktiskt inte är fallet? Är inte det egentligen förljugenhet, att sopa ett problem under mattan och låtsas som om det inte fanns? Faran med att staten tillåter sig att omyndigförklara människor utan att behöva tillstå att det är det den gör, är att staten lättare kan successivt utöka den verksamheten utan gräns, utan att bli motsagd. Anta att staten, i till synes "demokratisk" ordning (genom att föra medborgarna bakom ljuset genom att använda eufemismer istället för ord som tydligt beskriver vad som gör) beslutar att fler och fler medborgare ska "förlora sin rättshandlingsförmåga", på allt grundare skäl. Om man gör så med tillräckligt många individer kan man till slut ha avskaffat demokratin i praktiken utan att man behöver kalla det för att man gjort det. Det är den stora faran med sådana där utbytanden av korrekt beskrivande ord mot vilseledande förskönande ord på saker och ting."

P4n0pl147h305:

"Är det inte bara en form av nyspråk?

Du vet när man försöker försköna titlar, förr hette det städare nu säger man lokalvårdare.
För sa man illegal invandrare nu kallar de dessa för papperslösa.
Osv.

Man ljuger om sakers rätta tillstånd för att man tycker synd om de, typiskt kvinnligt tankesätt.
Den här tråden har fler exempel på det här nyspråket:
Medie-vänsterns propaganda-vokabulär -- förslag behövs?
https://www.flashback.org/t479982

 man försöker skönmåla något som inte ska skönmålas."


Lekmannen:

"Jag håller med om att det sker en successiv "försköning" av det svenska språket. Inte bara i politiska sammanhang utan även mer allmänt i samhället. Det verkar som att det är främst de mer negativt laddade begreppen som är i behov av att bli kallade någonting annat än vad de i själva verket är. De får mer och mer verklighetsfrånvarande och förskönande omskrivningar. Det är ett stort problem då man nu kan använda språket på ett sätt som gör det svårt att förstå vad som egentligen menas.

Förändringen av språket tycker jag indikerar hur vi människor är rädda för att på ett tydligt sätt se obekväma sanningar. Man är inte längre dålig på att räkna - man lider av dyskalkyli. När människor dör säger vi att de "går bort".

Det hade varit skönt med en ordentlig genomgång av det svenska språket där vi går tillbaka till ursprungsbegreppet då detta i många fall är den tydligaste formuleringen. Detta istället för att hela tiden använda nya omformuleringar som hamnar längre och längre ifrån ursprungsbetydelsen.

 Nu handlade visserligen mitt inlägg om försköningen av språket rent allmänt. Men jag tror att om vi undviker att göra detta i vårat vardagliga språk, så kommer förhoppningsvis det även att minska i politiken."


leprasjukling:

"Det är inte bara en namnändring då de som tidigare var omyndigförklarade nu kan rösta i allmänna val, en väsentlig förändring att återfå medborgerlig förtroende. Att kalla dem omyndiga och ändå låta dem rösta hade varit en språklig anomali, en namnändring var därmed befogad.

Där har vi principen om allas lika rättigheter. Trots denna princip är vi inte alla likadana och har olika behov och möjligheter, de som inte klarar av att ta hand om sig själva och sin egen ekonomi måste alltså fortfarande tas hand om genom en god man.

 Jag ser ingen motsättning mellan principen om allas lika värde och allas olika förutsättningar och förmåga."


Lijajn:

("Ursprungligen postat av leprasjukling
Det är inte bara en namnändring då de som tidigare var omyndigförklarade nu kan rösta i allmänna val, en väsentlig förändring att återfå medborgerlig förtroende. Att kalla dem omyndiga och ändå låta dem rösta hade varit en språklig anomali, en namnändring var därmed befogad.

Där har vi principen om allas lika rättigheter. Trots denna princip är vi inte alla likadana och har olika behov och möjligheter, de som inte klarar av att ta hand om sig själva och sin egen ekonomi måste alltså fortfarande tas hand om genom en god man.

Jag ser ingen motsättning mellan principen om allas lika värde och allas olika förutsättningar och förmåga.)


 
"Att de som inte anses kunna ta hand om sin egen ekonomi tillåts rösta och därmed ta hand om en massa andra medborgares ekonomi (och även dessas liv i övrigt, genom att med sitt röstande påverka all lagstiftning, lagstiftning som drabbar alla), hur kan det vara försvarbart? Kan de inte ens handskas med sina egna pengar på ett vettigt sätt, varför ska man då låta dem bestämma hur andras pengar ska användas? Att låta folk som inte ens kan hantera sin egen ekonomi få hantera ett helt folks ekonomi är i princip jämförbart med om man skulle låta Breivik bli försvarsminister eller en känd pyroman bli brandsäkerhetschef på Rosenbad.

Vad jag helst hoppas få igenom är att eftersom vi inte tycker att de som "förlorat sin rättshandlingsförmåga" ska förlora även sin rösträtt, ska de i konsekvensens namn även tillåtas ha hand om sin egen ekonomi själva och alltså inte ha "förlorat sin rättshandlingsförmåga". Även om de slösar bort alla sina pengar väldigt oklokt hela tiden, ska man inte hindra dem från det så länge man inte även är villig att i konsekvensens namn också förhindra dem från att slösa bort pengarna för oss andra genom att rösta med sitt (som man tydligen tycker) slösaktiga huvud! Eller finns det bevis för att de röstar klokare än vad de hanterar sina egna pengar? Nej, för hur skulle något sådant någonsin kunna bevisas, när vad som är "klokt röstande" är så subjektivt? Det rimliga är alltså att utgå från att de röstar lika klokt eller oklokt som de hanterar sin egen ekonomi, varken mer eller mindre. Och lagstifta därefter. Konsekvent. Inte hindra dem från att skada sig själva på sätt som man inte hindrar dem från att skada andra på.

 Jag blir inte klok på begreppet "förlorat sin rättshandlingsförmåga". För att kunna förlora något måste man först ha haft det. De här människorna har alltså haft rättshandlingsförmåga tidigare, och sedan förlorat den genom att man berövat dem den? Observera att om det heter rätthandlingsförmåga så låter det ju inte som att det är deras rätt att anses kunna handla "rätt" som de förlorat, utan sin verkliga (oavsett vad någon anser om den) förmåga att handla "rätt". Hur skulle samhällets åsikt om någons rättshandlingsförmåga (sin förmåga att handla rätt) kunna göra att någon de facto förlorar sin rättshandlingsförmåga (sin förmåga att handla rätt)? En förmåga är väl något man har oavsett vad andra tror eller tycker om det? Eller menas med "förlorat sin rättshandlingsförmåga" faktiskt det jag misstänker - att vederbörande förlorat denna förmåga på grund av att staten berövat honom/henne den? I så fall underförstår ju orden "förlorat sin rättshandlingsförmåga" att vederbörande haft förmåga att handla rätt - tills staten berövade honom/henne den! Då har ju staten verkligen gjort fel! Så hur man än vänder och vrider på begreppet "förlorat sin rättshandlingsförmåga" kommer staten i mycket dålig dager i och med dess beslut att inskränka de här människornas rättigheter på ett så inkonsekvent sätt (att ge dem rätten att slaska bort andras pengar som de vill genom sitt röstande men inkonsekvent förvägra dem rätten att slaska bort sina egna pengar som de vill)."


(Ursprungligen postat av leprasjukling
Det är inte bara en namnändring då de som tidigare var omyndigförklarade nu kan rösta i allmänna val, en väsentlig förändring att återfå medborgerlig förtroende. Att kalla dem omyndiga och ändå låta dem rösta hade varit en språklig anomali, en namnändring var därmed befogad. )

"Nå, låt oss då kalla dessa personer för delvis omyndigförklarade. Att man tillåts rösta är ju tydligen ingen garant för att behandlas som myndig i andra sammanhang. Att påstå att en som förvägras ta hand om sin egen ekonomi inte är ens delvis omyndigförklarad, det anser jag är minst lika mycket av en anomali som att kalla honom/henne omyndigförklarad."

(Citat: Där har vi principen om allas lika rättigheter.)
 "Alla svenska medborgare har ju inte lika rättigheter, när vissa inte får hantera sin egen ekonomi själva! Varför då envisas med att låtsas som om de hade det?"

(Citat: Trots denna princip är vi inte alla likadana och har olika behov och möjligheter, de som inte klarar av att ta hand om sig själva och sin egen ekonomi måste alltså fortfarande tas hand om genom en god man.)
"Tycker somliga ja. Med samma typ av argument kunde nazisterna döda en massa gamla och sjuka - "för de gamlas och sjukas egen skull" - och kalla det eutanasi istället för mord. Liksom svenska staten idag med sitt (låt vara ofta kanske bara partiella) omyndigförklarande av människor, kunde nazisterna framställa sina medborgarrättskränkande övergrepp som om det handlade om att "ta hand om människor när dessa inte kan ta hand om sig själva". Det finns ingen gräns för hur grova övergrepp som kan (i övergriparens huvud) ursäktas med omtanke om övergreppsoffrens eget väl och ve. "Vi, staten, vet bättre än du, den lilla medborgaren, vad som är bäst för dig själv."

(Citat: Jag ser ingen motsättning mellan principen om allas lika värde och allas olika förutsättningar och förmåga.)


"Nej, du verkar ignorera den.

Om vi verkligen ansåg alla medborgare vara lika värda, skulle vi väl införa en så kolossalt progressiv skatt att alla egendomsskillnader mellan medborgarna snabbt blev helt utjämnade, så att alla blev lika rika/fattiga? Det gör man inte, eftersom man värdesätter andra saker (t.ex. arbetsincitamenten som uppstår av de stora skillnaderna i tillgångar mellan medborgarna) högre än att behandla alla medborgare som lika värda. Detta är ett exempel på att vi inte behandlar, inte vill behandla, och inte tror att det vore bra att behandla alla människor som lika värda.

Ett annat exempel är att vi med en axelryckning accepterar det faktum att det sitter oskyldiga i våra fängelser, eftersom det på tusen korrekt dömda alltid blir en och annan oskyldigt dömd. För att garanterat få ut samtliga oskyldigt dömda ur fängelserna så skulle man behöva höja beviskraven så högt att vi tvingades släppa ut även de 99,9% till 100% säkert korrekt dömda brottslingarna ur fängelserna, och det vill vi inte, för då skulle brottsligheten i samhället öka ohållbart mycket. Genom att medvetet hålla oskyldiga fängslade behandlar vi dagligen dessa oskyldiga människor som mindre värda än de oskyldiga medborgare vi inte sätter i fängelse. Vi offrar dessa människor av samhällsnyttoskäl! Då ska vi kalla det för vad det är också: att vi offrar människor. Vi säger, med vårt handlande, att de oskyldigt dömda i våra fängelser är mindre värde än de oskyldiga fria medborgarna utanför fängelserna. Att bete sig så att man blir oskyldigt dömd för brott gör en tydligen till mindre värd som människa. Mindre värd frihet än vad andra är.

Om man förnekar detta, skulle man lika gärna kunna förneka att nazisternas koncentrationsläger var att behandla människor som olika mycket värda.

Pratet om "alla människors lika värde" är populistiskt och förljuget. Det är inte ens bara så att man misslyckas med att respektera alla människors lika värde, man vill inte ens göra det, eftersom man inser att effekterna skulle bli sämre om man gjorde det.

 Jag har inget emot att man låter oskyldiga sitta i fängelse, eftersom det kanske är samhällsnyttigt på det stora hela, och jag har inget emot att skatterna bara är så progressiva som de nu är, eftersom kanske det också är samhällsnyttigt på det stora hela, men om man inte vill ändra på dessa saker radikalt, ska man erkänna att man i viss mån prioriterar något annat, t.ex. samhällsnytta, framför "principen om alla människors lika värde". Då ska man erkänna att man faktiskt inte vill att alla människor ska behandlas som lika värda. Att man inte bekänner sig till någon "princip om alla människors lika värde"."

Agenten:

Jag sympatiserar med Liljajn!!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar