Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen -undkomma ansvar!

Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen- undkomma ansvar!

"Diagnoser är ett påfund som man uppfunnit för att kunna skylla problem och konflikter som sker ute i samhället på enstaka individer! Det är samhällets sätt att skjuta ifrån sig ansvaret på individer.


Istället för att samhället ska ta tag i mobbning och annan diskriminering så säger man att "det där var inte mobbning - det där var hans störning/diagnos!!!"

Sen finns det säkert scizofreni osv.. Men diagnoser som autism/asperger/autistiska drag eller ADHD ges ut alldeles för lättvindigt och godtyckligt idag.. Ofta för att stryka över problem och sopa samhällets ansvar under mattan."

söndag 17 mars 2013

Anmälan mot Överförmyndarnämnden i Gävle kommun om uppgiftsfördelningen mellan tingsrätt och överförmyndare vid utredningar i ärenden om anordnande av godmanskap eller förvaltarskap Anmälan m.m. JO BESLUT!

http://www.socfamratt.se/barnets-foeretraedare/god-manfoervaltare/944-uppgiftsfoerdelning

Uppgiftsfördelning


Tema:
Ansökan om god man och förvaltare, uppgiftsfördelning mellan tingsrätt och överförmyndarnämnden, deras respektive utredningsskyldighet, ny praxis, innehållet i ett yttrande, föreläggande från TR att inhämta yttrande från andra, behov av klarläggande bland annat för att undvika långsam handläggning hos överförmyndaren.

Beslutsdatum: 2008-05-15
Diarienummer: 3903-2006
Justitieombudsmannen Cecilia Nordenfelt

Anmälan mot Överförmyndarnämnden i Gävle kommun om uppgiftsfördelningen mellan tingsrätt och överförmyndare vid utredningar i ärenden om anordnande av godmanskap eller förvaltarskap Anmälan m.m.

I en anmälan som kom in till JO den 15 augusti 2006 anförde lagmannen vid Gävle tingsrätt, lagmannen Karl-Axel Bladh, följande. Vid ett oanmält besök i maj 2006 presenterade Bengt Jakobsson sig som ny chef för överförmyndarenheten. Han meddelade att han ansåg att uppgiftsfördelningen mellan tingsrätten och överförmyndarnämnden borde ändras, bl.a. så att överförmyndarnämnden inte längre skulle ge förslag på god man/förvaltare. Bengt Jakobsson fick svaret att tingsrätten ansåg att det inte fanns skäl till ändringar.

I juli inkom för kännedom en promemoria från Bengt Jakobsson. Den tillämpning av föräldrabalkens regler som överförmyndarnämnden enligt promemorian avsåg att införa strider helt mot den praxis som tillämpats i årtionden. Tingsrätten har kontaktat andra tingsrätter, några länsstyrelser och andra som kan ha kunskap på detta område, varvid det visat sig att en sådan ordning som överförmyndarnämnden enligt promemorian avsåg att införa, och numera även infört, strider mot vad som gäller mellan tingsrätter och överförmyndarnämnder i landet i övrigt.

Den av Karl-Axel Bladh åberopade och av Bengt Jakobsson författade promemorian har följande innehåll.

INFORMATION: ANSÖKAN OM GOD MAN/FÖRVALTARE

/../

Tingsrättens utredningsskyldighet

Enligt 11 kap. 16 och 17 §§ föräldrabalken har tingsrätten utredningsansvaret för att ta in den utredning som tingsrätten anser sig behöva för att kunna ta ställning i fråga om anordnande av godmanskap/förvaltarskap och förordnande av god man/förvaltare.

Detta innebär att det ankommer på tingsrätten att vid behov inhämta yttrande från den enskildes närstående och släktingar, vårdinrättning, socialtjänst, omsorgsverksamhet: läkare och överförmyndarnämnden. Denna utredning har av hävd gjorts av överförmyndarnämnden men skall således, när fråga är om en ansökan från behöriga, enligt ovan, göras av tingsrätten. Överförmyndarnämnden har tidigare även utrett god mans - förvaltares lämplighet genom att inhämta uppgifter från kronofogdemyndigheten och polisen.

Ansökan till tingsrätten genom överförmyndarnämnden

Ansökan genom överförmyndarnämnden till tingsrätten om anordnande av godmanskap - förvaltarskap och förordnande av god man/förvaltare skall göras först när förutsättningar inte föreligger för behöriga enligt ovan att själva ansöka hos tingsrätten. Det ankommer då på socialomsorgsförvaltningen, läkare med flera att anmäla behov av god man/förvaltare till överförmyndarnämnden.

Socialförvaltningen har lagstadgad anmälningsskyldighet enligt 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen. Om överförmyndarnämnden sedan gör ansökan till tingsrätten blir överförmyndarnämnden part. Överförmyndarnämndens utredningsskyldighet Enligt 11 kap. 16 § 3 st föräldrabalken har överförmyndarnämnden samma utredningsansvar som tingsrätten i ärenden där överförmyndarnämnden har att förordna om god man - förvaltare. Enligt 11 kap. 17 § ankommer det dock endast på tingsrätten att inhämta läkarintyg.

Genom att ansökningar från förmyndare, den enskilde, dennes familj och närmaste släktingar skall ges in till tingsrätten aktualiseras överförmyndarnämndens ansvar först när det kommer in en anmälan om behov av god man/förvaltare. Det ankommer på överförmyndarnämnden att pröva om förutsättningar föreligger för att göra en ansökan till tingsrätten. Det åligger överförmyndarnämnden att bedöma om underlaget för anmälan är tillräcklig för att gå vidare med en ansökan eller om ytterligare utredning är nödvändig.

Grundläggande förutsättningar är bland annat att det skall visas från sökanden att det föreligger en sjukdomssituation som har förorsakat behovet av god man/förvaltare samt att behovet inte kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt. Det ställs således krav på den som lämnar en anmälan att bifoga en god utredning.

/../

Karl-Axel Bladh anförde vidare följande. Sedan överförmyndarnämnden meddelade sin nya hållning har tingsrätten fått in omkring 50 ansökningar om förordnande av god man respektive förvaltare med ett meddelande från överförmyndarnämnden om att ansökan är felsänd. Några av dessa ansökningar har kommit in till överförmyndarnämnden för flera månader sedan.

Tingsrätten har under sommaren påbörjat handläggningen i de ärenden som bedömts vara mest angelägna men har inte haft möjligheter att avgöra något ärende. De praktiska svårigheterna är mycket stora, risken för rättsförluster är betydande och tillämpningen är inte ändamålsenlig.

/../

Bedömning

Enligt 11 kap. 4 och 7 §§ föräldrabalken (FB) prövas ansökningar om anordnande av godmanskap och förvaltarskap av rätten. Enligt nämnda bestämmelser ska rätten, när den meddelar ett beslut att anordna godmanskap eller förvaltarskap, samtidigt förordna en god man eller förvaltare att utföra uppdraget. Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 11 kap. 4 § eller förvaltarskap är enligt 11 kap. 25 § FB normalt tingsrätten i den ort där den som avses med ansökningen har sitt hemvist.

Ansökan får enligt 11 kap 15 § FB göras av bl.a. överförmyndaren, den som ansökningen avser eller dennes närmaste släktingar. - Enligt 19 kap. 2 § första stycket FB ska vad som är föreskrivet om överförmyndare även gälla överförmyndarnämnd. - Av 11 kap. 16 § FB framgår att det är rätten som har utredningsansvaret i ärenden om anordnande av godmanskap och förvaltarskap och som har att ta in de yttranden och det underlag som behövs för att kunna ta ställning i ärendet. Av 11 kap. 17 § FB framgår att rätten ska inhämta läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd i ärenden om anordnande av förvaltarskap och i ärenden om anordnande av godmanskap när den enskilde inte har lämnat sitt samtycke.

Enligt 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2001:937) ska socialnämnden anmäla behov av god man eller förvaltare till överförmyndaren. Enligt 15 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ska kommunen anmäla till överförmyndaren när en person behöver god man eller förvaltare. Överförmyndaren kan också få uppgift om att god man eller förvaltare behövs från andra håll. Det kan härvid bl.a. röra sig om information från läkare eller kuratorer.

När överförmyndaren får sådan information ska en bedömning/utredning göras i fråga om huruvida det finns grund för att hos tingsrätten ansöka om godmanskap eller förvaltarskap. Enligt 5 § förmynderskapsförordningen (1995:379) gäller att om överförmyndaren får reda på att godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap antingen behövs eller inte längre behövs, ska överförmyndaren hos rätten ansöka om anordnande eller upphörande av förvaltarskapet.

Ansökningar till överförmyndaren om framförallt förordnande av god man från någon som tillhör den ansökningberättigade kretsen är mycket vanligt förekommande. Förklaringen till att ansökningarna ges in till överförmyndaren och inte till tingsrätten torde oftast vara att den enskilde inte känner till att det ankommer på rätten att besluta i frågan. Från JO:s sida har tidigare framhållits att en överförmyndare som får in en ansökan om god man eller förvaltare snarast bör sända över ansökan, eventuellt tillsammans med ett eget yttrande i saken, till tingsrätten (jfr JO 2002/03 s. 417 och 2005/06 s. 422).

Reglerna i FB ålägger inte överförmyndaren någon annan skyldighet i detta avseende än att i enlighet med vad som kommer till uttryck 4 § förvaltningslagen (1986:223) hjälpa sökanden till rätta. En överförmyndare som väljer att lämna över en ansökan om ställföreträdare till tingsrätten med hänvisning till att den får anses vara felsänd utan att bifoga något yttrande kan enligt min mening inte kritiseras. Däremot får överförmyndaren i ett sådant fall räkna med att tingsrätten kommer att begära in ett yttrande i saken enligt 11 kap. 16 § andra stycket FB.

Överförmyndaren är enligt 11 kap. 16 § fjärde stycket FB skyldig att yttra sig till domstolen. Den skyldigheten måste anses innefatta att även lämna förslag på god man eller förvaltare. I sistnämnda del är viktigt att hålla i minnet att överförmyndaren förordnar ett stort antal ställföreträdare, särskilt gode män, utan att tingsrätten över huvud taget involveras, se 11 kap. 1-3 §§, 4 § sista stycket och 7 § sista stycket FB.

Överförmyndaren ansvarar också för tillsynen över samtliga ställföreträdare, se 16 kap. 1 § FB. Det är inte lyckat att tingsrätten i det läget bygger upp en separat rekryteringsorganisation för vissa av dessa ärenden, och något sådant skulle inte heller ligga i linje med det pågående reformarbetet inom domstolarna. Härtill kommer att överförmyndaren med sin kommunala förankring och lokalkännedom rimligen bör ha betydligt större möjligheter än tingsrätten att hitta lämpliga ställföreträdare och att göra den referenstagning och annan kontroll som bör föregå ett förordnande. - Till sist vill jag här anmärka att det enligt min erfarenhet inte är ovanligt att tingsrätten i samband med att man begär in yttranden från överförmyndaren förelägger myndigheten att komma in med t.ex. yttranden från andra myndigheter och läkarintyg. Ett sådant föreläggande har emellertid, enligt min mening, inte stöd i nu gällande regler i FB.

Jag är väl medveten om att överförmyndaren, trots lagregleringen av utredningsansvaret, på många, kanske de flesta, håll i landet företar en fullständig beredning av ansökningar som kommer in från personer som tillhör den ansökningsberättigade kretsen. Först när en fullständig utredning föreligger skickas handlingarna till tingsrätten. Det har hävdats att detta många gånger innebär att handläggningen går snabbare, vilket allmänt sett är till den enskildes fördel.

Jag vill emellertid nämna att jag i min tillsyn på det här aktuella området stött på åtskilliga fall av oacceptabelt långsam handläggning hos överförmyndare av ansökningar om god man och förvaltare. Jag är övertygad om att det åtminstone i en del av dessa fall hade varit en fördel för berörda enskilda om ansökningarna i ett tidigt skede hade lämnats över till tingsrätten.

Från strikt juridisk synpunkt finns det enligt min mening inte grund att kritisera Överförmyndarnämnden i Gävle kommun för den valda handläggningsordningen när det gäller ansökningar om god man och förvaltare eller anmälningar om behov av sådan ställföreträdare. Samtidigt är det emellertid uppenbart att tingsrätten känt sig närmast överrumplad och haft stora svårigheter att handlägga ärendena.

Mot bakgrund av att det för tingsrättens del innebar en nyordning med betydande omställningsproblem skulle kunna hävdas att överförmyndarnämndens övergång till nya rutiner borde ha kunnat göras på ett smidigare sätt

Avslutning

Detta ärende är ett exempel på hur verkligheten s.a.s. sprungit ifrån lagstiftningen. Det är naturligtvis inte rimligt att kritisera den som handlar så som lagstiftningen föreskriver. Man kan, som framgår av det ovannämnda ärendet JO 2005/06 s. 422, snarare förvänta sig detta. Samtidigt måste jag tillstå att det mesta talar för den i praktiken förhärskande ordningen, där överförmyndaren normalt gör den utredning som behövs i aktuella ärenden och först när ett ärende är färdigutrett lämnar över det till tingsrätten för avgörande.

Det är angeläget att arbetsfördelningen mellan tingsrätten och överförmyndaren klarläggs och en ändamålsenlig organisation tillskapas för att undvika sådana konflikter mellan olika myndighetsintressen som kommit till uttryck i detta ärende. Frågan om uppgiftsfördelningen mellan tingsrätt och överförmyndare vid utredningar och vid anordnande av godmanskap och förvaltarskap behandlas i Ärendeutredningens betänkande "Domstolarnas handläggning av ärenden" (SOU 2007:65).

Utredningen föreslår därvid vissa förändringar när det gäller uppgiftsfördelningen mellan tingsrätt och överförmyndare. Enligt förslaget ska överförmyndaren pröva ärenden när den enskilde ansöker om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller samtycker till att sådant godmanskap anordnas för honom eller henne. Överförmyndaren föreslås bli behörig att i vissa fall, bl.a. i ärenden om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § när den enskilde inte har lämnat sitt samtycke, infordra läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd.

I sitt yttrande över betänkandet lämnade JO förslaget utan erinran (JO:s dnr 58-2008). Vad som i övrigt förekommit ger inte anledning till något uttalande från min sida. Omständigheterna i ärendet motiverar att en kopia av beslutet överlämnas till Justitiedepartementet.

Med detta avslutar jag ärendet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar