Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen -undkomma ansvar!

Sopa konflikter och problem under mattan. skylla på individen- undkomma ansvar!

"Diagnoser är ett påfund som man uppfunnit för att kunna skylla problem och konflikter som sker ute i samhället på enstaka individer! Det är samhällets sätt att skjuta ifrån sig ansvaret på individer.


Istället för att samhället ska ta tag i mobbning och annan diskriminering så säger man att "det där var inte mobbning - det där var hans störning/diagnos!!!"

Sen finns det säkert scizofreni osv.. Men diagnoser som autism/asperger/autistiska drag eller ADHD ges ut alldeles för lättvindigt och godtyckligt idag.. Ofta för att stryka över problem och sopa samhällets ansvar under mattan."

lördag 19 maj 2012

Anmälan till civilrätten/förvaltningsrätten har skickats och hundfrågan gällande Victorias Golden Retriever Sigge kommer att tas upp civilrättsligt! Överförmyndarnämnden vägrade ju gå in i enskilda fall och ändra på ställföreträdares beslut! (Maj 2012)!


Jag köpte en Golden Retriever-valp under september månad år 2010, det var min farsa som betalade den för egna pengar och min dåvarande god man tillät köpet! Hunden köptes av en kennel och kostade dryga tio  till trettontusen kronor och föräldrarna hämtade hem den. Det var farsan som betalade hunden men i vårat avtal som tidigare gode man var inblandad i så ingick det att jag i efterhand ska betala farsan dessa 10-13k för hunden. Nu har den nya förvaltaren Camilla Falk beslagtagit hunden och lämnat bort den till någon och jag får inte veta vart den finns eller om jag ska få tillbaks den..

Vi hade ett avtal om att jag under tiden som jag led av massa värk och annat efter en abort skulle lämna bort min Golden-valp tillfälligt till någon (som förvaltaren valde ut) och denne skulle få ha hand om hunden i en till två veckor, detta eftersom att jag mådde dåligt och togs in på psyket vid tillfället. Men senare när jag tillfrisknat och krävde att få igen min hund så vägrade som jag redan nämnt förvaltaren att uppge vart den finns och om jag ska få igen den.. Förvaltaren har senare förklarat för mig att jag inte kommer att få tillbaka hunden då jag enligt henne "inte kan ta hand om den då den kräver för mycket ansvar", förvaltaren menar vidare att hunden enligt den som tar hand om den var rädd för det mesta och att detta berodde på att jag misskött den. Här bör poängteras att jag har aldrig misskött min Golden och den gillade mig precis som jag gillade den, jag gick ut med den och skötte mat och vattenskål m.m. Det är rent skitsnack att jag skulle ha misskött den.. Jag har även en katt och förvaltaren menar att för att jag ska kunna få behålla katten i framtiden så är det viktigt att jag inte får igen hunden.. För ifall jag får igen hunden så kommer min förvaltare känna sig tvungen till att anmäla vanskötsel till Länsstyrelsen och då menar min förvaltare att det kommer att leda till ett djurförbud mot samtliga djur, och då kan jag naturligtvis inte behålla katten heller. Men jag menar här att hunden aldrig har blivit misskött och att länsstyrelsen inte kommer att ha något att anmärka på! Jag är beredd att ta risken med en anmälan eftersom att hela min familj, pojkvän och vänner kan intyga att hunden inte missköttes, jag borde ha rätt att få prövat en eventuell fråga om misskötsel och förvaltaren borde inte ha rätt till att omplacera hunden bara för att någon kennel som tillfälligt skulle ha hand om den påstår att den var misskött. Då tar jag hellre striden!

