Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen -undkomma ansvar!

Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen- undkomma ansvar!

"Diagnoser är ett påfund som man uppfunnit för att kunna skylla problem och konflikter som sker ute i samhället på enstaka individer! Det är samhällets sätt att skjuta ifrån sig ansvaret på individer.


Istället för att samhället ska ta tag i mobbning och annan diskriminering så säger man att "det där var inte mobbning - det där var hans störning/diagnos!!!"

Sen finns det säkert scizofreni osv.. Men diagnoser som autism/asperger/autistiska drag eller ADHD ges ut alldeles för lättvindigt och godtyckligt idag.. Ofta för att stryka över problem och sopa samhällets ansvar under mattan."

lördag 24 november 2012

Vår rätt att besluta i adoptionsfrågan togs ifrån oss.. Vi hade inget annat val än att hamna i detta förvaltarskapsland...!!!


Myndigheten för internationella adoptionsfrågor påstår att:

Barnets rätt att komma till tals
En huvudprincip i FN:s Barnkonvention är barnets rätt att komma till tals då myndigheter och domstolar fattar beslut som rör dem. Vid beslut om adoption ska barnet, enligt 1993 års Haagkonvention, få information och vägledning som är anpassad till hans eller hennes ålder och mognad. Barnet ska också få ut
trycka sina tankar och känslor kring adoptionen.

Om barnets samtycke till adoption krävs ska det ges fritt och utan påtryckningar. I Sverige får barn som fyllt 12 år inte adopteras utan eget samtycke, men domstolen ska ta hänsyn även till yngre barns vilja.

Barnet ska få kunskap om sin bakgrund och det är i första hand adoptivföräldrarna som har ansvar för detta. Det är också viktigt att barnet får möjlighet att samtala om hur hon eller han upplever sin situation efter adoptionen.

Agenten: Varken jag eller min syster fick komma till tals.. Uppenbart är att jag inte ville bli adopterad till förmyndarsverige... Mitt krav var naturligtvis redan som bebis att bli behandlad som alla andra svenskar och det blev både jag och min syster tills vi i vuxen ålder som 19-åringar skulle flytta hemifrån och samhället då tvingade på oss förvaltare med felaktiga grunder från barndomen som anledning.

Att BUP och andra skrivit en massa fel om oss, att det strider mot konventionen om de mänskliga rättigheterna, att vi inte är handikappade eller funktionsnedsatta osv tog inte domstolen samt BUP eller Vuxenpsyk hänsyn till..

Vem i hela helvetet vill bli adopterad till Sverige? Ingen som blir satt under förvaltarskap! Vem kommer att vara tacksam när man omyndigförklarats av det samhälle man adopteras till, när detta inte hänt i födelselandet?! Vem är glad över att man nekats rätten till sitt eget födelselandsspråk för att svenska mydigheter tycker att man ska vara "stolt svensk" och leva som en svensk samt glömma födelselandet..

Jag medger att jag VAR en STOLT SVENSK och hade i praktiken glömt Brasilien fram tills jag fick en förvaltare.. Efter det började jag att HATA SVERIGE och det faktum att jag ADOPTERATS HIT! Men jag gillar det Sverige som Sverigedemokraterna vill ha, inte det röda förvaltarsverige... Där invandrare som inte adopterats får en massa fördelar som inte jag eller andra adopterade får..

Hur som helst så stred det mot barnens rätt att vi inte fick besluta om adoptionen.. Var vi för små? Då borde man ha väntat tills vi blivit äldre.. Det är uppenbart att ett nej hade blivit svaret.

3 kommentarer:

  1. Men va fasen?!
    Var ska vi börja?... Du adopterades långt innan du blev 12. Som jag förstått så adopterades du innan du blev 4, vilket gör att om du skulle ha tillfrågats så var du ändå för liten för att kunna ge ett svar som hade haft någon juridisk vikt i alla länder jag kan tänka mig. Du var ju knappt dagismogen. Dessutom, vid din ålder så hade du nog älskat att adopteras till Sverige. Utbildning, föräldrar som älskar dig, mat, kläder, en bättre framtid.

    Hade du föredragit att bli en loser på gatan? En jävla uteliggare? Om du ens levt så länge. Du hade definitvt inte fått någon hjälp för din diabetes, du hade inte haft råd. Således död. Fast du har ju rätt, du skulle ju inte ha dessa prblem idag, för du hade inte levt länge nog för att skriva dina inlägg (nu struntar jag också i biten att du troligen inte skulle haft tillgång till dator och internet).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Ja, jag och min syster hade varit för små. Det var därför jag nämnde att vi borde ha fått bli äldre innan adoptionen så att vi kunde uttala oss i frågan. En bättre framtid i Sverige vet jag ju inte om det är när man blir omyndigförklarad.. Eller när läkare drar felaktiga slutsatser som att man är "allvarligt psykiskt störd" baserat på gamla händelser från låg-mellan och högstadiet. Händelser som inte står omskrivna om fullt ut.. Det enda som nämns är allt dåligt som jag har gjort och som andra har blivit drabbade av! Det står inget om vad de som "drabbades" har gjort, och därmed så kan man få en felaktig bild av att jag är "allvarligt psykiskt störd".. När jag egentligen agerade som vem som helst skulle ha agerat i mitt ställe hade de blivit påhoppade som jag blev..

      En loser på gatan låter ju inte särskilt roligt.. Men en loser på psyket, eller en loser med förvaltare är minst lika otrevligt! Jag vill så klart ha det som alla andra i samhället och inte behöva uppleva mig diskriminerad. Visst, begår man brott så är det helt okej att man får ta sitt straff! Men de ska straffa en för de brott man begått.. Inte lägga till alla andra saker man gjort genom livet och straffa en för ALLT... Det är INTE OKEJ, särskilt INTE om det är viktig information som inte skrivits ned i journalerna.

      Det ger ju knappast en rättvisande bild av mig om det står att jag gjort en massa dumheter genom livet, men att de undviker att nämna varför jag gjort dumheterna. Istället så lämnar de fältet fritt för överläkaren att HITTA PÅ anledningen till mitt agerande. Inte så roligt att någon påstår långt efteråt att man varit "allvarligt psykiskt störd" hela livet sett till alla konflikter man hamnat i, när det inte var på grund utav en "allvarlig psykisk störning" som man hamnade i dessa konflikter.. Tvärtom så var det i många situationer helt vanliga bråk där man hämnades på varandra och var elaka, helt naturligt bland barn och ungdomar, och det hade inget med en allvarlig psykisk störning att göra. Så det är ju knappast roligt att bo i Sverige när man blir straffad flera gånger för det som är gammalt och borde vara bortglömt, och tydligen skall hållas kvar på rättspsyk inte för att man är ett hot mot offren i brottsmålet, utan snarare för att man anses lida av en "allvarlig psykisk störning" med gammalt som grund.

      Vad gäller iabetesen så drabbades jag utav den år 2005 när jag var 15 år. Det finns ju inget som indikerar att jag skulle ha fått diabetes i Brasilien. Kanske var det något i Sverige som föranledde diabetesen så som det kalla klimatet eller något. I Brasilien kanske jag aldrig drabbats av sjukdomen. Du har rätt i att om jag drabbats så hade jag kanske inte fått något insulin och då hade det varit kört möjligtvis.

      Radera
    2. Men jag anser ändå i slutändan att raserna ska inte sammanblandas och individer mår bättre om de bor på områden där det finns andra av samma ras/hudfärg. Jag tror att det finns genetiska skillnader beroende på ras precis som med hundar. Att en Golden Retriever är mesigare än en Dobermann t.ex. På samma sätt tror jag att den gemene svensken kanske är "snällare/mesigare" än den gemene "brasilianaren". Mörkhyade är mer aggressiva, har kortare stubin och tar snabbare till nävarna. Jag tror inte att man skall skrika "Autistisk/DAMP/ASPERGARE/PSYKISKT STÖRD" med mera så fort en individ har kortare stubin eller är mer vresig av sig än andra, särskilt inte om individen är av mörk hudfärg. Det handlar inte om sjukdom utan om rasskillnader precis som i hundvärlden. Jag tror att Sverige är blinda för verkligheten då de inte vill tro på rasskillnader..
      Men fakta är att vissa typer av människor är mer aggressiva än andra precis som vissa hundraser är mer aggressiva än andra.. Och sist jag kollade var inte kamphunden sjuk för att den inte var som sällskapshunden. Det finns även skillnader mellan människor inom vissa områden! Afrikanen är överlägsen i fysiska sammanhang så som att springa osv, japanen är överlägsen i mattematiska sammanhang där det gäller att räkna och sen finns det folkslag som är bättre på att ta till nävarna. Sen säger jag inte att någon ras är mer värd än någon annan, men det är fel att blunda för rasskillnader och skrika sjukdom.. Jag är inte en svensk genetiskt och kan därför skilja mig från en svensk i mitt beteende. Jag snackade med andra sydamerikaner och de menar också att den tyiska sydamerikanen har kortare stubin en den typiska svensken, samt att till exempel Brasilianare är mer nationalistiskt lagda och tycker att det är konstigt med medborgare som inte är stolta över sitt land. Att jag varit en "stolt svensk" beror således på att "brasilianaren" ligger åt det nationalistiska hållet, och nu är jag uppvuxen här i Sverige.

      Det är sant att jag förmodligen inte haft tillgång till dator i Brasilien.

      Radera