Min förvaltare menar att min Golden Sigge är ovanligt rädd av sig när den är ute och går och att den är orolig bland nytt folk! Min förklaring är att min farsa var hårdhänt mot Sigge när han var liten (innan han blev rumsren, föräldrarna gjorde honom rumsren och sen fick jag tillbaka honom) och skrämde upp honom genom att vara hårdhänt i sin uppfostran av honom.. Därför så har Sigge blivit lite ängslig av sig bland främligar och ute där det är trafik. Men hos mig och min bror eller bland vänner så har han aldrig varit rädd utan han gillar oss verkligen. Min förvaltare menar att det är mitt ansvar att skydda Sigge från andra, men hur kan det vara mitt ansvar att stå för hur andra behandlar min hund? T.ex. om min pappa är hårdhänt mot Sigge när han har hand om honom, det är väl inte mitt ansvar utan hans? Det var ju min far och inte jag som var hårdhänt mot Sigge.. Min förvaltare Camilla Falk menar här att jag bär ansvaret när min far är hårdhänt mot Sigge! Hur skulle jag kunna stoppa honom? Han har aldrig varit en djurvän och även om farsan gillar Sigge och har kallat honom "världens finaste hund" så är han fortfarande av den gamla skolan, delvis, han räds inte att ta i med hårdhandskarna när han blir irriterad på hunden. Vore ju helsjukt om jag kan få djurförbud för hur han sköter min hund? Min förvaltare har helt fel värderingar gällande detta. Farsan tror på uppfostran via straff, jag tror på uppfostran via morrötter. Farsna har garanterat klappat till hunden på nosen med handen någon gång när den inte varit lydig, dock med handflatan men ändå..

Jag har anmärkt på att det strider mot föräldrabalken att ge bort den enskildes egendom.. Min farsa kan kräva igen sina 13k av mig via kronofogden och på så sätt tvinga förvaltaren att ta 13k från mina pengar för att betala igen honom det han lagt ut på Sigge, nu kommer han förmodligen inte att gå till fogden mot mig då jag är hans dotter. Men om han skulle göra det så är det enbart han som fått igen sina pengar, jag har fortfarande förlorat 13k och min hund.. Här menar jag att jag inte fått något för pengarna ifall jag inte får behålla min hund.. När jag frågar min förvaltare så säger hon att hon inte har sålt hunden eller givit bort den, den är bara omplacerad tills vidare. Jag menar här att om hunden fortfarande är min och den fortfarande är reggad på mig så ska jag få igen den omedelbums när jag kräver det! Ifall förvaltaren beslutar att hunden ska förbli där den är så är det att betrakta som att hon "gett bort" hunden/egendom och det strider mot en paragraf i föräldrabalken som lyder "En god man, förmyndare eller förvaltare får inte ge bort den enskildes egendom". När det gällde min brors katt som hans förvaltare gav bort så var den inte värd mer än hundra kronor och därför kunde han inte kräva något i ersättning, men min hund var värd 10 till 13 000kr och köptes från en seriös kennel. Ifall min förvaltare har givit bort hunden/egendom så har jag rätt till skadeersättning enligt lag och jag kräver igen alla 13k som lagts ut på hunden! Då får förvaltaren först ta 13k från mina pengar och betala farsan och sen så får hon ta 13k från sin egna börs och betala mig i ersättning för hunden, alternativt så ska den som har hunden nu betala denna summa till mig! Jag har inte gett bort min hund och förvaltaren bryter mot lagen om hon ger bort den! Den har varit omplacerad/bortgiven sedan i oktober förra året och jag har inte sett den sen dess, jag vet inte vart den befinner sig och jag har inte fått några pengar..

Ifall förvaltaren säljer min hund (vilket hon inte har gjort ännu, men som hon har rätt att göra) så måste jag få en acceptabel summa för den. Hon bör betala mellanskillnaden ifall hon säljer iväg den för billigt! Pengarna jag får för hunden ska motsvara hundens värde och får inte understiga hälften av 13k. Helst ska jag ha igen hela kostnaden för hunden då jag betalat 10-13k för den och inte ville he bort den.
Ett alternativ till att kräva ersättning för hunden i pengar av förvaltaren eller nuvarande hundhavare är att jag helt enkelt får igen min hund! Då vill jag ändå se att förvaltaren får någon form av konsekvens för att hon inte lämnat igen den tidigare! Den har varit borta i ett halvår ungefär. Den här hunden köptes innan Camilla Falk tillträdde och innan hon blev förvaltare, alltså kan hon inte ångra köpet för det  är gjort.

När jag hade hunden hos mig så fick inte jag pengar för att gå på ICA och köpa hundmat utan istället så skulle förvaltaren själv fixa hundmaten.. Något som ledde till att det köptes mindre matpåsar än vad jag hade köpt och med mindre näringsrik mat åt hunden. Jag har läst på om hundar sedan jag var liten och har pluggat på Forslunda naturbruksgymnasium så jag vet mer om djur och hundar än de flesta.. Hundar och hästar har varit min grej! 

Förvaltaren har rätt att sälja hunden. Men i så fall så ska hon göra det på en gång och inte som nu vänta hur länge som helst med en försäljning.. Hunden sjunker i värde ju äldre den blir och Camilla Falk verkar ju vilja vänta med försäljning av den tills den är värd väldigt lite pengar, detta är inte okej!! Ska hon sälja den så skall det göras så fort jag inte längre får ha min hund hos sig, därför anser jag att hunden vid försäljning idag ska säljas för det värde den hade i oktober 2011 baserat på dess dåvarande ålder. Det är inte okej att förvaltare Camilla Falk låter tiden gå så att jag får mindre pengar vid en eventuell försäljning.  

Förvaltaren har inte rätt att ge bort hunden enligt föräldrabalken. Om hon kan anses ha "gett bort" min hund till ovannämnda kennel så bör hon betala i skadeersättning till mig den kostnad som jag förlorat på detta.. Detta innefattar hela kostnaden för min hund (10-13k), samt för de hundsaker (koppel, säng, skålar osv) som hon gett bort till den som har hunden idag, ja, de försvann tillsammans med hunden och jag hade köpt dem för egna pengar.

Om förvaltaren inte anser att hon har sålt hunden ännu och inte heller anser att hon har gett bort den utan "omplacerat den tills vidare" så menar jag att hon har ingen rätt att omplacera/låna ut min hund hur som helst.. Och lånar jag ut något så har jag rätt att få tillbaka det när jag känner för det men denna rätt har jag inte haft gällande min hund Sigge! Jag bör inte vara registrerad som hundens ägare (och ha ansvaret för den), om den är hos en kennel resten av sitt liv och inte hos mig.. I så fall ska kenneln köpa hunden för en rimlig summa eller så ska förvaltaren betala mig ersättning för hunden.

Jag kritiserade förvaltare Camilla Falk till Överförmyndarnämnden som utövar tillsyn över förvaltare, förmyndare och gode män men detta är vad Överförmyndarnämnden skrev:

"Beslut: Att lämna den framförda kritiken utan åtgärd.

Sökande
Victoria Nygren, 891210-%&%&, har i tre likalydande skrivelser framfört kritik mot förordnad förvaltare Camilla Falk.

Saken
Victoria Nygren har i skrivelse till Överförmyndarnämnden framfört kritik mot sin förvaltare. Victoria Nygren anser att förvaltaren har ljugit för henne angående försäljning av hund. (Det fanns fler frågor som behandlades av nämnden, men vi vill bara föra frågan om hunden vidare till civilrätten/förvaltningsrätten).

Förvaltaren har yttrat sig i ärendet. Inledningsvis framför förvaltaren att det är Victoria Nygrens bror som gjort skrivelsen. (Ja, min tvillingbror Victor Nygren är bättre på att skriva och formulera text än vad jag är så därför skrev han skrivelsen. Detta betyder inte att jag inte står för allt det som han skrev, det var ju jag som bad honom att göra skrivelsen till nämnden). Förvaltaren skriver vidare angående hunden (hoppar över allt annat): "När det gäller hunden så mådde den inte bra och i samband med att Victoria Nygren lades in på psyk klin enligt LPT så placerades hunden på en Kennel då inte närmast anhöriga ville ta hand om den. Ansvarig på kenneln kontaktade djurskyddet då de ansåg att hunden var misskött.
Djurskyddet skulle göra en anmälan om misskötsamhet av hund om den lämnades tillbaka till Victoria Nygren. Förvaltaren lämnar förklaring till sitt agerande kring hunden.

Jag: "Jag lades in på psyk både för att jag måde dåligt men även för att jag enligt förvaltaren hotat henne och då blev jag intagen på LPT i någon vecka. Hunden skulle då tills vidare lämnas till en kennel (tills jag blev frisläppt från psyk). Det stämmer ej att mina närmaste inte ville ta hand om hunden, bland annat min bror hade kunnat göra detta men han har ju felaktigt fått ett djurförbud utfärdat i september 2011 som han kämpar med näbbar och klor emot så det var tyvärr inte möjligt vid tillfället. Vad gäller föräldrarna så är det inte helt säkert att de avsakt sig att ta hand om hunden under den enstaka vecka då jag låg inne på psyk. 

Vad gäller kenneln och att de ansåg att hunden var misskött så menar jag att detta var ogrundat och rent skitsnack från dem. Det är alltid lätt att sparka neråt på någon som har förvaltare! Om hunden var ängslig och rädd hos Kenneln så bevisar det bara att den inte kände sig trygg i dess nya sällskap. Jag kan intyga att hunden var rädd för främlingar och att den skällde om en främling bara gick in i lägenheten utan förvarning. Hunden var dock aldrig så i mitt eller familjens sällskap utan var hur fin och lugn som helst! Vid promenader ryckte den i kopplet p g a rädsla för trafiken och p g a dess storlek så var det svårt att stoppa den när den ryckte i kopplet. Men den var aldrig vild eller farlig mot någon utan den var hur snäll som helst och gillade både mig och min bror samt mina kompisar. Något jag tyckte var konstigt var att den var översexuell och "juckade" mot människor och andra hundar. I övrigt inga konstigheter! 

Att Kenneln påstår att den var misskött och att de på kenneln lyckats få med sig djurskyddet i det tänket bevisar ingenting.. Jag säger, ge tillbaks min hund och anmäl mig till länsstyrelsen så tar jag fighten! Rättsprocessen kommer att bevisa att jag inte misskött hunden och att Kenneln har fel! Jag kommer inte att få ett djurförbud och hunden kommer att bli kvar hos mig. Det är jag övertygad om, då vänner och familj kan intyga hur bra jag tagit hand om min hund! Att förvaltaren undanhåller den p g a påstådd misskötsel är ett hån, och jag borde ha rätt att bemöta dessa anklagelser i rätten! Låt mig få igen hunden och låt djurskyddet göra sin anmälan så ser vi vem som vinner". 

Förvaltaren påpekar att mycket av det som nämns i skrivelsen är Victoria Nygrens bror Victors upplevelser av förvaltare och inte Victorias.

Jag: "Jag och min bror har samma syn och samma upplevelser av förvaltare, man tackar".

Förvaltaren påstår i Överförmyndarnämndens beslut att citat "Inga beslut är fattade över Victoria Nygrens huvud", jag: "Nähe, vad kallas beslutet angående hunden och en del andra beslut som förvaltaren tagit emot min vilja? Var det beslut som fattades under mitt huvud?! Det tror jag inte.. Besluten fattades över mitt huvud eftersom att jag inte haft något att säga till om i frågorna samt att förvaltaren fått som hon velat utan att jag kunnat hindra henne på något sätt, känner mig maktlös och kränkt".

Överförmyndaren skrev "Överförmyndarnämnden finner inte att förvaltaren Camilla Falk varit försumlig eller misskötsam i sitt uppdrag som förvaltare för Victoria Nygren".

Jag: "Nähe, men det anser jag, min bror, mina vänner och mina föräldrar! I synnerhet vad gäller frågan om min hund Sigge! Hon borde bli entledigad nu eftersom det står i föräldrabalken att en "förmyndare, god man eller förvaltare ska entledigas ifall en fråga om rättstvist eller rättegång uppstår mellan den enskilde å ena sidan och förvaltaren å den andra", så hon bör nu kliva åt sidan eftersom att en fråga om en rättstvist har dykt upp i Civilrätten. Dessutom så kostar en advokat pengar och förvaltaren måste godkänna alla sådana utbetalningar.. Om processen riktar sig emot förvaltaren själv så bör ju hon inte vara den som godkänner utbetalningar till en advokat eller hur? Alltså måste en ny förvaltare träda in som kan tillåta att en advokat får de pengar han kräver för att bistå mig i processen emot min förvaltare för att få igen min hund Sigge eller eventuellt få pengarna jag lagt ut på hunden inklusive de hundprylar eller pengar motsvarande dessa hundprylars värde av förvaltaren. Om jag får igen min hund så vill jag även ha skadestånd av förvaltaren på en mindre summa för att hon undanhållit hunden för mig i lite mer än ett halvårs tid, i dealen skulle kenneln ha hunden i två veckor och allt över det är att betrakta som ett brott".

Överförmyndarnämnden skriver citat "Beträffande försäljning av hund så bedöms hunden som ett s.k lösöre. Har förvaltaren beslutat att sälja hunden är det förvaltarens beslut och ingen annans. Överförmyndarnämnden kan inte gå in och överpröva ställföreträdares beslut i en viss fråga. Utifrån förvaltarens yttrande i frågan finns inget skäl för överförmyndarnämnden att utreda frågan vidare.

Jag: "Hunden är ett lösöre ja. Om förvaltaren har beslutat att sälja hunden så är det dennes beslut ja, men då vill jag ha mina pengar!! Och hon har inte sålt den ännu, den är somsagt inte såld utan omplacerad tills vidare.. Man kan fråga sig om ni läser dåligt på Överförmyndarnämnden.. Det framstår som att förvaltare är rena diktatorer så som ni yttrar er om hennes rätt att sälja mina djur.. Att det är citat "hennes beslut, och ingen annans" slutcitat.. Det är ju helt galet att det är så, det är min hund och inte hennes..!! Gällande det sista angående att "Överförmyndarnämnden inte kan gå in och ändra ställföreträdares beslut i en enskild fråga", jag: "varför inte? Ni är tillsynsmyndighet för godemän, förvaltare och förmyndare, vilka om inte ni skall gå in och ändra på felaktiga idiotbeslut som förvaltare fattar? Jag anser att det är precis vad Överförmyndarnämnden bör och skall göra när huvudmannen är missnöjd, men det verkar ju som att problemet är att ni inte vill.. Ni står hela tiden bakom ryggen på förvaltaren och klappar deras huvuden som vore de duktiga och lydiga hundar.. En anmälan till er överinstans om att ni vägrar gå in i enskilda fall är på sin plats".

Till civilrätten: "Där blev jag lite inriktad på att besvara överförmyndarens skrivelse. Men har ni någon möjlighet att även pröva detta med att Överförmyndarnämnden inte vill gå in i enskilda fall och ändra dumma beslut fattade av förvaltare över huvudmännens huvud? Det är inte heller huvudmännen som bett om en förvaltare/ställföreträdare".

Överförmyndarnämnden skriver slutligen gällande hunden att "Överförmyndarnämnden driver inte sådana skadeståndsprocesser som yrkas av Victoria Nygren. Detta är en civilrättslig process som den enskilde själv får driva".

Jag: "Och här har ni min anmälan och starten på den ENSKILDA PROCESSEN"! 

Med vänliga hälsningar:

Victoria Deborah Nygren, 1989-12-10- &%&%, Storgatan 118 Umeå

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar